Idag testade jag ett lånat ett Tamron 70-300/4-5,6 objektiv eftersom jag varit lite missnöjd med mitt Nikon 18-135/3,5-5,6 och ville veta om det möjligtvis var i kameran som felet satt. Resultatet av min test är att jag inte längre är lite missnöjd med mitt Nikon-objektiv utan så in i helvete missnöjd. Redan på kamerans skärm såg jag hur skarp Tamron-optiken var. Jag har tidigare trott att kamerans display var lite grynig men nu visade den sig vara knivskarp och jag kunde tydligt räkna Alfas ögonfranshår och se knottrorna på nosen. Dessutom kunde jag använda kameran som kikare och se tranornas färgteckning genom sökaren. Med Nikon-optiken kom jag nära men eftersom det inte blev detaljskarpt gick det ändå inte att se hur saker såg ut.
Jag har tidigare skrivit om min Canon PowerShot A85, en digital kompaktkamera, som är så jäkla bra. Den är både skarpare och exponerar bättre än min nuvarande Nikon D80 med Nikon 18-135/3,5-5,6. (Läs reklamtexten det står att den ska vara fenomenal. 🙁 ) Dessutom kostade Canon-kameran bara en knapp fjärdedel av vad jag betalade för Nikon-diton.
Nu är frågan om Nikon-objektivet ska vara så in i helvete urdåligt. Så dåliga produkter borde i så fall inte få säljas. På måndag ringer jag till verkstaden och frågar om objektivet ska vara så satans kasst eller om det är något fel på det. Det har redan varit på verkstad en gång men då tror jag mest de fokuserade på den trasiga manuella fokuseringen och inte brydde sig om skärpan trots att jag redan då påtalade dess brister. Det ska bli spännande om att se om jag får ett rakt svar på frågan om objektivet är av så dåliga kvalitet eller om de anser det vara fel och vill försöka åtgärda det.