Idag såg jag en oljeskadad Småskrake som utsiktslöst kämpande mot en säker död – ihjälfrysning – genom att försöka göra sig ren från oljan. Trots bildens tekniska brister säger den så mycket om hur djuren får lida i vårt sjuka ekonomistiska samhälle.
Sverige har en mycket tät lagstiftning när det gäller de brott som vanligtvis begås av fattiga privatpersoner. Vid dessa typer av brott finns inga kryphål som gör det möjligt att slinka undan ansvar.
Om däremot Skandias ledning begår brottet trolöshet mot huvudman, genom att ge sig själva en överdrivet generös bonus, som gör att företaget och dess aktieägare lider skada, så kan de åberopa att de inte hade uppsåt och bli frikända i högre instans.
I tingsrätt dömer en domare och tre nämndemän. Nämndemännen ska vara representativa för folk i allmänhet och det allmänna rättsmedvetandet. Och är det oftast också. Det får till följd att tingsrätter ofta förbiser skitsnack som påstått avsaknad av uppsåt. För människor i allmänhet låter det ju helt otroligt, när de som åtalats för att ha givit sig själva ekonomiska förmåner, påstår sig ha fattat beslut om detta utan att ha varit medvetna om att följden skulle bli att de själva fick ekonomiska fördelar av beslutet. Folk i allmänhet inser att påståenden av den typen, som kommer från överbetalda vd:ar och styrelseledamöter i storföretag, är ren jävla lögn. Och det inser vanligtvis också nämndemännen, allmänhetens företrädare, i tingsrätterna också.
Men när dessa ekonomiska brottslingar hamnar i de högre instanserna Hovrätt och Högsta domstolen blir bedömningen annorlunda. I dessa instanser finns inga företrädare för allmänheten i så måtto att de lever, verkar och har umgänge med folk i allmänhet. I Hovrätt och Högsta domstol dömer jurister som är lika överbetalda som de ekonomiska brottslingar de är satta att döma. Här döms de ekonomiska brottslingarna av klassmässiga likar, jurister som lever, verkar och har umgänge i samma kretsar som de åtalade. Detta gör skillnad. Därför går nu argumentet “avsaknad av uppsåt” alldeles utmärkt att använda och skurkarna går fria.
Fria går också de ansvariga för oljeutsläpp. Statistik visar hur 269, av kustbevakningen konstaterade, utsläpp år 2006 leder till 147 inledda förundersökningar som i 98,5 procent av fallen läggs ner utan någon som helst åtgärd. Det blir inga åtal, endast 3 strafförelägganden och 10 vattenföroreningsavgifter av dessa 147 inledda förundersökningar.
Kristina Falk Strand, Sjöövervakningschef vid Kustbevakningen förklarar detta med att lagstiftarna, våra överbetalda politiker och deras likaså överbetalda tjänstemän, valt att ha stora maskor i lagens nät som gör att de som medvetet eller av oaktsamhet släpper ut olja i havet slipper ta ansvar för sina handlingar. Lagen gör det alltså möjligt att skylla medvetna handlingar på slarv eftersom slarv inte ses så allvarligt av lagstiftarna när det vanligtvis är brott begångna av näringsidkare, eller dess representanter, och syftet är ekonomisk vinning. Och den hållningen, att ekonomisk vinning står över allt, är övergripande vid all lagstiftning som omfattar företag och företagande.