Det stora samtalsämnet på Gotland idag är att regiondirektör Bo Dahllöf fått en lönehöjning på 24 procent, vilket innebär att han efter nyår kommer att kvittera ut 103.000 kronor varje månad till skillnad mot nuvarande ynka 83.000.
Bo Dahllöf har “förhandlat” med kommunalrådet Eva Nypeliuz (c) om sin lön. Och som vanligt när det gäller personer i samhällets topp så finns det hur många, mer betalda, arbeten som helst att välja och vraka bland. Och därför hade väl Eva Nypeliuz inte mycket att sätta emot. Vi boende på Gotland får vara glada över att Bo Dahllöf av ideologiska skäl avstod alla andra erbjudna, och högre betalda, arbeten och stannade på Gotland för att fortsätta det framgångsrika arbetet med avfolkningen av ön.
Bo Dahllöf anställdes som regiondirektör år 2000. Hans nya kontrakt gäller till och med år 2014.
Många undrar idag – när lokaltidningarna svämmar över av varsel/uppsägningar och kommunala nedskärningar – hur i helvete man kan gå med på en 24-procentig löneökning. Eva Nypelius motiverar i Gotlands Tidningar att:
“Just i de här svåra lägena är det viktigt att vi har bra ledare. Ledarskapet är a och o i sådana situationer.”
Tänker man efter vad det är hon säger så innebär det att vi ska inspireras och följa de ledare som utsetts åt oss. I det är fallet är signalet att vi alla – trots ekonomisk kris både i kommunen, landet och världen – inte ska ta hänsyn till annat än vårt egenintresse.Vi ska helt enkelt inte vara återhållsamma med våra krav, utan kräva så mycket vi kan få för egen del men hålla ingen på andras. Ansvar är något som andra ska ta.
Och har vi inte den lön som vi själva anser oss vara förtjänta av så får vi se till att minska ner på vår arbetsprestation så att den motsvarar den lön vi får oss tilldelade, vi som inte själva kan förhandla oss till 100.000 i månadslön.
Vi får tacka Eva Nypeliuz för detta tips från ledningen. Det kan spara många kroppar som riskerat att slitas ut av lågavlönat, stressigt och tungt arbete.