Gotland

Låt det gå åt helvete med Gotland

av

Det är härligt att ha flyttat från Gotland. I Stockholm sover jag bra på nätterna och har minimalt att irriteras av. Men visst: Jag tar inga risker. Jag håller mig aktivt borta från media som kan innehålla gnistor som kan tända min irritation. Men Stockholm är ändå inte Gotland. Det som präglar Gotlands politik och kommunala styre är de ständiga felsluten – korkade och olagliga beslut som politiker och tjänstemän fattar. På Gotland finns inte förmågan att lära av misstagen. Inkompetens är norm. En för skattebetalarna mindre lönsam mark eller fastighetsförsäljning kritiseras men samma sak upprepas något halvår senare. Och så håller det på: Samma klanterier om och om igen.

Jag önskar jag hade energi. Jag skulle verkligen vilja skriva en bok om mina 11 år på Gotland. Jag har 970 artiklar ur lokalpressen, i mitt dataarkiv, till mitt förfogande, för att minnas alla märkliga egenheter som präglar livet på Gotland. Gotland är magiskt. Eller som någon med mer klarspråk beskrev öns särprägel: ”mot all rationalitet, mot sunt förnuft och mot all anständighet”.

Men eftersom jag inser att jag aldrig skulle orka fullfölja en bok om min tid på Gotland så har jag beslutat sluta bry mig om ön. Och det går bra. Alldeles utmärkt. Någon gång per vecka kommer jag att tänka på Gotland och gör ett snabbt besök på helagotland.se. I övrigt skiter jag fullständigt i Gotland.

När jag bodde på Gotland brukade jag skämtsamt säga att Gotland har knäckt mig. Nu när jag flyttat därifrån vet jag att det var sant. Gotland knäckte mig. Gotland lärde mig att där ska det vara så som det alltid har varit. Allt mitt engagemang för att göra Gotland bättre var förgäves och oönskat. Den uppgivenhet och depression som Gotland gav mig är nu borta. Nu känner jag glädje och hopp för egen del. Men inkompetens och lögn ska förbli de två ben Gotland står på. Det är så de vill ha det.

Öns formella och informella makthavare vill låta ön gå åt helvete. De maktlösa som bor där fattar inte vart det barkar eller vågar inte protestera. Så fint. Då är vi eniga: Jag, Gotlands styrande och de styrda: Låt det gå åt helvete med Gotland.

När jag senast tänkte skriva en initierad och djupgående etnologisk skildring av öns liv så fick jag en bra början i stolparna ovan. Men det blev inget skrivet då och kommer aldrig att bli något. Varför ska jag ödsla engagemang på en ö och en befolkning som vill marginalisera och förgöra sig själva?

 

Första bloggartikeln från Stockholm

av

Bilderna är från förmiddagens promenad.

Det är märkligt vad lite motivation jag har till att skriva nu när jag är tillfreds med mitt boende och min omgivning. För detta riktar jag tack till Svenska Bostäder och Stockholms trevliga, positiva och gnäll-obenägna befolkning. Tusen tack!

Jag har alltid känt som om Stockholm var hemma. Och nu är jag hemma igen. Jag har äntligen fått mitt s.k. lösöre på plats i min nya och nyrenoverade lägenhet i Hammarbyhöjden i sydöstra Stockholm. Flyttprocessen från Gotlandshems sunkiga och död-råtta-i-väggen-stinkande lägenhet i Burgsvik på södra Gotland har tagit nästan två månader. Nu känns det bara så bra.

Redan i femtonårsåldern längtade jag till Stockholm. Jag bodde då i Oskarshamn men åkte ofta upp på skolloven. Bodde hos min snälla faster i Jordbro. Vandrade runt på Stockholms gator med kamera. Upptäckte och upplevde Stockholm. Och jag ville så gärna dit.

Det var och är inget större fel på Oskarshamn. Men Oskarshamn är inte Stockholm. När jag var tjugo år lämnade jag min födelse- och uppväxtstad. Jag hade blivit tillfrågad av två tjejkompisar om jag ville flytta in och dela deras andrahandsfyra i Bredäng i södra Stockholm. Jag tvekade inte.
Där bodde jag mellan 1987 och 1990. Sedan blev jag bostadslös.

Därefter tillbringade jag en kort tid i Oskarshamn, samt bodde och hade arbete i Vimmerby i 8,5 månader.

1991 var jag vilsen i Oskarshamn och och hade turen att se en annons i Dagens Nyheter om en ledig lokal med övernattningsmöjligheter i Traneberg i västra Stockholm. Jag åkte upp och tittade på den. Den var jäkligt fin. Jag köpte den för 50 000. Där bodde jag i 14 år och 9 månader.

25 februari 2006 flyttade jag in i en av Gotlandshems lägenheter i Burgsvik, längst ner på södra Gotland. De första 15 månaderna trodde jag att jag var i paradiset. Jag skrev lokalpatriotiska inlägg med betydelsen att Gotland sköter sig bäst självt. I maj 2007 sprack illusionen. Med ilskan som nödvändig drivkraft startade jag en blogg där jag trodde mig kunna förändra tänkandet bland Gotland styrande och småpåvar. Jag förekom också flitigt på lokalpressens insändarsidor med samma budskap. Några år senare insåg jag att de jag försökt nå med mina skriverier inte vill ändra någonting. De ville fortsätta med korruption, svågerpolitik och att låta skattepengar gå till satsningar som gynnar turister och fritidsboende i stället för de bofasta skattebetalarna. Då kom uppgivenheten över mig. Den förlamade mig. Jag ville därefter bara bort från Gotland. Men jag visste inte vart jag skulle flytta.

I mina tankar trodde jag att jag ville fortsätta bo i glesbygd men på någon någon rättssäker och korruptionsfri plats på fastlandet. Men åren gick och jag kunde inte komma på var den platsen fanns att finna. Under dessa år fortsatte jag klaga i lokaltidningarnas kommentarsfält över Gotland och dess vanstyre. På bloggen orkade jag inte skriva. Jag var alldeles för uppgiven, deprimerad och kraftlös för det.

Så kom undret: I somras fick jag låna en väns lägenhet i Kärrtorp i en månad. Lägenheten låg precis vid Nytorpsgärde. När man stod där kunde man se en gigantisk glob – Globen – och var det fotboll på Söderstadion kunde man höra och känna trycket från talkörerna. I områdena Kärrtorp, Hammarbyhöjden och Björkhagen – de områden som omgärdar Nytorpsgärde – minskade min misantropi för varje dag. Jag gick från introvert till utåtriktad. En stor orsak till detta var att jag inte mötte den negativa attityd till lösgående hundar som jag ständigt mötte på Gotland och många andra platser. Det verkade som om människorna i områdena Kärrtorp, Hammarbyhöjden och Björkhagen tyckte att även hundar har rätt att vara fria, umgås med varandra, vara glada och ha roligt. Storsinta människor missunnar vare sig andra människor eller djur att ha bra liv. I den miljön förändrades jag och trivdes. Jag överraskades stort av mig själv när det från en klar himmel slog mig att: Det är här jag vill bo.

När månaden sedan närmade sig sitt slut blev jag allt mer ledsen över att behöva åka hem till Gotland. Tillbaka på Gotland blev jag åter uppgiven, deprimerad och sur på alla gnälliga människor. Den sociala kontrollen har verkligen spårat ur när människor har ett stort behov av att gnälla över småsaker som maktlösa individer med låg social rang tar sig friheten att göra – t ex ha sin golden retriever lös – men inte vågar säga ett knyst när de styrande och småpåvarna roffar åt sig av skattepengar och annat för egen vinnings skull.

När jag kom tillbaka till Gotland började jag aktivt söka på bostadsförmedlingen. Det var verkligen inget överflöd av 2:or i områdena Kärrtorp, Hammarbyhöjden och Björkhagen. Först var det en lägenhet. Sedan ingen. Men så i november kom nummer två. Mindre än hundra meter från Nytorpsgärde. Tvärs över gärdet – 300 meter – från där min kompis lägenhet ligger. I kön hamnade jag på första plats av över 800 sökande. Jag hade köat sedan 1991 – 25 år.

Nu är jag här. Glad och positiv.

Varning: Flytta inte till Gotland!

av

160831-001Pigge tar man inte ner…

Idag kunde man i lokalpressen under den oroande rubriken 800 intresserade av att flytta till Gotland läsa:

“Inspiration Gotland är ett regionägt bolag som bland annat jobbar aktivt med att få folk att flytta till ön. Just nu har man drygt 800 namn i sin intressedatabas. Det handlar om familjer och enskilda som vill prova på och bo här.”

Gotland är en förrädisk frukt – fin på ytan men i övrigt rutten. Eftersom jag själv på sätt och vis blev lurad – juridiskt blev jag absolut lurad – att flytta till Gotland av det kommunägda bostadsbolaget Gotlandshem så vill jag utfärda en stark varning för att flytta till Gotland. Jag utformar min varning nedan som en kombinerad varning till potentiella inflyttare och uppmaning till öns kommunala företrädare.

—–

Varning: Flytta inte till Gotland!

Det vore nyttigt för kommunens företrädare att få statistik på hur inflyttare från fastlandet tenderar att flytta tillbaka. Hur stor andel av inflyttarna flyttar tillbaka och efter hur lång tid. Nu avser jag inte att inkludera högskolestudenter och andra studerande i en sådan undersökning.

Det vore också nyttigt för kommunens företrädare att få svar på varför inflyttare från fastlandet flyttar tillbaka.
Känner de att de bemöts med förakt, nonchalans och negligeras? Känner de att deras enda funktion är att bidra med skatt till kommunens satsningar på besökare och sommargäster? Känner de sig som en andra klassens invånare efter turister och fritidshusägare?

För de infödda kan den prioritering kommunens företrädare gör på andra än de bofasta kanske inte upplevas som märklig, precis som barn uppväxta i dysfunktionella familjer, med våld och hot, upplever sin situation och det sätt de blir behandlade som fullt normalt.

Det vore nyttigt för kommunens företrädare att få statistik på hur inflyttade upplever kommunens största, och av kommunen ägda, bostadsbolag Gotlandshem. Är det OK med 17 år mellan renoveringarna? Är det OK att leva i slitna och eftersatta lägenheter? Är det OK med billiga tapeter som bleknat och blivit flammiga redan efter halva renoveringsintervallen. Är det OK att bemötas med nonchalans och att inte få den service och boendestandard lagen föreskriver? Är det OK att behöva möta företagets falska floskler och självgodhet?

Det vore nyttigt för lokalmedias företrädare att få veta hur inflyttare ställer sig till den falska verklighetsbild som lokalpressen utmålar. Tycker inflyttare att Gotland är bäst i, och på, allt? Tycker inflyttare att allt som görs på Gotland är succé? Tycker inflyttare att det är bra att lokalpressen ordnar propagandamöten tillsammans med företrädare från Försvarsmakten och att högsta hönset för lokalpressen sitter som ordförande i de lokala turistföretagarnas intresseförening?

För inflyttare och de infödda som bott på fastlandet ter sig Gotland som ett mycket märkligt samhälle. Det påminner i mycket om de forna öststaterna, och påminner i annat om så kallade bananrepubliker. Det mest märkliga är att kommunens företrädare inte vill lyssna på kritiken eller ändra något. Men fler invånare vill de ha…

—–

Då, när jag skulle flytta från Stockholm, och funderade på vart, hade Gotlandshem ingen som helst information om att deras lägenheter i Burgsvik uthyrdes med kallhyra. Jag hade tänkt flytta neråt Småland men råkade komma att tänka på Gotland och besökte Gotlandshems hemsida. Jag tyckte det var väldigt billig hyra. Det väckte min dröm om Gotland. När jag sedan blev uppringd av Gotlandshems så berättade den uppringande kvinnan först att jag stod först i kön och kunde få hyra lägenheten. Som nummer två frågade hon om jag visste att hyra avsåg kallhyra. Först i detta skede fick jag alltså veta att jag förutom hyra även skulle betala för uppvärmning av lägenhet och dess varmvatten. Men då var gotlandsdrömmen redan väckt. Detta undanhållande av totalkostnad strider mot marknadsföringslagen. Just i syfte att inte luras genom att väcka förhoppningar genom att priset framstår som lägre än vad det i själva verket är.

Polisen på Gotland räds inte jäv

av

160723-004

Sedan dåvarande regionstyrelsens ordförande Stackars Åke Svensson (s), ekobrottspolisen Rolf Öström och dåvarande vd för GNEAB (Gotland näringslivs- och etableringsservice AB) Sofia Wollman orsakade Gotlands skattebetalare en förlust på 15 till 20 miljoner kronor i en märklig fastighetsaffär har vi väntat på att rättsväsendets kvarnar ska mala.

Ekobrottspolisen Rolf Öström utreddes pga att han är polis skyndsamt av särskilda åklagarkammaren. Det är den åklagarkammare som utreder och frikänner poliser.
När man redan på förhand vet att man ska komma fram till ett frikännande krävs inga stora resurser. Då går besluten snabbt. Redan i mitten av mars var allmänna åklagarkammaren klar med sitt frikännande.

Men för Gotlandspolisens går det desto långsammare. Och då undrar vän av ordning;

Vadå Gotlandspolisen? Inte fan ska polisen på Gotland utreda misstankar mot en på ön före detta regionstyrelseordförande? Ett sådant ärende ska ju pga jävsrisken skickas bort och utredas av polis på annan ort. Det är ju så man gör!

Men snälla vän av ordning: På Gotland är jäv själva essensen av den gotländska kulturen, politiken och myndighetsutövningen. Eller som Niklas Sjöblom, tidigare vd för Wisby Strand, uttryckte det i samband med att han flyttade tillbaka till fastlandet:

“Jag vill hävda att avgörande beslut inte tas på korrekta grunder. Besluten tas alltför ofta utifrån befintliga relationer och släktskap, det kan vara A-, B- eller C-kusiner, och gammal upparbetad vänskap som styr. Eller också är man kanske rent utav gift med systern till sin närmsta chef, som är bror med min mors kusin som i sin tur är… Ja, ni förstår vad jag menar. Relationer styr mer än sakfrågan!”

Självklart ska polis och åklagare på Gotland utreda misstankarna mot Stackars Åke Svensson. Utsocknes poliser och åklagare skulle ju kunna få för sig att dömma enligt svensk lag.
Och självklart ska det ta tid att utreda fallet. Preskriptionstiden för brottet ‘trolöshet mot huvudman’ inträder inte förrän fem år efter att brottet har begåtts. Tills dess får handlingarna vila längst ner i Gotlandspolisens och Gotlandsåklagarnas ärendehög.

Region Gotland är kass

av

160202-005
Skrev idag en insändare som jag skickade in till lokaltidningarna på Gotland (Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar):

—–

Regionen är kass

Peter Lindvall skrev för en tid sedan: “Det blir fel ibland. Vi ska då lära av våra misstag…” samt “Region Gotland är din region. Ta hand om den och hjälp oss att utveckla den.” Okey Peter, jag ska ge dig en chans att visa att du menar allvar med dina påstådda ambitioner.

Efter tre veckor i den välordnade staden Stockholm kommer jag “hem” till Burgsvik på midsommarafton och finner badplatsen igenväxt och stinkande. Först idag, på eftermiddagen, måndag, – när den största turisthelgen är slut – är en maskin igång för att ordningsställa badplatsen. Ska jag bli imponerad, tycker du? Det blir jag inte, ska du veta. Jag tycker det är för jävla dåligt av Region Gotland, under ditt ledarskap.

I Hemse, idag, var den offentliga urinoaren stängd. Det har den varit i åtminstone två månader. Ett A4 signerat Teknikförvaltningen berättar att urinoaren är stängd p.g.a. vandalisering. Jag tycker det är för jävla dåligt av Region Gotland, under ditt ledarskap. Hur länge tycker du att boende och besökare i Hemse ska kollektivt bestraffas för att någon, en enstaka gång, vandaliserat en väl behövd urinoar? Urinoaren borde ha varit i gång till midsommarhelgen, då ön fylls av folk.
När väntsalen på busstationen i Visby vandaliserades var det kollektiva straffet stängning, efter kontorstid, i mer än 10 år. Hela den tid jag bott här. Är det rimligt tycker du det är?

När ska du förmå dina medarbetare att skapa rutiner och ordning? Finns det överhuvud taget med på din agenda? Eller tycker du det är för mycket begärt att ni inför kvalitetssäkring och dito certifiering, med allt vad det innebär? Det anser jag att Region Gotland verkligen skulle behöva.