Golden retrievern Linux idag, fotograferad med min nya kamera

151221-001

Den Panasonic Lumix DMC-G5 jag haft i två år och åtta månader sade upp sig för en vecka sedan. Det hade jag aldrig trott. Jag trodde aldrig att kamerahuset skulle lägga av. Jag hade förväntat mig att objektivet förr eller senare skulle träffa något hårt och gå sönder.  Men det var kamerans slutare som lade av. Troligen var den inte konstruerad för att leva längre. Vi lever ju i en tid där näringslivets högst mål är så kort livslängd på sina produkter som möjligt. Detta är en enorm påfrestning på miljön. Det är ett helt onödigt, men enormt, slöseri med energi och råvara. Men det törs igen säga eftersom det är systemkritik. De som sysslar med systemkritik avfärdas som orealistiska drömmare. Kapitalismen och dess förutsättning slit-och-släng får inte kritiseras. Så vare sig media, miljövänner eller andra miljödebattörer vågar kritisera detta; att planerat åldrande det mest grundläggande hotet mot vår planet. I stället riktas krav på att vi konsumenter ska bära ansvaret för miljön genom att sopsortera och köpa extra dyra så kallade ekologiska produkter. Jag köpte en Panasonic Lumix DMC-G7 och den fungerar ännu efter några dagars användning. Den är riktigt trevlig att använda. Och det gamla objektivet hänger med, till tillverkarens förtret. 😉

Jag utvecklade mitt utrustningsval i skrift inför köpet av G5:an. Det val jag gjorde var helt rätt och jag har varit enormt supernöjd med Panasonic Lumix DMC-G5 med det korta skarpa zoomobjektivet Panasonic Lumix G Vario 14-42 mm F 3,5-5,6 ASPH. MEGA O.I.S. (Objektivet ska inte ska förväxlas med nya varianter med samma brännvidd och bländare men mindre filterdiameter. Det med 52 mm filterdiameter ska det vara.) G7:an är ännu bättre både vad gäller hantering, sökare och bildkvalitet. Hoppas bara den håller längre än G5:an.

Golden retrievern Linux på jakt idag

151104-001

Lyssnar på Alonzo & Fas 3. Ja, det är Michael Alonzo från KSMB och Stockholms Negrer som gjort comeback.

Nu när jag lyssnar ordentligt upptäcker jag att det är förbannat bra. Mitt humör pendlar bl a mellan känslan att vilja ge mig i väg för att skjuta alla idioter med nackskott samt tortera politiker till döds (Det bästa som hänt) till att jag gråter och vill göra detsamma med mig själv (Dansa som en fjäril). Lysande tänkvärda texter tillsammans med aggressiv punkigt rock sätter uppenbarligen mina känslor i svaj.

Jag hittade detta musikaliska guldkorn på Piratebay… Men Alonzo & Fas 3 är alla gånger värda de 149 kronor + 50 kronor för frakt som cd kostar på Alonzo:s officiella försäljningssida.

Golden retrievern Linux och hans barn

150905-010

150905-011

150905-012

150905-013

150905-014

Förra lördagen fick Linux träffa tre av sina nio barn. På de tre översta bilderna är det Linux barn Cassie, Daisy och Leo som busar. På de två nedersta bilderna är även pappa Linux med.

Linux är en ren golden retriever. Barnens mor är hälften golden retriever, hälften labrador retriever. Barnen är följaktligen tjugofem procent labrador retriever, sjuttiofem procent golden retriever.

Moderns färg är svart. Som synes av bilderna är Cassie som en golden retriever medan syskonen Daisy och Leo är som gula labrador retrievrar.