Valstugeskandalen

Valstugeskandalen

Nedan är en text jag skrev och som publicerades i Miljöpartiet Stcokholms stads interntidning ’På Grön Kvist’ efter valet 1994.
Jag kan konstatera att det beslutade ”valstugeutredningsmötet” som nämns sist i texten aldrig kom till stånd.

I förra På Grön Kvist (Miljöpartiet Stockholms stads interntidning) gav Folke Nässla, medlem i valplaneringsgruppen, en som han själv skriver subjektiv beskrivning av valstugehärvan. I de protokoll som stadens och länets valplaneringsgrupper upprättat har jag funnit underlag till följande betraktelser.
Folke benämner stugan for Ekeröstugan. I alla de protokoll som stadens VPG har upprättat benämns den Tovatt-stugan. Kreatören till eländet heter nämligen Johannes Tovatt. Han är son till Gunilla Tovatt, som sammanbor med Krister Skånberg.
Krister Skånberg höll i kontakterna mellan stadens VPG och Johannes Tovatt fram till den 22/2-94. De utsåg Werner Bauer, som sedan 15/2-94 ansvarade for länets inköp av Tovattstugan, till ansvarig öven for stadens inkop. Gunilla Tovatt var med i lönets valplaneringsgrupp som köpte 21 stugor för 414.234 kr. Av dessa köpte stadens VPG in 8 st á 15.900 kr. Budgetens 50.000kr slutar istället på 127.200kr. Sedan tillkommer 48.744 kr för bl.a. tillbehör, borttransport och lagerhyra för de osålda stugorna. Yvonne Ruwaida hade inför stadens VPG den 3/3-94 klarlagt att andra stugor gick att hyra för 4.995 kr inkl. montering och bortforsling.
För att MP Stockholms stad ska kunna finansiera stugorna beviljar länets styrelse, där Gunilla Tovatt återfinns, ett lån till staden. Villkoret som länets styrelse ställde var att pengarna skulle användas till inköp av 8 st Tovattstugor. Att sedan byggmaterialet plywood innehåller formaldehyd är komiskt. Formaldehyd är ett giftigt och allergiframkallande bindemedel, och anses enligt uppslagsverk vara ”det allt överskuggande miljöproblemet för känsliga personer”. Omgiven av dessa ångor blev väljarna upplysta om att allergier orsakar onödigt lidande.
Folke nämner att prototypen var till belåtenhet . Men att sen betala för de följande stugorna var att låta sig luras. Johannes Tovatt hade då förenklat konstruktionen på de 20 stugor som levererades efter att prototypen blivit godkänd. Stugorna var inte målade och takpappen hade bytts till en billigare och enklare variant. Antalet reglar hade blivit reducerat och ett gavelfönster hade utgått. Att sedan tro att dessa primitiva skapelser skulle gå att sälja vidare till Nej till EU för 10-12.000 kr måste vara höjden av optimism.
Mot timpenning erbjöd sig Johannes Tovatt att hjälpa till med lanseringen av stugan i MPs lokalavdelningar. Håkan Apelkrona var annars den som hade ansvaret för marknadsföringen. Självklart köpte inte någon lokalavdelning Tovatt-stugor.
Varför stadens VPG valde Tovatt-stugan har inte förklarats. Att stugan skulle väcka uppmörksamhet med sin orginalitet har framförts. Men att tro att dessa omålade skjul skulle ge goodwill är idiotiskt. De fakta som framkommit är tillräckliga för att hota vårt anseende som det parti som vill höja etiken och moralen inom politiken. Kanske skulle man kunna kalla valstugeaffären for ”riktat stöd till privat näringsliv” eller något liknande. Slutligen undrar jag varför inte styrelsen utlyst det på årsmotet beslutade ”valstugeutredningsmötet”?

Lämna en kommentar