Medborgarförslag

**Kort motivering till medborgarförslag.**

Medborgarna i Gotlands kommun gav den politiska organisationen snittbetyget 3,7 , på en skala från 1 till 10 i Nöjd-Inflytande-Index i den medborgarundersökning som gjordes i september 2006
(I Nöjd-Inflytande-Index ingår delfrågorna förtroende, tillgänglighet, information & öppenhet och påverkan. Betyget för information & öppenhet höjer index något medans betyget för påverkan drar ned index. Betygen för förtroende och tillgänglighet ligger helt nära index.)
Medborgarna gav alltså politikerna och dess tjänstemän ett klart underbetyg. Därmed är det osannolikt att medborgarna skulle bevilja de politiker, de har så svalt förtroende för, pensionsvillkor som är extremt mycket fördelaktigare än vad medborgarna själva, genom beslut i riksdagen, blivit förunnade.
I en representativ demokrati, som Sverige sägs vara, ska politiker föra medborgarnas talan. Representativ betyder ”i stället för”. Representativ demokrati är när politikerna kommer fram till samma beslut som skulle ha varit fallet om medborgarna själva fått avlägga varsin röst.

Politiker ska vara representativa för folket, burkar det sägas. Många politiker brukar å det bestämdaste påpeka att man inte ska ställa högre krav på politikerna än på andra medborgare. Och eftersom det inte ställs några formella krav på meriter eller kompetens på politiker är det helt orimligt att politiker ska åtnjuta exceptionellt förmånliga pensionsvillkor.

Från politiskt håll framförs ofta och från de flesta partier åsikten att pensionåldern måste höjas. Så har också skett de senaste åren. Den formella pensionsåldern för vanliga löntagare är nu 67 år mot tidigare 65 år. Ändå gick Gotlands kommunfullmäktige till beslut på en pensionsålder på 50 år vid fullmäktiges sammanträde 27 november när det gäller kommunens politiker.
Det är heller inte rimligt att drygt femtioåriga politiker ska slippa ifrån arbetslinjen samtidigt som mer eller mindre sjuka jagas med blåslampa och mister den sjukersättning som de en gång beviljats. Går det att ändra beslut för undersåtarna går det också, om demokrati råder, att underkasta sig folkviljan och ompröva beslut som gäller politikers privilegier och pensionsförmåner. När politikerna tillskansar sig exceptionellt förmånliga pensionsvillkor för egen del åsidosätter de folkviljan och därmed demokratin. Grunden för dessa beslut är inte demokratisk utan en följd av att politikerna låtit den egoistiska egennyttan fått råda.

Jag anser att man som medborgare har full befogenhet att kräva att även kommunens politiker är med och tar ansvar för kommunens ekonomi. Skatten på Gotland är hög nog utan att behöva belastas med exceptionella pensionsåtaganden för politiker. Dessutom är samtliga partier i kommunen positiva till arbetslinjen och borde därför också ta ansvar för att den följs. Med ansvar avser jag då inte den tolkning av ordet ansvar som politiker vanligtvis gör – att ”ansvara” är att se till att någon annan, än en själv, bär bördorna – utan jag avser i sammanhanget den reella innebörden av ordet ansvar som innebär att politiker med personliga uppoffringar är med och bär de gemensamma bördorna. Detta görs genom att politikerna har ett trygghetssystem i nivå med medborgarna i allmänhet. På så vis stärks det sociala kittet mellan politiker och undersåtar och förtroendet för de styrande ökar.

Detta var ett litet urval av alla de argument som kan anföras för att kommunfullmäktige bör förstå och förmås att antaga följande yrkande.

**Yrkande:
Jag förreslår i all anspråkslöshet att kommunfullmäktige enligt folkviljan och därmed i demokratisk anda omprövar sitt omoraliska och odemokratiska pensionsbeslut av den 27 november 2006 och fattar ett nytt beslut om politikers pensionvillkor som ligger i linje vad gäller pensionsålder och ekonomiska villkor med kommunens kollektivanslutna yrkesgrupper.**

Lämna en kommentar