Släpp fram genierna!

Intelligens är en bristvara i samhällstoppen. Människor med respektlöst nytänkande och vild originalitet motas bort medans anpasslighet premieras i de styrande församlingarna. Hur ska framtidens idéer och samhälle kunna framfödas ur detta intellektuella vakuum? Nej, det går så klart inte!

Inom partipolitiken odlas likriktningen. Där är den intellektuella skärpa som föder egna originella tankar och problemlösningar inte önskvärt eftersom det ses som hot mot de som besitter makten i partierna. Undergivna följsamma ja-sägare är det däremot tryggt att omge sig med för partitopparna. De som tillåts klättra inom politiken är därför de som på grund av sin medelmåttighet inte har förmåga att vara innovativa. Det blir ett klimat av idémässig rundgång där konkretisering blir skrämmande och flosklerna flödar.
Floskler kräver inget ställningstagande av de som framför dem. ”Valfrihet” är en typiskt meningslös floskel som saknar betydelse när den uttalas av en politiker. Valfrihet låter fint i allas öron eftersom det kan betyda valfrihet för alla. Floskler som saknar innehåll är också helt ofarliga att uttala. Om valfrihet däremot ska ges ett innehåll måste den som använder ordet ta ställning och förklara vad som avses. Genom konkretiseringen hamnar ordet på en politisk höger-vänster skala och då plötsligt framgår det att det som lät fint för alla bara innebär reell valfrihet för vissa. Den enes valfrihet är ju den andres tvång.
Floskler är perfekta att använda för fega politiker som inte strävar efter annat en sin egen möjlighet till avancemang. Är man en intellektuell medelmåtta kan politiken vara den enda vägen att skaffa sig ett arbete med fringisar och lön på över 25.000 i månaden. Priset för detta är att man tvingas snacka skit för att inte stöta sig med någon och riskera att petas nerför den politiska karriärstegen och tvingas nöja sig med ett vanligt förvärvsarbete utan status och med låg lön. Genierna har alltid andra vägar för att förverkliga sig själva och är därför inte lika benägna att förnedra sig genom ett ständigt flöde av meningslösa floskler. Genierna har under sin uppväxt fått det intellektuella självförtroende som gör att de vågar stå för egna åsikter, idéer och problemlösningar. Genierna återanvänder inte idéer utan kläcker nya.

Likadant är det inom näringslivets större organisationer. Hur kunde alla kostsamma felsatsningar på IT komma till stånd om kompetensen i storföretagens styrelser varit i proportion med deras arvode och löner? Svaret är brist på intelligens. Intelligens är förmågan att tänka logiskt och kunna förutse konsekvenserna av beslut och handlingar. Tänker man investera en halv miljard på IT-lösningar så måste man självklart kunna tänka ut hur rimligt det är att man kan få den omsättning som krävs för att kunna betala IT-konsulterna och även få vinst på det satsade kapitalet. Den förmågan är inget som är givet bara för att man är avlad och uppväxt inom någon av de rikaste familjerna. Genialitet har inget med ekonomisk rikedom att göra så som vill påskinas av de som gått i fina privatskolor.
Storföretagens styrelser utses inom ett kompisgäng utan krav på intellekt och färdigheter. Det leder till intellektuell inavel eftersom bolagsstyrelser, precis som politiska partier, hellre vill ha kafferepsatmosfär under sin möten än en öppenhjärtlig diskussion. Det är känsliga själar som inte vill bli emotsagda som sitter i dessa styrelser. Inte känsliga i så motto att de är empatiska, men känsliga för att få sin grandiosa självbild ifrågasatt. – Det är känt att psykopater är överrepresenterade i samhällets toppskikt. – Därför släpps inte några fritänkande genier in som förstör kafferepsstämningen och ifrågasätter invanda sanningar. Företagens innovationskraft får stå tillbaka för ledningsgruppens narcissism. Vilket naturligtvis hämmar tillväxten.

Sen har vi politikers och näringslivsföreträdares överstepräster ekonomerna som i likhet med meteorologer och spåkärringar ska förutse framtiden. Av det urval som får förtroende att uttala sig i medierna framgår klart att logiskt tänkande inte heller här är en framstående egenskap. Hur förklarar man annars att ena året rekommenderas satsningar på IT som tillväxt och framgångsrecept och exakt ett år senare säger samma utvalda ekonomer att satsningarna på IT i huvudsak var felsatsningar?’
”Fingret i luften” metodiken kan knappast sägas vara ett utslag av intellektuell klokskap utan är snarare en feg metod för okunniga. Den metoden är inte ny under solen. Redan i slutet på 1500-talet skrev Michel de Montaigne om sin tids siare ”Men de här andra, som tutar i oss att de har någon extraordinär förmåga som ligger utanför våra kunskaper, dem bör man väl straffa för fräckt bedrägeri när de inte håller vad de lovar. Tänk er en snickare som inte kan slå i spik utan att kröka dem, eller en kirurg som tar fel på kroppsdel. Inte skulle de få fortsätta inom sina yrken. Men det får inkompetenta ekonomer.”

Hur näringslivet sköter sin rekrytering och vad de ser som viktiga egenskaper överlåter jag till ägarna. Men näringslivet måste ta sitt ansvar för att släppa fram kompetens och innovationskraft för att få fart på innovationer och tillväxt. Det duger inte att lägga ansvaret på politiker och kräva skattereformer som bara gynnar näringslivstopparna själva. Företagen betalar ju ingen förmögenhetsskatt.
När det handlar om vilka politiker som ska bestämma över landets framtid är det minst sagt rimligt att kräva att dessa bevisligen har kompetens för sin uppgift. Det krävs intelligens för att kunna förutse hur ett beslut påverkar framtiden. Och det krävs en rejäl dos allmänbildning för att kunna orientera sig mellan alla olika avvägningar som måste göras för att fatta bra beslut.
Utbildning är bra. Men utan intelligens och gott omdöme blir en välutbildad människa inte mer kompetent än en väl programmerad dator. Ingen skulle väl tycka det vore lämpligt att överlåta Sveriges framtid på en omdömeslös dator.
Det finns intelligenstest och allmänbildningsprover för att sålla lycksökarna från de lämpade. Använd dessa tester och låt sen medborgarna i demokratisk ordning – i sedvanliga val – välja bland dessa bevisat kompetenta kandidater. Slipper vi ifrån medelmåttorna på vallistorna kan vi se framtiden an med tillförsikt. Tillväxt och välstånd blir inga problem bara vi släpper fram genierna.

Lämna en kommentar