En rejäl samhällsförändring samt ändrade maktförhållanden behövs, tycker jag. Men hur står det egentligen till bland alla dessa profeter i bloggosfären och inom olika sammanslutningar som förespråkar den enkla lösningen regeringsskifte. Är de falska profeter ute efter egen vinning eller är de verkligen så glömska att de tror att Socialdemokratin står för en politik väsenskild från borgerlighetens? Jag vill varnar för lycksökarna och sprida lite pessimism samtidigt som jag ger lösningen på problemet.
En gång i tiden var jag idealist och naiv. Jag är fortfarande idealist men inte ett dugg naiv. Jag läste Per Gahrtons bok ’Vad vill de gröna’ två gånger och lade sedan min röst på miljöpartiet. Detta var min andra möjlighet att rösta, men första gången jag ansåg mig ha något att rösta på. Våren 1994 blev jag medlem i Mp och deras lokalorganisation i Stockholms stad. Mp hade ju varit en mandatperiod i riksdagen men åkte sedan ur 1991. Nu var aktiviteten ganska låg och bestod utav en liten krets eldsjälar. I valrörelsen fick jag tillsammans med två andra skriva den text som skulle vara i vårt lokala program. Dessutom bidrog jag gratis med bilder av toppkandidaterna till programmet. Jag arbetade som frilansfotograf och för mig kändes det naturligt att hjälpa till utan att få betalt. Men strax efter den insatsen så förstod jag att även inom partiers lokalorganisationer arvoderas de som gör något. (Kanske är det bara så i Stockholm och storstäderna. Jag har hört att i små partiorganisationer sköts arbetet ideellt) Det fungerar alltså inte som i de föreningar jag tidigare varit medlem i.
Sedan gick det så bra i valet att Mp kom in och fick massor av olika arvoderade förtroendeuppdrag att dela ut till medlemmarna. Och direkt efter valet strömmade lycksökarna till. De kom från alla håll. Det var mest socialdemokrater och centerpartister, men de var många.
Jag hoppade av före valet 1998. Då hade Mp i Stockholms stad förvandlats till något helt annat än det jag gick med i våren 1994. Lycksökarna hade tagit över och av den lilla klicken eldsjälar hade ett fåtal assimilerats på höga positioner i riksdag, landsting och kommun medan andra hade hoppat av politiken helt.
Min slutsats är att så länge politikers och även fackliga företrädares arvode och privilegier är så mycket högre än vad man vanligtvis kan få i vanliga arbetslivet lär det till dessa poster ständigt beslagtas av lycksökare. Det är en viss människotyp som i avsaknad av verklig ideologisk kompass men med stor social kompetens (underdånigt rövslickeri) använder sig av alla manipulativa medel som står till buds för att nå absoluta toppen. Och detta gör de utan förmåga att känna skuld eller skam över sitt beteende. Kalla dem gärna karriärkåta psykopater.
Därför är det så viktigt att ta bort den huvudsakliga moroten för dessa människor. De tenderar annars att förstöra allt arbete som en aldrig så vällovlig organisation eller rörelse försöker åstadkomma. Privilegier och höga löner i rörelser och organisationer måste bort om inte ideologier ska bli ruttna.
Man ska också vara observant på de dörrar som kan tänkas öppnas för uppdrag och arbete i ett välbärgat parti (Socialdemokraterna) eller organisation (LO) som tack för att någon varit drivande i en liten ideell organisation och i den agerat redskap för partiet eller organisationen.
Eftersom jag kommer ihåg Socialdemokraternas politik, och vad den baserat sig på de senaste decennierna, inser jag naturligtvis att simpelt regeringsskifte inte är lösningen. Det skulle bli samma högerpolitik men med andra karriärkåta psykopater som administrerar den.
Som sagt, naiv är jag inte längre. ;-|
Läs mer om mina lärdomar från politiken: Vad jag fick lära mig av Socialdemokraterna i Västerleds stadsdelsnämnd.