Naomi Klein knyter ihop trådarna i sin nya bok Chockdoktrinen. Den ekonomiska doktrin som Milton Friedman och hans lärjungar förespråkar och som världen över drivs igenom med hjälp av CIA:s statskupper och USA:s militära interventioner kräver våld. Det är en ekonomisk politik med korporativistiska (fascistiska) förtecken som gynnar storföretag och ett litet antal politiker på den stora arbetande massans bekostnad. Därför går den politiken inte att genomdriva med demokratiska medel. Den arbetande befolkningen accepterar helt enkelt inte att tvingas leva under förtryck och i armod.
För att hindra kritiska röster och sociala rörelser använder USA och klientstaterna utrensningar av oliktänkande, precis som Nazityskland fängslade och avlivade fackföreningsrepresentanter, socialister och kommunister. För USA och klientstaterna är det därför viktigt att veta vilka medborgare man har emot sig och vilka som är för. Man förstår att genom att hålla koll på människors telefon- och internetkommunikation kan man i förebyggande syfte sammanställa listor över de som måste interneras, eller värre, i händelse av att USA önskar införa sin korporativistiska ekonomisk politik i något land.
När USA gav makten över Indonesien till Soharto 1965 hade CIA en dödslista med 5000 vänsteranhängare som de ville ha dödade. Sohartos militär kryssade av det ena namnet efter det andra och återrapporterade sitt arbete till CIA som var nöjda. Indonesien leddes fram till CIA:s statskupp av en folkvald president vid namn Sukarno som var sin tids Hugo Chaves. Nu är det Chaves som USA och media runt om i värden vill se avsatt för att storföretag ska kunna återta de oljekällor som Chaves nationaliserade. Chavez ”anti-amerikanska” syfte var att inkomsterna från Venezuelas naturtillgångar skulle gagna hela nationen och inte enbart ett litet antal utlandsägda storföretag.
Samma utrensningar som i Indonesien har förekommit i alla andra länder där USA tillsatt marionettregimer för att kunna införa den för amerikanska storföretag så lukrativa korporativistiska politiken. Brasilien, Argentina och Chile bland andra. Man kan se dagens till synes urskiljningslösa fängslande av muslimer som en utrensningsaktion. Det som de tillfångatagna muslimerna har gemensamt, om något, är att de inte accepterar USA:s överhöghet över deras länder eller den politik som USA vill påtvinga dem. USA och media kallar dem terrorister precis som politiska motståndare blev kallade terrorister i Brasilien, Argentina, Chile och Indonesien.
Den tortyr som, då liksom nu, används mot meningsmotståndarna avser att personlighetsförändra dem. Avsikten är att ta ur dem socialismen och den känsla för det gemensamma som präglar motståndarna till den nyfascistiska ekonomiska politiken. Tortyroffren ska bli individualister som bara tänker på sig själva. Den tortyr som används för detta utvecklades under 1950-talet av psykologen Ewan Cameron som var finansierad av CIA. Cameron utförde sina försök på helt oskyldiga mentalpatienter som hamnade på hans klinik med lindriga psykiska åkommor men lämnade den med grava psykiska störningar. Samma sker med de muslimer som sitter fängslade i USA:s tortyrfängelser runt om i världen. Många har nu blivit mentalt skadade och retarderat till något som liknar barndom. Fängelserna börjar därmed likna dårhus.
Som en följd av nazistiska utrensningar antog FN:s generalförsamling den 11 december 1946 enhälligt en resolution som förbjöd folkmordshandlingar, det vill säga gärningar genom vilka ”rasmässigt bestämda, religiösa, politiska och andra grupper förintas helt eller delvis”. Inkluderingen av politiska grupper ströks två år senare efter krav från Stalin. Därför lever nu vi som är öppet motståndare till USA:s nyfascistiska ideologi under hot.
Under andra världskriget internerade Sverige kommunister och kommunistsympatisörer i läger så de var samlade vid eventuell tysk ockupation. Jag tror inte att Sverige och dess säkerhetstjänster är mer intresserade av att skydda antifascister nu än då. De uppgifter som insamlas vid telefon- och internetavlyssning i Sverige kommer säkerligen väl till pass som bytesmedel säkerhetstjänster emellan och kanske har man redan en file hos CIA…
Läs mer:
- Ewen Cameron och utvecklingen av CIA:s tortyrmetoder (Besök Brittiska tidningen The Guardian)
- Fördjupning i de ämnen som Chockdoktrinen av Naomi Klein tar upp. (Besök Brittiska tidningen The Guardian)
- och förstås boken Chockdoktrinen av Naomi Klein.
Rekommenderar att läsa: http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=10&year=2007#2398. För ett annat perspektiv av CIA tipsar jag om Tim Weiners “Legacy of Ashes: The History of the CIA”. Jag håller med om att det finns en terrorhysteri i USA, men den finns likväl i Sverige. En liten webbundersökning som DN/SvD gjorde visar att nästan alla svarande vill ha kameraundersökning för att bekämpa terrorism fler än dem som ville ha kameror på allmänna platser kända som stökiga. När bomberna smällde i Londons tunnelbana spärrade svensk polis av Östermalmstorg. Sedan förstår jag inte tesen att storföretag skulle styra amerikansk politik. Trodde det var politiker som satt i kongressen?
William Blum tidigare CIA medarbetare har också skrivit en bok om CIA. Han döpte den passande till Killing Hope med tanke på att CIA:s verksamhet handlar till stor del om att förinta alla nationella försök till att ordna samhällen efter lokala folkviljan. CIA är alltså en antidemokratisk instutition som motarbetar nationell befrielse och demokrati.
Jag håller med om att framgången varit stor när det gäller att sätta terroristskräck i västvärldens befolkningar. Och det är inte utan anledning som det skett. Men anledningen är inte faran för terrorism utan för att kunna införa övervakning och kontroll över medborgare som vill något annat än vad korporativisterna vill.
Naivt och okunnigt av dig att inte veta hur USA:s politiska system fungerar. Dels betalar företag mutor till de båda politiska partierna. Dels så pendlar USA:s ledande makthavare mellan arbete i storföretag och arbete inom politiken.
Och förstås så är politiken som företräds av både demokrater och republikaner en korporativistisk politik där storföretagens intressen är det enda som räknas.
Fan vad svårt det var att skriva nåt då. Tredje försöket.
“Den ekonomiska doktrin som Milton Friedman och hans lärjungar förespråkar och som världen över drivs igenom med hjälp av CIA:s statskupper och USA:s militära interventioner kräver våld. Det är en ekonomisk politik med korporativistiska (fascistiska) förtecken som gynnar storföretag och ett litet antal politiker på den stora arbetande massans bekostnad.”
Nej, det är helt fel. Friedmans politik, likosom all liberal ekonomisk politik, står mot korporativism.
Men att Naomi Klein skulle bry sig om så triviala saker som grundläggande fakta är väl för mycket att hoppas på.
Blums bok finns även på svenska, men har en betydligt töntigare titel: “CIA och USAs verkliga utrikespolitik”. Göteborg: Epsilon Press, 1998. Finns i välsorterade bokhandlar och antikvariat.
Då måste jag köpa den boken tillsammans med den nyutkommna “En desertörs bekännelse” av Joshua Key som var i Irak som soldat deltog och bevittnade övergrepp. Bokus.com har nog båda. (Jag stödjer Bokus eftersom det var enda bokhandeln som accepterade mig som kund när jag hade betalningsanmärkning.)