Näringslivets girighet är omättlig

Företag är inte altruistiska

Bland de politiker och opinionsbildare som kommer till tals i media råder uppfattningen att företag är altruistiska, att näringslivet skulle jobba för allmänhetens bästa.

Maten

I en krönika på ledarsidan i moderata tidningen Barometern-Oskarshamns-tidningen skrev Pierre Kjellin den 21 december att:

”Så länge vi fortsätter att jaga lägre priser och bära hem färdiglagad tomtegröt till jul, där smöret ersatts av raps-, palm- och kokosolja, så länge kommer livsmedelsindustrin att byta ut allt fler äkta råvaror mot billigare substitut.”

Krönikören i fråga tror alltså att vi skulle få bättre livsmedel om vi betalade mer. Det tror inte jag. Jag är helt övertygad om att oavsett hur mycket eller lite vi betalar för maten kommer livsmedelsbranschen att försöka tjäna ännu mer genom att t.ex. spruta in vatten i skinka och kyckling och att byta ut dyrare naturliga råvaror mot kemiska substitut. Näringslivets girighet är omättlig.

Kläderna

I ett radioprogram frågade en normalnaiv och normalkorkad normaljournalist ett antal konsumenter om de skulle vara beredda att betala några kronor extra för jeansen om de visste att de som sydde byxorna fick anständigt betalt. Alla tillfrågade konsumenter var redo att göra den uppoffringen för medmänniskor lång borta som arbetar under slavliknande förhållanden.

Men varför ställs inte frågan, om att betala anständig lön, till konfektionsföretagen? Varför fråga konsumenterna?

Konfektionsföretagen skulle enkelt kunna höja priset på jeans med några kronor utan att någon skulle reagera. Det skulle vara en höjning på mindre än en procent.
Min lokala ICA affär har senaste månaden höjt priset på Arla:s Goudaost från 54 kr/kg till 79 kr/kg och på ICA:s pasta från 8,90 till 9,90 och på fiskpinnar från 15,95 till 18,95. Där pratar vi inte en procent utan 10, 20 och nästan 50 procent prishöjningar, i ett steg, utan att tveka och utan att gynna något annat syfte än den egna girigheten.
Och ansvar för inflationen. Ingen kräver samhällsansvar när näringslivet höjer priserna. Däremot skallar ropen med krav på ansvar när löntagarna vill ha höjda löner.

Orsaken till att konfektionsföretagen inte gör denna ytterst blygsamma höjning för att betala skäliga löner är att de inte vill. De skulle redan utan extra prispåslag ha råd att betala för anständiga löner åt sina hårt arbetande underleverantörers anställda. Skulle konsumenterna betala extra i påstått syfte att gynna mindre privilegierade medmänniskor kan ni ge er fan på att konfektionsföretagen skulle stoppa också dessa kronor i egna ficka. Näringslivets girighet är omättlig.

Arbetsgivaravgifter

Samma politiker och opinionsbildare som tilltror näringslivet altruistiska egenskaper inbillar sig också att lägre arbetsgivaravgifter ska leda till att företagen anställer fler. Hur tänker de då? Menar de att företag skulle anställa fler personer än de behöver bara för att det blivit billigare?

Självklart är det absolut billigast för företagen att ha så få anställda som möjligt och att ur detta fåtal svetta ut så hög produktion som bara går innan människan är utsliten, måste kasseras och bytas mot en ny. Att köra skiten ur människor och ge dem en ålderdom med kronisk värk kostar inget alls i vårt kostnadsmedvetna ekonomistiska samhälle. Slår man däremot en VD på käften kommer det att kosta.

Att sänka arbetsgivaravgiften leder till två saker men inte till fler anställda. Det leder till ökad vinst i företagen och minskade skatteintäkter till den gemensamma välfärden. Inget mer!

Jag minns när jag var liten och var med min far på jobbet. Det var under en svunnen tid då det fanns en gnutta moral i näringslivet. På den tiden fanns det ord som ’servicekänsla’ och ’kvalitet’. Man fick råd och tips om varan eller tjänsten utan att behöva betala. Och varorna gick inte sönder så fort man tagit upp dem ur paketet. På den tiden tog också företagen lite ansvar för sina anställda. Hade de slitit ut någon kunde den personen få gå kvar med lön och utföra något enkelt arbete som kanske egentligen inte behövdes.

Nu ser företagen de anställda som slit- och slängvaror. När en anställd tagit skada av arbetet och inte kan producera mer överlåter företagen med varm hand den anställde till samhället som får stå för vård, eventuell rehabilitering och försörjning.
Företagens förhållande till konsumenterna är att de ska luras så mycket det bara går med höga priser för dåliga varor och obefintlig service. Näringslivets girighet är omättlig.

Avregleringar

Samma politiker och opinionsbildare som tilltror näringslivet altruistiska egenskaper inbillar sig också att privatisering och avreglering gynnar konsumenterna genom bl.a. bättre service och lägre priser.

Näringidkare har i alla tider prissamarbetat eller delat upp marknaden för att hålla uppe priser och ge höga vinster. Sveriges direktörs- och styrelseelit umgås i fina klubbar där inte konsumentintressen har insyn men dit politiker bjuds in för att få sig itutat hur svårt det är att vara samhällsbärare när man måste betala bl.a. lön till anställda. Skulle inte det allmänna kunna stå för den kostnaden också så som forskning och utbildning av arbetskraften?
Politikernas roll i dessa sammanslutningar är att genom politiska beslut göra allt gratis för företagen och lägga alla kostnader på stat och kommuner, men låta det så kallade näringslivet få behålla vinsten ograverad.

Alla avregleringar sedan 1990-talet har inneburit övervägande försämringar för konsumenten. Servicen har blivit bedrövlig och priserna har stigit. Och som bevis för att det är något lurt med den så kallade fria marknaden och den påstådda konkurrensen har näringslivets vinster vanligtvis slagit nya rekord år efter år.

Dessutom har sammanslagningarna och uppköpen av företag inneburit att det är svårt att välja som konsument. Det går inte att medvetet avstå från ett visst företag eftersom de få storföretag som finns har grenar i många branscher och dessutom har en oöverskådlig massa olika varumärken. På så vis har kapitalismen, inbyggd i sig, monopol som slutdestination, precis som spelet Monopol. Näringslivets girighet är omättlig.

Fotnot

Jag har inte tagit upp företagens påstådda miljöengagemang här. Det har jag berört i Miljöpolitiken är stötande.

Jag vill också passa på att förtydliga att alla företag inte är lika, det finns undantag från det jag skriver. I första hand riktar jag udden mot storföretagen. De storslagna samhällsbärarna som i sin tur behöver stöd av samhället för att orka stå upp och se ner på oss ”pöbeln”.

Fotografi: Dag vid havet

64

65

66

Nu har jag släppt loss rejält i mörkrummet, tycker jag ;-). Ett mörkrum baserat på en Macintosh G4 350 MHz med Debian/GNU-Linux Unstable och bildbehandlingsprogrammet Gimp. Det är segt som sirat att jobba i detta underdimensionerade mörkrum. Dessutom tror jag det är fel på någon minnesmodul och hårddisken är bara en 5400 rpm. Ska bli skönt att köpa ny dator till mig själv så mor får en betydligt snabbare burk som jag kan använda när jag är i Oskarshamn.

Dagens två första bilder från Oskarshamn är tagna vid Stångehamnsudd och den tredje vid Gunnarsö camping.

Titeln är en parafras på den enda bok av Sune Johnsson som jag har. Boken heter ’Dagar vid havet’ och är nog den bästa jag tycker Sune Johnsson har gjort. Jag är inget fan av Sune Johnsson men tycker att han i ’Dagar vid havet’ lyckats fånga vinterstämmningen vid den karja granitkusten längs Bottenviken.

Fotografi: Dagens strövtåg runt Smältevik

57

58

59

60

61

62

63

Dagens promenad har gått runt Smältevik som ligger cirka sju kilometer söder om Oskarshamn. Smältevik är en grund vik med dybotten med ett maxdjup på 1,5 meter. Den har en bäck, Applerumsån, som tillflöde och ett mycket smalt sund, Smältesund, som ansluter till Östersjön, som utflöde.

Sedan jag i 10-12 årsåldern var med i den icke auktoritära organisationen Fältbiologerna har jag hundratals gånger vistats vid Smältevik. Viken samt området norr och nordväst om Smältevik var Fältbiologernas exkursion- och inventeringsområde där vi höll koll på allt levande.
När jag befinner mig i Oskarshamn blir det alltid minst en tur ner till Smältevik. Men jag har aldrig, under alla år, varit på vikens södra sida.

Idag beslutade jag mig för att, för första gången, se södra sidan. En promenad runt Smältevik lockade. Och så blev det.
Samtliga bilder är tagna på södra sidan. Jag inser nu att jag under alla år missat något. Södra sidan är som ett riktigt urskogsområde med gamla träd som fallit och som fått ligga kvar till gagn för ekologisk mångfald. Efter gårdagens tv-sända naturdokumentär från Galapagosöarna var min känslighet för geologi och naturhistoria på topp. Medan jag promenerade funderade jag på hur inlandsisen format granithällarna och dumpat högar med stenblock på sina ställen. Dessa naturfunderingar vill jag genom bilderna väcka även hos dig.

Kungens jultal

Tänk dig att vår kung blivit född i en vanlig familj där fadern var chaufför och modern expedit. Det hade inte varit något fördelaktigt avstamp i livet. För en normalbegåvade hade det ändå varit _möjligt_ att mot oddsen klättra uppför klasstrappan. Men för en person med vår konungs bristande intellektuella begåvning och därtill dyslexi hade oddsen varit obefintliga. Den enda möjlighet för avancemang som stått till buds hade varit inom politiken.

Men nu är inte kungen så olyckligt lottad att han är född i arbetarklassen utan han är född till kung och statschef. Därför har han aldrig behövt konkurrera eller bevisa någon utmärkande kompetens för att bli landets statsöverhuvud. Även en idiot är kvalificerad till kung och statschef förutsatt att idioten är förstfödd i den familj där ämbetet går i arv.

Kungen, vare sig han är idiot eller inte, har genom Sveriges Radios försorg fått en direktkanal ut till undersåtarna i och med det så kallade ”kungens jultal”. I är kommer talet även att sändas i Sveriges Television.

I år tycker inte jag att kungen sade något kontroversiellt i sitt jultal. Goddagspilten har lärt sig, eller förmodligen fått råd om, att avhålla sig från att kränka undersåtarna med påståenden om att folket skulle vara lata och, som han menade i förra årets tal, passivt vänta på att stekta sparvar ska flyga in i munnen på dem.
Man dömer andra efter sig själv, säger ordspråket.

Årets tal ställer frågan om kungen ha blivit socialist på senare tid? Han tycks slå ett slag för ungdomsgårdar i följande citat ur jultalet.

bq.. Nyligen hälsade vi på i en ungdomsgård i Hammarkullen. Det är en av de stadsdelar i Göteborg som, ja, ibland betecknas som ett problemområde. För oss blev det ett inspirerande besök. De ungdomar vi träffade där fick oss att känna tillit till en bättre morgondag. De tände just ett sådant hopp som jag talar om.

”Vi ungdomar kan förändra samhället”, sa en av dem. ”Men man måste börja med sig själv. Sedan kan man förändra världen”.

Han berättade om hur ledarna på ungdomsgården hade fått honom att hålla sig borta från droger och kriminalitet. ”Ledarna har varit som extra föräldrar för mig. Kompisarna har varit syskon. Ungdomsgården har varit mitt andra hem. Jag tror jag lärt mig förstå andra – att bli mer tolerant och ödmjuk”, sa pojken.

”Vi ungdomar kan förändra samhället”, sa en av dem. ”Men man måste börja med sig själv. Sedan kan man förändra världen”.

Han berättade om hur ledarna på ungdomsgården hade fått honom att hålla sig borta från droger och kriminalitet. ”Ledarna har varit som extra föräldrar för mig. Kompisarna har varit syskon. Ungdomsgården har varit mitt andra hem. Jag tror jag lärt mig förstå andra – att bli mer tolerant och ödmjuk”, sa pojken.

p. Kanske ser kungen privatdrivna _avgiftsbelagda_ ungdomsgårdar i de fattigaste områdena som lösningen när det blir allt ovanligare med kommunalt finansierade ungdomsgårdar. Kommunerna påstår sig inte ha råd att driva ungdomsgårdar. Kommunerna har så mycket annat att ansvara för som t.ex. stöd till det lokala näringslivet. Kanke vill kungen se en kommunal omprioritering. Från stöd till tärande näringliv till stöd till allas vår framtid barn och ungdomar? Tänk om kungen ändå vore så klok!

Här måste jag bara lägga in Lukas Moodyssons rader som beskriver drottningens besök i Rosengård ur långdikten ’Vad gör jag här’ som jag ”citerade rikligt ur för några dagar sedan.”:http://motbild.se/Blogg/idag-aer-det-20-ar-sedan-jag-traeffade-lukas-moodysson Den berättar mycket tydligt om hur verkligheten alltid manipuleras innan kungen och drottningen kommer på besök. Även Lars Molins klassiker ’Kunglig toalett’ beskriver samma förvanskning av umdersåtarnas vardagliga livsmiljö inför kungligt besök.

bq. jag känner mig som drottning silvia
för några veckor sedan var hon på besök i malmö
hon skulle besöka rosengård
där skulle hon få träffa en typisk invandrarfamilj
en lämplig familj valdes ut
säpo kontrollerade dem
trappuppgången där de bodde städades
och reparerades och gjordes fin
men bara den trappuppgången
inga andra i grannskapet
“så här rent och fint har det inte varit
i det här huset på tjugo år” sa en av grannarna
sedan kom drottningen
sedan åkte hon därifrån

Vad är poängen med besök i ”verkligheten” av politiska och kungliga potentater när det de ser och upplever aldrig stämmer med hur det alltid är annars?

Sedan säger kungen att _vi_ har ett moraliskt ansvar för miljön.

bq. Det är, vad ska jag säga, vår moraliska skyldighet att hjälpa till. Och det är en förutsättning för att vi skall kunna undvika nya katastrofer som påverkar vårt eget liv och vår egen vardag.

Kan det innebära att kungen i framtiden slutar åka kring med sina bensinslukande bilar och slutar flyga med regeringplanet för att i stället åka kollektivt? Eller är det som vanligt när de-där-uppe talar till oss-där-nere att det är vi-här-nere som ska ta hela ansvaret? Jag tror det!
Den erfarenheten skaffade sig också Vilhelm Moberg och han uttryckte det så här:

bq. *”När en politiker säger att vi sitter i samma båt, så var på din vakt – det betyder att det är du som skall ro.”*

Fotografi: Bilder från julaftonpromenaden

53

54

55

56

Julaftonpromenaden företogs i skogen kring Viljans stuga i Linghem, strax utanför Oskarshamn. Där har orienteringsklubben Viljan anlagt motionsspår på 1,5, 2, 4,5 och 6,5 kilometer. Jag tycker det är utmärkta stigar för att få röra på fläsket och samtidigt insupa relativt intressant och vacker natur.
Det är heller inte trångt på stigarna. Under vår vandring på 6,5 kilometerspåret mötte vi inte en enda människa.

Jag läser vidare i boken ’Att förstå makten’, med urval av seminarieframträdanden av Noam Chomsky, och fortsätter på gårdagens bloggtext – hur media medvetet manipulerar vår världsbild – och varför det visas dokumentärer om barnhem i Rumänien men inte om barnhem för fattiga i USA.

Chomsky berättar i boken om skillnaden mellan trettiotalets ekonomiska depression som trots allt präglades av hoppfullhet, om en bättre framtid, och dagens helt hopplösa situation i USA:s fattiga getton.

”Ungar var fattiga på trettiotalet men de hade inte råttbett.”

Han berättar också om fattiga mormödrar i dagens getton som måste sitta uppe på nätterna för att inte ätas upp av råttor.

Situationen för USA:s fattiga är totalt censurerad från svenska media. Vi får bara se och höra om den välmående över- och medelklassen.

Tänk på följande när du läser, lyssnar på och ser på svenska medier i fortsättningen.

”Enligt denna “propagandamodell” tjänar medierna sitt samhälleliga syfte genom sådant som ämnesval, fördelning av ämnen, strukturering av frågor, filtrering av information, fokusering av analys, betoning, tonfärg och en hel rad andra tekniker av samma sort.”

Låt dig inte indoktrineras. Bli en medveten och kritisk mediekonsument, läs böcker. 😉