Pensionärsförbjud skadliga verklighetsskildringar, eller…

Radioprogrammet Medierna hade första december ett inslag om TV3-programmet Efterlyst med anledning av att en för stor andel av tittarna var pensionärer. Dessa är inte TV3:s kunders favoritkategori. Reklamköparna vill ha och riktar sig mot yngre köpstarka och köpvilliga människor. Men detta var inte vad jag fäste mig vid när jag lyssnade på inslaget.

Två pensionärer från Bagarmossen kom till tals och berättade följande:

Kvinna:
”Man blir nästan lite skraj när man tittar på det där programmet, för det är så mycket som händer så man får lite skrämselhicka faktiskt. Nästa gång kanske det är jag som står där vid bankomaten och blir nerslagen, vad vet man.”

Man:
”Vi äldre upplever nog samhället som otryggare än vad ungdomar gör. Vi går inte ut om kvällarna helt enkelt utan försöker hålla oss inne. Och det tycker jag att allt som man kan belysa i tv:n här är värt mycket.”

Problemet är att media skrämmer upp människor med sina artiklar och reportage om brott. Visserligen tillgodoser media ett allmänintresse och ger samhällsinformation med sin brottsrapportering. Men huvudsyftet från medias sida är inte så ädelt. Det är helt enkelt en billig form av journalistik som i de flesta fall görs genom ett kort telefonsamtal till polisstationen. Ett samtal som sedan används som underlag till en spalt med notiser.

För de som inte vistas utomhus under kvällar och nätter, när majoriteten skildrade brott begås, målas ett skräckscenario upp. De tror att det är rena kriget på stan efter mörkrets inbrott. De inser inte hur få, av så många, som faktiskt drabbas av våldsbrottslighet. Risken är i själva verket näst intill försumbar. Åtminstone om man inte beter sig rent korkat. Därför är det tragiskt att människor sitter inne på kvällarna för att de inte vågar gå ut. Och jag tror att bland de som är rädda dominerar pensionärerna.

Ska vi göra som med biobesök? Som komplement till att barnförbjuda ”skadlig våldsskildring” kanske det vore lämpligt att pensionärsförbjuda ”skadlig verklighetsskildring”. För det är nog för mycket att begära att medier i samband med våldsbrottsrapportering balanserar verklighetsbilden enligt följande modell som skulle ge perspektiv på brottsligheten:

’En kvinna rånades i natt. För Gotlands övriga drygt 57.000 invånare har natten varit lugn och trygg.’

Lämna en kommentar