Dax för en skattereform

Träffade min granne idag när han var i färd med att klistra på nytt skattemärke på bilen. Han berättade att märket, skatten, för hans Audi 100 nu var på 2000 kronor. Dessutom har försäkringen ökat kraftigt.

Det som under Alliansens styre blir så tydligt är att klassklyftorna ökat och kommer att fortsätta öka i Sverige. År 2005, under och efter långvarigt Socialdemokratiskt styre, slog inkomstklyftorna rekord. Och 2006 slogs nytt rekord som även det backades upp av Socialdemokratisk politik.

Mycket av skatteunderlaget tas nu ut från konsumtion genom olika typer av punktskatter. Till de sistnämnda räknar jag bilskatt, bensinskatt, elskatt, moms med flera. Samtidigt är inte längre inkomstskatten progressiv som den var en gång i tiden när Sverige var en välfärdsstat och man betalade skatt efter bärkraft. Detta har kraftigt ökat klyftorna i levnadsstandard. Som jag skrivit om tidigare i ”Miljöpolitiken är stötande”:http://motbild.se/Blogg/miljoepolitiken-aer-stoetande så är det de mindre bemedlade som kommer att får göra avkall på sin levnadsstandard på grund av alla skattehöjningar på livsnödvändig konsumtion och mindre livsnödvändig dito. De med höga löner har fått sina ökade kostnader kompenserade genom skattesänkningar och kan fortsätta leva som vanligt.

Följderna av att konsumtionsskatter ökar medan inkomstskatter minskar kan inte komma som en överraskning för de borgerliga politikerna från socialdemokrater till moderater. Att de vill göra Sverige till ett utpräglat klasssamhälle syns på den förda politiken och dess konsekvenser även om motsatsen sägs i den falska retoriken.

Jag är emot ett samhälle där vi har en förtryckt och ofri slavklass som tvingas underkasta sig en politik och ett levnadssätt som bestäms av en psykopatisk överklass.

En början till att göra människor fria är att göra dem trygga. I dagens Sverige är ekonomisk otrygghet en stor ohälsofaktor. Är det inte direkt ekonomisk knipa som oroar så är det rädslan för att förlora arbete och inkomst. Eller att inte få en framtida pension som går att leva på.

För att kunna öka tryggheten behövs en samhällsekonomi på samma nivå som under Sveriges glansdagar. Sedan EU tog över styret av svensk ekonomi har den offentliga sektorns andel av BNP stadigt minskat. Det säger sig självt, även om politikerna inte vill erkänna det, att om man minskar offentliga sektorns andel av BNP så kan inte den gemensamma välfärden – ekonomiska trygghetssystem, vård, skola, omsorg – hålla jämna steg med tillväxten och kapitalägarnas inkomster. Den gemensamma välfärden halkar ständigt efter och så får man till sist höra från politikerna som ordnat moraset att det finns inte pengar till det ena eller andra. *Orsaken till att det inte finns pengar är en politisk ideologi som velat gynna de välbärgade genom sänkta inkomstskatter och utförsäljning av lönsamma statliga företag.*

I båda dessa fall har det skett överföringar av pengar från fattiga och låginkomsttagare, som har störst behov av den gemensamma välfärden, till välbärgade som inte känner behov av den gemensamma välfärden och som har kapital att köpa upp de företag som staten realiserar ut och göra sig en rejäl hacka på den realisationen. *Detta är orsaken till rekordåren 2005 och 2006 då klassklyftorna slog rekord.*
De fattiga står där utan någon skattesänkning att tala om eftersom de ökade kostnaderna äter upp deras lilla skattesänkning. De välbärgade får både stor skattesänkning och möjlighet att köpa statliga tillgångar till extrapris.

Det är dax för en skattereform. Återinför en rejält progressiv inkomstskatt så Sverige får råd att ge alla invånare trygghet.
Den skattereform som socialdemokrater och folkpartister genomförda i början av 90-talet medförde för statskassan en inkomstförlust på 190 miljarder per år. Kostnaden betalades av fattiga och låginkomsttagare i första hand även om betydligt fler fick känna på försämringar och nedskärningar i offentliga sektorn. De 190 miljarderna som staten gick miste om varje år försvann inte utan hamnade i fickorna på de som redan hade det gott ställt. De fick ännu mer när inkomstskattens progressivitet planades ut i och med skattereformen.
*Nu är det dax att årerföra minst 190 indexuppräknade miljarder till staten varje år. Alla vet var pengarna finns. Ta dem där och sluta plåga de fattiga och lågavlönade!*

Lämna en kommentar