Min gotländska resa – Norsholmen

Norsholmen är en udde eller halvö som ligger på Fårös nordsida. På den lilla boden ni ser på bilden finns ett anslag som berättar om anläggningen och dess historia.

Asahögar eller pyramider?

Nej de är varken det ena eller det andra – de tre stora kalkstenshögarna framför dig. Faktiskt är de minnen av ännu en storstilad industridröm som gick i stöpet.

Härute på Norsholmen byggdes under första världskriget en utskeppningshamn för gotländsk kalksten som skulle ge många arbetstillfällen och bra med pengar till sina investerare. Som mest var 70-80 personer sysselsatta med utbyggnaden 1918. Men 1925 avbröts hela projektet och lades ner. Varför? Ja en del säger att kalkstenen höll för låg kvalitet. Andra att att anläggningen/krossen var för dålig. En säker orsak var att två viktiga exportmarknader Tyskland och Ryssland försvann under kriget.

Kalken till krossverket bröts vid Karlbjerga och transporterades på en smalspårig järnväg ut till Norsholmen. Det var ett ånglok med fem vagnar som gick på den banvall som numera mest är gång- och cykelväg. Själva krossen var en byggnad högst uppe på den karakteristiska porten.

Däruppe sållades stenen i tre olika fraktioner som tömdes ner på transportbryggan som gick långt ut i Ekeviken. Därute väntade ganska små pråmar på att frakta iväg stenen.

Bönderna på Nors var inte särskilt villiga att sälja ut sin mark till kalkstensbolaget. Fårbetet härute var mycket värdefullt för jordbruket. När de gick med på försäljning av mark till kalkstensbrytning fick de fyra öre per kvadratmeter. Affären gick dock tillbaka när kalken inte längre bröts och det var förstås det allra bästa för Norsholmen och vår framtid.

Bilden nedan illustrerar hur det en gång i tiden såg ut med transportbanden intakta.

skiss_av_anlaggningen.jpg

Märk väl att på den här tiden byggdes inte industrier och andra näringar upp med bidrag så som nu i mångt och mycket är fallet i den så kallade fria marknadens och kapitalismens tidevarv. Därför drabbades inte Gotlands skattebetalare av någon direkt ekonomisk förlust när projektet gick i stöpet.
Dessutom var det en bra satsning på så vis att det gav och planerades ge arbete året om. Detta till skillnade mot nutidens gotländska satsningar, kommunala såväl som privata, som enbart är avsedda att gynna ägarna och i bästa fall ge arbetstillfällen 2 – 3 månader om året, för att sedan överlåta försörjningsansvaret för de säsongsanställda på stat och kommun under huvuddelen av året.

Andra bloggar om: , , , ,

2 tankar på “Min gotländska resa – Norsholmen”

  1. Hejsan!
    Denna uråldriga” industrianläggning på norsholmen är min absoluta favvorit!
    Jag tar mig alltid ut dit när jag är hemma på ön. Jag har bla. tagit en exakt likedan bild som du av fundamentet sett från viken. En fantatisk plats helt enkelt, nästan magisk!
    Det kvarstår dock några för mig olösta mysterium med den gamla anläggningen…
    Vet du vart man kan läsa mer och se fler detaljerade bilder, ritningar och fotografier?
    Keep it up!
    Min bild kan du se på http://www.wildatheart.nu
    Väl bemött!
    Kristoffer Carlson, umeå

    Svara
  2. Min pappa föddes på Fårö 1918. På grund av kriget blev min farfar arbetslös då exporten genom Bottenviken stoppades av u-båtkriget.
    Mina farföräldrar flyttade därför från Bureå till Fårö där farfar fått arbete på kalkkrossen.
    När min pappa var ett halvt år flyttade familjen tillbaka till Bureå eftersom kriget var slut.

    Svara

Lämna en kommentar