Moralpredikande stadsdirektör och täbymoderat suger

notextile.

Irene Svenonius hade idag en kolumn i Barometern-OT där hon uppmanade till god moral och med emfas fördömde bidragsfusk. Hon skrev bland annat:

bq. ”Jag uppfattar det som en självklarhet att myndigheterna måste ta ansvar för att de inte betalar ut mer än de ska av skattebetalarnas och försäkringstagarnas pengar.”

Ska man diskutera moral är filosofen Emanuel Kants kategoriska imperativ en bra utgångspunkt. Genom att först se sina egna handlingar genom det filtret kan dubbelmoralister förhoppningsvis avhållas från att moralisera över andra. Kants kategoriska imperativ säger:

bq. *”Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag.”*

Därmed borde Irene Svenonius avhållit sig från sin moralisering över det påstådda bidragsfusket.

För att förstå varför Svenonius moralpredikan endast rör bidragsfusk måste man veta att hon är moderat från Täby. I de kretsarna fuskas, som vi numera vet, inte med bidrag men med så otroligt mycket annat. Det har ju uppdagats fusk med tv-licenser, svart arbetskraft, inkomster som inte deklarerats med mera, med mera.
Svenonius har varit täbymoderaternas ordförande. Lever man i en miljö där fusk upphöjts till norm och rättesnöre så är det kanske lätt att utifrån sin närmsta omgivning tro att hela Sverige består av fuskare som roffar åt sig vid varje möjligt tillfälle.
Svenonius har hela sitt yrkesverksamma liv arbetat inom politiken. Hon började, efter avslutad civilekonomutbildning, vid 23 års ålder, som borgarrådssekreterare i Stockholms stad. Nu, 15 år senare och 38 års ålder, har Svenonius blivit stadsdirektör utsedd av den, efter valet, tillträdda moderata stadshusregimen. Svenonius har givits en månadslön på 125 000 kronor i månaden.

Hur står det då till med moralen i de yrkeskretsar Svenoinus levt hela sitt yrkesverksamma liv? Består även den kretsen av fuskare som roffar åt sig vid varje möjligt tillfälle? Hur väl förvaltar politiker och politiskt tillsatta tjänstemän, den kategori som Svenonius själv tillhör, skattebetalarnas pengar?

Betänk Svenonius lön. 125 000 kronor i månaden är en lön som beslutas av politiker efter förslag av, av politiker tillsatta, tjänstemän. De inblandande i förslags och beslutsprocessen är själva vinnare på att kollegor ständigt beviljas allt högre löner. För när andra på liknande poster/uppdrag får högre lön kan de själva räkna med att inom en snar framtid få lönehöjning. Eftersom det är politiker och tjänstemän som har makt att påverka beslut om lönenivå för just politiker och tjänstemän så blir det ständigt höjda löner. Oftast höjs lönerna med tvåsiffriga procenttal helt utan tanke på lönespridning och inflation som låglönegrupper påtvingas ansvar för. För politikerna och dess tjänstemän tycks det var ytterst lätt att, med skattebetalarnas pengar, vara generösa mot sig själva. Den fråga som Svenonius ställer i sin kolumn och som handlar om att ta ansvar för skattebetalarnas pengar är aldrig uppe vid de beslut som till brädden fyller politiker och högt uppsatta tjänstemäns egna plånböcker. Däremot är det mycket vanligt, att likt Svenonius, moralisera, propagera och vilja vara ansvarsfull när det handlar om att missgynna samhällets olycksbarn. Då är det lätt att ta så kallade ”svåra beslut”.

Att vara stadsdirektör för Stockholms stad är uppenbarligen inte ett heltidsarbete trots lön på 125 000 kronor i månaden. För vid sidan av detta hinner Svenonius med att vara ledamot i kommunfullmäktige och ersättare i kommunstyrelsen hemma i Täby. I praktiken är alltså inte alla dessa välbetalda arbeten och poster inom politikens sfär mer krävande än att utövarna hinner och orkar med flera stycken på en gång. Löntagare i låglöneyrken brukar bli så trötta, fysiskt och/eller psykiskt, på att tjäna ihop ynka 15 000 till 20 000 kronor i månaden att de inte orkar med några extraknäck. Detta trots att extratillskott i kassan vore mer välbehövligt som komplement till en lön på 15 000 till 20 000 kronor i månaden än Svenoinius 125 000.

Som ni förstår så anser inte jag att Irene Svenonius ska moralisera över människor som lever i otrygghet med ständig ekonomisk oro för att inte kunna betala för livets nödtorft. Uppifrån Irene Svenonius trygga och ombonade överklasstillvaro går det inte att få en realistisk bild av hur det är att leva som fattig i Sverige. Jag uppmanar alla överbetalda empatistörda psykopater att komma ner på jorden och testa att leva åtminstone ett halvår på existensminimum. Att leva på ynka 3200 kronor i månaden, som ska räcka till ALLT utom hyran, skulle ge er välbehövliga erfarenheter och utvecklande perspektiv på livet. Det skulle ni verkligen behöva alla ni självömkande överbetalda trygghetsnarkomaner.

2 tankar på “Moralpredikande stadsdirektör och täbymoderat suger”

  1. Välbetalt extraknäck?
    Jag vet inte vad en ledamot i Täby kommunfullmäktige får, men för en ledamot i Stockholms Stadsfullmäktige ligger ersättningen på 1300 spänn i månaden. En ersättare i kommunstyrelsen får 1500 i månaden. Båda är fritidsuppdrag.

    Svara
  2. Jag förstår utifrån din lögn att du själv är politiker. Det har jag också varit och just i Stockholm. Förutom månadsarvode tillkommer bland annat sammanträdesarvoden. Dessa är inte att förringa för de som inte är vana med löner i nivå med de man sätter själv. Undanhåll inte skattebetalarna den sanningen Per!

    Svara

Lämna en kommentar