Bilden av Gotland är falsk marknadsföring

070925-004

Igår när jag på bussen fick tag i ett några dagar gammalt exemplar av Gotlands Tidningar kunde jag läsa vilka som blivit inbjudna till landshövdingens årliga fest. Jag blev förtjust när jag såg att en katt hade smugit in sig bland hermelinerna och fått en inbjudan att delta i festen.

Det blev ju så att jag fick in min insändare i GT – där jag kritiserar GT:s redaktionschef Ulf Hammarlund för att han använt sin veckokrönika till textreklam åt Pigge Werkelin – och där jag framförde, bland annat, följande uppmaning:

”Det gotländska kotteriet, bestående av en vänskapskorrupt allians av kommunala politiker samt tjänstemän och en privilegierad skara större företagare, borde enligt den av journalistkåren så i ord upphöjda journalistetiken granskas under lupp.”

Dagen efter insändarens publicering anlände ett litet vykort i min brevlåda. Det var avsänt av en av landshövdingens inbjudna gäster. Kortet hade följande text:

”Vilken synnerligen välformulerad och i alla delar korrekt bredsida mot den gotländska klanlojaliteten (kommun-näringsliv-media)(-och vilket blekt o. patetiskt svar!)
hurra!”

Årets fest, i landshövdingen regi, ska inte bara bestå av mingel utan även bestå av ett seminarium som avhandlar ”Bilden av Gotland”. Visst är det lite märkligt att inte jag – som dagligen bloggar om, och sprider, bilden av Gotland – blivit inbjuden som seminarietalare. 😉 Men nu ar det som vanligt inte den sanna, komplexa och kompletta, bilden av Gotland – med landets högsta självmordsfrekvens och omfattande kommunal korruption – som ska avhandlas. Det är den glättiga ytan av en icke existerande paradisisk ö i full harmoni – med livsglädje, vacker orörd natur och öde stränder – som ska spridas och bli omvärldens magiska Gotland. Därmed är ju en sanningsägare som jag diskvalificerad.

Har ni förresten läst romanen Futuristen, som utkom 2006 och nu finns som pocket? Den är skriven av James P. Othemer, kreativ chef på internationella remklambyrån Young & Rubucon. I Futuristen får man sig till livs en hel del reklamkonsult ”tänk” eftersom boken handlar om just en reklamkonsult. Jag citerar, nedan, ur boken. Citaten kan utan tvivel appliceras på de som ska hålla föredrag på landshövdingens seminarium om ”Bilden av Gotland”:

”Utmaningen i att skriva föredraget ligger i att på något sätt ignorera den hopplösa verkligheten och ersätta ursprungsreceptet med det affärsvärlden vill höra.”

/…/

”En gång höll han ett öppningstal vid ett prestigefullt universitet för de fria konsterna i södra Vermont som med all hans professionella övertygelse ledde fram till att framtiden inte kunde se ljusare ut än för just den här speciella gruppen, juni 2001-års avgångsklass.”

Det gäller alltså att berätta det som de som betalar vill höra. Och därför kommer framtiden för Gotland att vara ljusare än solen vid landshövdingens fest år 2008.

Själv fortätter jag oförtrutet min kritik mot kommunal korruption och de styrandes idioti. Jag gör det i syfte att realisera det goda Gotland som offentligheten redan påstår sig ha uppnått, eller påstår sig eftersträva, trots att verkligheten pekar på en utveckling i rakt motsatt rikting.

Tyvärr är det svårt i en småföretagarkultur som Gotland att få brett offentligt stöd för kritiska åsikter. Som företagare är man jävligt utsatt ifall man skulle våga ge offentlighet för sitt ifrågasättande av den rådande ordningen. Det kan i värsta fall leda till att man inte får några uppdrag. Därför råder en tystnadens kultur på Gotland.
Inte heller är det lätt att gå ut offentligt med sina åsikter om man livnär sig som anställd på en ö där antalet arbetsgivare är relativt begränsat. Men hur det är att vara anställd på Gotland vet jag egentligen inte något om. Men jag kan tänka mig svårigheterna som kan uppstå om man har egna åsikter och vill påverka. Jag i mitt textarkiv ett debattinlägg på Hela Gotland som därtill gjort intryck. Och som är skrivet av en person, som till skillnad mot mig, är född och uppvuxen på Gotland.

”Offermentaliteten och den bristande initiativförmågan på ön kan nog till stor del hänföras till den låga rörligheten på ön totalt sett. Folk flyttar sällan mellan socknar, de byter sällan jobb, för de möjligheterna finns inte. Eftersom ingen kan byta jobb så finner de sig i en ledarstil som är brutalt patriarkal och lever till viss del i rädsla, vilket förlamar alla egna initiativ. Stöter man sig med chefen eller sina arbetskamrater så mobbas man ut, vilket det finns många exempel på som skildrats i de gotländska tidningarna. Det är troligen därför den naturliga tanken på Gotland är att Nån Annan ska göra något, aldrig en själv. Och de som gör något är det fritt fram att ge sig på…”

Min största önskan är att fler skulle våga engagera sig. Det intryck jag fått – vid sidan av den offentliga propagandabilden som sprids av politiker och lokalmedia – är att en mycket stor majoritet gotlänningar är medvetna om samma problem som jag själv envisas med att belysa. Men så tyst som det nu är, av kritiska röster, i offentligheten så lär ingen ändring komma i fråga. Därför fortsätter jag förutspå ett fortsatt korrupt Gotland med högst 20 000 kommuninvånare år 2025 medan politikerna och deras nyligen beslutade Vision 2025 förutspår 65 000.

Lämna en kommentar