Dagens Bild: Burgsvik – vid badplatsen/hamnen

080905-001.jpg

080905-002.jpg

Igår fick jag hem en verkligt suverän bok, Den offentliga lögnen av  Bengt Nerman född 1922. Tidigare var han journalistlärare och då, när boken skrevs 1997,  språk, litteratur och samhällsforskare. Aldrig har jag läst en bättre och mer empatifylld bok om de lögner som media och politiker ägnar sig åt för att styra folkets tankar och åsikter i vår så kallade demokrati. Bengt Nerman utgår ifrån människan i sin analys och känner sig, precis som jag, kränkt av att media och politiker ljuger oss rakt upp i nyllet. Nu tänker jag inte skriva mer om boken idag utan visa på dess stora saningshalt med följande dagsaktuella exempel.

Utrikesdepartementet – Carl Bildts eget departement – har sammanställt en rapport om mänskliga rättigheter i Georgien 2007. Utifrån rapporten inser var och en att ordet demokrati inte är ett användbart omdöme om Georgien. Detta har dock inte departementets överhuvud utrikesminister Carl Bildt insett. Inte heller mainstream-media har haft viljan att i något sammanhang kritisera Georgien för sin bristande respekt för mänskliga rättigheter. Det är uppenbart stor skillnad på förtryckare och förtryckare enligt svenska medier. Det är helt beroende på om förtryckaren har USA:s stöd eller inte.

Nedan är rapportens sammanfattning. Läs gärna hela rapporten. Kolla om du hittar några skillnader mellan svenska mediers beskrivning av Georgien och den bild som Utrikesdepartementet ger nedan.

Mänskliga rättigheter i Georgien 2007

Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Efter “Rosornas revolution” i Georgien senhösten 2003 har den georgiska regeringen genomfört omfattande reformer inom ekonomin och statsförvaltningen. Ansträngningar har också gjorts på flera områden av betydelse för de mänskliga rättigheterna. Stora problem kvarstår dock. Centralregeringen saknar fortfarande kontroll över utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien. I dessa båda områden är läget för de mänskliga rättigheterna betydligt sämre än i övriga landet.

Förhållandena i georgiska fängelser och häkten är alltjämt undermåliga: den kraftigt intensifierade brottsbekämpningen har lett till överfulla anstalter med ofta omänskliga villkor. Förnedrande behandling och tortyr förekommer. Polisbrutalitet och misshandel, ibland med dödlig utgång, har rapporterats även utanför fängelsemurarna. Godtyckliga arresteringar och häktningar förekommer fortfarande. Straffrihet för personal ur de så kallade säkerhetsstrukturerna är fortsatt ett problem. Domstolsväsendet är långt ifrån oberoende av den verkställande makten.. Beslut om att straffbarhetsåldern för barn skall sänkas från 14 till 12 år fattades under året.

Sammanlagt finns cirka en kvarts miljon internflyktingar i Georgien. Dessa lever under svåra förhållanden, och deras villkor har snarast försämrats på senare tid. Flyktingar har vid flera tillfällen tvångsförflyttats från förläggningar som utrymts, utan skälig kompensation. Personer som tillhör olika slags minoriteter – språkliga, religiösa, sexuella med mera – utsätts för diskriminering i varierande utsträckning.

Flera organisationer som verkar för mänskliga rättigheter i landet uppger att de numera motarbetas av regeringen.

En temporär, men påtaglig försämring när det gäller att iaktta mänskliga rättigheter inträffade den 7 november 2007. Kravallpolis skingrade då fredliga demonstrationer i Tbilisi med tårgas, vattenkanoner, batonger och gummikulor, och ett oproportionerligt våld från polisens sida.. Samtidigt utropades undantagstillstånd med kraftiga inskränkningar i yttrandefriheten, mötesfriheten och strejkrätten. Den georgiska regeringen har hävdat att agerandet var nödvändigt då en statskuppsliknande komplott mot regeringen ska ha förelegat, varvid statens säkerhet ansågs ha stått på spel. Undantagstillståndet hävdes den 16 november. En av de oberoende tvstationer som stängdes under denna tid återfick inte sitt sändningstillstånd förrän den 7 december.

De massdemonstrationer som ledde till att undantagstillstånd infördes bottnade till stor del i ett stort folkligt missnöje. med de fortsatt svåra sociala förhållandena i landet, med utbredd arbetslöshet och djup fattigdom. Bristande respekt för rätten till privat egendom med ofta förekommande godtyckliga vräkningar kan också ha varit en bidragande orsak.

P.S.
Bengt Nerman är son till Ture Nerman som under andra världkriget gav ut den antinazistiska tidskriften Trots allt!  Tidningen utgavs 1939–1945, men flera nummer beslagtogs av censuren och i en rättegång 1939 dömdes Ture Nerman till tre månaders fängelse för att med sina skrivelser ha brutit mot den svenska ”neutraliteten”. Nerman hade skrivit en artikel 10 november med rubriken Hitlers helvetesmaskin, och den skarpa ordalydelsen i artikeln ansågs inte acceptabel av de svenska myndigheterna.
D.S.

Andra bloggar om: , , ,

Lämna en kommentar