Turistnäringen börjar ifrågasättas på Gotland

081010-001.jpg

Nu är jag tillbaka på Gotland, tillsammans med min älskade 12-åriga hundpojke Alfa som varit på semester på fastlandet. Av erfarenhet så har jag slutat köpa någon lokaltidning på färjan, jag tycker det är så trist att bli förbannad redan innan jag anländer till Gotland. Men nu sitter jag på bussen och känner mig jävligt nöjd efter att ha läst igenom Gotlands Tidningar, som finns att tillgå gratis på alla landsbygdsbussar. Någonting tycks har hänt med inställningen till turistnäringen.

Svensk Näringslivs högsta höns på Gotland, Anders Thomasson, tillfrågas om framtiden i en artikel med rubriken ”289 personer berörs av varsel på Gotland”.

”Anders Thomasson tror också att den viktiga [Är detta ordval saklig journalistik eller indoktrinerande propaganda?] turistnäringen på Gotland kan få ett uppsving redan nästa år, då svenskarna tenderar att semestra inom landet vid sämre tider.”

Jag tror Thomasson har rätt på påstående B men begår ett logiskt felslut med påstående A. Eftersom Gotland är ett dyrt turistmål är det mindre troligt att svenskarna, vid lågkonjunktur och sämre ekonomi, väljer en dyr vecka på Gotland framför en billigare vecka utomlands. Men Thomassons påståenden, kloka eller inte, var inte direkt överraskande. Däremot har socialdemokraternas enfaldige språkrör på Gotland, GT:s ledarskribent Håkan Ericsson, för en gångs skull chockerat mig med klarsyn. Håkan Ericsson skriver angående varslen:

”Alla kan inte sugas upp av besöksnäringen. Besöksnäringen växer, men där är mest säsongsanställningar. Gotlands befolkning kan inte jobba stenhårt maj-september och sedan vara arbetslösa. Det krävs stabila åretruntjobb inom industrin.”

Där ramlade ni väl nästan av stolen. Kanske har Håkan Ericsson haft ett samtal med någon helt vanlig löntagare eller arbetlös på väg till redaktionen för att få den insikten. Det är i alla fall inte det gotländska etablisemanget som väckt Håkan Ericson från drömsömnen till den verklighet majoriteten lever och verkar i.
Sen vill jag bara korrigera att säsongen inte sträcker sig från maj till september utan styrs helt efter skolornas sommarlov. Utanför sommarlovets ramar är det ytterst få turistprofitörer som har sina verksamheter öppna för besökare och annställda. Turistsäsongen är alltså inte fem utan endast knappt tre månader lång. Men det felslutet tänker jag inte hänga upp mig på en sådan glädjens dag som idag; dagen när Håkan Ericsson vågade utmana etablisemanget.

Även på insändarsidan uppmanas till klarsyn. Tenny Larsson i Själsö frågar i sin insändare:

”Tjänar eller förlorar en vanlig gotlänning med ett ordinarie jobb utan uthyrningsmöjligheter på turismen? Eller är det så att han/hon får dra det tunga lasset av höga skatter för att ha en utbyggd service större än vad som krävs på grund av alla turister som kanske inte levererar så mycket kapital till just Gotland utan företag som skattar någon annanstans.”

För mig känns femtonde oktober tvåtusenåtta som ett intellektuellt genombrott på Gotland. Äntligen börjar kritiska röster höras mot den tidigare konformistiska lögnaktiga bilden av turistnäringens överdrivna betydelse för ön. Ett debattklimat och medieklimat med fler än en åsikt har jag saknat ända sedan jag flyttade hit. Nu verkar det hända saker åtminstone på debattsidorna. Återstår att få journalisterna att inte skriva så uppenbart vinklat som i det första exemplet ovan. Men på den fronten verkar framtiden fortfarande kolsvart. Precis som i totalitära stater vill medierna sluta upp bakom de formella eller informella makthavarna.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Intressant

Lämna en kommentar