Gotlands kommun låter intressenter utreda kommunala investeringar

dsc_6424

Jag håller på att läsa två intressanta dokument.

Det intressanta är vilka som fått utreda, och därmed ta fram det beslutsunderlag som kommunfullmäktige har att fatta beslut utifrån.

””Kongresshall på Gotland”, en rapport gjord av kongresshallsgruppen 1998 diskuterar hur hallen är tänkt att se ut, olika ekonomiska kalkyler och även placeringen. I kongresshallsgruppen ingick Gun Widgren före detta [detta skrevs 2004] chef på Wisby Hotell och Angelica Wiman från Strand Hotell. Vidare ingick Torgny Andersson som senare arbetade på Destination Gotland samt Peter Daun chef för Näringslivsenheten i Gotlands kommun och Magnus Larsson affärsutvecklingskonsult på ALMI.”
/…/
”Den 10 december 1998 godkände kommunfullmäktige, i princip, planerna på att anlägga en kongresshall i Visby. Till grund för detta beslut låg bland annat utredningen ”Kongresshall på Gotland” som gjordes av kongresshallsgruppen 1998.”

Jag har lite svårt att tro att hotell-representanterna, som motsvarade 2 av 5 röster i kongresshallsgruppen kunnat förhålla sig opartiska. Dessutom har det nu visat sig att kongresshallen blev mer än dubbelt så dyr för Gotlands kommun som beräknat.

Gotlands Allehanda skrev följande sammanfattning i maj förra året:

”När kommunfullmäktige fattade beslut om bygget skulle det gå loss på 120 miljoner. EU mål 2 stod för 30 av dem. Staten gick in med högst 40. Så kommunen skulle få 120 miljoner kongresshall genom att betala de 50 miljoner som återstod. Men…
För tre år sedan var det nya besked från kommunen. Då skulle det totalt kosta 136,5 miljoner kronor för kongresshallen. Och när GA för ett drygt år sedan skrev om satsningen på den då alldeles nyss färdigställda hallen så skattades totalkostnaden till 160 miljoner kronor. Och nu skriver vi alltså 190 miljoner.

Få se nu. Om man drar av EU:s 30 miljoner och statens 40 miljoner från 190 miljoner, då återstår 120 miljoner kronor. Man kan alltså säga att kommunen får betala varenda krona av vad projektet från början skulle kosta. Kommunen tvingas så vitt jag förstår att stå för 120 av 190 miljoner istället för 50 av 120. Det är skillnad det.
Vad drar man för lärdom av det? Kom ihåg det här när kommunen överväger arenaprojekt och liknande äventyr.”

Men någon lärdom har inte Gotlands kommun dragit. Om kommunen ska bygga en evenemangsarena/idrottsarena utreds av:

”En projektgrupp med en halvtidsanställd projektledare och ett par ideella krafter med föreningstillhörighet i Visby IBK, har under det senaste året arbetat med förstudien kring en evenemangsarena för den gotländska idrotten, i första hand basket och innebandy. Projektgruppen har fört en dialog med en referensgrupp bestående av representanter från bland annat Endre IF och Visby Ladies.”

Tror ni inte att bygget av en arena kommer att framstå som billigt och kommunekonomiskt positivt i även den utredningen?
Vad förväntar sig kommunen när de utser intressenter till att utreda och lägga fram beslutsunderlag åt kommunen?
Är det på grund av denna uppenbara godtrogenhet, för att inte säga inkompetens, som kommunens politiker och tjänstemän så lättvindigt ger tillstånd till allehanda dumdristiga projekt?

När det gäller den nya översiktsplanen för Gotland – som bl a ska besluta om exploateringen av Austre ska få genomföras – har turism-exploatörerna fått privilegiet att som enda särintresse komma med sina önskemål. Detta berättas på sidan 4 i Stadsarkitektkontorets tidning Etapp nummer 4 2008.

”Under arbetets gång har Gunnar och Frida [tjänstemän på Stadsarkitektkontoret] bland annat gjort djupintervjuer med entreprenörer i besöksnäringen för att få reda på mer om deras tankar och planer.”

Kalla det vad ni vill, gärna korruption , men kalla inte Gotlands kommuns utredningsförfarande och beslutsfattande för demokratisk! Ruttet är det!

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Intressant

Dagens Bild: Burgsvik – simmande knölsvan

090126-001

090126-002

Om bilderna

Jag kan inte tröttna på att använda svanar i mina bilder. De är både vackra och livgivande element i landskapet.
Orsaken till att jag idag publicerar två snarlika bilder beror på att ingen är perfekt. I första fallet är svanen för långt åt höger, i det andra fallet är den för långt åt vänster. Ni får själva avgöra vilken som är bäst. Själv har jag gyllene snittet i ryggraden och känner att båda bilderna är aningen disharmoniska på grund av svanens placering och att den är en så högst betydande del av bilden.

Om Poesi

För några veckor sedan visade SVT en halvtimmes poesiuppläsning med Bruno K Öijer. Jag blev så jäkla upprymd av föreställningen att jag direkt efter programmet beställda Bruno K Öijer nya diktsamling ”Svart som silver” och hela hans tidigare produktion som finns samlad i en pocket vid namn ”Samlade dikter”. Dessutom tycker jag alltid det är intressant och givande för läsupplevelsen, och i största allmänhet, att veta en del om författarren. Dörför köpte jag också ”Det svarta puzzlet – en essä om Bruno K Öijer” skriven av Olle Thörnvall.
Böckerna kom i fredags och idag slogs jag av den stora upptäckten att poesi och politisk retorik är samma andas barn. De är maximal populism. Man läser poesi eller lyssnar på politisk retorik och tolkar det så som man själv vill tolka det.
Poesi läser jag som ett flöde och ibland klingar det till i klockan och jag får en reflektion utav några rader som någon annan kanske skulle tolka på ett helt annat sätt. Likadant är det med den moderna politisk retoriken. Den är så satans utstuderat intetsägande att den precis som poesi kan säga vad som helst. Tolkningen avgörs helt av lyssnaren/läsarens huvud.

Om exploateringen av Austre

En gotlänning som häromdagen kom ut som poet är Vamlingbosonen Peter Tumegård. Det är han som ligger bakom den planerade exploateringen av Austre som jag skrev om för några dagar sedan. I Gotlands Tidningar berättar han vad han har för syfte med projektet. Och precis som när det gäller poesi och politisk retorik så får läsarens huvud avgöra vad som avses med det sagda. Visst låter det bra…

Jag vill tillföra bygden något.

Nu bygger han inte i första hand för turister. Husen ska säljas, det är inte fråga om att skapa en semesterby.

Jag vill att området ska bebos, jag vill se mer folk i Vamlingbo. Att bygga för 200 människor till är väl befolkningsutveckling om något.

Jag drivs av att få utveckla. Jag är en typisk entreprenör, jag vill dra igång nya saker. Och här såg jag möjligheter att skapa ett drömboende för många. Och att utveckla ett strandnära område på naturens egna villkor.

Det låter som poesi i min öron. Men jag tolkar det som rent skitsnack!

Tänk dig själv att du vill göran något för Gotland. Inte fan är det en stugby, som som mest är bebodd 2-3 månader per år, som då dyker upp i huvudet. Och det säger ju inte Tunegård heller. Men tänk om du då vill bygga ett område som ska bebos permanent och ge en befolkningsutveckling på 200 personer. Inte fan förlägger du det området så långt från skolor och arbetsplatser som det bara går att komma. Det skulle dessutom vara affärsmässig idioti.
Det är inte boenden som saknas på Gotland det är åretruntarbeten. Och då är inte pre-fabricerade hus från Stockaryd, på fastlandet, till stor hjälp för ”bygden”.

Andra bloggar om: , , ,