Är skildring av judisk kultur antisemitism, eller?

142

Jag har funderat en hel del på det här med judar, judendom, judisk kultur och antisemitism. Dessa funderingar har sin grund i det faktum att judisk kultur är ett mycket vanligt förekommande ämne i svensk media. Jag vill påstå, utifrån mina medievanor, att artiklar och program om just judisk kultur är överrepresenterat både i antal och i relation till befolkningsmängd i Sverige och världen.

Med tanke på den massiva kritik som framförs när Israel – den judiska staten enligt pro-israeler – kritiseras tycker jag det är märklig att ingen kritik framförs när media så tydligt gör skillnad på folkgrupp och folkgrupp genom att producera alla dessa artiklar och program om judisk kultur och judendom.

Är inte alla dessa artiklar och program om judisk kulturs särart uttryck för rasism?

Visserligen är det så att det som utmärker alla dessa artiklar och program är att de enbart skildrar den judiska kulturens positiva särdrag. Till och med kocherslakt framställs positivt. Men om det är så okontroversiellt – inte möter någon som helst kritik från judiskt håll – att framställas som en särpräglad folkgrupp, borde väl inte heller, logiskt sätt, kritik av staten Israel bemötas med anklagelser om antisemitism.

Jag menar: Är det inte rasism att skildra en viss folkgrupps särprägel – om än positivt – kan det heller inte vara uttryck för rasism – antisemitism – att rikta kritik mot staten Israel. Protesterar inte judar i det ena fallet så finns ingen logisk anledning att skrika antisemitism i det andra.
För att vara trovärdig kritiker av Israel-kritikerna krävs en konsekvent hållning i både med och motgång. Att de som högljutt ropar antisemitism inte är konsekventa blev än en gång klargjort i torsdagens debattartikel i Sydsvenskan som skrevs av företrädare för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). De dubbla måttstockar som SKMA krävde av debattörena i debatten om Israel-Palestina-konflikten skrev jag om igår.

Läs också den här lysande bloggartikeln – på bloggen Motbilder – om antisemitism-roparnas paranoia och dess därmed förknippade förmåga att se antisemiter i varenda människa. Antisemit-roparna har utifrån denna paranoia också lagt upp ett register över antisemitiska och ”självhatande” judar.

Så arbetar Israel-lobbyn!

4 tankar på “Är skildring av judisk kultur antisemitism, eller?”

  1. Eftersom du anders svenssson och dina pro-israeliska likar anser att all kritik mot Israel (om den inte slätas över vill säga så som SKMA skrev) är antisemitism, och jag inte håller med om detta, så finner jag inte någon antisemitism i de exempel du hänvisar till. Därmed har jag ingen ateisemitism att bemöta utan ägnar mig åt att värna yttrandefriheten och en fri debatt om Israel-Palestina-konflikten.

    Svara
  2. Det är överhuvudtaget dystert att konstatera att det plötsligt har blivit lika viktigt i Sverige som i USA att klassa människor utifrån etnisk eller religiös tillhörighet.

    Det här är ett ganska nytt fenomen i Sverige. Under hela mitt liv, fram till för sådär en tio år sedan, knappt, har jag aldrig ens funderat över vem som är jude eller inte, muslim eller inte etc. Ingen har tidigare brytt sig. Det har inte skrivits eller talats om detta förr, och var och en har varit vad han haft lust att vara, firat de högtider de haft lust att fira etc. Så den här plötsliga fixeringen vid vem som är jude, muslim eller inte, är ganska dyster.

    Undrar vad detta nymornade intresse för vilken grupp man tillhör kommer sig av?

    Svara
  3. “Undrar vad detta nymornade intresse för vilken grupp man tillhör kommer sig av?”

    Det är en bra fråga. Men något som har hänt är att samhället (genom politiska beslut) har tvingats anpassa sig efter dessa nyligen uppmärksammade gruppers intressen. Detta motiveras med religionsfrihet.
    Orsaken till att det blev en ko som bildillustration är att jag nämner kocherslakt i artikeln. Det innebär t ex att levande kor hängs upp i ett bakben. Sedan snittas strupen och under ett par minuter hänger kon upp-och-ner medan livet lååångsamt rinner ur den. Detta djurplågeri har börjat ses med mildare ögon och snart blir det väl till och med tillåtet i Sverige. Att införa detta djurplågeri hade varit helt otänkbart för ett par decennier sedan. Och jag kan försäkra att det är inte för muslimernas skull det införs…

    Muslimer har istället fått lagstöd för att ha på sig sina religiöst motiverade huvudbonader på arbetsplatser. Denna uppluckring av arbetsgivarnas tidigare ensidiga bestämmanderätt över arbetsplatsens “dresscode” gäller alla religiöst motiverade kläder. Men vill man själv bestämma över sin klädsel utan att kunna motivera den med religion så är det stopp. Icke troende har alltså inte rätt att klä sig så som de vill. Och detta tycker jag borde anses vara diskriminering. Men det visar kanske på hur politiker ser religioner som viktigare än ett samhälle där vi alla känner gemenskap med varandra. Utvecklingen är ju på väg mot uppsplittring där olika etniska/religiösa grupper har sina dagis, skolor, och samlingsplatser.

    Då undrar jag ju hur det går med rasismen, när man bygger in särskiljandet i själva samhällssystemet. Det är ju märkligt om man å ena sidan vill ha etniskt/religiöst skilda dagis, skolor och mötesplatser, å andra sidan vill avskaffa rasismen. Främlingsfientligheten skapas ju av att människor lever i skilda världar. Och de världarna kan skilja sig åt på många sätt – etniskt, religiöst, klassmässigt mm.

    Som född smålänning så tycker jag att Småland ska bli en egen stat. För detta är jag beredd att gå i krig mot alla grannlandskap och mot Sverige. Jag kräver autonomi åt Småland. Inte vill jag leva ihop med massa människor som inte är från samma landskap som mig. Och de som nu bor i Småland men som inte hör dit ska kastas ut. Men allt detta ska inte ske förrän jag själv flyttar tillbaka till Småland, vilket kanske aldrig sker. 🙂

    Svara

Lämna en kommentar