Reformera riksdagsledamöternas löner och arbetstider

070502-002

Det är synd om politikerna, tycker politikerna. Det förnekar de visserligen att de tycker, men det framgår ändå av vad de skriver i bloggosfären i efterdyningarna av Kalla Faktas granskning. Politikernas självömkan framgår också av deras stora engagemang i att försvara de nuvarande privilegierna. Och ställer man följande fråga så får man inget svar:

Tycker du att ni riksdagsledamöter har folkligt d v s demokratiskt stöd för er lön, era ledigheter (sk plenumfri tid) och era pensionsvillkor eller är dessa privilegier något som ni tillskansat er odemokratiskt d v s mot folkviljan?

I stället berättas följande på riksdagens hemsida.

Riksdagsledamöternas arvoden höjs med 500 kronor per månad till 55 000 kronor från och med den 1 november 2009.”

Ett system som skulle vara betydligt mer rättvist och betydligt mer demokratisk vore att riksdagsledamöter fick betalt för förlorad inkomst. Obervera: Att vara riksdagsledamot är inget yrke utan ett förtroendeuppdrag.

Varför ska de högst avlönade i samhället tvingas gå ner i lön om de ska representera sina väljare i riksdagen? Det borde anses oaceptabelt ur rättvise- och demokratisk synpunkt.

Varför ska låg- och medelinkomsttagare få högre lön som riksdagsledamot än den marknadslön de kan få på den konkurrensutsatta öppna arbetsmarknaden? Det borde anses oacceptabelt ur rättvisesynpunkt eftersom de jämställs med de som har ett betydligt högre värde på den öppna arbetsmarknaden. Det borde anses oacceptabelt ur demokratisk synpunkt eftersom högavlönade riksdagsledamöter på vänsterkanten märkbart tenderar att byta ideologi när de väl gått från att vara lågavlönad på öppna arbetsmarknaden till en högavlönad plats i riksdagen. Därmed slutar de också att ställa sig bakom de ideal och de människor de blev valda till att företräda.

Med ersättning för förlorad arbetsinkomst skulle riksdagsledamöterna behålla den inkomstnivån och de levnadsförhållanden de levde under innan de blev riksdagsledamöter. Bibehållen levnadsstandard är bästa sättet att försäkra sig om att de som riksdagsledamöter är representativa för sina väljare i representativ demokratisk ordning. Vill sedan en riksdagsledamot höja sin lön så måste hen ge sig ut i den öppna arbetsmarkanden och lyckas få ett arbete på den lönenivå hen anser sig värd, och sedan kandidera tillbaka till riksdagen. Inte lätt, men det ger den kontakt med verkligheten som riksdagsledamöter säger sig behöva men uppenbarligen inte vill möta på mitt föreslagna och handfasta sätt.

Politikerna vill ju till varje pris behålla sin trygghet och sina privilegier. Men det är just dessa privilegier som gör att de tappar kontakten med väljarnas verklighet och tycker så jävla synd om sig själva. De lever i en egen värld  där de i själva verket har det mycket bättre än de flesta av sina väljare på de flesta sätt.
Deras arbetsbörda har ju minskat åtskilligt sedan de flesta beslut överläts till EU. Trots detta har inte antalet riksdagsledamöter minskat. – Har du någonsin hört en politiker prata om att antalet politiker ska skäras ner eller att politiker ska rationalisera och jobba effektivare? – I stället fick riksdagledamöterna för några år sedan en halv sekreterare (två ledamöter delar på en sekreterare) som ska sköta det som är jobbigt. Och jobbigt är ju det mesta om man nu läser vad som skrivs av riksdagsledamöterna i bloggosfären. Ingen skriver om att den politiska organisationen bör rationaliseras…
Men nu när EU fattar de flesta beslut finns det all anledning att avskaffa yrkespolitikerna helt och återgå till som det var i begynnelsen.

Margita Björklund, före detta folkpartistiskt kommunalråd i Göteborg, som debatterade politikernas villkor mot Thomas Bodström i radioprogrammet Studio Ett  den 8:de februari 2008 berättade att från allra första början var inte riksdagsman ett heltidsarbete utan kammaren sammanträdde ett antal månader per år och då utgick riksdagsarvode. Resten av året arbetade riksdagsledamöterna med sina egentliga yrken. Men undan för undan höjdes riksdagsledamöternas röster om hur otroligt betungnade det var att hålla kontakt med valkretsen, att läsa in sig på alla handlingar och att förbereda alla tal. Från riksdagsledmöternas sida ansåg man sig tvungen att ha arvode 12 månader om året. Och för att riktigt hålla kontakt med valkretsen har man många veckor då man är riksdagsfri. – 12 veckor sommarlov och 4 veckor jullov bl.a. – Vanligtvis är även alla måndagar och fredagar lediga från arbete i riksdagen på grund av att riksdagsledamöterna ägnar tid åt andra uppgifter än riksdagsarbetet i Stockholm.

Vilken ordning ger bäst demokrati för medborgarna?

  • Heltidspolitiker som får ersättning för förlorad arbetsförtjänst och därmed lever under samma förhållanden som när de tidigare var yrkesverksamma. (mitt inledande förslag)
  • Högavlönande heltidspolitiker med massor av privilegier och nästan inga reella krav, som extraknäcker på sin betalda tid och kan gå i pension vid 50 års ålder. (som det är nu)
  • Rimligt betalda deltidspolitiker som är i riksdagen under en kortare period och som sedan arbetar med sitt ordinarie yrke. (som det var förr)

Frågan tål att diskuteras av oss undersåtar…

Läs också min bloggartikel Giriga riksdagsledamöter där jag skriver mer om det radioprogam där Margita Björklund och Thomas Bodström diskuterade giriga politiker.

8 tankar på “Reformera riksdagsledamöternas löner och arbetstider”

  1. Ersättning för förlorad arbetsinkomst vore ett steg i rätt riktning, men jag anser man borde gå längre och införa någon form av sortion som f ö tillämpades redan av de gamla grekerna.
    Det system vi har och som hyllas som ”demokrati” är ju bara en form av valdiktatur som bäddar för en politisk adel som lever i sin egen avskärmade och privilegierade värld.

    Svara
  2. I och för sig så tror jag att jag mest gillar det gamla systemet med riksdagssammanträde ett antal månader per år – ock då med ersättnings för förlorad arbetsinkomst – och sedan vanligt liv med vanligt arbete resten av året. Men varför inte fördjupa demokratin till att omfatta alla myndiga människor med informationsteknologins hjälpt. Medborgarnas intresse för politik skulle säkerligen öka betydligt om de hade en reell möjlighet att påverka.
    Vad gäller vårt demokratiska system så har vi inte ”representativ demokrati”. Vi har enligt statsvetarnas definition styrelseformen ”förmynderi”. Vi får i val utse våra förmyndare men sedan bestämmer de helt själva utan att ta hänsyn till väljarna och folkviljan.

    Från en blogg till en annan… 🙂 Har du lästa följande http://www.marketdesign.se/images/uploads/projects/0980_DDOM.pdf en nyligen publicerad doktrosavhandling om elprisets utveckling efter avregleringen. Den innehåller intervjuer med elmarknadens aktörer som avslöjar att största möjliga vinst är huvudsyftet med verksamheten.

    Svara
  3. På sidan en.wikipedia.org/wiki/Sortition
    beskrivs olika varianter av sortition.
    Jag tänker mig något som liknar ett jurysystem, men hur det skulle utformas tål att diskutera. Riksdagen skulle då behöva ”övertyga juryn” och inte bara vara ett mediaskådespel.
    Demokrati är i grunden ett omöjligt system men det är det minst dåliga av de som provats hittills och man måste hela tiden försöka göra det mindre dåligt.

    Björn Karlsson har visat sig ha rätt sunda åsikter om elmarknaden, http://www.liu.se/liu-nytt/arkiv/reflektionen/bjoka?l=sv

    Svara
  4. Jo, den typen av styre, där man utser människor på samma sätts som de utser domstolsjury i t ex USA, är något jag gillar. Det föreslås som komplement till direktdemokrati i boken ’Planhushållning och direktdemokrati’.
    http://karnevalforlag.se/bocker/planhushallning-och-direktdemokrati

    ”Eftersom bara ett mindretal av alla beslut som måste fattas i ett land kan fattas genom folkomröstningar skulle andra offentliga institutioner övervakas av ett antal nämnder. Myndigheten för etermedia, vattenmyndigheten, posten, järnvägarna osv skulle ligga under rådsförsamlingar, tillsatta genom lottdragning bland dem som berörs av respektive verksamhet. Sådana församlingar skulle inte vara ansvariga inför någon minister, istället vilar demokratin på principen att ett tillräckligt stort slumpmässigt urval kommer att vara representativa för allmänheten. Ett system av demokratisk kontroll av alla offentliga församlingar skulle innebära att alla medborgare någon gång under sin livstid får förvänta sig att bli inkallad till tjänstgöring vid någon rådsförsamling.”

    Då behöver vi inte alls ha några politiker. Och då minsann blir de styrande drabbade av sina egna beslut…

    Visst har Björn Karlsson rätt i att vi ska spara el. Men bor man hos GotlandsHem är det svårt. I mitt kvarter betalar vi för kallhyra, och sedan tillkommer varje lägenhets kostnad för att med el värma rum och vatten. När husen byggdes i början på 1980-talet utrustades varje lägenhet med frånluftvärmepumpar med värmeväxlare (med hjälp av utluften värms inluft + vatten och när det inte räcker hjälper värmepumpen till) http://www.gotland.se/imcms/11699 Men när dessa pumpar nu blivit utslitna så installeras ett liknande system men UTAN värmepump. Det värmetillskott som behövs sker nu med direktverkande el. Dels värms vattnet med elpatron och dels kompletteras inluftens uppvärmning med el-element i värmeväxlaren.
    Så energisparar det kommunala bostadbolaget på Gotland. Så länge hyresgästerna får stå för fiolerna så bryr sig inte ekokommunens bostadsbolag om att spara energi.

    Svara
  5. Ja, man måste ifrågasätta och modifiera ett maktutövningssystem som de senaste decennierna, oavsett regering, lett till att de sämst ställda
    fått det ännu sämre, de rika skott sig och att fattade beslut ofta framstår som horribla i förhållande till uttalade mål och visioner.

    Men debatt om demokratins former och innehåll existerar knappt. Journalister och ”statsvetare” ägnar sig mest åt att recensera hur politikerna framför sina budskap och vilka reklamtrick de ska ta till för att förbättra opinionssiffrorna. Folk verkar ha resignerat och tyvärr kan jag inte påstå att så mycket tyder på en förändring till det bättre.

    Svara
  6. ”Men debatt om demokratins former och innehåll existerar knappt.”

    Nä, vi lever ju i den mest utvecklade demokrati de kan tänka sig. Det kan liksom inte bli bättre. Men ibland talar makthavare om att utveckla demokratin. Det har det sporadiskt talats om i åtminstone 35 år, och inget har hänt…

    Vi har media som normsättare. Våra sinnen begränsas utifrån vad media accepterar som normalt. Det utanför vad som sägs i media är extremism. Så genom media hålls vi i schack.
    Det finns en väldigt intressant brittisk dokumentär, ’The Century of the Self’, om indoktrinering. Jag har bara sett första delen där media beskrivs som en förutsättning för att makthavarna över huvud taget ska låta folk få lite ”demokrati”. Med media kan man styra folk att rösta rätt och valen blir då ofarliga för makthavarna, som vill behålla sin makt över hur samhället utvecklas. Den innehåller också en sekvens om hur man fick kvinnor att börja röka.
    Se ’The Century of the Self’ här, du kommer rakt på avsnitt ett av fyra. http://video.google.com/videoplay?docid=8953172273825999151#

    Svara
  7. Man utsätts för ständig mediamanipulering med mer eller mindre utstuderade metoder, på den här sidan
    tinyurl.com/ygf3xv2
    identifieras några sådana och den här sidan http://www.agner.org/cultsel/mediacrisis.pdf
    konstaterar bl a att ”…the goal of democratic performance cannot be achieved when unrestrained market forces control the media”.

    Svara

Lämna en kommentar