Fotografi: Höst i naturen runt Smältevik

Hostfarger-1

Hostfarger-2

Hostfarger-3

Man kan säga att jag idag följer upp de bilder jag tog för snart två år sedan när jag gick på strövtåg runt Smältevik. Idag blev det dock ingen rundvandring runt viken utan en promenad på vikens norra sida.

För tekniskt intresserade fotografer vill jag berätta att jag lämnat min kassa Nikon D80 med 18-135/3,5-5,6 hemma på Gotland och enbart tagit med mig min gamla imponerande duktiga Canon PowerShot A85. Canon PowerShot A85 är duktigare på alla sätt. Den exponerar bättre, vitbalanserar bättre, har ett fantastisk skärpedjup, väger mindre och ger lika skarpa bilder upp till A4 som Nikon D80 med 18-135/3,5-5,6. Enda nackdelen är att den brusar som fan vid högre iso. Men högre iso än 100 använder jag sällan. Dessutom kostade Canon PowerShot A85 bara 2 500 medan Nikompaketet gick på fem gånger mer d v s 12 500. Ni ska veta att jag är besviken. Men nu längtar jag efter en Canon G11. Jag tror den är super. Den är i aluminium… mmmums. 😉

5 tankar på “Fotografi: Höst i naturen runt Smältevik”

  1. Sköna bilder. Det är över 25 år sedan jag var där senast, men dina bilder ger sköna tillbaka blickar. Under åren 1975-1979 levde man ju där ute, idag tycks all uppmärksamhet från dessa tider ha tonat ut, synd!

    Svara
  2. Johan Olsson, var du också med i Fältbiologerna?

    Jag är född 1966 och i 11-12 års-åldern var jag med. Jag och min klasskompis var, som jag minns det, yngst av de aktiva och sysslade mest med att busa.
    Smältevik och dess omgivningar var då Fältbiologernas exkursionsområde.
    Undrar vart inventarielistorna tagit vägen. Det fanns massor med olika arter i denna rika biotop, vilket alla Fältbiologer som var nere vid Smältevik rapporterade om.

    När det snackas om Scouterna så berättar jag alltid – stolt – om att jag var med i Fältbiologerna. I Fältbiologerna hade vi inga vuxna barnpassare utan vi styrde oss själva. Det lärde man sig mycket av. Det bidrog säkert till att jag har så jävla svårt att underordna mig auktoriteter. Dessutom rådde inom Fältbiologerna naturlig jämställdhet mellan könen, utan kvotering eller konstigheter. Den inställningen har jag också burit med mig i livet.

    Svara
  3. Jodu, du var en av dessa ohejdade småfältisar som drog genom naturen som mobila gaskanoner. Du sätter tummen på det när du beskriver vårt ”arv” som faktiskt sitter någonstans i ryggmärgen om hur vi värderar vår omgivning. Kul att du också har hamnat på Gotland. Själv pluggar jag Ekologi på HGO – återfallsstudent!
    Hatten av för din sida i etern.

    Svara
  4. Halloj! Håller med Johan (hur går det med trummandet?), fina bilder från Näset med omnejd. Verkligen kul att se dom. Jag var därute för ett antal år sedan och gick runt och mindes, men jag höll mig som vanligt på den norra sidan. Jag var med om att tömma Lövgrensåsa i mitten av 1980-talet, tillsammans med Karin O och hennes man (som gick i samma klass på Södertorn, men som jag lyckats förtränga namnet på). L-åsa renoverades senare och blev något slags dagverksamhet för missbrukare (typ). Om jag inte minns helt fel så forslade vi loggböcker, inventeringslistor och en massa pärmar hem till Sevelins – där dom sannolikt fortfarande finns kvar i källaren.

    Svara
  5. Fridens konvaljer Peter, kul att du dök upp här. Nu när Spotify härjar över oss och sliter fram gamla brottsstycken från förr förverkligas gamla utslitna trummísar till något enastående bra – vilka beats och de går egentligen inte att framställa.

    Svara

Lämna en kommentar