Min nya livskamrat – golden retriever-valpen Linux

Idag är det två veckor sedan jag var på Caxtons kennel utanför Norrtälje och hämtade hem en 8 veckors golden retrievervalp. Valpen som är registrerad under namnet Caxtons Idyllic Ian har jag givit namnet Linux. Linux mor är Caxtons Belle Beverly och far SE U(U)CH Donshellas Sun River. På papperet fina föräldrar.

Min tidigare golden retriever Alfa, som blev 15 år, och som jag lät avrätta (inga förskönande omskrivningar eftersom jag fortfarande känner mig som en mördare) 110914 har fått en egen minnessida där ni kan läsa om, men framför allt se, honom.
Efter Alfas död tänkte jag vara utan hund. Jag ville ägna framtiden åt de saker (avslöja oegentligheter i den gotländska myndighetsutövningen) som jag inte haft tid till medan Alfa levde. Men så upptäckte jag att jag saknade all ork för detta. Efter ett halvår utan att orken infann sig, och jag upptäckte att jag trivdes absolut bäst ute på promenad i naturen, fann jag det självklart att skaffa en ny hund och därmed binda upp mig och mitt liv i ytterligare kanske 15 år.

Jag ville ha en lugn och lite räddhågsen hund för sådan var Alfa. Alfa var intellektuell kung bland hundar. Han lärde sig allt han behövde för att vara den mest perfekta storstadsboende sällskapshunden. Därför är mina förväntningar på Linux skyhöga. Och Linux har verkligen kapacitet. Det har han redan visat. Han är klok som en pudel så liten han är. Hoppas bara Linux som vuxen inte kommer att vara lika aggressiv mot andra hundar som han var när han fick träffa sin bror Beppe, som bor i Hamra, i förra veckan. (Nu kom Linux och ville ligga i mitt knä.) Efter att Bebbe återhämtat sig från chocken att bli överfallen av ett skällande och morrande monster tog han lärdom av Linux och gick in i kampen skällande och morrande även han. Då hade de riktigt kul.

Linux har utvecklats väldigt mycket på de två veckor han varit i mitt sällskap. I början var han precis runt mina ben hela tiden. Men sedan började han kunna göra små utflykter på några meter. Nu är utflykterna åtminstone 20 meter. När jag hämtade honom ville han inte ens ligga i framsätet bredvid mig utan skulle vara mellan sätena, på handbromsen och de knappar till fönsterhissarna som finns där. Allt för att vara så nära som möjligt. Nu har han börjat sova allt mer själv, på golvet eller i sin säng eller på någon av de fällar han har till sitt förfogande.

Det jobbiga med en så ung valp är att man får torka piss och springa uppe på nätterna så man blir helt utmattad av sömnbrist. Nu har visserligen Linux lärt sig att man helst inte kissar inne utan sitter i hallen och gnäller när man blir nödig, för att husse ska komma och släppa ut en. Men det blir inte bättre sömn av att gå ut fem gånger, som senaste natten, än av att stiga upp torka upp pölar på köksgolvet. Min sömnbrist är fortfarande påtaglig. Jag är verkligen sugen på en hel natts ostörd sömn. Dock kompenseras nätternas omak av att Linux är ett kontaktsökande charmtroll och väldigt tillmötesgående och läraktig dagtid. Han gör mig riktigt imponerad när han så självklart, från första försöket, apporterar en stor dummy. Så Linux framtid är ljus. Han kommer nog att bli champinjon när han bli stor… 😉