På Gotland kan man verkligen komma i kläm

Klicka på bilderna nedan för att se dem i större format.

Vattenskador-hösten-2007BRF Snäck:s lista över vattenskadade bostadsrätter hösten 2007

BRF-090715-1
BRF-090715-2”… som alla vet så har vi kraftiga problem med läckage i fastigheten. I samband med regn ovädret i början av juli så trängde det in vatten i ca. 40 lägenheter.” skiver BRF Snäcks ordförande Pigge Werkelin 090715.

BRF-090902-1
BRF.090902-2”Huset läcker värre än någonsin och nu måste något göras, annars går allt för stora världen förlorade.” skriver BRF Snäcks ordförande Pigge Werkelin 090902

Prospekt-1
Prospekt-2”Fastigheten är i bra skick” står skrivet i Wereklinbolagets prospekt 2009

Created with GIMP”Fastigheten är i bra skick” står skrivet i Wereklinbolagets hemsida 2012 trots att arbete med att täta taket inte gjordes förrän 2013. Det tätningsarbetet var ett fuskjobb som nu är föremål för en tvist vid Gotlands tingsrätt.

På Gotland kan man verkligen komma i kläm. Och det är inte roligt. Tänk er till exempel att ha blivit pålurad en lägenhet som sedan visar sig vara fuktskadad och möglig. Och att köparen, av säljaren, blir erbjuden att byta lägenhet till en annan. Och går med på det. För att sedan bli varse att även den tillbytta lägenheten är fuktskadad och möglig. Och att sedan köparen stämmer säljaren i Gotlands tingsrätt. Och där få veta att tingsrätten står helt på säljarens sida, eftersom säljaren är Pigge Werkelin. Och när man förlorar av en partisk tingsrätt så ställer Kronofogdemyndigheten upp för säljaren och skickar indrivningsbrev trots att målet ännu inte vunnit laga kraft och är överklagat. Och när tidningarna idag skriver om saken så tillfrågas bara säljaren som får ge sin ensidiga syn på saken. På Gotland kan man verkligen komma i kläm…

Jag tycker ni ska fördjupa er i denna rättskandal. Jag har fått förtroendet att gå igenom alla handlingar och vara med och sammanställa dem till en skrämmande berättelse om korruption och nätverkens betydelse på Gotland. Läs: Två mögliga lägenheter en bedräglig konkurs och massor av rättsröta.
Orkar ni inte läsa allt så läs åtminstone tingsrättens hantering av ärendet som börjar 23 mars 2011. Allt som står skrivet mellan citatteckan kan styrkas med dokument.

Pigge Werkelin varnade köparna för att en stämning skulle bli en utdragen process. Visste han redan då att Gotlands tingsrätt och lagman Mikael Mellqvist skulle hjälpa till med detta genom att bevilja massor av anstånd? Pigges advokat gavs mer än 10 anstånd av tingsrätten. Vilket gjorde att målet tog mer än två år innan tingsrätten höll förhandlingar. T ex ett anstånd daterat 11.10.05 gällde inväntan av ett distansutlåtande som redan sänts in till tingsrätten av Pigges advokat 11.07.25. Tingsrätten beviljar anstånd för detta. Noll koll alltså.
Och fem minuter innan tingrätten stänger, dagen före huvudförhandling, sätter säljaren Pigge Werkelin sitt bolag i konkurs. För att tidigt morgonen, dagen för huvudförhandling, återkalla konkursen. Märkligt? Osant intygande? Övergrepp i rättsak? Tingrättens lagman Mikael Mellqvist fann inget konstigt med förfarandet.

Tingrätten har alltså inte haft koll på ärendet och till detta bidrog säkert att tingsrätten under åren haft tre olika personer som ansvariga för målet. Utifrån detta är tingsrättens dom, som påstår att det är kärandesidans ”vidlyftiga processföring” som gjort att målet tagit så lång tid, vilket enligt tingsrätten skulle motivera att käranden betalar svarandens processkostnader, under all kritik. Läs: Två mögliga lägenheter en bedräglig konkurs och massor av rättsröta.

Precis när jag skrivit klart denna text upptäcker jag att Hela Gotland censurerar den debatt som fördes i anslutning till artikeln. Men eftersom jag vet hur medier i diktaturer och på Gotland agerar så var jag förberedd. Därför kan jag här nedan lägga ut de kommentarer som Hela Gotland, gemensam webbplats för Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda, ville censurera. Jag har redigerat så att inläggen ska läsas uppfrån och ner.

Återvändare
Lite, lite, lite mer tråkig för henne, kanske? Eller……?

rejmo
En viktig egenskap för en vettig person är att veta när det är dags att ge sig. Har man inte den känslan hamnar man lite på kant med det mesta i samhället.

Magnus Berg, Burgsvik
Eftersom Gotland tingsrätts hantering av ärendet och dess dom är mycket märklig (partisk) så är det självklart att den ska överprövas. T ex gavs Pigges advokat mer än 10 anstånd av tingsrätten, vilket gjorde att målet tog mer än två år innan tingsrätten höll förhandlingar. Ett anstånd gällde inväntan av ett utlåtande som sändes in, av Pigges advokat, till tingsrätten redan en månad tidigare än han begärde anstånd. Tingrätten har alltså inte haft koll på ärendet och till detta bidrog säkert att tingsrätten under åren haft tre olika personer som ansvariga för målet. Utifrån detta är tingsrättens dom, som påstår att det är kärandesidans ”vidlyftiga processföring” som gjort att målet tagit så lång tid, vilket skulle motivera att käranden betalar svarandens processkostnader, inte rättsäker.

Magnus Berg, Burgsvik
För er som är intresserade; läs allt om målet här: Länk Börja med att hoppa till 23 mars 2011 i kronologin och få en inblick i hur tingsrätten agerat. T ex att tingrätten ifrågasatt kärandesidans vittnen (också de boende på Snäck) medans Pigges vittnen, som har ekonomiska intressen av sina relationer med Pigge, inte ifrågasattes av lagman Mellqvist. Allt som finns inom citattecken på hemsidan finns styrkt genom dokumentation.

Pigge varnade kärandesidan innan stämning inlämnats för att det skulle bli en utdragen process. Visste han redan då att Gotlands tingsrätt och lagman Mellqvist skulle hjälpa till med detta genom att bevilja massor av anstånd?

Platon
Det är ganska fascinerande att ägarna till Snäck inte åtgärdade fukt problemet som fanns och som man kände till.
För 12 år sedan hyrde jag lgh nr 601,dvs lägenheten längst upp bredvid trapphuset. Problem med fukt var stora redan då. Vatten trängde in från taket ner innanför glasfiberväven så det bildade stora ballonger och det droppade från taket. Hinkar var ett måste varje gång det regnade.
Diskuterade detta med den vaktmästare som tjänstgjorde då och fick till svar att det var för stora kostnader och för svårt att göra något åt. Allt grus/sten på taket var tvungen att skrapas bort för att frilägga de stora betongplattorna och sedan täta alla skarvarna.
tråkigt att det är lägenhetsköparna som får ta den stora smällen när fastighetsägaren/ägarna har vetat om problematiken så länge

Magnus Berg, Burgsvik
Ännu mer fascinerande är att BRF Snäck hade en lista över vattenskadade lägenheter redan 2007. (listan finns här: Bra att Gotlands länsrätt flyttas till Stockholm
Ytterligare argument för länsrättens flytt från Gotland

Glöm nu inte läsa: Två mögliga lägenheter en bedräglig konkurs och massor av rättsröta. Tänk på att allt som står skrivet mellan citattecken kan styrkas med dokument.

—–
Andra bloggar som skriver intressant!

Linux, idag… på ett fotografi

130923-xxx

Idag var det väldigt blåsigt. Under dagen från väst men mot kvällen blev vinden allt mer nordlig och kom upp i 12 sekundmeter.
Vid solnedgången var Linux och jag nere vid badet, vid hamnen. Där gick rejäla vågor. Eftersom Linux är stuntman så älskar han vågor. Ju högre desto roligare, tycker han. Så jag behövde inte gå längre på kvällspromenad än till hamnen där han kunde underhålla sig själv en lååång stund.
Som den fågelhund han är så är det de vita gässen han jagar. (Detta humoristiska inslag har inte jag kommit på själv, men jag gillar det.) Han angriper de vita gässen med öppen mun och brukar lyckas på så vis svälja en massa vatten under sitt badande. Sedan blir han lös i magen…

Jag har en tid funderat på att införa kategorin ”Hundar” här på bloggen. Det har ju blivit en del hundgrejer det senaste året. Och fler lär det bli.
Så nu har jag sju huvudsakliga kategorier. Jag är en bred mångsysslare med , Datorer & IT, Fotografi, GotlandHundar, Litteratur, Motorsport och Politik som intressen. (I politik ingår mitt största intresse mediakritik. Media och journalistik är ju i grunden en politisk opinionsbildande verksamhet och bör därför ligga under kategorin politik.) Däremot är mitt intresse för att skriva helt ur gängorna…

Kvällens kamera var Canon G12. Jag velade innan vi skulle gå. Jag vet ju inte vart Linux ville gå och ville han bara gå runt på gatorna i byn skulle det kännas lite overkill med Panasonic Lumix G5. Fast den hade underlättat i kväll. G12:an vill jag inte köra på över 80 iso för att slippa brus (korn). Så bilden ovan är tagen på 1/6 sekund. Med tanke på blåsten så är det en bedrift att bilden blev skarp. Men man ser på de vita gässen att exponeringstiden är lång. De är suddiga. Fast hade jag då haft G5:an hade jag rutinmässigt valt en betydligt kortare exponeringstid med en kanske sämre bild som resultat.

En liten lektion i praktisk dubbelmoral i utrikesjournalistiken/-politiken

130910-xxx

Lider man av svårartad allergi mot lögner, hyckleri och dubbelmoral så har man det verkligen svårt i vår tid. Det går inte att komma undan eftersom dessa tre ord är grunden för politikernas och medias verksamhet. Att manipulera människor är det sätt dessa kommer runt problemet med demokratin när de vill genomföra något som inte har, eller antas ha, stöd hos befolkningen.

När blir en president diktator och vice versa?
En president blir diktator den dag hen går emot USA:s intressen och USA tar sin hand ifrån hen. En diktator blir president då hen underkastar sig USA och därmed vinner USA:s gillande.
Detta är den regel som svenska mainstreammedier går efter. Mainstreammedierna låter USA vara facit.

Låt oss ta ett till på Sveriges Radios Ekots egen lilla ordlista över negativa prefix. Ekot använder t ex ord som ”militant”, ”terrorist”, ”nationalist” och ”tortyr”. Dessa ord används för att sätta en negativ stämpel på t ex länder, partier och individer.
Med dessa fyra ord skulle Ekot mycket väl kunna ge en saklig beskrivning av USA. Men dessa ord sätts aldrig som prefix till USA eller överhuvud taget som beskrivningar av USA.
USA är det mest militanta landet i världen. USA har en egen terroristorganisation vilken förkortas CIA. CIA har många statskupper och väpnade inblandningar i andra länders angelägenheter på sitt obefintliga samvete. USA:s utrikespolitik är helt och fullt präglad av nationalism; av USA:s egenintresse. USA använder sig av tortyr, men  när USA använder sig av tortyr kallar Ekot det för tortyrliknande metoder. Det ska väl inte uppfattas som så smärtsamt.

När Ekot använder ordet ”världssamfundet” får man intrycket att det är en majoritet av världens länder som avses. Att orsaka denna förvillelse är självklart Ekots syfte. I själva verket är det vanligtvis en mindre grupp västländer, med USA i spetsen, som utgör det Ekot kallar världssamfundet trots att världen, och därmed världssamfundet FN, består av 195 stater.

Svenska medier, inklusive våra påstått oberoende public service-medier, tycker att Iraks, Libyens och Syriens diktatorer varit dumma. Usch och fy säger dessa medier om Saddam Hussein, Muammar al-Gaddafi och Bashar al-Assad. Men om Saudiarabiens, Bharains och Qatars diktatorer säger de inte ett knyst. Orsaken till detta är precis som i frågan ovan (När blir en president diktator och vice versa?) att USA får vara våra svenska medieredaktioners facit för vad dessa ska tycka och tänka och lura i sina läsare/lyssnare. Alltså gäller att en diktator är ond och dum den dag hen inte lyder USA och USA följaktligen tar sin hand ifrån hen. En diktator är god och jättesnäll då hen underkastar sig USA och därmed åtnjuter USA:s gillande.

Eftersom Sveriges makthavare saknar tillstymmelse till kurage, kryper och slickar röv och låter sig och hela landet rövknullas av USA så gillar USA Sverige. Det var just för att rövknulla Fredrik Reinfeldt som Barak Obama besökte Stockholm i förra veckan. Det var nog skönt för dem båda.

Detta var en liten lektion i praktisk dubbelmoral i utrikespolitiken som våra politiker och medier håller sig med, istället för en anständig moral där alla bedöms utifrån samma måttstock. För oss som inte har den typen av moral blir det förstås jobbigt. Vi tycker ju att inte heller USA ska få bryta mot folkrätt och krigets lagar genom att mörda civila eller använda sig av massförstörelsevapen mot civilbefolkningar. Eftersom vi tycker detta så hotar vi ju USA, tycker USA. Och tycker USA det så kan ni ge er fan på att svenska SÄPO tycker detsamma. SÄPO tycker alltid som USA.
Till SÄPO rekryterar man de mest paranoida begåvningshandikappade idioter som finns att hitta inom den vanliga civila polisen. De är absoluta motståndare till demokrati om demokrati skulle innebära att USA och våra rådande svenska privata maktstrukturer (privatkapitalister) skulle riskera att förlora sin makt. Det är dessa intressen SÄPO är till för att skydda. Och då blir ju vi som är intelligenta, pålästa, och har förmåga till kritiskt tänkande väldigt farliga, tycker SÄPO. Vi måste övervakas eftersom vi inte låter oss rövknullas för vare sig pengar eller karriärmöjligheter. Vi har integritet. Det är det farligaste som finns.

—–
Andra bloggar som skriver intressant!

Självförakt och ångest – jag trodde vi sagt farväl

130821-003

Jag trodde fram tills sent igår kväll att jag hade gjort upp med mitt självförakt och lagt min ångest bakom mig. Dessa mina två följeslagare har jag levt med de senaste trettio åren. Men förra hösten blev mitt liv så turbulent, med extrema känslomässiga svängningar, att det hela slutade med att jag insåg vad som hela tiden legat bakom självföraktet och ångesten. Jag beslutade mig helt enkelt för att i fortsättningen inte kräva det omöjliga av mig själv: Sluta plåga mig, vara snäll mot mig själv, och vara nöjd med mig själv: Vilket jag har all anledning att vara.
Jag insåg att jag faktiskt är en mer intelligent, bildad, mångsidig och kunnig person än de flesta.

Jag hade under alla år haft massor med idéer på lager som jag sagt mig själv att jag skulle förverkliga. Men när det sedan av olika anledningar inte blir gjort, och jag skuldbelägger mig för detta, blev det till sist till ett gigantisk accelererande självförakt. Jag har helt enkelt haft krav på mig själv som legat inom områden där jag inte har personliga förutsättningar att lyckas. Mer om det längre fram.

Igår fick jag ett mejl med en önskan om ett skrivet vittnesmål där jag berättar om vad jag hörde av ett samtal mellan två advokater i Gotlands tingsrätts foajé i februari i år. Eftersom jag verkligen gillar de personer som önskar detta vittnesmål och dessutom kan detta vittnesmål vara väldigt väldigt viktigt för dem så skulle jag verkligen vilja skriva det. Men jag har massor med idéer om ämnen som jag vill skriva om. De senaste idéerna är t ex om de två olika svenska översättningarna av Fjodor Dostojevskij:s ”Anteckningar från källarhålet”/”En underjordisk dagbok”. En genomgång med kommentarer av Nina Björks fantastiska bok Lyckliga i alla sina dagar. (Läs den.) Om hunduppfostran. Ja, jag har verkligen huvudet fullt med skriv-idéer. Men jag har inte förmåga att få något gjort. Det tar emot så in i helvete trots att mitt intresse för dessa idéer är enorm.
Det är något fel med mina känslor. För några år sedan hade jag ilskan som drivkraft (energikälla) när jag skrev långa bloggartiklar om Gotlands politik och korruption. När ilskan helt plötsligt försvann, och ersattes av uppgivenhet, så försvann också energin som jag behövde för att skriva. Men detta du läser nu är ett undantag, Jag måste berätta för mig själv vad som hände i natt. För detta viktiga uppdrag har jag någonstans ifrån fått energi.

Så den där begäran om ett skrivet vittnesmål, mitt i min uppenbara oförmåga att skriva, låg i mitt bakhuvud i natt. Dessutom har jag massor med saker hemma som ska göras men inte blir gjorda. Lägga upp byxor t ex – något som gnagt i mig mer än ett halvår. Men den direkt utlösande tanken var det jag måste göra med min bil innan den ska besiktigas om en knapp månad.
Jag måste byta sensorringar till ABS-bromssystemet. Det är inte så jobbigt. Men den komplikation som tillstött är att jag måste få tag i en passande momentnyckel för att med precis rätt kraft dra åt drivaxelmuttrarna.
Jag köpte en ny momentnyckel för bara någon månad sedan. Den trodde jag skulle funka till allt jag kunde tänka mig. Den täcker dragmoment från 20 till 210 newtonmeter. Men när jag nyligen läste i SAAB:ens reparationshandbok så skulle dess drivaxelmuttrar dras med 290 newtonmeter. Fan, tänkte jag. Och fan är det.
En person som inte är som jag skulle inte ha problem att gå till en verkstad och be att få låna en momentnyckel i några minuter; den tid det tar att dra muttrarna till rätt moment. Men jag är introvert och dessutom blyg…

Nyligen har jag läst två bra böcker om vad det innebär att vara introvert. Dels ”Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns” av Susan Cain. Dels ”Introvert : den tysta revolutionen” av Linus Jonkman. Båda är bra. De kompletterar varandra. Vill du bara läsa en rekommenderar jag den förstnämnda. Av böckerna kan man lära vilka karaktärsdrag som är så biologiskt inbyggda att man inte ens behöver plåga sig med att försöka lära sig eller vänja sig vid. Man har helt enkelt inga förutsättningar. Som att få mig att trivas i större grupper av människor eller trivas med stå upp när nationalsången spelas inför en speedway-match… En introvert är en självständigt tänkande individ som inte är benägen att påverkas av grupptryck.

Som introvert har man väldigt svårt för att be någon om hjälp. Det tar emot som fan. Det kan göra riktigt jävla ont bara att tänka på att man kan komma att tvingas be om hjälp. Vilket är vad jag kommer att tvingas göra för att dra åt de två drivaxelmuttrarna på bilen.
När jag gick på högstadiet så ringde min matematiklärare till min mor och sade till henne att hon skulle uppmana mig att fråga om hjälp när det är något jag inte kan. Men jag är ju introvert. Introverta frågar inte om hjälp. Och introverta gillar att tänka och tänka djup och länge. Jag satt hellre en hel lektion och tänkte på ett tal och försökte komma på lösningen än frågade om hjälp. Och jag kom alltid själv på lösningen för eller senare. Jag var alltid bäst eller nästa bäst i klassen på matematikproven… Men jag var och är sämst i världen på att fråga om hjälp.

Att vara introvert och blyg är självklart handikappande i många situationer. Och det är just dessa situationer, där jag är handikappad, som jag undvikit. Men de krav på mig själv och idéer jag ville utföra, som lett till mitt självförakt, krävde just att jag utsatte mig för dessa situationer som jag inte är lämpad för. Det var idéer som innebar att jag måste kontakta människor och oftast att jag skulle konfrontera dem. (Egna journalistiska uppdrag; med mitt mål att förändra världen till det bättre.) Och eftersom jag inte ville utsätta mig för detta så blev idéerna aldrig förverkligade. (Här är ett av få undantag.) Och självföraktet växte, och växte och växte…
Däremot så kan jag utan större problem överträda mina begränsningar i en yrkesroll. Jag hade aldrig problem att ringa upp potentiella kunder och be, till och med kräva, att få komma och visa min portfolio. Och en gång fick jag i uppdrag att ta en genrebild på fyra skolelever. När jag lagt på luren efter att ha tackat ja till uppdraget blev jag helt kall. Hur i helvete ska jag lyckas med detta. Jag som inte känner någon i skolådern och inte vågar ta kontakt med okända och inte vågar be någon om någon tjänst, än mindre någon jag inte känner? Fy fan…
Men till sist tog jag tag i mig själv och gick upp till Alviksskolans lärarrum och berättade om min uppgift och frågade om jag fick kontakta deras elever för att fråga några om de ville ställa upp på bild. Jag löste uppgiften.
Som fotograf har jag tyckt det varit väldigt skönt när jag haft en journalist med mig. En fotograf anses lite som ett bihang till en journalist. Det har inneburit frihet för mig. Jag har sluppit att tvingas vara trevlig och konversera de personer vi träffat när vi varit ute på uppdrag. Jag har kunnat gå några steg bakom och tänka på annat eller fokusera på min uppgift. Men ibland så har jag varit själv ute på uppdrag. Då måste jag ju rycka upp mig och bete mig socialt, så gott jag kan. Efter ett sådant tillfälle, då jag skulle ta porträttbilder på en chefsperson, blev jag uppringd av den uppdragsgivande tidningens redaktionssekreterare. Redaktionssekreteraren överraskade mig genom att berätta att personen jag fotograferat hade sagt att jag var trevlig. Jag hade aldrig tidigare uppfattat mig som trevlig. Fast eftersom fler har sagt det sedan dess så börjar jag nästan tro att det är sant…

Ångestattacken i natt – ja, det var som en attack – tog mig med total överraskning. Sedan början av november förra året har jag mått prima. Detta har visat sig inte minst genom min alkohol och drogkonsumtion. I år har jag supit två gånger och rökt hasch i en vecka. Det är all time low. Jag har aldrig någonsin tidigare trott att jag skulle kunna känna mig så harmonisk. Förutom dessa tre tillfällen har jag inte haft minsta sug eller lust att droga eller supa. Det är fantastiskt tycker jag.
Men i natt var det för djävligt. Jag kan inte minnas att jag haft så intensiv ångest tidigare. Så jag tog två Attarax. De är väldigt svagt ångestdämpande. De räckte så klart inte. Så vad gör man då? Några få gånger i mitt liv, när jag haft riktigt intensiv ångest och inga droger har jag skurit mig i armarna. Det funkar ju så att smärtan i psyket blir överröstat av smärtan i skärsåren. Då mår man trots allt bättre. Men det finns en metod som är bättre än att skära sig. Det är att bränna sig. Det ger en härlig sveda som sitter i länge. Så i natt eldade jag på med tändaren så det luktade bränt kött och efter fem tio minuter sov jag gott.