Jag och Linux, på bild, på rygg

131009-001

131009-003

Bilderna ovan tog jag för exakt två veckor sedan. Har sedan dess tänkt skriva om hur mycket tid jag ägnar mig åt att liggande, sittande och stående vänta på min hund medan han sysselsätter sig själv. Men som vanligt rann drivkraften i min skrividé bort.
Men det starkaste vänt-minnet jag har är minnet av alla dessa timmar som jag på vintrarna suttit på en snöig parkbänk vid Ålstensängen i Bromma (en äng dit hundägare kommer med sina hundar för att de ska få umgås med andra hundar – sades det att det som mest varit 49 hundar samtidigt på Ålstensängen) medan min dåvarande golden retriever Alfa lekt med andra hundar eller för att han helt enkelt inte velat gå därifrån. Fy tusan vad jag frusit där. Men det gjorde inget. Jag hade själv utbyte av det. Jag är nämligen så väldigt lättroad. Jag blir lycklig och glad när min hund är lycklig och glad.

Ekot upprätthåller traditionen som propagandaspridare

130926-005

Jag skrev för ett tag sedan En liten lektion i praktisk dubbelmoral i utrikesjournalistiken/-politiken. Så råkade jag hitta Vilhelm Mobergs brev från den 13 februari 1941 till ledningen för Radiotjänst, dåvarande Sveriges Radio & Sveriges Television.

På den tiden var Tyskland det stora föregångslandet. I Sverige läste man då inte engelska som andraspråk utan tyska. Då samarbetade inte den svenska krigsmakten med USA:s dito utan med Tysklands krigsmakt. Det svenska förhållandet till Tyskland var ungefär som det svenska förhållandet är till USA nu. Då var det Tyskland som rövknullade Sverige och svenska politiker, inklusive kungen, nu är det USA. Detta avspeglade sig precis som nu i den nyhetsrapportering som public service-medierna spred till folket. Det var då som nu ren och skär propaganda; där onda stod mot goda. Då var Tyskland det goda nu är det USA. Precis som jag i nutid reagerar på krypandet för USA reagerade Vilhelm Moberg för krypandet för Tyskland. Brevet nedan är Vilhelm Mobergs reaktion: Här kan ni läsa min.

”Ektorp den 13 febr. 1941

Ledningen för A.-B. Radiotjänst, Stockholm.

Undertecknad, innehavare av betald radiolicens, tillåter sig härmed framställa följande fråga till Eder:
När meddelade den svenska radions dagsnyheter, att Danmark tvingats överlämna ett antal torpedbåtar till Tyskland?
Frågan gav sig av sig själv, när de senare kvällsnyheterna i går återgav den tyska versionen av nämnda transaktion, enligt vilken densamma skulle ha varit en helt frivillig överenskommelse. Om nu den svenska radion icke tidigare omnämnt det faktiska förhållandet – i så fall har detta gått undertecknad förbi – utan delar vår utrikeslednings uppfattning, att vårt folk bör hållas i okunnighet om detta och alla övriga väsentliga händelser i våra grannländer, så förefaller det opåkallat att genom ett återgivande av de tyska kommentarerna rycka radiolyssnarna ur deras av U.D påbjudna lyckliga okunnighet.
Om Radiotjänsts dagsnyheter tidigare underhållit oss lyssnare sanningen – d.v.s. den danska synpunkten – så önskar vi därför icke, att desamma i stället till oss vidarebefordrar lögnen – d.v.s. den tyska synpunkten.

Tacksam för Edert svar.
Högaktningsfullt”

De mest rasistiska invandringsförespråkarna

130927-003

I Johanna Langhorst utmärkta dokumentär om Stockholmsförorten Tensta säger den välkände journalisten och programledaren Janne Josefsson följande (33.45 in i dokumentären):

”Svensk arbetarklass frågade man ju aldrig om vad dom tyckte om invandring och flyktingpolitiken. Och det var ju dom som fick bära hela den ekonomiska krisen på sina axlar. Dom fick också bära hela flyktingpolitiken. Dom fick se hela sin trappuppgång förvandlas på kanske på ett par år. Och att se sin trappuppgång förvandlas det är ju en riktigt rejäl omställning. Det är ju där du går ut med soporna, det är där du ska gå i tvättstugan. Det var ju ingen abstraktion som det var för väldigt många andra som satt och sa att man skulle ta emot folk från hela världen som sökte skydd hit. Dom förskansade sig ju i regel någon annanstans utan flyktingar och invandrare, i bostadsrättsföreningar i villabebyggelse och sånt där.”

Han menar alltså att det är en elit som aldrig behöver träffa invandrare eller konkurrera med invandrare om arbeten som är de mest positiva till invandring.
I måndagens OBS i P1 är det Caroline Ringskog-Ferrada Noli som angriper kultureliten för att vara rasistisk. Hon påpekar helt korrekt att kultursidor och medieredaktioner utestänger invandrare. Trots det är det ju just kultursidor och medieredaktioner som är de största opinionsbildarna för invandring och för att vi ska släppa in invandrare på arbetsmarknaden. Och det är ju inte så svårt att vara för invandring när man själv slipper konkurrera med invandrarna om jobben och själv kan välja att bo i områden utan invandrare.

När jag läser eller hör något invandringsförespråkande så brukar jag kolla in redaktionsrutan – listan över redaktionsmedlemmarna – för mediet ifråga. Och det slår aldrig fel; det är oftast enbart svenska eller västeuropeiska namn där. Och detta gäller även om det är vänstertidskrifter eller public service-medier. Så ska kultursidor och medieredaktioner komma till rätta med rasismen så får de börja med sig själva.