Här, idag… på ett fotografi

131208-001
kolerisk, häftig, hetsig, uppbrusande, hetlevrad, lättretad, argsint, obehärskad, gallsprängd

Synonymerna ovan ger en bra beskrivning på en del av min personlighet. Ibland tycker jag det är riktigt roligt att bli obehärskat förbannad. Då skrattar jag gott åt mig själv. Det är vid tillfällen då det är helt rätt att bli rejält arg. Vid andra tillfällen tycker jag att jag går över gränsen och är omotiverat skitarg. Då tycker jag det är lite jobbigt och dumt.

Hur det var igår vet jag inte. Var jag berättigat arg eller var jag bara dum? Jag fick nämligen en varning av Fotosidan. Det tar jag inte så allvarligt på. Och det är bara den andra under de år jag varit med. Men min egen bedömning av mitt handlande tar jag på desto större allvar. Och den bedömningen är jag inte klar med än.

Grejen var att en kille ville ha köpråd för att sätta ihop en ny dator för bildbehandling. Alla de självutnämnda datorexperter och rådgivare som svarat i tråden avfärdade vikten av grafikkortets prestanda. Eftersom jag själv nyss byggt en ny dator, vilket jag berättar om här, så är jag väldigt medveten om att grafikkortet kan spela en stor roll. Åtminstone om bildbehandlingsprogrammet använder datortekniken OpenCL. Eftersom jag inte känner till dagens Photoshop så vet jag inte hur det står till med dess utnyttjande av grafikkorten. Men jag slängde upp en hint på forumet. Typ: Om Photoshop använder OpenCL så är grafikkorten viktigt för bildbehandlingsprestandan.

Som svar av de självutnämnda datorexperterna och rådgivarna fick jag att: Photoshop använder Elements.

Då blev jag tvungen att googla. Vad fan är Elements? Elements visade sig inte vara en datorteknik som OpenCL utan ett bildbehandlingsprogram. Då fattade ju jag att de självutnämnda datorexperterna och rådgivarna inte visste någonting om det de skrev om.

Då blev jag förbannad. Jag är så jävla trött på puckon som ger råd utan att veta något om det de ger råd om. En annan vanlig form av råd på nätforum är att rekommendera det en själv har, utan att en för den skull kunna motivera sitt val med egna eller andras jämförelser med andra produkter eller tekniker.

Så efter att ha googlat på ”Elements” så googlade jag på ”Photoshop OpenCL”. Sen var jag riktigt jävla in i helvete skitförbannad och skrev:

OK puckon. Nu är jag lite förbannad eftersom en enkel googling gav följande FAQ: ”What features use the GPU and how do I troubleshoot GPU issues?” https://forums.adobe.com/message/4289204

Och där puckon stod att bl a läsa att:
”The Mercury Graphics Engine (MGE) represents features that use video card, or GPU, acceleration. In Photoshop CS6, this new engine delivers near-instant results when editing with key tools such as Liquify, Warp, Lighting Effects and the Oil Paint filter. The new MGE delivers unprecedented responsiveness for a fluid feel as you work.

MGE is new to Photoshop CS6, and uses both the OpenGL and OpenCL frameworks. It does not use the proprietary CUDA framework from nVidia.”

Så sluta spekulera och ta reda på fakta innan ni kommer med era korkade och helt felaktiga ”råd”. Ni är väl Windows- eller Mac-användare…

Och den innehöll enligt Fotosidan olämpligt/otrevligt språk. Det kan jag hålla med om. Men jag blev ju arg – jag tappade helt enkelt behärskningen 😉 – för att en kille som frågar om råd, får råd som inte stämmer, av rådgivare som inte vet något om det de ger råd om. Det tycker jag är taskigt som fan och borde rendera dessa självutnämnda rådgivare avstängning på livstid och varsitt nackskott i pannan. Och själv borde jag försöka lära mig lite självbehärskning.

På Gotland gör man skillnad på mitt och ditt…

131122-002

131122-004_bearb

Den saga har här tänker berätta må ha vissa likheter med verkligheten. Jag ber om ursäkt för detta. Jag beklagar också om någon jävla idiot skulle känna sig träffad. Sagan är helt och hållet uppdiktad. Alla likheter med verkliga personer och platser är enbart tillfälligheter. – Ni tror väl ändå inte att jag är så hämndlysten att jag framställer en i högsta grad existerande idiot som idiot? – Som sagt detta är bara en fantasiprodukt, en saga. Men en saga som berör ett i högsta grad viktigt ämne – moral.

—–

Det var en gång en man som hette Magnus. Han bodde på den då ännu ganska sagolika ön Gotland i en då ännu ganska idyllisk ort som hette Burgsvik.

Ordet Magnus kommer från latin och kan ges följande svenska betydelser: stor, enorm, gigantisk, mycket, kraftfull, lång, hög, bred, utökad, utmärkt, mäktig, framstående, förnäm, duktig, tydlig, säker, stolt, riktig, äkta, intensiv, högljudd, märklig, anmärkningsvärd, gammal, viktig, betydelsefull.
Somlig stämmer in på denne Magnus medan det mesta är helt fel. Dock var Magnus väldigt nyfiken och intresserad av att lära sig allt han behövde kunna för att leva så självständigt som möjligt. Ett av dessa områden Magnus ansåg sig behöva kunna var att reparera sin bil. Under sina många år som bilägare hade han bara två gånger lämnat in en bil på verkstad. Ena gången för att han inte hade nödvändig utrustning för att göra hjulinställningar efter att ha bytt en hjulupphängning. Andra gången för att ha helt enkelt inte kunde fatta vad i felet bestod. – Det var en trasig hamndbromsvire. – Annars gjorde han allt själv. Som att byta kamrem, bromsrör, bromsok, olja, tändstift, drivknut och topplockspackning samt justera ventiler och tändning.

Den här sagan utspelar sig vid tiden när Magnus tänkte byta bromssystemets ABS-kransar på framaxeln. Eftersom framaxeln dessutom är drivaxel så förväntade sig Magnus att navmuttrarna skulle sitta väldigt hårt. Magnus hade läst i reparationshandboken att de skulle dras fast med 270 newtonmeter. Det är hårt. Dessutom har muttrarna säker satt sig fast som fan under de sexton år bilen rullat på saltade vägar. Magnus insåg att han behövde ett väldigt långt skaft till momentnyckeln för att orka dra loss muttrarna. Magnus höll därför utsikt efter ett långt rör – minst en meter – som kunde användas till att förlänga skaftet på hans momentnyckel.

Varje morgon gick Magnus ut på promenad med sin golden retriever Linux. Ordet Linux kommer från datoroperativsystemet Linux – som Magnus gillar skapt – och som en homage till detta döpt sin hund efter.
Denna morgon gick Magnus och Linux på en liten väg, eller snarare stig, som går längs Burgsviks södra sida, från campingen upp till Hoburgsvägen. När de kom upp till den stora gamla kvarnen – en mäktig holländare – stannade Linux och tittade intensivt bakom kvarnen. Magnus undrade vad som var så intressant. När Magnus kom upp bredvid Linux såg han att två skator hoppade omkring på gräset en bit bort. Och bakom skatorna såg han en skrothög med massor av rör.

Eftersom området runt kvarnen ligger helt öppet, utan staket eller andra avgränsningar, och Magnus hade ett svagt minne av att ha läst någonstans att marken runt kvarnen var en allmänning, gick Magnus fram till skrothögen.
Där låg massor med rör av olika längder och dimensioner. En del helt rostiga andra med färg kvar. Något skulle definitivt passa som förlängningsskaft till momentnyckeln. Uppenbarligen var det gamla vattenledningsrör som rivits ut ur kvarnen. Där låg också massor av annan skrot och rostade.

Magnus hade inte en susning om vem som ägde kvarnen. Han hade bara sett att det varit någon form av mänsklig aktivitet vid kvarnen vid några få tillfällen på somrarna. Därför visste ha inte vem han skulle fråga om lov att ta ett rör ur högen. Men vem, tänkte Magnus, skulle bli sur om han plockade ett gammalt utrivet vattenledningsrör ur skrothögen? De som lagt skrotet där skulle ju få mindre skrot att köra bort om han tog ett rör. Ägaren till skrothögen verkade uppenbarligen inte så särdeles motiverad att själv sköra bort skräpet. Själv skulle Magnus bara bli glad om något han slängt skulle kom till användning och han själv slapp besväret att köra iväg det till en återvinningsstation eller skrot. Så tänkte alltså Magnus…

På eftermiddagen skulle Magnus åka till Hemse och köpa en brännare så han kunde värma skruvar och muttrar som eventuellt var fastrostade. Då tyckte han det var lämpligt att samtidigt ta med sig momentnyckel och åka upp till kvarnen och se ut sig ett rör som passade som förlängningskaft.

Magnus hittade ett rör (se bild). Det var längre än en meter och totalt rostigt både utvändigt och invändigt. Troligen var det ett före detta vattenrör som legat nedgrävt i marken.

När Magnus höll på att stoppa in röret på golvet bak i bilen hörde han en röst.

– Vad gör du här?

– Jag var bara och tog ett gammalt rör ur högen.

Samtidigt som mannen kommer närmare plockar Magnus fram röret för att visa vilket jävla rostigt skitrör det är han valt ut.

– Det är stöld.

Magnus blir mer förvånad än rädd av denna absurda anklagelse. Strikt juridiskt så är det kanske någon form av  stöld. Men praktiskt och realistiskt så är röret en skitsak utan något ekonomiskt eller knappast ens praktiskt värde.
När Magnus sedan kom hem kollade han upp skrotpriser för att se om röret kunde ha något ekonomiskt värde som skrot. Magnus såg på nätet att för järnskrot betalde skrotarna mellan 75 och 90 öre per kilo. Ponera att röret vägde 5 kilo. Då skulle det ha ett skrotvärde på mellan 3,75 och 4,50 kronor. Så stöld var inte rätt benämning på det Magnus gjort.

Efter att ha kollat upp skrotpriserna började Magnus fundera på om rören kunde ha något annat värde för den så upprörde mannen. Med tanke på att han såg ut som en 40-åring som aldrig fått fett på sylen  så kanske rören som låg där var hans samlade sexuella erövringar. Röret kanske hade affektionsvärde – ett känslomässigt värde för honom. Kanske blev mannen helt enkelt svartsjuk när Magnus försökte dra iväg med hans rör. Visserligen fanns det många andra rör i högen – de flesta i betydligt bättre skick och med färg – men det Magnus tänkte använda som förlängningsskaft kanske var en av favoriterna som gett mannen många njutningsfulla ögonblick.

– På Gotland gör man skillnad på mitt och ditt, sade mannen.

Man ska inte generalisera, och moralisera, på detta sätt eftersom det är så lätt att generaliseringarna kastas tillbaka i form av negativa generaliseringar.
Och slickar uppåt och sparkar neråt, skulle Magnus ha kunnat tillägga.
Dessutom kom Magnus att tänka på sina gotländska grannar i kvarteret där han bor. De släpper inte in fastighetsskötaren eller kvartersvärden utan att själva vara hemma. När gotlänningar misstror gotlänningar så blir mannens beskrivning av gotlänningarnas ärlighet inte övertygande. Dessutom mindes han förra vintern då samtliga Storsudrets stränder avsöktes av diverse traktorburna och fyrhjuldrivna som tog sig rätten, som de enligt lag inte har, att ta hand om virke som tappats av ett fartyg som drabbats av en storm.
Utifrån sina erfarenheter, från uppväxten och sitt 40-åriga liv på fastlandet, så litar Magnus på fastighetsskötaren, kvartersvärden, mattläggaren, målaren och på de som brukar komma från Anticimex. De är samtliga gotlänningar. Han tror inte att de stjäl eller snokar. Han tror inte de är vare sig hederligare eller ohederligare än fastlänningar. Magnus är därför aldrig hemma och vaktar på dem.

– Det är gamla saker som tillhörde kvarnen, sade mannen som svar på Magnus påpekande att det bara var skrot som låg i högen.

På mannen lät det som om det var värdeföremål – antikviteter. Magnus såg då i sitt inre hur mannen köar med sitt rostiga rör till Antikrundans värderingsmän, och dialogen som då utspelar sig.

– Hur mycket tror du röret är värt.

– Det är en äkta gotländsk antikvitet som säkert är värd 40- 50-tusen.

– Tror du verkligen det.

– Absolut! Röret är gotländskt.

– Vill du att jag berättar hur mycket det är värt?

– Ja.

– Röret jag håller i min hand kan du få mellan 4 och 5 kronor för på en skrot.

– Du ljuger. Du ska fan inte komma från fastlandet och ljuga för oss. Du vet inget om gotländska antikviteter din jävlva fastlänning.

Där bryter SVT inslaget i mitt huvud.

– Du ska vara tacksam att jag inte polisanmäler dig, avslutade mannen meningsutbytet vid kvarnen.

Det skulle vara roligt att se polisen ta emot en anmälan för stöld av ett rostigt järnrör, tänkte Magnus. Polisen hade nog ansett att mannen var en idiot, vilket blev Magnus slutsats efter att ha tänkt igenom mötet med denne man.

—–

Bilderna ovan tog Magnus någon månad efter sagans händelser. Magnus har vänligen ställ dem till mitt förfogande genom att sända dem per e-post från sagans värld.
På undre bilden ser man det rör som sagans konflikt handlar om. Det är alltså återbördat till skrothögen och ligger där nu, till ingens nytta, och rostar.

—–
Andra bloggar som skriver intressant!

Låt företaget Leva dö om Leva inte kan överleva på marknaden

131130-003

Jag imponeras inte av medelmåttighet. Detta gör att jag troligen framstår som en gnällspik här på Gotland. På Gotland lägger man ribban på marken och hyllar de som tar sig över.

Det senaste man hyllat på Gotland är företagare som tagit emot gratis arbetskraft. Ja, just det. Man hyllar företagare för att de tagit emot gratis arbetskraft. I hyllningskören instämmer även socialdemokraten Hanna Westerén som är överavlönat kommunalråd och ordförande i socialnämnden. Som ordförande med socialbidrag som sitt ansvarsområde borde hon snarare vara mån om att det skapas riktiga jobb. Det blir inte fler riktiga jobb så länge företagen erbjuds gratis arbetskraft. Men Hanna Westerén går så långt så att hon påstår att denna gratis arbetskraft är inne på arbetsmarknaden. Men som alla tänkande människor vet så är en marknad en plats där man betalar för det en vill ha. Att någon får någons arbetskraft gratis har inget med marknad eller marknadsmekanismer att göra. Och när gratisarbetstiden är över står den gratis arbetskraften lika arbetslös som tidigare utkonkurrerad av annan gratis arbetskraft.

Vad gäller Gotlands kommunalråds kompetens så förstår man dess brist på kompetens om man tänker på urvalsprocessen. De som kandiderar får bevisa sin lämplighet genom att ta sig över en ribba som ligger på marken. De som lyckas får bli kommunalråd.

På samma sätt utses de tre ledarskribenterna på öns tidningar. Med undantag för Mats Linder. Han blev värvad från fastlandet och därför lade de väl den ribba han skulle hoppa över, för att få jobbet, ganska högt.  Han är både intelligent och har integritet. Ett tydligt bevis för detta ser man om man jämför hur moderaten Mats Linder och centerpartisten Eva Bofride tänker om det krisande företaget Leva och dess önskan att få köpa Kungsladorna, som Leva hyr av kommunen sedan 2009.

Redan rubrikerna är talande för de två ledarskribenternas diametralt olika intellektuella prestationsförmågor. Mats Linders rubrik lyder ”Leva eller låta dö, det är helt fel fråga”, medan Eva Bofrides lyder ”Vem skadas om Leva får köpa”.

Eva Bofride är uppväxt på Gotland och ser uppenbarligen särbehandling och nepotism som något självklart. Hon bryr sig inte om kommunallagens krav på att alla företag och individer ska behandlas lika. Att kommunen ger ett företag fördelar, som andra företag inte får, ser inte hon som ett problem. Hon inser inte hur särbehandling och nepotism påverkar företagsklimatet. Men det gör Mats Linder.

Företaget Leva är ett sådant där företag som lyckats ta sig över en ribba som låg på marken och därmed blivit privilegierat i den kommunala byråkratin. Eller så är det ren nepotism som ger Leva en särställning bland kommunens politiker och tjänstemän.

Leva fick 2009 kommunens tillstånd att ställa upp två visningshus på parkeringen utanför kallbadhuset i Visby hamn. Det var samma år som Leva började hyra Kungsladorna av kommunen. Det hade ju inte varit väldigt anmärkningsvärt med uppställningen av de två visningshusen om det inte varit för att kommunen på våren samma år avhyst två biluthyrningsfirmor från hamnområdet eftersom, som det sades, det behövdes fler parkeringsplatser i hamnområdet. Ann-Sofi Lindskog, chef för gatu- och markavdelningen vid kommunen, tyckte enligt Gotlands Tidningar att det var fel att kommunen ska gynna ett par hyrbilsfirmor med attraktiv mark i hamnen. Men Leva fick minsann plats i hamnen några månader senare. Husen var på plats veckan innan Almedalsveckan började. Ann-Sofi Lindskog tyckte uppenbarligen att det var okey att gynna just Leva med attraktiv mark i hamnen.

När jag kollade så hade avhysningen av biluthyrarna skapat 17 nya parkeringsrutor medan Leva:s två visningshus lagt beslag på nästan lika många.

Trots denna gynnsamma kommunala särbehandling 2009 så var Leva inte nöjt med kommunen. I mars 2012 grät Leva ut i lokalpressen första gången och skyllde då sina ekonomiska tillkortakommanden på just kommunen:

”Vi upplever att ingen vill ta ansvar och kommer på något sätt att gå vidare med hur vi blivit utsatta för Region Gotland…”

Nyligen kunde man läsa att Leva har inte skött sina räkenskaper:

”Två gånger har Leva-bolagen tvingats betala straffavgift för att Bolagsverket inte fått in årsredovisningarna för 2012 och till nästa varning, som kan komma i december, kopplas förberedelser för tvångslikvidation.”

Men i samband att Leva 2011 uppmärksammades för att fackföreningen Syndikalisterna stämt Leva inför arbetsdomstolen för två fall av ogiltiga avskedanden skrev Leva 2012:

”Vi ser oss själva som ett seriöst företag som vill följa alla lagar och regler.”

Ja ha, intressant självbild. Inte lyckats skicka in sin årsredovisning trots två påstötningar. Inte hållit sina muntliga löften om anställningar. Ändå anse sig vara ett seriöst företag som vill följa alla lagar och regler…

Jag läste en kommentar på debattforumet på helagotland.se som spekulerade i om oviljan att lämna in årsredovisning för 2012 hade att göra med att Leva var i sådan ekonomisk kris att årsredovisningen skulle visa att Leva, enligt lag, skulle vara tvunget att försätta sig i konkurs.
Vad skulle det annars finnas för skäl till att vägra lämna in årsredovisningen?

Detta hindrar så klart inte Gotlands kommun från att vilja sälja till Leva. Leva har ju tagit sig över ribban och blivit ett privilegierat företag. Så här rapporteras från kommunstyrelsens senaste sammanträde:

”Regionen tänker sälja kungsladorna. Byggnadsnämnden ges i uppdrag att tas fram en detaljplan för området. Dessutom ska man uppfylla ett antal punkter som regionstyrelsen nu beslutat om.
Men regionstyrelsen har inte fattat något definitivt beslut om man ska sälja kungsladorna till Leva Kungslador.
Åke Svensson berättar att det var full enighet bland partierna.
– Leva Kungslador har inte lämnat in något årsbokslut. Det måste de göra i första läget och det gäller samtliga tre bolag som är inblandade. Redovisningarna för 2012 ska var godkända av Bolagsverket, säger Mats-Ola Rödén (FP).
– Vi ger en positiv signal till Leva, säger Per Lindskog, tf regiondirektör.
– Det vi gör nu är att vi kommer sälja enligt marknadsmässiga villkor. Lantmäteriet är beredda att fastighetsbilda även fast det ännu inte finns en plan.
Lars Thomsson (C) säger att man ger en signal till Leva.
– Verksamheten är bra för Gotland och passar in bra i området, säger han.
Per Lindskog säger att ett bolag på fastlandet gjort en oberoende marknadsmässig värdering av området.
En affär kommer att ge Region Gotland mellan fem och sju miljoner kronor.
– Vi har direktiv där vi i normalfallet ska sälja på öppna marknaden. Nu tycker vi att särskilda skäl föreligger och därför kommer den inte att läggas ut på den öppna marknaden, säger Per Lindskog, tf regiondirektör.

Kommunens politiker formligen dyrkar alla företag som tar sig över ribban – den ribba som ligger på marken…

Samma dyrkan känner centerpartiets ledarskribent Eva Bofride. Eva Bofride imponeras dessutom av att Leva har ett koncept. Det kan man läsa i en av hennes kommentarer (daterade 2013-11-21 09:20:54 och 2013-11-21 10:17:21) i debatten i anslutning till hennes ledarartikel. Detta att Leva har ett koncept skulle, såsom jag tolkar Eva Bofride, utgöra ett argument för att de hyrda Kungsladorna ska säljas till Leva och inte till högstbjudande på öppna marknaden.

Eva Bofride har tydligen inte kommit i kontakt med begreppet koncept tidigare. För då borde hon inte ha blivit så imponerad. De flesta företag har ju koncept, vare sej de är klart uttalade eller bara finns i ägarens huvud. Själv skulle hennes koncept kunna lyda: ”Med obefintlig intellektuell förmåga, genom opinionsbildning, bidra till att öka fördumningen och korruptionen på Gotland.”

Mitt eget koncept skulle kunna lyda: ”Mot korruption, dumhet, lögner och manipulationer för likabehandling, upplysning, demokrati och rättssäkerhet”.

Vem har det vinnande konceptet; Eva Bofride eller jag?

Eva Bofride så klart. Hon har öns lokala makthavare på sin sida. Det är ju i deras intresse hon skriver.

Eva Bofride nöjer sig dock inte med att på detta sätt springa Leva:s ärenden. Eva Bofride deltar även i debattforumet på helagotland.se med följande inlägg:

”Eva Bofride (2013-10-29 13:41:20)
Har precis kollat med Hotell- och restaurangfacket som inte har några anmälningar/ärenden om oegentligheter på Leva Kungslador. De meddelar också att kollektivavtal finns. I fall ni undrade hur det faktiskt ligger till och inte vill fortsätta att gissa och tro. Vet ni nåt som facket inte vet får ni gärna tipsa: eva.bofride@gotlandstidningar.se”

Det är så typiskt Gotlands Tidningar och så typiskt Eva Bofride. De, GT och Bofride, kör mer än gärna med halvsanningar i sina spalter när de vill ge stöd åt någon. I detta fall kontaktar alltså Eva Bofride Hotell- och restaurangfacket och får veta att de inte har några konflikter med Leva. Däremot kontaktar hon inte Syndikalisterna som faktiskt haft/har en konflikt med Leva – vilket jag nämnde ovan. Hade hon gjort det hade hela sanningen kommit fram. Och hela sanningen hade kanske inte varit lika positiv som den halva av sanningen som Eva Bofride väljer att berätta.

Ironiskt i historien om Leva är att vid ett evenemang, som nyligen hölls på Almedalsbiblioteket, var en representant från Leva en av åtta ambassadörer för kvinnors företagande som var där för att dela med sig av sina erfarenheter som företagare. Leva-representanten lärde då ut att

”Hittar man behovet och kundnyttan, då kommer lönsamheten.”

Detta har uppenbarligen inte Leva lyckat med. Så en undrar då vad Leva kan lära ut om företagande. Men Leva har ju kommit över den ribba som låg på marken. Och Leva:s representant har blivit utvald som en av Gotlands åtta mest kompetenta, får en förmoda, kvinnliga företagare. – Vad säger detta om det kvinnliga företagandets framgångar på Gotland?
Enligt lokalpressen så sade en ung tjej – förmodligen potentiell företagare – till Leva:s representant:

”Jag suger i mig allt! Du är en sann inspiratör!”

Undrar hur det kommer att gå. Kommer lokalpressen att upplåta utrymme för denna potentiella företagare i framtiden? Kommer hon att få gråta ut i media och anklaga kommunen för sina eventuella tillkortakommanden i sitt företagande?
Att gråta ut i media, och offentligt skylla sin företags problem på kommunen, tycks vara ett framgångsrecept på Gotland. Mest nyttjas det av Pigge Werklin som gråter ut titt som tätt i Gotlands Tidningar. Dock är det ytterst få företagare som lokalpressen ger denna möjlighet att utan normal journalistisk bearbetning få använda halv- och/eller helsidor för att pressa de fega och eftergivna kommunala företrädarna. Pigge Werkelin är i en helt outstanding särposition i och med att Gotlands Tidningar alltid ger honom plats att marknadsföra sina företag och idéer eller bokstavligen ösa kritik mot kommunen för att kommunen inte gjort precis så som Pigge Werkelin vill. Efter en sådan skopa offentligt ovett mot kommunen brukar kommunen göra precis som Pigge Werkelin vill. Så lokalpressen bidrar på så vis också till ett företagsklimat där ojämlika villkor råder.

Avslutningsvis vill jag faktisk berätta att jag är imponerad av Leva ur en annan aspekt än deras förmåga att driva ett framgångsrikt företag. Leva vann klassen ”Årets värt en resa” i White Guide Café 2013. Definition för kategorin ”Årets värt en resa” löd:

”Med utmärkelsen Årets Värt en Resa premierar vi ett café där kaffe och bakverkskulturen blomstrar vilket tillsammans med nivån på helhetsupplevelsen lockar till sig långväga gäster. Såväl det lilla caféet på landsbygden som den större anläggningen kring våra storstäder kan vara resan värd.”

I White Guides ranking över Sveriges bästa caféer hamnade Leva på en niondeplats. Jag blir riktigt varm inombords när jag tänker på det. Här är det en utmärkelse i konkurrens med alla kaféer i hela Sveriges. blir jag verkligen imponerad.

Men jag blir inte imponerad att jag anser att Leva ska särbehandlas. I en demokrati och ett rättsamhälle ska alla individer och företag behandlas lika. Det är så jag önskar att det även skulle gå till på Gotland. Men dit är det väldigt långt. Och som ni förstår så motarbetas detta av de som tjänar på nepotismen och av deras duktiga idioter sådana som Eva Bofride.

Gotland måste höja ribban. Konkurrensen måste ske på lika villkor så att de företagare som är bäst får chansen att lyckas. Duktiga företagare ska inte konkurreras ut av sämre företagare som ges konkurrensfördelar av kommunen och har korkade ledarskribenters stöd. Fri företagskonkurrens är bra för Gotland!

UPPDATERING:
Leva Kungslador inkom 2013-12-13 till Bolagsverket med årsredovisning för räkenskapsåret 2012. Enligt lag, och vad den årsredovisningen visar, ska Leva Kungslador begära sig i konkurs. Hämta Leva Kungsladors årsredovisning för 2012.