Ännu ett nyupptäckt konstverk skapat av okänd…

140126-001
Ännu ett fantastisk intressant och mångtydigt konstverket har jag hittat. Även detta var ett verk skapat i materialet fågelskit av en anonym konstnär.

Konstverket fanns att beskåda längst ut på Valar lotsbrygga idag på förmiddagen.

Umberto Eco (mest känd som författare till ”Rosens namn”) skrev, i någon av essayerna i boken ”Vad kostar ett mästerverk”, ett stycke med innebörden att:
De som brukar gå på utställningar och se på konst gör det inte för att de uppskattar eller förstår konsten utan för att de vill tillhöra kategorin människor som intresserar sig för konst.
(Jag har boken men på den tiden jag läste den hade jag inte för vana att markera intressanta partier i texten. Boken är bra och borde kanske läsas om.)

Nyupptäckt konstverk skapat av okänd…

140116-001

Är det inte fantastisk intressant och mångtydigt konstverket ovan? När jag först såg det tänkte jag: Det är någon som ritat en ko i sanden. När jag gick närmare såg jag andra bilder. När jag kommit ännu lite närmare så upptäckte jag att det var fågelskit som runnit i sanden.

Konstverket fanns att beskåda på stranden vid Käldhagen idag på förmiddagen.

Jag gillar inte konst. Det mesta är fult och obegripligt och jag har inga ambitioner att låtsas få ut något av den typen av meningslös konst. Men det finns undantag. Ett har jag skrivit om här. Ett annat är min närmsta konstnär, Stefan Aurelius, som bor och verkar i Burgsviks stationshus drygt hundra meter från min bostad. På Stefan Aurelius hemsida, som jag har gjort, kan ni se hans snygga produktion.

Hoburgen idag

140115-002

140115-004

140115-005

140115-007

140115-008

Sådan här underbara dagar undrar jag alltid var alla turister och fritidshusägare är. Men jag vet ju. Många springer runt i slasket i fjollträsk i sina konformistiska Canadan Goose-jackor. Och så undrar de säkert hur man kan stå ut med att bo på Gotland på vintern. Och det kan de ju undra. Och jag svarar som Ingemar Stenmark: Det går int´att förklara för de som int´vill begrip´.

Men visst blir man ofta jävligt besviken och bitter på att bo på Gotland. Kommunen är en fullfjädrad bananrepublik med nepotism. Då känns det surt att betala skatt som går till att stödja de kommunala makthavarnas vänner. Och efter historien om Leva som nu fått sin uppföljning, vilket Gotlands Allehanda:s ledarskribent Mats Linder kommenterar klokt vill jag uppmana korrupta kommunen till följande:

Gotlands kommun borde – i linje med regeringens vilja att lära ut entreprenörskap i skolan – införa utbildning i att ge falska löften, att ljuga samt att vara samvetslös. Dessa tre egenheter är utmärkande för de företagare som röner största framgångar hos, och får flest förmåner av, kommunens politiker och tjänstemän.
Detta att premiera svindlare ger mycket märkliga signaler.
Men är det så kommunledningen vill ha det så är det inte mer än rätt att det görs till en offentlig norm som lyfts upp till ett allmänt handlingsmönster och där alla kan konkurrera på samma villkor just genom att redan i skolan lära sig hur man beter sig vid kontakter med de lokala myndigheterna.

Om någon tycker att färgerna i bilderna ser onaturliga ut och undrar om jag är färgblind så är svaret: Ja och Nej.
Nej: Jag är inte färgblind. Jag ser hur färgerna på bilderna ser ut.
Ja: Färgerna är onaturliga. Jag har tidigare fått kritik för mina onaturliga färger och skrev då ett bildmanifest för att förklara mig:
Före digitalteknikens genomslag använde naturfotografer och andra som ville ha starkt mättade färger Fuji-film. Fuji:s diafilm Velvia hade säkert 90 procent av naturfotograferna i sina kameror. Den är fantastisk.
Med digitalteknik och ett bildbehandlingsprogram kan man nu själv ställa in exakt hur mycket färgmättnad man vill ha i sina bilder. Jag vill ha mycket.
Många tycker säkert att jag lägger på för mycket färgmättnad. Men mina digitala bilder ligger ungefär i nivå med vad Velvia ger. Och det är jävligt snyggt tycker jag.
Sedan tycker inte jag att man i bild måste efterlikna verkligheten. Inte tusan är en svart-vit bild lik verkligheten. Och svart-vita bilder kopieras i ett brett spektrum från nästan bara svart och vitt till bilder med fullt nyanserade gråskalor. När det gäller svart-vitt är det ingen som säger att “så där ser det inte ut på riktigt”.
Därför skiter jag i om mina bilder inte ser ut som det är på riktigt. Jag vill göra mina bilder så vackra och tilltalande som möjligt och skiter fullständigt i vad som är verklighetsnära. Är verkligheten inte lika vacker som jag vill ha den så gör jag den till det. Därför var det jag skrev i en tidigare bloggpost, att naturen är bäst live, inte riktigt sant.
I naturen finns så många olika intryck som ger en komplex naturupplevelse. Bilder av naturen ger en ganska endimensionell naturupplevelse. En drömvärld som man kan avnjuta och längta till hemmavid. På så vis påverkar naturbilder människor till att bli naturvänner som vill värna det vackra som ännu finns kvar.

Så heller än att låta dagens bilder vara färgfattigt bleka och trista låter jag dem vara så som ovan, i enlighet med mitt bildmanifest. Bilderna är alltså vackrare än verkligheten. Trots det var det en underbar dag, i ett underbart landskap. Och det är underbart att bo på Gotland på vintern!

Golden retrievern Linux gräver en grop

P1030084

P1030101

P1030096

P1030083

P1030102

Äntligen tillbaka hemma. Pga att gotlandsfärjan körde utanför farleden och gick på grund fick Linux och jag åka hem mitt i natten. Klockan 0400 avgick båten igår morse…

Idag blev det en långpromenad på nästan 6 timmar; inkl frukost, grävande och massor av bad.

För övrigt så finns det ingen lag på att någon människa i Sverige måste ha hund. Så de som inte orkar eller gillar att gå kan helt enkelt avstå från att ha hund. Minst en timmes rask promenad per dag rekommenderar länsveterinären på Gotland. Jag ringde nämligen länsveterinären och frågade vad man kan kräva av en hundägare.