Hoburgen idag

140115-002

140115-004

140115-005

140115-007

140115-008

Sådan här underbara dagar undrar jag alltid var alla turister och fritidshusägare är. Men jag vet ju. Många springer runt i slasket i fjollträsk i sina konformistiska Canadan Goose-jackor. Och så undrar de säkert hur man kan stå ut med att bo på Gotland på vintern. Och det kan de ju undra. Och jag svarar som Ingemar Stenmark: Det går int´att förklara för de som int´vill begrip´.

Men visst blir man ofta jävligt besviken och bitter på att bo på Gotland. Kommunen är en fullfjädrad bananrepublik med nepotism. Då känns det surt att betala skatt som går till att stödja de kommunala makthavarnas vänner. Och efter historien om Leva som nu fått sin uppföljning, vilket Gotlands Allehanda:s ledarskribent Mats Linder kommenterar klokt vill jag uppmana korrupta kommunen till följande:

Gotlands kommun borde – i linje med regeringens vilja att lära ut entreprenörskap i skolan – införa utbildning i att ge falska löften, att ljuga samt att vara samvetslös. Dessa tre egenheter är utmärkande för de företagare som röner största framgångar hos, och får flest förmåner av, kommunens politiker och tjänstemän.
Detta att premiera svindlare ger mycket märkliga signaler.
Men är det så kommunledningen vill ha det så är det inte mer än rätt att det görs till en offentlig norm som lyfts upp till ett allmänt handlingsmönster och där alla kan konkurrera på samma villkor just genom att redan i skolan lära sig hur man beter sig vid kontakter med de lokala myndigheterna.

Om någon tycker att färgerna i bilderna ser onaturliga ut och undrar om jag är färgblind så är svaret: Ja och Nej.
Nej: Jag är inte färgblind. Jag ser hur färgerna på bilderna ser ut.
Ja: Färgerna är onaturliga. Jag har tidigare fått kritik för mina onaturliga färger och skrev då ett bildmanifest för att förklara mig:
Före digitalteknikens genomslag använde naturfotografer och andra som ville ha starkt mättade färger Fuji-film. Fuji:s diafilm Velvia hade säkert 90 procent av naturfotograferna i sina kameror. Den är fantastisk.
Med digitalteknik och ett bildbehandlingsprogram kan man nu själv ställa in exakt hur mycket färgmättnad man vill ha i sina bilder. Jag vill ha mycket.
Många tycker säkert att jag lägger på för mycket färgmättnad. Men mina digitala bilder ligger ungefär i nivå med vad Velvia ger. Och det är jävligt snyggt tycker jag.
Sedan tycker inte jag att man i bild måste efterlikna verkligheten. Inte tusan är en svart-vit bild lik verkligheten. Och svart-vita bilder kopieras i ett brett spektrum från nästan bara svart och vitt till bilder med fullt nyanserade gråskalor. När det gäller svart-vitt är det ingen som säger att “så där ser det inte ut på riktigt”.
Därför skiter jag i om mina bilder inte ser ut som det är på riktigt. Jag vill göra mina bilder så vackra och tilltalande som möjligt och skiter fullständigt i vad som är verklighetsnära. Är verkligheten inte lika vacker som jag vill ha den så gör jag den till det. Därför var det jag skrev i en tidigare bloggpost, att naturen är bäst live, inte riktigt sant.
I naturen finns så många olika intryck som ger en komplex naturupplevelse. Bilder av naturen ger en ganska endimensionell naturupplevelse. En drömvärld som man kan avnjuta och längta till hemmavid. På så vis påverkar naturbilder människor till att bli naturvänner som vill värna det vackra som ännu finns kvar.

Så heller än att låta dagens bilder vara färgfattigt bleka och trista låter jag dem vara så som ovan, i enlighet med mitt bildmanifest. Bilderna är alltså vackrare än verkligheten. Trots det var det en underbar dag, i ett underbart landskap. Och det är underbart att bo på Gotland på vintern!

Lämna en kommentar