Idag var första dagen på länge som det var njutbart att sitta ute och äta frukost. Riktigt njutbart. Underbart. En del i detta var att jag mot min vana valde att sätta mig i lä. Annars, när jag är ute på Killingholm, sitter jag alltid längst ut på uddens spets med talldungen bakom mig och utsikten mot Hoburgen framför mig. Där blåser det nästan jämt. Men idag kändes det så skönt när jag kom gående i lä norr om talldungen att jag valde att sitta där. Visserligen gick jag miste om den fantastiska vyn över havet men den behagliga temperaturen uppvägde med råge utsiktförlusten. Det var till och med så skönt att jag tog av mig kängorna och luftade fötterna. Fötter piggnar till och känns bättre om de får komma ut i friska luften en stund. Efter att ha fått i mig te och smörgås satt jag kvar och njöt och sjöng kärlekssånger om och för Linux. När jag slutligen reste mig upp för att gå blev jag överfallen av Linux. Mina sånger hade fått hans hjärta att smälta. Han klängde fast vid mitt ben och försökte våldta mig. Det känns fint att vara attraktiv och älskad…