Mediekritik av Umberto Eco

140214-003_bw
Texten nedan är ur Umberto Eco:s essaysamling ’Vad kostar ett mästerverk’ utgiven på svenska 1987. Den är till fullo applicerbar även på dagens svenska medier. Läs och lär dig bli mediekritisk.

Televisionären av Umberto Eco

Hur många nyheter innehåller TV:s nyhetsprogram? Hur presenteras de? Hur mycket och på vilket sätt manipuleras de? Från onsdagen den 20 januari till och med söndagen den 30 satte jag mig framför teveapparaten och såg och förde anteckningar över fyra nyhetsprogram per dag: ett på förmiddagen, ett på eftermiddagen och två på kvällen. Jag hoppade över nattsändningen eftersom den är densamma som klockan 20.30 utom vid exceptionellt allvarliga händelser. En sådan studie har gjorts och görs systematiskt och koncentrerat i Bologna av forskargruppen Strumenti Audiovisivi e Pubblico (Audiovisuella Hjälpmedel och Allmänheten) genom att registrera tidpunkter, nyheter och gester och utarbeta noggrann statistik. Men resultatet av deras arbete fyller volymer som inte är lättillgängliga för tevepubliken. Jag begränsade mig till en snabbundersökning (som på grund av programmens repetitiva monotoni åsamkat mig svåra nervösa besvär) eftersom jag bara ville få bekräftelse på ett intryck man ofta får när man ser sporadiskt på något av nyhetsprogrammen. Låt mig förklara: genom mångårigt tevetittande skaffar man sig en negativ bild av nyhetsprogram, som när den sedan jämförs med ett enstaka program tycks bestridas av fakta. Det är svårt att i en enda nyhetssändning finna de monstruösa falsifikationer och ogrundade utelämnanden som borde kräva ingrepp av parlamentskommittén och man blir nästan övertygad om att djävulen i grund och botten inte är så otäck som han utmålas. Men om man försöker se minst tjugo sändningar och sedan jämför dem med tidningarna nästa dag (för att få en tillförlitlig åsiktskurva använde jag mig av tidningarna Corriere della Sera , Il Giorno och Il Manifesto).

Mycket mer subtila former av uppbyggnad och spridning av en nyhet börjar då skönjas och jag har försökt sammanfatta dessa i tio Manipuleringsregler utökade med Mona Lisa-effekten och Pelegattieffekten.

Tevenyheterna klockan 13.30 har formen av en nyhetsspalt för tittare som gått ut gymnasiet. Här förekommer litterära krönikor och på fem dagar såg jag ett reportage om Verga, ett om Max Ernst, ett om Dreyer och ett om Diego Fabbri. Den politiske kommentatorn drar sig inte för att uttrycka ironi, både genom tonfall och uttryckliga kommentarer. Ett typiskt exempel fanns i nyhetssändningen den 27 klockan 13.30, då man berättade om kaparen som dödats av FBI-agenter med följande kommentar: ”beväpnade kapare är det tydligen skottpengar på . . ” Att en kommentator påtar sig det kritiska ansvaret och uttryckligen framför sin kritik är positivt, men på två villkor: att det gäller samtliga nyheter och att det inte åtföljs av en mindre uppenbar manipulering som framförs som objektiv rapportering. I nyhetssändningen den 29 klockan 13.30 ger Gustavo Selva i torr och saklig ton ett slags ledarkommentar till den kinesiska kritiken av Nixonplanen. Nixon har lagt fram en plan ”för fred”, ”och ändå” är Kinas svar ”skeptiskt och negativt”. Kina betraktar de amerikanska villkoren som ”orimliga”, medan andra observatörer anser att detta är det enda ”förnuftiga” sättet att göra slut på kriget. Det kinesiska förslaget innebär ”att Sydvietnam helt enkelt införlivas med det kommunistiska Hanoi”. På samma vis bedöms det kommunistiska toppmötet i Prag explicit som ett sovjetiskt försök att utöva påtryckningar mot Tjeckoslovakien.

Varför ägnas då inte en liknande ledarkommentar åt regeringskrisen, vilken i stället summeras på det mest iskalla och obegripliga sätt? Detta sker på basis av Manipuleringsregel nr l: ”Man kommenterar endast det som kan eller bör kommenteras.” Men resten då? Nyhetssändningen den 27 klockan 13.30 hade inlett raden av notiser angående Vietnams reaktioner på den amerikanska planen, som av kvällsnyheterna hela tiden kallades ”åttapunktsplanen” eller ”Nixonplanen”. Morgonnyheterna lade däremot upp det hela så här: i Vietnam råder ett tillstånd mittemellan krig och fred, Nixon föreslår en ”fredsplan” och vietnameserna vägrar acceptera denna. När man nu fastslagit motsättningen ”krig kontra fred” är det uppenbart att vietnameserna instinktivt placeras på krigssidan, i synnerhet som Nixons förslag hela tiden presenteras som ”erbjudanden”, ”hopp om dialog”, medan den vietnamesiska kritiken omnämns som ”tydligt avståndstagande” eller ”avmätt svar”. Hela kontexten tycks vara utformad för att inpränta uppfattningen att Hanoi vill ha krig och Nixon fred. Här kan vi då formulera Manipuleringsregel nr 2: ”En verkligt vinklad nyhet behöver inga uttryckliga kommentarer utan grundar sig på valet av adjektiv och ett listigt spel med motsättningar.”

*

Förmiddagens nyhetssändning är annorlunda. Om 13.30-sändningen strävar efter att vara som en politisk-kulturell veckotidskrift, så vill denna vara som en folkkär damtidning. De politiska nyheterna är reducerade till ett minimum medan det vimlar av kuriosanyheter: oväder, Varesesjöns rening, intervjuer med alpbor, modekollektioner. Kvällsnyheterna i kanal 1 har däremot den ”oberoende” dagstidningen som modell. Uppläsarna tycks göra sitt yttersta för att vara känslomässigt neutrala och ge sken av att täcka alla nyheter. Nyhetssändningarna i kanal 2 hade en gyllene tid när de leddes av berömda journalister som uttalade sig om dagens händelser och lät olika sidor komma till tals men är nu som en landsortstidning som använder sig av stoff från nyhetsbyråerna och de vill helst klara av det hela på en kvart för att ge plats åt ”Kvitt eller dubbelt”.

Låt oss då ta en titt på kvällsnyheterna i kanal 1. Man håller en neutral ton och aktar sig noga för varje slag av kommentarer men gör ett första urval genom att eliminera vissa nyheter på basis av den grovt tillyxade Manipuleringsregeln nr 3: ”Bättre tiga än tvivla”. Nyhetssändningen den 26 klockan 20.30 berättade om en studentdemonstration i Kairo men försummade att nämna händelserna vid universitetet i Milano, några brandbomber i New York samt att man avgjort frågan om folkomröstningars laga giltighet. I nyhetssändningen den 27 klockan 20.30 nämndes inte strejkerna i Porto Marghera på grund av SAVA:s nedläggning, regeringsrättens dom som gör det omöjligt att jävförklara en domare på grund av hans politiska åsikter, nedläggningen av Paris-jour och inte heller de franska journalisternas strejk mot televisionens intrång. Nyhetssändningen den 28 klockan 20.30 nämnde inte de formella förhör som hållits med tjugofem studenter och lärare i Castelnuovo, de privata opinionsundersökningarna bland kristdemokraterna och de andra partierna i folkomröstningsfrågan och inte heller offensiven i Bonn mot både kommunister och nynazister. Däremot berättade man – uppläsarna minns det säkert – om en dödsolycka på en arbetsplats i Novi och om sjukhuset i Catania. Låt oss då se hur de rapporterade detta.

Nyheterna den 27 klockan 20.30 säger att det förekommit oroligheter mellan strejkande och polis vid sjukhuset i Catania, man nämner antalet sårade och meddelar att strejken fortsätter. Man dröjer vid denna nyhet några sekunder och skapar hos tittarna – när den första nyfikenheten lagt sig – ett förutsägbart tillstånd av avslappning och ouppmärksamhet. Först på slutet nämner man att sjukhuspersonalen inte fått lön på två månader. Det är detta som vi kommer att kalla Mona Lisa-effekten med hänsyftning på en berömd skämtteckning av Charles Addams, där man ser en biografsalong fylld av gapskrattande ansikten. När man betraktar publiken närmare upptäcker man Mona Lisa i vimlet och hon ler naturligtvis bara. Den komiska effekten är slående men man måste betrakta bilden länge och noga, annars ser man bara en likformig massa av skrattande ansikten. När nu en nyhetsnotis har en kort exponeringstid och man bara hör uppläsarens röst utan att ögat stannar vid en speciellt betydelsefull bild, är det självklart att det verkligt viktiga – speciellt om det fördröjs – går förlorat. Härav Manipuleringsregel nr 4: ”Sätt in en obekväm nyhet när ingen längre väntar sig den.”

I samma nyhetsinslag fanns också en annan viktig händelse, nämligen att det kastats tårgasbomber i sjukhusets barnavdelng. I nyheterna den 27 klockan 20.30 nämndes inte detta, den 28 klockan 20. 30 meddelades det att det gällt ”patienterna på de pediatriska avdelningarna”. Ännu en Mona Lisa-effekt, den här gången åstadkommen genom snabb uppläsning och genom att använda ord som de flesta inte begriper, enligt Manipuleringsregel nr 5: ”Säg aldrig gröt när du kan säga havregrynshopkok.” Att denna notis sedan kom för sent visar en annan tendens hos teves nyhetsmakare som kan sammanfattas i Manipuleringsregel nr 6: ”Ge hela nyheten först när dagspressen dagen efter redan spridit den.” Den 27 förtegs händelsen med barnen, på morgonen den 28 rapporterades den av alla tidningar, den 28 på kvällen nämndes den, fastän mycket kryptiskt. Samma sak hände till exempel med Hanois avvisande av Nixons förslag. Den 27 säger tevenyheterna att vietnameserna inte går med på förslagen, den 28 uppger tidningarna att avslaget bara rapporterats i en radiosänding men att det officiellt fortfarande finns möjligheter till förlikning. Tevenyheterna följer denna linje redan samma dag och visar den 29 en försiktig optimism.

*

Låt oss nu se på ett annat fall av ”pressbogsering” som kompliceras av det vi ska kalla Pelegattieffekten. Tevenyheterna den 26 klockan 20.30 rapporterar att en arbetare vid Italsider i Novi avled när han föll ned på ett transportband. Därefter meddelas att fackförbunden utlyst en strejk ”i avsikt att precisera reglerna för fackförbundens handlande när det gäller olycksskydd på arbetsplatsen”. Uppenbarligen finns det ingen som bär skulden. Morgonen därpå preciserar Corriere della Sera i klartext att arbetaren fallit därför att det saknades ett visst skyddsräcke som faktiskt var föreskrivet. Den 27 klockan 20.30 meddelas det att tjugotusen arbetare vid stålverken i Taranto strejkar för mänskligare arbetsvillkor. Men nyheten är helt isolerad. Tevenyheterna den 28 klockan 13.30 (efter ett långt direktreportage med Massimo Inardi) talar bland annat om arbetarens begravning och först mot slutet av inslaget (Mona Lisa-effekten) säger man att fackförbunden ”klagar över bristen på tillräckliga åtgärder för att värna om människoliv på fabrikerna”. Tevenyheterna den 28 klockan 20.30 gör en teaterkupp. Tito Stagno meddelar dramatiskt att Donat-Cattin har hotat Italsider: antingen ser de till att vidta alla säkerhetsåtgärder eller också kommer yrkesinspektionen att tvinga dem till att inställa verksamheten i varenda fabrik. Sensation hos tevetittarna. Observera att ingen någonsin utrett frågan om entreprenader, som är kärnan i hela historien. Man förstår alltså inte varför i hela världen Donat-Cattin är så förargad. Detta är Pelegattieffekten: kaptenen kallar på korpralen och ber honom att så taktfullt som möjligt meddela soldaten Pelegatti att dennes föräldrar avlidit, varvid korpralen kommenderar ”alla soldater med föräldrar fortfarande i livet tar ett steg framåt!” och tillägger sedan i ilsken ton: ”Pelegatti har som vanligt ingen reda på sig! Rättning bakåt!” I detta fall tillämpas dessutom Manipuleringsregler nr 7: ”Yttra dig endast om regeringen redan yttrat sig” och nr 8: ”Förtig aldrig ett ministeringripande.”

Man begär naturligtvis inte av en tevekommentator att han ska engagera sig personligen i kritiken mot Italsider eller mot sjukhusstyrelsen i Catania, men om de båda nyhetsinslagen i stället för att uppläsas hade åtföljts av ett filmavsnitt och intervjuer med fackföreningsfolk och arbetare, skulle problemen kommit fram av sig själva. Men här kommer Manipuleringsregel nr 9 in i spelet: ”Viktiga nyheter bör endast framföras muntligt, de oviktiga kan och bör filmas.” I nyheterna den 29 klockan 13.30 får man till exempel veta att en annan arbetare krossats till döds av en stor packlår på ett varv i Neapel. Eftersom det är ett aktuellt tema är vi alla nyfikna på att se denna lår. Inte en skymt. Direkt efteråt meddelas att polisen i Turin har återfunnit stulna kläder och det visas en film där man får se kläder, kläder och äter kläder. Någon invänder säkert att det inte är sant att viktiga nyheter inte filmas. På fem dagar har vi sett filmer om studentprotesten i Kairo, de alldeles nyss dödade amerikanska kaparna, eldsvådan i en katedral i Nantes, ett heroinbeslag som franska polisen gjort. Men här tillämpades Manipuleringsregel nr 10: ”Viktiga händelser visas endast om de äger rum utomlands.” Studenterna i Kairo kan visa, men inte studenterna som drabbar samman med polisen i Milano.

Är kanske den egyptiska televisionen snabbare än den italienska? Svaret på detta kan vara följande, vilket är en slutsats av de tjugo nyhetsprogram jag undersökt: alla filmteam var utspridda på samtliga Italiens hundra städer för att visa hur dessa såg ut just i det ögonblick då den första snön föll. Ständigt upprepade bilder av isbelagda motorvägar är visserligen bra för att avråda folk från att ge sig ut i trafiken, men den journalistiska extas med vilken man visade dessa städer insvepta i vinterns vita mantel var besynnerligt våldsam. Kanske därför att snönyheter förutom att vara angenäma att skåda också förefaller vara absolut sanna och stärker tittarens tilltro när han går fram till fönstret och ser att det verkligen snöar och därför drar slutsatsen att teve säger precis det är. Därför hade vi inga teveteam som kunde filma den domare som berättade hur och varför han inlett fyrtiotvå processer mot fascisterna i Ordine Nuovo (vilket framfördes muntligt av Bersani i tevenyheterna den 30 klockan 11.30) och vi får vara evinnerligt tacksamma för att nyhetsprogrammet den 30 klockan 13.30 kunde ägna en lång och engagerad intervju med den domare som väckt åtal mot kosmetikaindustrin. Det är värdefullt att dokumentera fiffel med kosmetika men varför inte också dokumentera nyfascismen?

Genom att inte visualisera de obekvämaste nyheterna och således göra dem ointressanta dränker tevenyheterna de viktiga händelserna i en sorts konstant borborygmi som dämpar tittarnas uppmärksamhet. Men hjälp av Mona Lisa-effekter och Pelegattieffekter och genom sin oförmåga att föregripa pressen när det gäller att rapportera en viktig nyhet (genom att alltså spela bort den enda fördel TV har framför tidningarna), genom att fördomsfritt behandla endast utlandsnyheter (på samma sätt som seriösa tidningar presenterar nakna bröst endast om de tillhör färgade kvinnor), genom att få ledan att framstå som objektivitet, lyckades tevenyheterna till exempel att i fem hela dagar tala diffust om regeringskrisen och bara återge officiella uttalanden utan att lyckas förmedla en enda av de nyheter som dagstidningarna klarade av med en enda liten rubrik. Man begrep aldrig om och på vilket sätt det var svårt att komma överens, om och när socialisterna hade börjat ge vika och sä vidare. Även här hade det räckt med att intervjua observatörer ur olika läger. Genom sina ansträngningar att förbli opolitiska väckte tevenyheterna med andra ord leda och avsmak för politik. Såvida det inte var fråga om yrkesmässigt utövad oförmåga: krisen fick inte uppröra någon. I gengäld ansträngde sig nyhetsmakarna dag efter dag med att berätta allt om båtmässan och underrätta oss om att den tid nu var inne då alla kunde äga en havskryssare. Och väckte därmed ett hopp om att sjukhuspersonalen i Catania, som vi aldrig fick se i bild, när de nu får ut sin innestående lön ska kunna unna sig en av de där tjusiga katamaranerna som tevekamerorna visade upp ur alla vinklar.

1972

Är du intresserad av mer mediekritik så rekommenderar jag Anders R Olsson:s bok Lögn, förbannad lögn och journalistik från år 2006. Anders R Olsson har en riktigt gedigen bakgrund på Sveriges ”ledande” medier – bl a DN, TT och SR:s Ekot. Han vet därför hur media arbetar för att manipulera oss läsare, lyssnare och tittare. Han har dessutom arbetat som lärare på ”journalisthögskolan” – JMK på Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet – samt skrivit ett flertal böcker på uppdrag av Svenska Journalistförbundet. Klicka på länken för att gratis hämta Lögn, förbannad lögn och journalistik i pdf-format.
Tyvärr dog Anders R Olsson 22 september 2012. Hans intressen var yttrande- och informationsfrihet, offentlighet och öppenhet, personlig integritet samt journalistik (dess kvalitet, etik och samhällsfunktion). Han hade behövts ibland oss nu och i framtiden.

Andra bloggar som skriver intressant!

Lämna en kommentar