Gör uppror mot skådespelarsamhället

Självporträtt_140421-002Selfie 🙂

Dagarna före jul läste jag en väldigt bra bok. Den är skriven av 24-åriga debutanten Linn Spross och heter Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet.

Ett av bokens tema var introvert kontra extrovert. Bokens berättarjag, Hanna, är en introvert, ambitiös och allvarlig tjej. Hanna blir vän med Imagine som är hennes motsats. Imagine är väldigt älskvärd och omtyckt. Imagine har lätt att skaffa sig vänner. Men Imagine är som så många av de extroverta mycket för att snacka men inte så mycket för verkstad. Ett exempel på detta är Imagines ovilja till att fördjupa sig i socialistiskt teori i den politiska förening som Hanna och Imagine startar. Imagine motiverar sitt ställningstagande för just vänstern med att vänstern, till skillnad mot högern, är coola.

Själv är jag väldigt trött på de som vill framstå som varande alternativa och vänster när de i själva verket är helt okunniga och omedvetna om politik och samhälle, samt totalt saknar nyfikenhet och ambition till att lära, utan är helt fixerade på yta och att ge sken av djupsinne. Så jag håller fullständigt med Linn Spross i hennes uppmaning på bokens sista sida:

”Gör uppror mot skådespelarsamhället.”

De flesta människor är så otroligt fega att de istället för att vara sig själva spelar en roll. De är skådespelare. De vågar inte stå för vad de är, vad de tycker och hur de lever. Istället ljuger de, förställer sig och beter sig så som de tror att andra förväntar sig att de ska bete sig. Stackars satar.

Jag tror det handlar om brist på självförtroende/självkänsla. Som introvert kan jag ju ha fel på den punkten eftersom en introvert inte har så mycket behov av att bli accepterad av andra och ingå i en gemenskap. För som Linus Jonkman skriver i sin bok Introvert – den tysta revolutionen:

”Att straffa en introvert med ensamhet är som att försöka dränka en fisk.”

Hur står det egentligen till med självförtroendet/självkänslan hos de där som ständigt framhåller sina egna förtjänster och vars ord ständigt syftar till ett illa dolt skryt? Hur står det egentligen till med självförtroendet/självkänslan hos de som aldrig någonsin berättar om sina tillkortakommanden och misslyckanden? De skulle inte ha ett så stort bekräftelsebehov om de hade genuint självförtroende/självkänsla . De är osäkra innerst inne men spelar rollen som självsäker.

Hur utvecklas en som människa om man inte vågar vara självkritisk?
Hur kul är en människa som inte vågar vara självironisk och bjuda på sig själv?

2 tankar på “Gör uppror mot skådespelarsamhället”

  1. Nå ja, jag tror inte det är någon större skillnad mellan introverta och extroverta vad det gäller behovet att vara inkluderade och accepterade som de är. Båda har förmågan att känna skam och båda har förmågan att känna dopaminets belöning av att vara bekräftad. Kanske är det rent av så att den introverte undermedvetet tröttas av att kontrollera sina skamkänslor, och drar sig undan för att inte drabbas av dem? Medan den extroverte i grund och botten har längre till skam och närmare till belöningskänslor av bekräftelse, och därför slår knut sig själv, utan hämningar, för att få den kicken?

    Svara
  2. frågar du för att få en komplimang,det kan handla om din nya frisyr eller nyinköpta kläder som du vill ha beröm för.

    Då skall du inte vända dig till en som är introvert.
    Vi är kända för att vara raka/ärliga i vad vi tycker .Vi klarar inte av att göra oss till och säga något snällt bara för att andra väntar sig det.

    Många människor klarar inte av detta så bra, medans en introvert person kan känna trygghet i att få raka och ärliga svar. Vi behöver verkligen ingen bekräftelse som extroverta ofta behöver.

    Svara

Lämna en kommentar