Här, idag… på tre fotografi

140623-001

140623-002

140623-003

Jag fick ett ”tips” när Linux var nyköpt: ”Man ska aldrig vara snäll mot en hund”.
Linux var min andra hund. Därför avfärdade jag ”tipset” som ren idioti.

När jag skaffade min förra hund Alfa så var det inte så svårt att förstå hur jag skulle bete mig mot honom. Jag tänkte att jag ska vara mot Alfa så som jag själv skulle vilja bli behandlad om jag vore hund och helt underkastad min ägares makt. Jag skulle helt enkelt vara så in i helvete snäll, demokratisk och empatisk. Och det funkade för att få en fantastiskt duktig, lydig och lycklig hund.

Jag vill inte ens bestämma över min hund. Men visst; jag har veto. Det använder jag vid sällsynta tillfällen. Tex när jag verkligen vill gå åt ett visst håll, medan hunden vill gå åt ett annat.
Hur man vet vart hunden vill gå? Om den stannar så kan det betyda att hunden inte vill gå åt det hållet en är på väg. Då testar jag genom att ta några steg åt ett annat håll. Följder hunden med så är det däråt den vill gå. Annars får jag testa genom att ta några steg åt ett annat håll.
En annan variant är att säga ”Alfa bestämmer” respektive ”Linux bestämmer”. Då, eftersom hunden lärt sig vad bestämmer betyder, så trippar den glatt iväg åt det håll den vill gå. Då är det bara för husse att gå efter.
Jag vet inte om de lär ut dessa baskunskaper på valpkurser och brukshundsklubbar… 😉

Idag ville jag gå över till andra sidan, den östra kusten. När vi kommit nästan halvvägs och var vid ett litet vägskäl i ett åkerlandskap så gick Linux in några meter på en väg som jag inte tänkt mig. Där stanade han. Jag pekade, berättade och gick in en liten bit på den väg som leder till östra sidan. Linux stod helt stilla. Eftersom han stod stilla och inte kom efter åt mitt håll så förstod jag att han verkligen var bestämd och ville gå åt sitt håll. Eftersom jag inte var lika bestämd över att gå till andra sidan lät jag Linux bestämma. Därför kom vi aldrig över till östra sidan. Men det spelade ingen roll. Dit kan vi gå någon annan gång.

Var snäll mot din hund: Klipp den!

140602-004

Jag skrev om detta, vikten av att klippa sin hund, för sex år sedan under rubriken Var snäll mot din hund: Klipp den! Då var det min tidigare golden retriever Alfa som var föremål för mina omsorger. Nu är det dito Linux.

Linux är nu två år och har aldrig tidigare varit klippt. Därför blev det en hård kamp förra fredagen mellan husse och hund innan håret var av. Men jag är helt säker på att Linux nu uppskattar sin svala sommarfrisyr. Nu kan han vara inne mer än fem minuter innan han tjatar om att få gå ut. Det kan han annars inte, inte ens på vintern. Han brukar tillbringa all tid hemma liggande ute på trappan, även vintertid.
Och så har jag satt på ett fästinghalsband. Innan jag klippte honom och satte på fästinghalsbandet plockade jag 8 till 10 fästingar varje kväll. Och då räknar jag inte med de fästingar som kröp i och på pälsen och inte hade satt sig… Under den vecka som gått har jag inte ens kommit upp i 8 fastsatta fästingar sammanlagt.
Orsaken till att jag inte satt på fästinghalsband tidigare var att Linux badar så ofta. Sätter jag då ett fästinghalsband utanpå pälsen så kommer den aldrig att torka under fästinghalsbandet. Och då är det stor risk för våtexem.
När Linux nu är sval och skön har han inte samma behov av att bada. Han blir ju inte så varm.
Det var lite kul, några dagar efter att han blev klippt, att se honom gå ut i vattnet, börja böja på benen för att lägga sig ner, men sedan ångra sig och räta upp sig utan att ha doppat magen. Han insåg att han inte behövde svalka sig.

Sedan har vi det här med svansen. Min mor tycker den är skitful…
När jag bodde i Stockholm lämnade jag bort Alfa för klippning. Och då blev han bara klippt en gång per säsong. Och varje säsong fick jag leta reda på en ny frisör eftersom de slet ut axlarna på löpande band. – Det kan jag förstå det är verkligen jobbigt att först tvätta och sedan klippa en hund.
En frisör klippte råttsvans på Alfa. Hon snaggade alltså även svansen. Det var skitfult. En annan frisör klippte sådan där sabel-frisyr på svansen. Det är den stil som brukar användas när golden retrievers ställs ut. Det är skitfult. Men en frisör klippte damm-vippe-frisyr på svansen. Det var skitsnyggt. Så det har jag hållit mig till sedan dess. Det ger också ett praktiskt handtag att greppa om ifall man behöver få stopp på hunden.

Vad jag har för klipputrustning står att läsa i min förra bloggpost i ämnet, den med titeln: Var snäll mot din hund: Klipp den!