Här, idag… på ett fotografi

140918-002Vy mot hamnen

Jag är inne i en helt improduktiv period, vad gäller skrivandet. Däremot läser jag en hel del. Just nu läser jag något av det bästa jag nånsin läst, åtminstone hittills när jag läst två tredjedelar. Jag läser gotlandsbördiga Kristofer Ahlströms nyutkomna bok Ett liv för lite. Den måste ni läsa. Det är den mest empatiska bok jag någonsin läst. Språket och metaforerna är fantastiska. Jag är så imponerad.
För nåǵra veckor sedan läste jag om hans debutbok Bara någon att straffa som utspelar sig på Fårö. Den hade blivit ännu bättre sedan min första läsningen. Den har ett tema som Kristofer Ahlström även behandlat i artikeln Sudermalm äter upp Gotlands själ: Hur Gotland påverkas av sommargäster och turism.

Före Ett liv för lite läste jag min största tonårsidol Klas Östergrens senaste bok Twist. Klasse har kommit tillbaka i sin vanliga form efter lite svagare böcker som Orkanpartyt, Gangsters, Den sista cigarretten och Ravioli. Jag utfärdar därför en läsrekommendation på Twist.

Innan dessa två skönlitterära verk var jag djupt försjunken i faktaböcker. Bl a Gunnar Adler-Karlssons Lärobok för 80-talet; en bok som förstörde mitt liv.
När jag, när jag var 20 år, skulle jobba en månad som kopist åt fotograf Ove Alström så började han med att från sin bokhylla plocka fram för Lärobok för 80-talet samt boken Arbeta mindre lev mer av Christian Wennerröd. Då var jag en obstinat men okunnig, mainstreamtänkande och intellektuellt oförstörd (läs: mainstream indoktinerad) yngling. Jag hade inga planer på något annat än ett helt normalt liv där arbetet stod i fokus. Men efter att ha läst Arbeta mindre lev mer var mitt inre omkullkastat och min framtid som normal och samhällsnyttig medborgare förstörd. Jag blev helt enkelt individualist.
Arbeta mindre lev mer kom jag då bara att skumma igenom. Och det var väl en himla tur för både mig och samhället. Men för något år sedan hittade jag ett fint exemplar i en boklåda. Och för några veckor sedan plockade jag fram den med darrande händer och började läsa. Och den är verkligen läsvärld. Istället för att ta emot mängder med flyktingar rekommenderar Gunnar Adler-Karlsson oss i västvärlden att sköta vår handel och utrikespolitik på ett sätt så att u-länder kan utvecklas självständigt och bygga upp sitt välstånd.
Det är alltså på tvärs med dagens humanistiska ideal där man bedriver imperialism och utsugning av u-länderna – kryddar med korruption, krig och riggade revolter mot regimer som vägrar bli västs lydiga maronetter – men sedan anser sig vara jättegoda och föredömliga människor när de säger sig vilja ta emot alla som de tvingat på flykt.

Jag ska återvända till verklighetens värld när jag avslutat Ett liv för lite. Jag har massor med intressant och viktig facklitteratur som väntar.

Lämna en kommentar