Jag håller på Donald Trump

150810-001

Mainstreammedia tycker att USA:s presidentval är det viktigaste som finns. Våra ögon och öron kan inte undkomma detta långdragna mediedrama. Något som mainstreammedia däremot inte tycker är ett dugg viktigt är värdlandsavtalet; att NATO ska få ha militära baser i Sverige. Riksdagen ska fatta beslut om värdlandsavtalet på min  födelsedag den 26 maj. Det skulle inte förvåna mig det minsta om mainstreammedia redan dagen efter, den 27 maj, då det är för sent att påverka, kommer att börja granska värdlandsavtalet i detalj och dess följder för Sverige; svenskt självstyre och svensk säkerhet.

Vår utrikesminister Margot Wallström skrev i ett uttalande häromdagen angående NATO-medlemskap:

Dessutom är det på sin plats att understryka att Nato domineras av den största medlemmen, USA. Vi vet inte vem som blir amerikansk president i höst. Jag tror vi är överens om att vi inte vill att Donald Trump ska ha ett dominerande inflytande över vår säkerhets- och utrikespolitik.

Det Margot Wallström skrev i sista mening innebär att hon anser att om Sverige ansluter sig till NATO så får USA ”ett dominerande inflytande över vår säkerhets- och utrikespolitik”. Ett värdlandsavtal innebär i praktiken att USA:s inflytande över vår säkerhets- och utrikespolitik ökar från en redan oacceptabelt hög nivå. Jag önskar att Sverige och dess politiker skulle vara, i demokratisk ordning, underställda svenska folket, inte USA. Men just för att mainstreammedia och politikerna är så glada och stolta över att få vara Washingtons nickedockor håller jag på Trump i presidentvalet. Tänk så roligt det ska bli att få se alla dessa ”oberoende” och ”opartiska” s.k. journalister fortsätta sprida USA:s världsbild som den enda och rätta sanningen. Fast det då blir Trumps världsbild som är den enda och rätta sanningen enligt svenska mainstreammedier.

Hittade en väldigt klarsynt artikel – Trump och den liberala intelligentsian – om Trump och hyckleriet i den kritik som riktas mot honom. Artikeln måste läsas eftersom den innehåller insikter som är utestängda från svenska mainstreammedier. Jag har plockat ut godbitarna ur artikeln och publicerat nedan.
Artikeln är skriven av  Jean Bricmont. Hela artikeln kan läsas på svenska, engelska eller orginalspråket franska.

Den indignerade eliten tillgriper sina käraste ryggmärgsreflexer: de varnar för ”fascism” och återigen för en ny ”Hitler”. Alltsedan Nasser blev ”Hitler vid Nilen”, då han förstatligade Suezkanalen, har nya Hitlerfigurer vuxit fram som svampar i höstskogen: Milosevic, LePen, Putin, Gaddafi, Saddam Hussein, Assad har samtliga utsatts för denna jämförelse.

Hur skulle Trumps presidentstyre kunna bli värre än Vietnamkriget, bombningen av Kambodja och Laos, alla Mellanöstern -krig, stödet till apartheidregimen i Sydafrika, till Suhartos massakrer i Indonesien, till alla Israels krig. Hur kunde det bli värre än massakrerna i Mellanamerika eller statskupperna i Latinamerika eller Iran ? Eller värre än de embargon som förorsakar umbäranden för folken i Kuba, Iran, Irak, liksom all upprustning som påtvingas länder tvingade att försvara sig själva mot fientligheten och hoten från USA.

Som en kommentator, John Walsh, frågade: vilket är värre, nedvärdera folk pga. ras eller religion eller döda dem i hundratusental ?

Men eftersom vi lever i en kultur där ord betyder mer än dåd, och Clinton håller sig med en fulländad politiskt korrekt vokabulär, är en sådan rasism osynlig. Självfallet, det som i slutändan spelar roll är inte om dessa människor dödades av ”rasistiska” motiv, utan det faktum att de dödades i krig som kunde ha undvikits och som inte bedrevs i självförsvar av USA.

Som Thomas Frank förklarat, om miljontals amerikaner ställer sig bakom Trump, är det för att han för dem förkroppsligar deras eget uppror mot etablissemanget, högerns såväl som vänsterns i deras inbördes perfekta arbetsfördelning. Högern vill försäkra sig om fritt tillträde till marknaderna, medan den neokonservativa grenen trummar för ständiga krig mot inbillade hot och vänstern åberopar ”mänskliga rättigheter” som sin förevändning.

Frågan om protektionism visavi frihandel är komplicerad, men att den innefattar klassaspekter kan inte bestridas. För personer med fasta inkomster kan det vara en förmån att kunna importera varor tillverkade i låglöneländer eller att anlita tjänster som erbjuds av arbetare därifrån. Men för personer som i den alternativa situationen skulle vara de som i hemlandet tillverkar varorna eller står för tjänsterna är låglönekonkurrensen ett problem och dessa personer är benägna att applådera Trumps tal till stöd för protektionism och immigrationsbegränsning.
Den intellektuella vänstern (som i hög grad åtnjuter fasta inkomster, bl.a. som universitetslärare) har helt kringgått denna problematik genom att betrakta frågan ur rent moraliskt perspektiv: vore det inte underbart att leva i en värld öppen för alla, utan rasism och diskriminering ?
Kort sagt, budskapet till den vita arbetaren som mist sitt jobb som en följd av utlokaliseringar, som inte har något annat alternativ än att jobba som pizzabud, är att han borde vara förtjust över att kunna leva i en mångkulturell värld, där man kan ta en bit sushi, lyssna till afrikansk musik och resa på semester till Marocko.

Genom att framhålla minoriteters behov, genom att fokusera på allt som kan förmodas vara olikt eller marginellt, kommer ekonomiskt privilegierade intellektuella att visa omedvetenhet om klassaspekten i sitt resonemang, där den odugliga killen ofrånkomligen är den vanliga killen, som visar sig vara rasist, nationalist, instängd i sin inskränkthet.
Det dolda föraktet för den vita kristna majoriteten, som förmodats vara evigt privilegierad till följd av födselns nycker, i en tid när den i själva verket befinner sig i total upplösning, undergående ekonomisk och moralisk kris, detta kunde inte undgå att leda till motreaktion. Trumps kampanj kan delvis ses som den ”vita identitetens reaktion” på identitetspolitiken, vilken utlöst ramaskrin av indignation från den rättänkande vänstern.

Slutligen måste vi fråga oss vad Trumps kampanj innebär för oss, vasallerna, europeiska medborgare i Imperiet, berövade rätten att rösta i USA. En populär revolt i ett land som förutsätts vara föregångare för allt som står för det bästa, och som vårt europeiska bygge försöker imitera genom att följa ledarskapet, detta innebär ett bekymmer för våra eliter.

Lämna en kommentar