Hur får människor får sin uppfattning om verkligheten, politiken och samhället?
En mycket liten del är självupplevt, en liten del kommer av direkta sociala kontakter, men den absolut största och avgörande delen kommer genom media. Människor får alltså sin verklighetsuppfattning som andrahandsinformation. Därför är det helt avgörande för demokratin och människors politiska val att media ger en korrekt och objektiv bild av verkligheten och politiska spörsmål och processer.
Ger media en korrekt och objektiv bild av verkligheten?
Nej, det gör de inte.
Kan man då anklaga folk för att de gjort fel val?
Ja delvis. Man kan, precis som jag själv gör, anklaga dem för att de ägnar för lite tid åt att söka fakta bortom medias propaganda. Men att människor av okunnighet luras av media till felaktiga politiska val är inte detsamma som att de vill ha det samhälle som blivit resultatet av deras ofrivilliga politiska val. Ofrivilliga val är det eftersom medias ovilja till objektiv information inte gjort rationella överväganden och val möjliga. Här har givetvis även politiker och partier ett lika stort ansvar som media genom sin falska och manipulativa propaganda.
Minns EG/EU-valet. Ingvar Carlsson satt i TV och sade lita på mig. Carl Bildt satt bredvid och sade samma sak. Carlsson och socialdemokraterna sade att vi skulle gå med i EG/EU för att påverka, underförstått att med Sverige i EG/EU skulle EG/EU bli som det socialdemokratiska Sverige. När en liten majoritet väl lurats att rösta ja så lade sig Ingvar Carlsson och socialdemokraterna platta för det nyliberala och företagsstyrda EG/EU och infogade Sverige i dess nyliberala tvångströja.
I tvångströjan sitter vi fast. Media och politiker vill inte berätta om beslutsgången för de lagar som numera implementeras i Sverige. De vill få det att låta som att det är självständiga svenska beslut och dölja det faktum att de är påbud från EU, påbud som har sin grund i påverkan från de globala storföretagen och alla deras intresseorganisationer. EU-kommissionen har visat sig väldigt ointresserade av att påverkas av eller rådfråga allmänheten. Däremot låter kommissionen storföretagens organisationer som World Economic Forum sätta både agendan och utforma politiken. Och en mycket effektiv metod för att låsa fast storföretagens agenda och intresse som politisk tvångströja är genom frihandelsavtal och EUs fördrag. Därmed är den nationella demokratin, de nationella riksdagsvalen och folkets vilja satt ur spel. Men denna tvångströja låtsas inte politiker och media om.
Den valrörelse som varit har varit ett apspel där människor lurats till att tro att Sverige är en självständig och demokratisk nation. Socialdemokraterna har bl a gått till val på att avskaffa vinster i skolan trots att vi är låsta av frihandelsavtal till att låta skolföretagen göra vinster. Skulle vinster i skolan, mot all sannolikhet, förbjudas av Sveriges riksdag kommer skolföretagen med garanterad framgång att kunna stämma svenska staten och få ekonomisk kompensation för sina uteblivna förväntade vinster. Det skulle bli en mycket dyr historia. Men om detta och andra demokratiska begränsningar som tvångströjan resulterat i nämns inte med en stavelse i valrörelsen, så människor går och röstar i tron om att de svenska politikerna vill och kan göra skillnad.
Politikerna vill inte göra skillnad. Politikerna vill göra karriär. Stefan Löfven infogade som socialdemokratisk statsminister Agenda 2030 (Agenda 2030 är ett samarbete mellan World Economic Forum och FN) i svensk lag och beslutade därmed om hur det svenska samhället ska bli inom en nära framtid. Det blir en enorm skillnad mot hur vi är vana att leva och en enorm levnadsstandardförsämring. Stefan Löfven har pga denna insats för de globala storföretagens intressen fått som arbete av FN – med en, förmodar jag, fantasilön – att implementera delar – de delar som ingår i Our Common Goals – som politik i världens länder. När Stefan Lövfen genomdrev Agenda 2030 i riksdagen var det vare sig offentlig debatt om agendan eller någon genomlysning i media om det samhälle som agendan har som avsikt att skapa. Implementeringen av Agenda 2030 var ytterligare en tvångströja som politikerna i löndom tvingade på oss.
Uppenbarligen är det inte SD och smågrupper av fascister/nazister som är hotet mot demokratin utan de globala storföretagen och korrupta anti-demokratiska politiker. Med dessa enormt starka motkrafter mot folkstyre och demokrati kan man inte dra slutsatsen att människor vill ha det samhälle vi har idag eller det samhälle som vi kommer att påtvingas i morgon. Det samhälle vi har och kommer att få pga Agenda 2030 är något som vi påtvingats.