Virusvarning – om coronavirus, vacciner och medias ovilja till saklig rapportering


Två mainstreammedia-journalister (SvD) skrev en bok Virusvarning : om högrisklabb, fladdermöss och bioterrorism om coronaviruset – uppkomsten, aktörer och medias hantering – som utkom i mars 2022. Boken är väldigt intressant eftersom den ger nya perspektiv som mainstreammedia inte tagit upp. Boken bör läsas för att avvisa de villfarelser som mainstremamedia lurat i befolkningen. Men en genväg är att nedan läsa det jag tyckte var mest anmärkningsvärt. Det blev en hel del. 🙂


Utdrag ur Virusvarning av Henrik Ennart & Gunilla von Hall

Kap 12. Virusjägarna
Rollfördelningen tycks vara den att EcoHealth Alliance utför sådant jobb på plats i Kina och andra ställen dit det är känsligt för USAID och det akademiska One Health Institute att skicka egen personal.
[…]
Som tidigare framgått har undersökande journalister vid den amerikanska tidskriften The Intercept begärt ut handlingar från amerikanska myndigheter för att få en klarhet i exakt vad pengarna har använts till. Av de dokument som offentliggjordes i september 2021 framgick att sarsliknande virus med hjälp av avancerad genteknik försetts med spikproteiner från andra coronavirus så att de effektivt kunde fästa på mänskliga celler i labbförsök.
Företrädare för både NIH och EcoHealth Alliance hävdade att inga farliga virus skapats och att experimenten inte kunnat klassas som gain-of-function. Experiment skulle endast ha gjorts på virus som kan smitta fladdermöss men inte människor. Frågor om ifall experimenten även inkluderat rekombination där den omdiskuterade furinklyvningsytan ingått har upprepade gånger viftats bort som gripna ur luften.
Därför höjde många på ögonbrynen när ytterligare dokument som offentliggjordes hösten 2021 visade att EcoHealth Alliance ansökt om pengar hos det amerikanska försvaret för att utföra exakt sådana experiment.
Anslagsbegäran som lämnats in 2018 avvisades dock av DARPA, en enhet i det amerikanska försvaret som är specialiserat på avancerade forskningsprojekt. DARPA:s avslag motiverades med att försöken ansågs alltför riskabla.
Men ansökan visar att det vid den här tiden verkligen existerade långt gångna planer på att utföra experiment av det här slaget. Kritiska forskare menar att den här typen av ansökningar sällan tas fram ur intet utan bygger vidare på pågående verksamhet och att det därför finns starka skäl att klargöra om planerna i stället kunde förverkligas via medel som anslagits från annat håll.
Enligt ansökan planerades en rad riskabla försök, däribland att föra in den furinklyvningsyta som vi tidigare diskuterat i spikproteinerna hos sarsliknande fladdermusvirus. För att friska upp minnet är furin ett enzym som utsöndras av mänskliga celler och som anses spela en avgörande roll för att sars-cov-2 blivit så smittsamt för människor.
Det speciella området i virusets arvsmassa har orsakat grubblerier bland forskare ända sedan pandemin bröt ut eftersom det – trots många förslag – fortfarande saknas någon exakt motsvarighet bland andra sarsliknande coronavirus som påträffats i naturen.

Kap 14. Biovapen – upprustning i det tysta
En tredjedel av EcoHealth Alliances globala verksamhet har bekostats av anslag från det amerikanska försvarsdepartementet. Av detta kom det mesta, 34,6 miljoner dollar, från Defense Threat Reduction Agency (DTRA), som är en del av försvarsdepartementet vars uppgift är att motverka och hindra användning av kemiska, biologiska och nukleära massförstörelsevapen.

Kap 17. Laboratorierna läcker
Än mer spektakulärt var ändå det amerikanska försvarsdepartementets pinsamma upptäckt 2015 att deras eget laboratorium under hela tolv års tid av misstag sänt ut levande antraxbakterier till nästan 200 laboratorier världen över. Labbet var en stor global leverantör av avdödade antraxbakterier, Bacillus anthracis, som andra forskare beställde hem för att kunna studera på ett riskfritt sätt. Problemet var bara att den metod som användes inte inaktiverade bakterierna.
Under utredningen uppdagades även fall då andra virus och bakterier inte inaktiverats, däribland en incident med ebolavirus år 2014.
[…]
År 2014 hade Peter Daszaks New York-baserade organisation EcoHealth Alliance fått 3,75 miljoner dollar i anslag från NIH [National Institutes of Health] för att studera risken för att nya fladdermusvirus skulle dyka upp i Kina. Enligt anslaget skulle han använda den teknik för att bygga ihop konstgjorda virus som Ralph Baric utvecklat. En del av anslaget skickades vidare av EcoHealth Alliance som ett underkontrakt till Wuhans virologiska institut.
Två år senare publicerade Daszak och Shi Zhengli den artikel som vi tidigare berört, där det beskrivs hur ett av de sarsliknande virus som Shi hittat i en grotta i Yunnan ändrats till olika varianter med hjälp av metoden för omvänd genetik. Därefter hade forskarna testat i vilken grad det kunde infektera mänskliga celler.
Av artikeln framgick också att forskarna i Wuhan utvecklat sin egen variant av Ralph Barics omvända genetik för att konstruera påhittade virus som inte finns i naturen. Dessutom klargjordes ett för många obekvämt faktum: forskningen, som delvis genomförts med anslag från amerikanska NIH, hade försiggått i ett BSL-2-labb. Alltså i ett laboratorium på den näst lägsta säkerhetsnivån.
Forskningstidskriften MIT-Review skulle senare torrt konstatera att samma virus som Peter Daszak hållit fram som ett klart och tydligt hot mot världen hade utforskats under omständigheter som motsvarade biosäkerhetsnivån vid en amerikansk tandläkarmottagning.
År 2017 följde Daszak och Shi upp med att experimentera med åtta av de dussintals nya sarsliknande virus som Shi med hjälp av studenter vid universitetet i Wuhan grävt fram ur fladdermusspillning i södra Kina. Den här gången tog de spikproteiner från nytillskotten och monterade in i en av de närmast kända släktingarna – kallad WIV1 – till det ursprungliga sarsviruset.
Två av dessa helt nya skapelser visade sig ha en utmärkt förmåga att föröka sig i mänskliga celler. Även denna forskning genomfördes i laboratorier med säkerhetsnivå 2 och 3.
Enligt Richard Ebright, mikrobiologen vid universitetet Rutgers som länge ifrågasatt gain-of-function, kan valet av ett BSL-2-labb mycket väl ha varit rent ekonomiskt eftersom arbetet går betydligt snabbare i ett sådant laboratorium. Allt annat lika bör det ha gjort att arbetet gick 10–20 gånger fortare, menar han.
[…]
Det finns fyra nivåer för biosäkerhet där den lägsta, BSL-1, är avsedd för ofarliga organismer och kräver låg försiktighet. Labbrock och handskar kan användas efter behov.
BSL-2-nivån är avsedd för måttligt farliga patogener som redan är allmänt spridda i området. Här kan det räcka att stänga dörren, ha skyddsglasögon och göra sig av med skräp på ett säkert sätt.
På nivå 3 börjar det hetta till. Här hanteras patogener som kan spridas genom luften och ge allvarliga symtom, som sars och influensa. I sådana laboratorier finns dubbla fysiska hinder inbyggda som dörrar som stänger och låser sig själva, all luft filtreras, personalen använder godkända masker och skyddsutrustning och är under kontinuerlig medicinsk övervakning.
På nivå 4 hanteras de värsta fulingarna som ebola och marburg. Här är det rymddräktsliknande skyddskläder som gäller och ett slutet ventilationssystem. En skillnad är också att säkerhetsaspekter vägs in redan då byggnaden där BSL-4-labbet ska ligga konstrueras, för att helt undvika till exempel rör och sladdar som dras igenom skyddande yttre skal. Först på den här nivån är det obligatoriskt att föra loggbok över vilka som går in och ut ur lokalen och vid vilket klockslag.

Kap 18. Svenska tillbud
Det är mycket sällsynt att det läcker ut information om incidenter som inträffat i svenska forskningslaboratorier.
[…]
När vi i arbetet med den här boken begärt ut ett stort antal handlingar från Arbetsmiljöverket har en annan bild tonat fram. Det har visat sig att många incidenter aldrig rapporteras in som tillbud till myndigheten. I de fall en anmälan till myndigheten väl görs är det inte sällan av den arbetsskadade själv eller av ett skyddsombud och inte direkt av arbetsgivaren.

Kap 19. Medial kris
Vid bedömning av all forskning är en grundläggande fråga att ta reda på vem som betalar,
[…]
Även högprofilerade faktakollar som PolitiFact och FactCheck.org har tvingats ändra uppfattning. Ett vanligt argument har varit att man tidigare försökt tolka konsensus och vissa har därför ändrat varningstexter vid artiklar från att de ”avslöjats som felaktiga” till att ”frågan är under vetenskaplig debatt”.
Argumentet om att tolka konsensus anses dock av kritiker som svagt. Konsensus bland forskare kan växa fram i frågor som studerats i många år men knappast kring synen på ursprunget för ett helt nytt virus där det fortfarande handlar om att samla in grundläggande data.
British Medical Journal har även lyft frågan om det rimliga i att sociala plattformar som Facebook och Reddit under 2020 konsekvent raderade inlägg som bara några månader senare uttalades av demokratiskt valda regeringschefer i stora delar av världen. I ett fall har till och med en av tidningens egna artiklar utan någon förklaring klassats som vilseledande av Facebook. Texten försågs med varningstext och de läsare som delade den fick en varning om att deras konton kunde raderas om de spred vilseledande information. Detta trots att British Medical Journal – till skillnad från Facebooks faktagranskare – sedan lång tid tillbaka rankas som en av världens mest tillförlitliga medicinska vetenskapliga tidskrifter där varje artikel genomgår en gedigen förhandsgranskning.
Ett annat närmast chockerande exempel var då Instagram blockerade alla meddelanden som nämnde Cochrane.org med förklaringen att kontot upprepade gånger postat falsk information. Det internationella Cochrane-nätverket är världsberömt för sina oberoende och högkvalitativa sammanställningar av forskningen inom olika medicinska områden.
Facebook hade fram till sommaren 2021 plockat bort 16 miljoner inlägg som handlade om pandemin och lagt till varningar på 167 miljoner inlägg. Youtube har avlägsnat 850 000 videoinslag på grund av ”farlig och vilseledande medicinsk information om covid-19”.
[…]
I efterhand har det visat sig att en hel del forskare som mycket väl kunde tänka sig en laboratorieläcka som en av flera möjliga förklaringar till hur pandemin började valde att ligga lågt av hänsyn till den egna karriären på grund av det debattklimat som uppstått. British Medical Journal lyfter därför frågan om det alls är lämpligt att använda begreppet desinformation i en vetenskaplig diskussion. Följden blir en polarisering även av den vetenskapliga debatten där forskare med olika uppfattningar dömer ut varandra som ovetenskapliga i stället för att diskutera sakargument.
Andra menar att det finns ett kulturproblem i vetenskapsjournalisters arbetssätt där man är mindre benägna än andra journalister att ifrågasätta makten.

Nicholas Wade har länge arbetat som vetenskapsjournalist och redaktör på Nature, Science och The New York Times där han var en av dem som tidigt ifrågasatte den ensidiga bilden av pandemins uppkomst våren 2021. Då hade dessförinnan ansedda New York Magazine lyft frågan i en lång text signerad av författaren Nicholson Baker.
”Vetenskapsjournalister skiljer sig en hel del från andra journalister på så vis att de är mycket mindre skeptiska till sina källor och de ser som sin främsta uppgift att enbart förklara forskningsresultat för allmänheten”, säger Nicholas Wade i en intervju med British Medical Journal.

Lämna en kommentar