Linnéuniversitetets grunda vetenskapliga grund och grunda värdegrund


Frimuraren Andreas Önnefors fick under coronapandemin utbreda sig i vartenda media i svea rike om sitt specialområde konpirationsteorier. Att jag skriver att konspirationsteorier är hans specialområdet betyder på inget vis att han kan något om det, snarare tvärt om. Det Önnefors gjort sig känd på är att uppmana till tankeförbud och förbud att undersöka saningshalten bakom konspirationsteorier. Detta har resulterat i att etablissemangets medier inte ens vågat undersöka den påverkan som starka globala anti-demokratiska krafter ägnar sig åt bakom vår demokratiska förnissa.

Och så…

För en veckan sedan läste jag en snutt av en artikel – artikel låg bakom en betalvägg – i tidningen Journalisten. Den handlade om att rektor för medieutbildningsinstitutet FOJO – som ligger inom Linnéuniversitetet – beslutat att “verksamheten ska vila på vetenskaplig grund”. Som en följd av detta skulle nuvarande verksamhetschef Kersti Forsberg tvingas sluta. Eftersom jag inte kunde läsa hela artikeln så gick jag in på FOJOs hemsida för att hitta mer information om saken. Men där var det blankt – ingen information om detta. Däremot upptäckte jag till min överhörda förvåning att Anderas Önnefors jobbade som journalistutbildare på FOJO. Men vad i helvete, tänkte jag. Det kan ju inte vara sant! Men det var det ju.
Det ända som kan glädja mig i den bedrövelsen är att det måste vara ett riktigt nerköp för Önnefors efter att ha jobbat på Lunds universitet, senare Uppsala universitet, nu hammnat på bondvischan, på Linnéuniveristetet.

Eftersom jag fortfarande idag inte kan få ihop det där med “vetenskaplig grund” och Andreas Önnefors så komponerade jag ett mejl till Linnéuniversitetets rektor för att fråga hur han får ihop två oförenliga ting. Det mejlet följer nedan.


Hej.

Jag läste i tidningen journalisten att du bestämt att FOJOs verksamhet ska vila på vetenskaplig grund. Då frågar jag dig hur Andreas Önnerfors kan få arbeta i den verksamheten.
Journalistisk verksamhet ska vila på kritiskt tänkande och på sanningssökande. Det är helt på tvärs mot Önnefors inställning.
Jag citerar ur Aftonbladet [https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1BReBl/expert-tecken-pa-kris-att-konspirationer-sprids]
“Att bryta igenom faktaresistensen hos de som fastnat i konspirationsteoretisk overklighet, är inte lätt, enligt Andreas Önnerfors:
Vad som eventuellt kan nå fram är att försöka få förklarat till exempel varför den globala eliten skulle vilja få oss alla underkastade ett diktatoriskt världsherravälde. Där är de oss svaret skyldiga.“
Som om de globala eliterna skulle vara demokrater och underkasta sig “pöbelns” vilja och därmed inte bedriva ett maktspel, med syftet antidemokratisk politisk påverkan, bakom den demokratiska fasaden. Med Önnefors inställning anses superrika globalisters och storföretags propaganda vara rena rama sanningen.

Önnerfors har också sysslat med akademiskt fusk genom att skriva en akademisk redovisning åt sin 19 år yngre fru Tea Jahrehorn, efter att hon fått underkänt två gånger. Om detta berättar läraren på en numera bortploggad hemsida. Dock finns sidan kvar i webbarkivet WaybackMachine [http://web.archive.org/web/20181111102247/http://zbzj.info/fallet-onnerfors/] Märk väl att Jahrehorn senare var ledamot i studentkårens disciplinnämnd (sic!)[https://reg.lus.lu.se/?page=EditElect&id=1486]
Tea Jahrehorn är Önnefors kollega i deras företag Hyperhelikon [https://www.hyperhelikon.se/cv-and-portfolio]

2018 var också året då Önnefors ville tysta Alice Teodorescu [http://web.archive.org/web/20180928054620/https://stoppaaliceteodorescu.blogspot.com/2018/09/stoppa-alice-teodorescu-nan-gang.html] vilket tidning Fokus uppmärksammade [https://www.fokus.se/johans-blogg/men-teodorescu-har-ju-ratt/].

En annan person som Önnefors ville tysta, var en kollega Ann Heberlein, på samma institution som Önnefors vid tiden arbetade på. Ann Heberlein har skrivit om saken i sin bok Fallet. [https://www.bokus.com/bok/9789180020909/fallet/] Några stycken ur boken:
“Några veckor in på terminen berättade en av mina studenter att en kollega till mig hade tagit för vana att baktala mig under sina föreläsningar. Bland annat hävdade han att »Ann Heberlein är emot godhet«. Jag skrattade bort det hela, och valde att inte gräva i det. Ett visst obehag växte dock inom mig. Jag började undvika att besöka fikarummet vid sådana tider jag visste att mina kollegor drack kaffe, jag följde inte längre med ut på gemensamma luncher och stannade inte längre till för att småprata i korridoren. Jag visste ju inte vem det var som vände upp och ner på min namnskylt, vem som snokade i min post eller vem det var som baktalade mig under sina föreläsningar. Jag hade mina aningar – i färskt minne fanns ju idé- och lärdomshistorikern som kontaktat Johan Hakelius med krav på att jag skulle avpolletteras från Fokus.”
[…]
“Framför mig i kön stod en man som såg bekant ut – det var ju han, min gamla kollega från universitetet, han som kontaktat Fokus för att få mig sparkad. Under årens lopp hade vi bevistat ett antal postseminarier och någon doktorandkurs samtidigt, suttit i samma hus och druckit kaffe i samma pentry, men vänner kan jag inte påstå att vi någonsin varit. Numera såg jag honom bara flimra förbi på sociala medier. Där var han dock extremt aktiv: han lade ner mycket tid och energi på att jaga nazister, rasister, fascister, ja alla som hotade hans världsbild.
Han hade helt uppenbart utsett mig till en av sina »fiender«. Med en märklig nit läste han varenda text jag skrev, och, oavsett ämne och perspektiv avfärdade han det som »fascism«. Kvällen innan jag hamnade i samma kö som han på Circle K hade han varit särdeles frenetisk på sociala medier. Han hade postat flera inlägg som gick ut på att han drabbades av kräkreflexer när han såg mitt namn och att han kaskadspydde när han såg bilder på mig.”
[…]
“»Jag ser som min uppgift att försvara godheten som idé«, hasplade han ur sig och fortsatte, »i en kantiansk mening.« Min kollega avslöjade således att han grundligt missförstått Kant, han gjorde sig rentav skyldig till ett kategorifel. I den tankens arkipelag som Kant navigerar i är godhet, sanning, skönhet och andra värden egna öar. Kant förfäktar inte »godheten« som det högsta värdet. Han argumenterar för att människan ska handla i enlighet med den goda viljan – och den goda viljan är att lyda de absoluta plikterna: du får inte döda och du får inte ljuga. I den kantianska etiken är sanningen överordnad godheten, helt enkelt för att sanningen är verifierbar – antingen så är något sant eller så är det falskt. Godheten, däremot, är godtycklig och snarare en fråga om tycke och smak.”

På Flashback har en person, med föredömliga länkar till sina källor, berättat om hur Önnefors krävt att själv få bestämma bilden av honom på Wikipedia.[https://www.flashback.org/t3002717] Önnefors har till Wikipedia framfört att: “Hur som helst anser jag att det oacceptabelt att andra återger ostrukturerade personuppgifter om mig utan att jag har något som helst inflytande på dess innehåll.”
Önnefors har själv varit inne på Wikipedia och tagit bort sådant som han inte vill stå för längre – t ex hans drev mot Alice Teodorescu. [https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Andreas_%D6nnerfors&diff=next&oldid=43847860]

Går man längre tillbaka i tiden – vilket jag tycker man ska göra eftersom Önnefors förhållande till sanning och vetenskap alltid varit skakigt – så berättar Lunds studenttidning Lundagård att [https://www.lundagard.se/2005/10/05/5566/]
“I november 1998 som Andreas Önnerfors tvingades avgå som ombudsman i Akademiska föreningen efter att han skickat ut ett e-postmeddelande
i tidningen Lundagårds namn.”

—–

Kontentan av detta kan inte vara annat än att Andreas Önnefors inte är lämpad för en verksamhet som ska vila på vetenskaplig grund. Inte heller en verksamhet som är journalistisk.
Dessutom är jag övertygad om – utan att ens ha läst Lnu:s värdegrund – att Önnefors värdegrund inte överensstämmer med Linnéuniversitetets värdegrund.

Nu önskar jag få veta hur du ser på Önnefors framtid inom den verksamhet, FOJO och Linnéuniversitet, som ska vila på vetenskaplig grund.

mvh
Magnus Berg

Lämna en kommentar