Tankar om media och journalistik

Jag har översatt och läst den Schweiziske historikern och fredsforskaren Daniele Gansers nya bok USA: The Ruthless Empire (USA: Det hänsynslösa imperiet). Hans första bok Natos hemliga arméer – Operation Gladio och terrorismen i Västeuropa gav mig stor mersmak och respekt för Daniele Gansers kunnande och arbete. Därför var jag helt enkelt tvungen att läsa USA: The Ruthless Empire. Den senare omfattar olika infallsvinklar på USA och dess agerande på hemmaplan och långt borta. Nedan har jag plockat ut och återger några väldigt intressanta delar ur boken som handlar om media och journalistik.


“De flesta journalister hade inte råd att ha en egen åsikt. De var tvungna att följa tidningens narrativ (dvs. tidningsägarnas politiska och ideologiska inriktning), vilket den amerikanske journalisten John Swinton, som skrev för New York Tribune, hade förklarat några år före Maine-explosionen i ett anmärkningsvärt uppriktigt tal i New York den 12 april 1883: «Det finns inget sådant i Amerika som en oberoende press, såvida det inte är ute i landsortsstäderna. Ni är alla slavar. Ni vet det, och jag vet det. Det finns inte en enda av er som vågar uttrycka en ärlig åsikt. Om ni uttryckte den, skulle ni veta i förväg att den aldrig skulle komma i tryck.» Swinton var medlem i arbetarrörelsen och höll sitt tal till andra journalister som var relativt fattiga som han själv, inte till de rika ägarna av tidningen. «Den man som skulle vara så dum att han skrev ärliga åsikter skulle vara ute på gatan och leta efter ett annat jobb. En New York-journalist har till uppgift att förvränga sanningen, ljuga rakt ut, förvanska, smutskasta, fjäska för Mammon och sälja sitt land och sin ras för sitt dagliga bröd, eller för vad som är ungefär detsamma – sin lön. Ni vet detta, och jag vet det, och vilken dårskap att skåla för en «oberoende press»! Vi är verktyg och vasaller till rika män bakom kulisserna. Vi är hoppdockor. De drar i snöret och vi dansar. Vår tid, våra talanger, våra liv, våra möjligheter, allt är andra mäns egendom. Vi är intellektuella prostituerade.»
[…]
Den tyske journalisten Udo Ulfkotte upptäckte att en del av den giftgas som Hussein använde hade kommit från Tyskland, och att USA hade stött användningen av giftgas. «Jag arbetade som journalist för Frankfurter Allgemeine Zeitung. I början av juli 1988 befann jag mig vid frontlinjen i kriget mellan Irak och Iran», minns Ulfkotte. «Det var då jag blev ögonvittne till hur irakierna, under amerikansk övervakning, gasade iranierna med tysk giftgas – senapsgas.» Ulfkotte blev upprörd. Giftgasen hade kommit direkt från Tyskland, deklarerad som bekämpningsmedel. Ulfkotte var ivrig att rapportera om detta i tyska medier, men möttes av en mur av tystnad. «Jag trodde att det här skulle bli en jättestory, världsomspännande», minns Ulfkotte i en intervju med den tyske journalisten Ken Jebsen. «Men på Sheraton Hotel i Bagdad firade amerikanerna, irakierna och tyskarna gasningen! Jag flög tillbaka till Frankfurt, men till och med FAZ ville bara trycka en pytteliten artikel om det. Jag förbjöds till och med att skicka mina hemska bilder till tidningen Stern, annars skulle jag få sparken.» I de tyska massmedierna mörklades Saddam Husseins brott för att inte stöta sig med USA.
[…]
Enligt psykologen Rainer Mausfeld, som undervisade vid universitetet i Kiel, bygger opinionsbildning på fragmentering, dekontextualisering och ständig upprepning av kärnbudskap. I denna process bryts fakta ner i små fragment så att observatören inte längre kan sätta in deras mening och betydelse i ett sammanhang. Detta leder till att fakta upplöses eller till och med görs helt osynliga. Vid dekontextualisering rycks information ur sitt sammanhang, till exempel genom att dölja vad som har hänt före den situation eller händelse som beskrivs. Utöver detta kan fakta rekontextualiseras. Med andra ord placeras de i ett nytt sammanhang, vilket kan leda till att krig plötsligt inte längre betraktas som hemska och grymma, utan som en nödvändig uppoffring för att bekämpa ondskan. Enligt officiella siffror och uppskattningar har USA sedan andra världskriget varit «ansvarigt för 20 till 30 miljoner människors död, som de orsakade genom att attackera andra länder», säger Mausfeld. Knappast någon känner dock till dessa siffror, påpekar Mausfeld. «Det krävs en avsevärd fragmentering och radikal omkontextualisering för att media ska kunna framställa dessa brott som en ‘kamp för demokrati och mänskliga rättigheter’. Detta har gjort det möjligt för brott av denna omfattning att fortsätta genom historien och förbli praktiskt taget osynliga för allmänheten. Trots att allt detta är utförligt dokumenterat är dessa brott nästan helt frånvarande i den allmänna uppfattningen», förklarar Mausfeld.
Varje dag översköljs människor i Nordamerika och Europa av nyheter, sport, reklam och en flod av ofta värdelös information, vilket får många av dem att känna att de är informerade om allt som är viktigt. «Medborgare som läser Süddeutsche Zeitung till frukost, besöker Spiegel Online vid middagstid och tittar på nyheterna på kvällen är så självgoda i sin känsla av att vara välinformerade att de inte längre kan känna igen den sjukdom som de lider av», förklarar Mausfeld. Denna sjukdom är illusionen av att vara heltäckande informerad, och den orsakas av konstant och okritisk mediekonsumtion.
[…]
«Våra förment ledande kvalitetsmedier ger intryck av att makthavarnas åsikter är den rådande uppfattningen», förklarar statsvetaren Ulrich Teusch, som undervisade vid universitetet i Trier. «I kampen mot krig, i kampen för fred, kan man inte förlita sig på de styrandes medier», varnar han.
[…]
De ledande mainstream-medierna kan styra vårt tänkande och våra känslor, åtminstone när vi är omedvetna. Så snart vi blir medvetna är det inte längre möjligt att göra det. Manipulationen sker genom att texter, bilder och videor kombineras på ett sätt som knuffar vårt tänkande i en viss riktning och utlöser motsvarande känslor.
[…]
Om ett påstående upprepas om och om igen i alla ledande medier som New York Times, Washington Post, Fox News, CNN och USA Today börjar folk tro på det efter ett tag, oavsett om det är sant eller inte. Det viktiga är att det ständigt upprepas och att påståendet visas på så många kanaler som möjligt.
[…]
Som historiker, när man fokuserar på en historia och jämför rapporter från de ledande medierna med dem från alternativa medier, blir det omedelbart uppenbart att Der Spiegel, till exempel, rapporterar om terroristattackerna den 11 september exakt som den amerikanska presidenten har dikterat, utan att tillåta några kritiska frågor. KenFM, däremot, påpekar för sina läsare att WTC7 sprängdes och avfärdar det så kallade «kriget mot terrorismen» som ett bedrägeri. Personligen uppskattar jag det arbete som utförs av modiga journalister i såväl ledande medier som i alternativa medier, så länge de vet att de är engagerade för fred och är villiga att lämna den fördefinierade åsiktskorridoren för att göra det.”


Daniele Ganser rekommenderar – i stället för lögnmedierna – följande medier: Democracy Now, The Nation, Global Research, The Empire Files, Truthdig, OffGuardian, ZeroHedge, The Corbett Report, Russia Today (Så kringgår du det totalitära EUs censur av internet och Russia Today (rt.com)), Information Clearing House och Veterans Today.

Den av mig, till svenska, översatta versionen av boken USA: The Ruthless Empire (USA: Det hänsynslösa imperiet), i epub-format, kan hämtas här: USA: Det hänsynslösa imperiet.

2 svar på ”Tankar om media och journalistik”

Lämna en kommentar