Har inte använt min Lumix G7 på hela året. Har strejkat? Nej vilat. Men i eftermiddag fick den följa med på Linux och min promenad som gick runt Gullmarsplan och Globen-området och med svalkande bad i Sandsborg.
Har inte använt min Lumix G7 på hela året. Har strejkat? Nej vilat. Men i eftermiddag fick den följa med på Linux och min promenad som gick runt Gullmarsplan och Globen-området och med svalkande bad i Sandsborg.
I fotogalleriet har jag nu lagt upp fotografier från Stockholm från sommaren 2016. Jag hade i somras den fantastiska möjligheten att slippa Gotland i en hel månad och tillbringa 6 juni till 7 juli i Stockholm. Under den månaden tog jag 138 bilder som jag ansåg var tillräckligt bra för att inte radera. Alla bilder togs med kameran inställd på svart-vitt.
Holmhällar och Skvalpviken idag.
Termen konkret konst syftar på konstverk, som har utvecklats ur sina egna, naturliga resurser och lagar och därmed är autonoma, det vill säga ej avhängiga en abstraktionsprocess. Konstverket blir sin egen konkreta verklighet och inte en abstraktion. Den konkreta konsten är befriad från alla föreställande och symboliska inslag.
Så står att läsa på Wikipedia. Och det var ju himla praktiskt. Då kan jag ju klassifiera verket jag åstadkom idag på morgonen. Och så har jag lärt mig de teoretiska ramarna för åtminstone en konstinriktning. Jag är alltså inte bara konstnär, jag är konstvetare också.
Vid skapandet av konstverket ovan kom jag att tänka på ett konstverk jag gjorde i min barndom.
På nöjesfältet Liseberg, i Göteborg, fanns en attraktion där det mot betalning tillhandahölls färger i typ ketchupflaskor. Där tillhandahölls också typ drejskivor. Och ett pappersark. Ville man ha fler pappersark fick man ånyo betala för varje ark.
Grejen var att man lade pappersarket på drejskivan och sprutade på olika färger medan pappersarket roterade.
Det kan verka banalt.
Men många år senare var jag på en konstutställning i Oskarshamns kulturhus. Efter att ha sett den konsten gick jag ner i förrådet och hämtade fram det konstverk jag många år tidigare gjort på Liseberg och satte upp det på väggen.
Vill ni se andras konst så rekommenderar jag det jag bloggat om Gotländsk grafitti, Nyupptäckt konstverk skapat av okänd… och Ännu ett nyupptäckt konstverk skapat av okänd….
Den Panasonic Lumix DMC-G5 jag haft i två år och åtta månader sade upp sig för en vecka sedan. Det hade jag aldrig trott. Jag trodde aldrig att kamerahuset skulle lägga av. Jag hade förväntat mig att objektivet förr eller senare skulle träffa något hårt och gå sönder. Men det var kamerans slutare som lade av. Troligen var den inte konstruerad för att leva längre. Vi lever ju i en tid där näringslivets högst mål är så kort livslängd på sina produkter som möjligt. Detta är en enorm påfrestning på miljön. Det är ett helt onödigt, men enormt, slöseri med energi och råvara. Men det törs igen säga eftersom det är systemkritik. De som sysslar med systemkritik avfärdas som orealistiska drömmare. Kapitalismen och dess förutsättning slit-och-släng får inte kritiseras. Så vare sig media, miljövänner eller andra miljödebattörer vågar kritisera detta; att planerat åldrande det mest grundläggande hotet mot vår planet. I stället riktas krav på att vi konsumenter ska bära ansvaret för miljön genom att sopsortera och köpa extra dyra så kallade ekologiska produkter. Jag köpte en Panasonic Lumix DMC-G7 och den fungerar ännu efter några dagars användning. Den är riktigt trevlig att använda. Och det gamla objektivet hänger med, till tillverkarens förtret. 😉
Jag utvecklade mitt utrustningsval i skrift inför köpet av G5:an. Det val jag gjorde var helt rätt och jag har varit enormt supernöjd med Panasonic Lumix DMC-G5 med det korta skarpa zoomobjektivet Panasonic Lumix G Vario 14-42 mm F 3,5-5,6 ASPH. MEGA O.I.S. (Objektivet ska inte ska förväxlas med nya varianter med samma brännvidd och bländare men mindre filterdiameter. Det med 52 mm filterdiameter ska det vara.) G7:an är ännu bättre både vad gäller hantering, sökare och bildkvalitet. Hoppas bara den håller längre än G5:an.