Golden retrievern Linux och hans barn

150905-010

150905-011

150905-012

150905-013

150905-014

Förra lördagen fick Linux träffa tre av sina nio barn. På de tre översta bilderna är det Linux barn Cassie, Daisy och Leo som busar. På de två nedersta bilderna är även pappa Linux med.

Linux är en ren golden retriever. Barnens mor är hälften golden retriever, hälften labrador retriever. Barnen är följaktligen tjugofem procent labrador retriever, sjuttiofem procent golden retriever.

Moderns färg är svart. Som synes av bilderna är Cassie som en golden retriever medan syskonen Daisy och Leo är som gula labrador retrievrar.

25 bilder på golden retrievern Linux och havets vågor

150829-001

150829-002

150829-003

150829-004

150829-005

150829-006

150829-007

150829-008

150829-009

150829-010

150829-011

150829-012

150829-013

150829-014

150829-015

150829-016

150829-017

150829-018

150829-019

Linux älskar vatten. Mest gillar han vattnet när det blåser och vågorna går höga. Sådana vågor var det igår då bilderna togs.

En annan gång gick han i vattnet från Kruttornet till Kallbadhuset i Visby. Där är som en mur mellan vattnet och strandpromenaden som går ett antal meter därovan. Den dagen blåste det som fan. Jag gick uppe på strandpromenaden och såg Linux bland vågorna nedanför mig. Men så försvann han. Det var en våg som sköljde över Linux så han blev under vattnet i flera sekunder. Så blev ha synlig igen lika glad som vanligt. Jag tror ha tyckte det var häftigt med jättevågen.

På bilderna nedan har Linux råkat glida nerför klippan ned i vattnet. Det var uppenbarligen inte avsikten…

150829-020

150829-021

150829-022

150829-023

150829-024

150829-025

Golden retrievern Linux idag

150124-001

150124-002

150124-003

150124-004

150124-005

150124-009

Efter jul upptäckte jag att den knöl på högersidan som Linux fått bortopererad i augusti hade återkommit. Så i måndags blev det en ny operation. Den här gången hittades den tagg som orsakat stövarsjukan.

Så Linux fick gå med strut på huvudet i tre dagar och nätter. Men givetvis behövde han inte ha struten på när jag hade honom under uppsikt utan bara när han var i ett annat rum eller låg ensam utomhus och när vi sov.

I torsdags tog jag bort den dräneringsslag som blivit istatt för att dränera vätska från operationssåret. När Linux opererades i augusti tog han själv bort slangen efter två dygn. Så ville jag inte att det skulle gå till den här gången. Därav det relativt strikta användandet av strut den här gången.

När dräneringsslagnen var borta så anser jag inte att det är så mycket som kan provocera Linux till att börja greja med såret. Fast förra gången tog han själv bort stygnen efter nio dygn. Och även om veterinärern då förespråkat att stygnen skulle sitta i tio till tolv dygn så gjorde Linux uppenbarligen en helt korrekt bedömning av läkningen den gången.

Men för att vara på den säkra sidan så lade jag igår kväll en klick Loctite Super Glue lim på stygnens knutar. Detta kommer att hindra Linux från att själv knyta upp knutarna och ta bort stygnen.

Dessutom limmade jag igår kväll med Loctite Super Glue ihop det stora hål som dräneringsslangens övre ända gått ut igenom. Och det fantastiska med Loctite Super Glue är att det fortfarande håller ihop hålet efter natten och efter dagens foto-dokumenterade promenad.

Det kan tyckas märkligt att använda vanligt snabblim till att limma sår. Men när jag förra året hade skurit mig allvarligt i handen så försökte jag med just Loctite Super Glue. Då fungerade det inte eftersom såret vätskade sig och limmet därför inte fäste. När då jag på vårdcentralen och blev sydd berättade att jag försökt med detta lim så fick jag veta att de inom vården använder ett lim med liknande ingredienser och att det därför inte är farligt att använda det för sår. Så en flaska Loctite Super Glue har sin givna plats i hemapoteket.