logo

Magnus Berg – Motbild.Se

Min bild av världen

Hoburgen idag

Gotland - onsdag 15 januari 2014

140115-002

140115-004

140115-005

140115-007

140115-008

Sådan här underbara dagar undrar jag alltid var alla turister och fritidshusägare är. Men jag vet ju. Många springer runt i slasket i fjollträsk i sina konformistiska Canadan Goose-jackor. Och så undrar de säkert hur man kan stå ut med att bo på Gotland på vintern. Och det kan de ju undra. Och jag svarar som Ingemar Stenmark: Det går int´att förklara för de som int´vill begrip´.

Men visst blir man ofta jävligt besviken och bitter på att bo på Gotland. Kommunen är en fullfjädrad bananrepublik med nepotism. Då känns det surt att betala skatt som går till att stödja de kommunala makthavarnas vänner. Och efter historien om Leva som nu fått sin uppföljning, vilket Gotlands Allehanda:s ledarskribent Mats Linder kommenterar klokt vill jag uppmana korrupta kommunen till följande:

Gotlands kommun borde – i linje med regeringens vilja att lära ut entreprenörskap i skolan – införa utbildning i att ge falska löften, att ljuga samt att vara samvetslös. Dessa tre egenheter är utmärkande för de företagare som röner största framgångar hos, och får flest förmåner av, kommunens politiker och tjänstemän.
Detta att premiera svindlare ger mycket märkliga signaler.
Men är det så kommunledningen vill ha det så är det inte mer än rätt att det görs till en offentlig norm som lyfts upp till ett allmänt handlingsmönster och där alla kan konkurrera på samma villkor just genom att redan i skolan lära sig hur man beter sig vid kontakter med de lokala myndigheterna.

Om någon tycker att färgerna i bilderna ser onaturliga ut och undrar om jag är färgblind så är svaret: Ja och Nej.
Nej: Jag är inte färgblind. Jag ser hur färgerna på bilderna ser ut.
Ja: Färgerna är onaturliga. Jag har tidigare fått kritik för mina onaturliga färger och skrev då ett bildmanifest för att förklara mig:
Före digitalteknikens genomslag använde naturfotografer och andra som ville ha starkt mättade färger Fuji-film. Fuji:s diafilm Velvia hade säkert 90 procent av naturfotograferna i sina kameror. Den är fantastisk.
Med digitalteknik och ett bildbehandlingsprogram kan man nu själv ställa in exakt hur mycket färgmättnad man vill ha i sina bilder. Jag vill ha mycket.
Många tycker säkert att jag lägger på för mycket färgmättnad. Men mina digitala bilder ligger ungefär i nivå med vad Velvia ger. Och det är jävligt snyggt tycker jag.
Sedan tycker inte jag att man i bild måste efterlikna verkligheten. Inte tusan är en svart-vit bild lik verkligheten. Och svart-vita bilder kopieras i ett brett spektrum från nästan bara svart och vitt till bilder med fullt nyanserade gråskalor. När det gäller svart-vitt är det ingen som säger att “så där ser det inte ut på riktigt”.
Därför skiter jag i om mina bilder inte ser ut som det är på riktigt. Jag vill göra mina bilder så vackra och tilltalande som möjligt och skiter fullständigt i vad som är verklighetsnära. Är verkligheten inte lika vacker som jag vill ha den så gör jag den till det. Därför var det jag skrev i en tidigare bloggpost, att naturen är bäst live, inte riktigt sant.
I naturen finns så många olika intryck som ger en komplex naturupplevelse. Bilder av naturen ger en ganska endimensionell naturupplevelse. En drömvärld som man kan avnjuta och längta till hemmavid. På så vis påverkar naturbilder människor till att bli naturvänner som vill värna det vackra som ännu finns kvar.

Så heller än att låta dagens bilder vara färgfattigt bleka och trista låter jag dem vara så som ovan, i enlighet med mitt bildmanifest. Bilderna är alltså vackrare än verkligheten. Trots det var det en underbar dag, i ett underbart landskap. Och det är underbart att bo på Gotland på vintern!

Skriv kommentar


Här, idag… på två fotografi

Datorer & IT, Fotografi - fredag 29 november 2013

131129-001

131129-002

Jag har byggt mig en ny dator sedan förra bloggposten. Det innebär att bildbehandlandet blir betydligt smidigare. Nu behöver jag inte vänta i drygt 5 sekunder innan jag ser hur en ändringar påverkar bilden. Nu sker det i realtid.

När jag skulle välja ut komponenter till datorn så var det mest grafikkortet jag tänkte på att anpassa efter mina behov. Och eftersom det vanligtvis mest krävande användningsområde jag har datorn till är bildbehandling så fick det vara rättesnöret.

Eftersom det bildbehandlingsprogram jag använder – Dark Table – använder sig av tekniken OpenCL så var det bästa OpenCL-prestanda jag siktade på.

Tidigare jag har alltid haft Nvidia grafikort. Men AMD:s Radeon-kort är dubbelt så snabba som Nvidia på just OpenCL. Så nu lämnade jag Nvidia för Radeon.

Men jag övergav också AMD:s processorer för Intel. Jag tänkte; Nu skiter jag i att ta ansvar för att det finns en konkurrent till marknadsgiganten Intel. Intels processorer är snabbare, men också dyrare. Mest valuta för pengarna får man fortfarande med AMD:s processorer.

Sedan köpte jag en lika dan datorlåda – Zalman Z-Machine GT1000 – som jag redan hade. Det är datorlådornas Royce Rolls. Skillnaden är att den jag hade kostade över 3000 kronor när jag köpte den. Nu säljs dom för drygt 700 kronor. Ett riktigt klipp.

Självklart fortsätter jag att köra mitt älskade Debian/GNU-Linux och XFCE på den nya datorn.

Kör Debian/GNU-Linux och XFCE gör sedan någon månad tillbaka även min nästan 90-åriga granne. Hans dator började bli så jäkla seg med Windows XP. Så jag gjorde en ominstallation av Windows XP i tron att en färsk installation skulle göra susen. Men det gjorde det inte. Internet Explorer var fortfarande fruktansvärt segt; oanvändbart. Så då installerade jag Debian/GNU-Linux och XFCE och bar in datorn till honom. Jag gav honom några snabba instruktioner och sedan dess tycker han det har gått bra. Han tycker att han fått en snabb och, framför allt, användbar dator igen. Min assistans har han bara behövt vid tre tillfällen. För att komma överens med den nya, lite annorlunda, mjukvaran.

Min nya dator består av följande delar:

LÅDA
Zalman Z-MACHINE GT1000

PROCESSOR
Intel Core i7-4770K Processor

GRAFIKKORT
ASUS Radeon HD7970 Matrix 3GB

PROCESSORKYLARE
Noctua NH-U12S CPU Kylare

MODERBORD
ASUS MAXIMUS VI HERO

MINNE
Kingston DDR3 HyperX Beast 16GB

NÄTAGREGAT
Corsair RM750 750W 80+ Gold Modular ATX

TANGENTBORD & MUS
Microsoft Natural Ergo Keyboard 4000
Microsoft Comfort Mouse 4500

SSD
Corsair Force LS 240GB SSD R:560/W:535 2.5″ SATA-3

OPTISKA ENHETER
Asus DRW-24F1ST/BLK/G/AS DVD±RW 24x SATA
Asus BC-12D2HT/BLK/G/AS Blu-Ray 12x SATA

På SSD:n ska jag ha operativsystem och program. Jag har behållit mina två 500 GB hårddiskar, från den tidigare datorn, men nu kopplat samman dem till ett ZFS raid-0 system.

Den nya datorn är så snabb att den endast behöver gå på tomgång…

Skriv kommentar


En promenad längs stranden utanför Burgsvik på Gotland

Fotografi - måndag 4 februari 2013

130204-001

130204-002

130204-003

130204-004

130204-005

130204-006

130204-007

130204-008

130204-009

130204-010

130204-011

130204-012

130204-013

Bilderna finns att se i betydligt större format på burgsvik.se.

Ibland tar det emot lite att gå på morgonpromenad.
Den största orsaken till motståndet är att det blir samma runda varje morgon. Så har det varit sedan jag skaffade Linux vid påsk förra året. Unga hundar ska inte gå så långt och därför har jag ännu inte börjat gå heldagsvandringar med matsäck. På onsdag är Linux ett år och då har jag bestämt mig för att börja gå de promenader jag längtat efter – heldagsvandringar.
En annan orsak är att jag sedan i höstas satsat ganska hårt på att gå ner i vikt. Därför blir det ett jävla rännande. Morgonpromenaden brukar vara mellan en och en halv timme och två timmar. Sedan blir det en dryg timmes eftermiddagspromenad. Och sedna en kvälls-/nattpromenad på mellan en halv och en timme. Det blir alltså väldigt mycket promenerande, vilket kan bli lite tjatigt. Men det har haft resultat. Jag har gått från enormt skitfet (110 kilo och ett BMI på 37) till en nuvarande vikt på 83,5 kilo. Jag har alltså gått ner 26,5 kilo – hittills. Nu blir jag inte längre illamående (nakenshockad) när jag ser mig naken i spegeln. Nu blir istället lite småkåt på mig själv. 🙂 Men mina homosexuella böjelser omfattar bara mig själv – sorry grabbar. 😉
En annan orsak som gör att morgonpromenaden kan kännas jobbig är vädret. Idag var det ett grått och småruggit väder med en temperatur runt nollan. Inte alls lockande att ge sig ut i. Men det märkliga är att väder som upplevs motbjudande kan vara väldigt bra fotoväder.

Jag upplevde idag att det var ett fantastiskt fotoväder. Det fanns en färgton på himlen, som gjorde att himlen inte blev helt utfrätt (kritvit). Och landskapet blev i stort sätt skugglöst, vilket gjorde att det blev en, enligt mig, häftig stämning i bilderna. Det jag såg på kamerans display var vackrare än det jag just då upplevde med ögonen. Sedan var det bara att försöka förvalta de nytagna bilderna i det digitala mörkrummet…

På den analoga tiden, då man kopierade bilder, gick man bara efter vad ögonen såg. Vid digital bildbehandling har man massa mätverktyg och, framför allt, histogram för att bedömma bilder. Det första man får lära sig är att använda ett verktyg som heter Nivåer. Nivåer visar ett histogram. Sedan ska man (efter vad man får lära sig) justera histogrammet så att det mörkaste i bilden blir svart och det ljusaste blir vitt. Gör man då detta, som är det första man lär sig vid digital bildbehandling, på t ex en bild tagen vid dimma så utplånar man dimman. Den känsla man hade när bilden togs, och som man ser på kamerans display, försvinner. Detta misstag har jag fram till idag nästan alltid gjort. Så jävla indoktrinerad har jag varit. Men när jag gick hem idag bestämde jag mig för att lita enbart på mina ögon.

För att göra det så enkelt som möjlig för mig att göra bildkollektioner, med enhetligt utseende, så kör jag alltid min kamera (idag Canon G12) på manuell inställning av exponeringen. Idag var det 160 ISO, bländare 5,6 och 1/50 sekund. Då blir alla bilder lika exponerade, förutsatt förståss att ljuset inte ändras. För att bestämma den bästa exponeringen använder jag alltid histogrammet i kameran. Då ser jag till att alla toner, från svart till vitt, om möjligt, ryms inom det tonomfång som kameran klarar av.

Väl hemma körde jag in bilderna i min stationära Debian/GNU-Linux -baserade dator. Importerade bilderna i Dark Table – mitt nuvarande favoritverktyg för att behandla raw-filer. Sedan sket jag fullständigt i allt vad exponering, nivåer och histogram heter – eftersom bilderna var bra exponerade i kameran och jag inte ville sabba känslan genom att öka kontrasten.
Jag gick ”bara” igenom bilderna, lite fram och tillbaka, och rattade och försökte hitta bästa gemensamma vitbalansinställning och dito färgmättnadsinställning. När jag väl funnit bästa vitbalansinställning och färgmättnadsinställning sparade jag alla bilder med samma inställning.

Något mer än vitbalans och färgmättnad gjorde jag alltså inte. Men den bild där Linux springer i vattnet hade en sned horisont varför jag rätade upp den.
Jag beskär alltid (åtminstone i 99,5 % av fallen) mina bilder direkt i kameran, i fotograferingsögonblicket. Det är en positiv utmaning som genom åren skärpt mitt bildsinne.

De färdigbehandlade bilderna sparar jag i tif-format. När jag sedan ska använda bilderna så kör jag dem i Phatch. En batch(mass)-behandlare som jag har några olika mallar till. Mallarna för olika storlekar, med mera. Mallarna skalar bilderna, lägger på en text och skärper bilden. Så det går väldigt snabbt att fixa till ett helt gäng bilder.

Nu ska jag sticka ut hakan. Detta ämne orsakade verkligen en het strid för några år sedan på Fotosidan:s forum. Det var jag mot klabbet. 😉 Men som John Stuart Mill tycker, så tycker också jag, att det behövs människor som tänker själva och vågar sticka ut bortom den dumma indoktrinerade massans fega horisont. 😐 Och jag tror mer på mina ögon än på andras doktriner.
Jag använder inte oskarp mask när jag skräper mina bilder. Kom igen och ge mig verbala snytingar nu, och berätta hur fel jag gör, era dumma indoktrinerade nollor.
Jag hade alltid använt oskarp mask ända tills jag flyttade från Stockholm till Burgsvik. Då började jag fotografera natur. Och då upptäckte jag att grässtån samt löv och liknande mindre ting blev väldigt otydliga med oskarp mask. Och det kan man förstå eftersom oskarp mask först gör bilden oskarpare (med gausisk oskärpa) innan det gör bilden skarpare. Det fattar man ju; att små detaljer som grässtån och trädens löv förlorar sina detaljer och sina konturer om man kör gausisk oskärpa på dem. Och har väl detaljerna försvuunnit (i oskarp masks första steg) så går de inte att återställa med att sedan lägga på skärpa.
Därför använder jag det uppskärpningsverktyg som kort och gott heter just skärpa.

Det var allt jag hade att bjuda på för idag.

—–

Andra bloggar som skriver intressant!

2 kommentarer


Provkör Gimp 2.7 på Debian eller Ubuntu

Datorer & IT - tisdag 1 december 2009

Gimp-2.7_600px

Igår hittade jag en fin instruktion på italienska som berättade hur man installerar och kör bildbehandlingsprogrammet Gimp:s uttestningsversion 2.7 på Debian. Det fungerade så enkelt och bra att jag tänkte tipsa om hur man gör. Och eftersom Ubuntu är en klon av Debian, och är populärt bland Linuxnoviser, så vill jag berätta att det fungerar exakt på samma sätt på Ubuntu.
Den här manualen är avsedd att kunna användas även av de som inte vet ett jota om terminaler och hur man kompilerar program. Men det kan krävas lite vilja till att lära sig.

Visserligen är Gimp 2.7 ännu inte riktigt så polerad som en skarp version, men den är fullt användbar. Och sedan jag första gången fick testa på den stora Gimpnyheten, ”single window mode”, så vill jag inte använda Gimp 2.6 något mer. Nu är hela gränssnittet sammanhållet och bilderna blir till flikar.
I sängen, innan jag somnade, funderad jag lite på det där: Hur ska man kunna jämföra två versioner av samma grundbild. Man kan ju inte lägga dem bredvid varandra. Men bildväxlingen går så snabbt, när man klickar på flikarna, att man hinner se skillnaden även om det bara skiljer små nyanser. Så det är inga problem. Sedan kan man, motvilligt, välja att lämna ”single window mode” och köra Gimp precis som tidigare, med flera fönster.

Så här gör du för att provköra Gimp 2.7.

(Tänk på att de kommandon som följer ibland radbyts här på webbsidan. Det är dubbelt radavstånd mellan olika kommandon. Så se till att skriva hela kommandot på samma rad i terminalen.)

Öppna en terminal.

Gå till en lämplig mapp – använd kommandot cd – där du vill lägga de filer som kommer att behövas för installationen.

Logga in som root d.v.s. med administrationsbehörighet. Detta görs genom att skriva su, trycka på enter/retur, skriva rootlösenordet, och trycka på enter/retur.
Ni som kör Ubuntu, och är skitskraja för att köra som root, kan ju hålla på och krångla med att lägga till sudo framför alla kommandon som kräver rootbehörighet.

Börja med att installera de program som behövs för att bygga Gimp.
Kör följande i terminalen:

aptitude install git-core libtool autoconf automake intltool

Kör sedan:

aptitude build-dep gimp

Nu kan det vara mycket lämpligt att sluta köra terminalen som root. Skriv exit och tryck enter/retur.

Kör nu följade kommandon i tur och ordning. Dessa resulterar i att Gimp 2.7 kommer att installeras i den av Debian oanvända mappen /opt så att det inte blir något krångel med Gimp 2.6, som jag förutsätter att du har installerad, som ligger bland alla andra applikationer i mappen /usr.

export PATH=$PATH:/opt/gimp-2.7/bin

export PKG_CONFIG_PATH=/opt/gimp-2.7/lib/pkgconfig

export LD_LIBRARY_PATH=/opt/gimp-2.7/lib

Sedan är det dax för lite programinstallationer. En uppvärmning inför det som komma skall. Du ska nu hämta hem koden till Babl och Gegl och bygga program av dessa som du sedan installerar i mappen /opt/gimp-2.7. Kör följande kommandon i tur och ordning.

git clone --depth 1 git://git.gnome.org/babl

cd babl

./autogen.sh --prefix=/opt/gimp-2.7

make -j4

Nu är det dax att åter bli root. Det måste man vara för att kunna installera program. För att bli root, gör som jag skrev ovan. Och kör:

make install -j4

Logga ut som root med exit.

Gör nu precis som nyss, men med följande kommandon. Glöm inte att bli root inför sista momentet.

git clone --depth 1 git://git.gnome.org/gegl

cd gegl

./autogen.sh --prefix=/opt/gimp-2.7 --disable-gtk-doc

make -j4

Och så:

make install -j4

Logga ut som root.

Nu är det äntligen dax för Gimp. Gör precis som med Babl och Gegl.

git clone --depth 1 git://git.gnome.org/gimp

cd gimp

./autogen.sh --prefix=/opt/gimp-2.7 --disable-gtk-doc

make -j4

Och så:

make install -j4

Nu kan du köra Gimp 2.7 genom att skriva in /opt/gimp-2.7/bin/gimp-2.7 i terminalen eller ännu hellre i någon programstartsdialogfönster.

Använder du dig, som jag, av Ufraw för att kunna bearbeta raw-filer så måste du installera en separat version av Ufraw på samma plats som Gimp 2.7. Nu skiter jag i att vara så detaljerad men i korthet gör du så här. Och nu bygger vi inte ifrån den källkod som Debian eller Ubuntu tillhandahåller utan hämta koden direkt från Ufraws hemsida.

Hämta hem ufraw-0.16.tar.gz Skulle länken inte fungera så gå till Ufraws nedladdningssida och hämta en eventuellt ny version. Packa upp den komprimerade filen.
Så var det dax att göra ungefär som tidigare förutom hämtningen, vilket redan är gjort.

Kör följande utan rootbehörighet.

cd ufraw-0.16

./configure --prefix=/opt/gimp-2.7

make -j4

Och som root:

make install -j4

Nu kan du starta Ufraw med /opt/gimp-2.7/bin/ufraw
Öppnar du en raw-fil med Gimp 2.7 kommer Ufraws Gimpplugin automatiskt att starta.

När du sedan Gimp 2.7 kommer som skarp version i det ordinarie programutbudet, då med versionsnummer 2.8, är det bara att kasta mappen gimp-2.7 som finns i /opt.

Gillar du mitt XFCE 4-tema, som syns på skärmdumpen, så kan du hämta det och läsa mer här.

Skriv kommentar