USA och Nazityskland – grenar på samma träd

Naomi Klein knyter ihop trådarna i sin nya bok Chockdoktrinen. Den ekonomiska doktrin som Milton Friedman och hans lärjungar förespråkar och som världen över drivs igenom med hjälp av CIA:s statskupper och USA:s militära interventioner kräver våld. Det är en ekonomisk politik med korporativistiska (fascistiska) förtecken som gynnar storföretag och ett litet antal politiker på den stora arbetande massans bekostnad. Därför går den politiken inte att genomdriva med demokratiska medel. Den arbetande befolkningen accepterar helt enkelt inte att tvingas leva under förtryck och i armod.

För att hindra kritiska röster och sociala rörelser använder USA och klientstaterna utrensningar av oliktänkande, precis som Nazityskland fängslade och avlivade fackföreningsrepresentanter, socialister och kommunister. För USA och klientstaterna är det därför viktigt att veta vilka medborgare man har emot sig och vilka som är för. Man förstår att genom att hålla koll på människors telefon- och internetkommunikation kan man i förebyggande syfte sammanställa listor över de som måste interneras, eller värre, i händelse av att USA önskar införa sin korporativistiska ekonomisk politik i något land.

När USA gav makten över Indonesien till Soharto 1965 hade CIA en dödslista med 5000 vänsteranhängare som de ville ha dödade. Sohartos militär kryssade av det ena namnet efter det andra och återrapporterade sitt arbete till CIA som var nöjda. Indonesien leddes fram till CIA:s statskupp av en folkvald president vid namn Sukarno som var sin tids Hugo Chaves. Nu är det Chaves som USA och media runt om i värden vill se avsatt för att storföretag ska kunna återta de oljekällor som Chaves nationaliserade. Chavez “anti-amerikanska” syfte var att inkomsterna från Venezuelas naturtillgångar skulle gagna hela nationen och inte enbart ett litet antal utlandsägda storföretag.
Samma utrensningar som i Indonesien har förekommit i alla andra länder där USA tillsatt marionettregimer för att kunna införa den för amerikanska storföretag så lukrativa korporativistiska politiken. Brasilien, Argentina och Chile bland andra. Man kan se dagens till synes urskiljningslösa fängslande av muslimer som en utrensningsaktion. Det som de tillfångatagna muslimerna har gemensamt, om något, är att de inte accepterar USA:s överhöghet över deras länder eller den politik som USA vill påtvinga dem. USA och media kallar dem terrorister precis som politiska motståndare blev kallade terrorister i Brasilien, Argentina, Chile och Indonesien.

Den tortyr som, då liksom nu, används mot meningsmotståndarna avser att personlighetsförändra dem. Avsikten är att ta ur dem socialismen och den känsla för det gemensamma som präglar motståndarna till den nyfascistiska ekonomiska politiken. Tortyroffren ska bli individualister som bara tänker på sig själva. Den tortyr som används för detta utvecklades under 1950-talet av psykologen Ewan Cameron som var finansierad av CIA. Cameron utförde sina försök på helt oskyldiga mentalpatienter som hamnade på hans klinik med lindriga psykiska åkommor men lämnade den med grava psykiska störningar. Samma sker med de muslimer som sitter fängslade i USA:s tortyrfängelser runt om i världen. Många har nu blivit mentalt skadade och retarderat till något som liknar barndom. Fängelserna börjar därmed likna dårhus.

Som en följd av nazistiska utrensningar antog FN:s generalförsamling den 11 december 1946 enhälligt en resolution som förbjöd folkmordshandlingar, det vill säga gärningar genom vilka “rasmässigt bestämda, religiösa, politiska och andra grupper förintas helt eller delvis”. Inkluderingen av politiska grupper ströks två år senare efter krav från Stalin. Därför lever nu vi som är öppet motståndare till USA:s nyfascistiska ideologi under hot.
Under andra världskriget internerade Sverige kommunister och kommunistsympatisörer i läger så de var samlade vid eventuell tysk ockupation. Jag tror inte att Sverige och dess säkerhetstjänster är mer intresserade av att skydda antifascister nu än då. De uppgifter som insamlas vid telefon- och internetavlyssning i Sverige kommer säkerligen väl till pass som bytesmedel säkerhetstjänster emellan och kanske har man redan en file hos CIA…

Läs mer:

Farfar och Syret

Min vän Johan tjatade som tusan på mig för att försöka förmå mig att läsa romanen “Äldreomsorgen i Övre Kågedalen” av psudonymen Nikanor Teratologen. Johan hade själv läst den flera gånger och brukade försöka påverka mig genom att berätta om huvudpersonerna farfar och Pyret och citera ur boken. Men jag tyckte den verkade alldeles för sjuk för att jag skulle ödsla tid på den. Men en dag tog jag och skrev en egen lite berättelse inspirerad av det Johan berättat och citerat ur den så omtalade “Äldreomsorgen i Övre Kågedalen”.
Den berättelsen kommer här. Jag vill passa på att varna känsliga läsare.

Farfar och Syret
(en berättelse specialskriven för att passa Johans speciella smak)

Farfar låg på rygg på utdragssoffan. På hans mage satt Syret och arbetade febrilt med att dra Farfars förhud upp och ner.
–Nä du Syret nu får du komma och sätta dig på Farfars ansikte så jag får smaka på dig.
Syret hasade sig baklänges över Farfars bröst och upp över ansiktet tills Farfar kunde sluta läpparna runt Syrets pung.
–Nu sitter du bra, sa Farfar genom mungipan. Men vad du smakar kiss. Har inte mamma tvättat dig på länge.
–Men det gör ju du nu Farfar.
–Ja det gör jag, sa Farfar och slickade intensivt med tungan runt Syrets testiklar.
Medan Farfar tvättade Syrets pung fortsatte Syret sin bearbetning av Farfars förhud så att Farfar började spotta. Han spottade så Syrets hår och ansikte blev kletiga av sperma.
–Nu får du lyfta på stjärten och bajsa, manade Farfar.
Syret reste sig på knä och Farfar rättade in sig under honom så att Farfars mun befann sig under Syrets avföringshål.
–Bajsa nu Syret, sa Farfar med darr på stämman.
När Syrets anus öppnade sig öppnade Farfar munnen och lät Syrets lösa avföring rinna ner i halsen. En del rann förstås utanför med det fångade Farfar upp med sin långa tunga och svalde ner med god aptit. När Syret var klar slickade Farfar honom ren och lyfte ner honom på golvet.
–Nä du Syret nu behöver Farfar en sil.
Farfar gick in i kammaren och plockade fram sina verktyg och en filmburk fylld med pulver. Han spolade upp lite vatten i en såssked och duttade i en rejäl dos pulver.
–Syret, du kan väl hämta Farfars tändare och värma under skeden.
Syret värmde tills det började koka. Då tog Farfar och slängde i en liten bumullstuss som han silade vätskan igenom medan han drog upp sprutans kolv och lät vätskan fylla sprutan.
–Fan Syret det blev så många meter så det räcker till dig också. Ska du ha lite?
–Klart jag ska, svarade Syret och kavlade upp tröjan över sin lilla arm.
Farfar stasade så Syrets blodådror svällde. Så stack Farfar in kanylen i Syrets armveck och tryckte in kolven ett par centimeter. Syret himlade med ögonen, föll baklänges på utdragssoffan och blev liggande. Medan Syret låg utslagen drog Farfar i sig en rejäl rökare och lade sig tillrätta jämte Syret. Så låg de sedan medan eftermiddagen övergick i kväll.