Ekot har en politisk dagordning

140421-005

Läste i Fria tidningen att Sveriges Radio censurerar inslag om Gaza. Det är verkligen en lysande och avslöjande intervju som Fria tidningen gör med Ekots tillförordnad ansvarig utgivare Katarina Schulz. Hon är helt utan svar och förklaring till varför hon valde att censurera ett uttalande i en intervju. Men det är så tydligt i linje med Ekots mångåriga politiska dagordning.

Ett annat tydligt exempel har nästan ett decennium på nacken. Jag väljer trots det att nu ta upp det. Jag vill att ni framöver ska bli uppmärksamma på vad Ekot säger och vad de riktar sin uppmärksamhet mot, ty Ekots politiska dagordning ligger fast. Nionde november 2005 skickar jag ett mejl till Ekots dåvarande utrikeschef Ginna Lindberg, hon är nu Ekots programchef. I meljet skrev jag följande:

Hej!
”Sveriges roll i förintelsen ifrågasätts” är ett av kvällens inslag i Ekot. Det är väl lysande att sextio år efter en händelse kunna ifrågasätta och lyfta fram hur det officiella Sverige bestående av politiker, näringsliv och media, agerade då. Men varför är det så svårt att redan idag ta tag i hur det officiella Sverige agerar i dagens utrikespolitiska frågor? Ska ni i media komma 60 år efter USA’s napalmbombing av Falluja och påstå att ni inget visste? Vad är i så fall det för hållning? Betänkt att ni har ett mycket stort ansvar för opinionsbildningen och därmed för hur saker och ting utvecklar sig.
Italiensk TV visade nyligen en dokumentär om de brott mot folkrätten som USA begick när de napalmbombade och dödade alla utan urskilljning i Falluja. Den filmen finns att se här: http://www.informationclearinghouse.info/article10907.htm
Ni på Ekot väljer att, likt 1930-1940 -talets svenska mainstreammedia som gav sitt stöd till nazityskland, stödja dagens krig med alla dess övergrepp och mördande av oskyldiga människor. Hoppas ni har kurrage nog att stå upp för detta och inte komma med fega undanflyckter i framtiden då vinden vänder. Ni vet ju vad som försigår.

Två dagar senare, elfte november 2005, får jag svar från Ginna Lindberg. Hon skriver:

Hej,
tack för ditt mail.
Vi har tittat igenom RAIs reportage och försökt kontrollera deras uppgifter. Problemet är att de forskare vid FOI som vi talat med säger att vit fosfor helt enkelt inte kan användas så som RAI hävdar. I korthet gick forskarnas förklaring ut på att vit fosfor börjar brinna direkt i luften, och därmed inte kan regna ner så som beskrivs i reportaget. Detta gör att vi har svårt att gå vidare på RAIs uppgifter.
Vänliga hälsningar
Ginna Lindberg
Utrikeschef SR Ekot

Fem dagar senare, sextonde november 2005, kunde Ekot berätta sanningen; att USA använt fosforbomber i Faluja. Då hade Ekot fått kännedom om att en US-amerikansk armetidning publicerat uppgifter som bekräftade att fosforbomber använts i Falluja. Därmed ansåg Ekot att det var sant, det som tidigare inte varit sant, men som italienska TV-kanalen RAI gått ut med en dryg vecka tidigare. Då skrev jag ytterligare ett mejl till Ginna Lindberg:

Hej igen!
Nu kanske det är dax att gå vidare med ett inslag om FOIs inkompetens alternativt lögn.

Ni som hänger med och lyssnar på Ekot och de redaktioner som lyder under Ekot – P1 morgon och Studio ett – vet att just FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) och Försvarshögskolan är de organ vars medarbertare oftast får framträda som så kallade experter när det gäller USA:s krigsföring runt om i världen. Och genom att välja rätt ”experter” kan man som medieredaktion försäkra sig om att få ”rätt” svar. Då slipper man censurera.

Läs också: Vilhelm Moberg:s brev till dåtidens Radiotjänst med anledning av dess stöd till nazityskland. Den statliga och påstått neutrala och oberoende radion tycks ha förkärlek för de mäktigaste förtryckarregimerna.

Lokalpressen censurerar kritiska röster på Gotland

Den bitvis mycket vildvuxna debatten där har väckt stor irritation hos många av öns makthavare av olika sorter.
/…/
Nu har reglerna stramats upp en del…

Så skriver idag ledarskribenten Håkan Ericsson i Gotlands Tidningar. Jag har läst liknande berättelser skrivna av personer i ledande ställning i lokalpressen – att de lokala småpåvarna klagat på undersåtarnas åsiker på de två lokaltidningarnas gemensamma hemsida Hela Gotland och velat få debatten stoppad. Tidigare har jag tyvärr inte sparat på dessa texter och kan därför inte göra någon källhänvisning. Men faktum kvarstår att under påtryckningar från lokala makthavare väljer lokalpressen på Gotland att censurera och begränsa möjligheten att kommentera och debattera artiklar och dess innehåll.

Det började vid årets Almedalsvecka. Troligen hade småpåvarna ansett att de gästande politikerna, lobbyistern och medieuppbådet skulle ägna viss uppmärksamhet åt Gotlands lokalpress under sin vistelse här. Troligen hade småpåvarna därför tryckt på och velat få diskussionen på Hela Gotland stoppad under Almedalsveckan. Och stoppad debatt blev det. Helt plötsligt kunde man bara kommentera ledarartiklar och insändare. Vi debattörer blev självfallet förbannade.

Hela Gotland:s ansvariga utgivare Patrik Annerud var så feg och fräck att han skyllde på ”tekniskt fel”. Eftersom jag själv sysslat med databasbaserad webbpublicering – bl a har jag byggt den här bloggen som är baserad på WordPress och en MySQL-databas – så fattade jag direkt att han ljög. Så skulle inte ett fel på kommentarsfunktionen uppträda. Dessutom kommenterade jag då det hela med att efter Almedalsveckan kommer felet att vara fixat. Och det var det. På måndagen efter Almedalsveckan fungerade allt som vanligt igen.

Men sedan vågade Patrik Annerud stå för censuren. Några veckor efter Almedalsveckan så skars kommentarfunktionerna ner igen. Denna gång var det inget tjafs om ”tekniska fel” utan det berättades öppet att läsarna inte ska få debattera fritt längre. Och så har det förblivit.

Det som man får lov att kommentera är ledare och insändare. Sedan är det bara ett ytterst fåtal nyhetsartiklar tilllåtna att kommentera. Som jag förstår det är det de nyhetsartiklar som engagerar minst som blir tillåtna att kommentera. Artiklar om politiska beslut brukar vara stängda för kommentarer.

Något som tidigare väckt stor förargelse på lokalpressens redaktioner är om man kritiserat en artikel ur journlistisk synvinkel. Det har hänt att kommentarer som påvisat felaktigheter i en artikel eller överhuvud taget kritiserat den journalistik Gotlands Tidningar presterar har lyckats reta upp nyhetschef Mats Petterson till att ge sig in i debatten. Men det har bara hänt ett par gånger. – Undertecknad blev kallad rättshaverist av Mats Pettersson. Det var kul. Det är lätt hänt för fåkunniga att tolka mig så om de inte själva är lika pålästa och kunnig i de ämnen jag väljer att debattera. Dessutom ansåg Mats Pettersson att jag gjorde hans medarbetare ledsna när jag gav uttryck för min besvikelse med den journalistik de presterade.
Annars förekommer ingen dialog om journalistiken mellan journalister och läsare. Oftast brukar kommentarer som rättar en artikel, i all tysthet, plockas bort. Det är tydligen känsligt för journalisterna att bli avslöjad som okunnig. Då tycks lokaltidningarnas ansvariga tycka det är bättre att strypa debatten och låta fel vara orättade.
Även i övrigt förekommer en omfattande censur genom att harmlösa men av någon anledning misshagliga kommentarer, i tysthet, plockas bort. I bland tas hela trådar bort och artikelns kommentarsfunktion stängs p.g.a. något harmlöst men för redaktionen eller öns småpåvar misshagligt inlägg. Så lågt värderas demokrati och yttrandefrihet på Gotland.

Britt-Marie Citron – hjältinnan som avslöjade ”Motalaskandalen” – skriver i sin bok Sölve & Co:

”Medan riksmedier står och stampar, och kvällspressen går kräftgång, genomgår landsortsmedierna en spännande utveckling. Från att ha varit referenter, rentav megafoner för de lokala makthavarna, professionaliseras landsortsmedierna i takt med att den gamla tidens redaktörer, som fostrats på tidningarna, byts ut mot välutbildade journalister som är väl medvetna om sin roll som kritiska granskare av makten”

Utgår man från vad den granskande, kritiskt tänkande, journalisten Britt-Marie Citron skriver kan tolka det som om lokalpressen på Gotland lever i en förgången tid.

Det jag har skrivit här, och nästan allt som skrivs och har skrivits som kommentarer på Hela Gotland, har fullt stöd i lagen. Man får offentligt publicera hård kritik mot personers yrkesutövning. Detta bör även ansvarig utgivare Peter Annerud på Hela Gotland känna till. Han bär läsa: Högsta domstolens dom i mål B 293-00, meddelad i Stockholm den 12 juni 2001. Dessutom bör samtliga personer i ledande ställning samt alla journalister på Gotlands två lokaltidningar läsa de yrkesetiska reglerna utgivna av Pressen Samarbetsnämnd: Spelregler för press, radio och TV Där har de väldigt mycket att lära.

Läs också:

—–

Andra bloggar som skriver intressant!