Demokratin är härmed satt ur spel

Säkerhetsbegreppet har sedan ”9/11” fått en förödande förändrad betydelse jämfört med den optimistiska, och alla individer inkluderade, betydelse som FN:s utvecklingsprogram arbetat efter sedan kalla krigets slut. UNDP såg i säkerhetsbegreppet mer än staters säkerhet. UNDP talade om det nya begrepet ”mänsklig säkerhet” i Human Development Report 1994.

”Mänsklig säkerhet (human security) kan sägas ha två centrala aspekter. Det betyder, för det första, säkerhet från sådana kroniska hot som hunger, sjukdomar och förtryck. För det andra betyder det skydd från plötsliga och smärtsamma incidenter i det dagliga livet – vare sig de inträffar på jobbet, i hemmet eller i lokalsamhället.”

Mänsklig säkerhet är nu ett minne blott. Inte tack vare terrordåden 9/11 utan för att politiska krafter utnyttjat detta dåd till att driva igenom en nyfascistisk agenda, värden över, med säkerhet som argument. Nu handlar inte säkerhet om alla individers vardagliga och långsiktiga säkerhetsproblem – ekonomisk trygghet, från arbete eller bidrag, som ger tillräcklig utkomst för att kunna betala för livets nödtorft – utan möjligheten för fåtalet att få styra över majoriteten, världen över. Genom övervakning och repression ska den rådande världsordningen bibehållas.

EU, och självklart USA, definierar brottslighet på ett helt nytt sätt. ”Brottslighet”, skriver EU-kommissionen, är inte bara ”brottslighet i egentlig mening” utan även ”bristande medborgaranda, som utan att nödvändigtvis manifesteras i straffbara handlingar tar sig uttryck i olika asociala beteenden som sammantagna kan skapa ett klimat av spänning och osäkerhet”.
Därmed kan man förstå att lagarna ska användas flexibelt och i syfte att motverka politiska omvälvningar, vare sig de sker på demokratisk väg eller genom uppror. De som försöker bilda en opinion mot den rådande nyfascistiska ideologin och dess vidhängande världsordning är föremål för säkerhetstjänsternas övervakning och kommer att drabbas av staternas repression i god tid innan opinionen blivit i kraft att demokratiskt påverka världsordningen. Demokratin är härmed, i praktiken, helt satt ur spel.

Det enda som ännu skiljer ”den fria världen” från klassiska totalitära fascistiska och kommunistiska stater är att medborgarna i västvärlden ännu tror på att de lever med demokratiska rättigheter och någon form av frihet. Media och politiker har inte fullt ut gjort klart för medborgarna vart ”den fria världen” hamnat tack vare det nya säkerhetstänkandet och vilka konsekvenserna blir. Konsekvenser som i allt större grad kommer att vara omöjliga att dölja i och med att repressionen i framtiden inte blir enstaka företeelser som drabbar muslimer utan kommer att omfatta alla som organiserar sig för att förändra världen. Det nya säkerhetstänkandet omfattar inte bara subversiva revolutionära sammanslutningar utan även demokratiskt sinnade grupper som inte har den för makten påbjudna ”medborgarandan”.
De vaga formuleringarna som används vid lagstiftning enligt det nya säkerhetstänkandet har inte bara avskaffat demokratin utan även rättsäkerheten. Samma förtyck, inklusive dess praktik i form av övervakning och repression, som ’Forum för levande historia’ har till uppgift att propagera mot, har nu införts i den fria världen. Om detta må ni berätta!

Inspirationskälla, och rekommenderad läsning, har varit ”Lagslöst land – Terroristjakt och rättsäkerhet i Sverige” utgiven 2003 av Ordfront. Det är en samling med 10 texter, av lika många författare, sammanställda av Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist. Baksidestexten berättar att ”Laglöst land handlar om ett samhälle – vårt eget – som omärkligt förändrats av händelserna den 11 september 2001.”

Frågor till SÄPO (nu med svar)

Jag ringde idag till SÄPO och blev kopplad till pressekreterare Maria Martinsson. Jag var lite irriterad och ifrågasatte publikationen ”Säkerhetspolisen 2007”.
Efter samtalet skickade jag, på uppmaning av just Maria Martinsson, ett mejl till SÄPO med mycket aktuella frågor som publiceras längst ner i den här bloggartikeln.

I publikationen ”Säkerhetspolisen 2007” framstår det, i en artikel om säkerhetspolisens historia, som om säkerhetspolisen tillkom för att skydda Sverige mot Nazityskland:

”Carlos satte omedelbart igång med att bygga upp den eftersatta säkerhets- och underrättelsetjänsten. Samtidigt försökte han få militära och politiska makthavare att vakna. Detta eftersom han var helt på det klara med att Hitler inte tänkte hålla sig lugn inom det tyska rikets gränser, något som han bland annat hade hört via sitt internationella kontaktnät.”

/…/

”Först efter det tyska anfallet mot Norge och Danmark i april 1940 kom beslutet som satte säkerhetstjänsten på fötter. Nu fick man de tvångsmedel som behövdes, bland annat brevcensur och hemlig telefonavlyssning. Allmänna säkerhetstjänsten var därmed igång och bedrev ett omfattande arbete mot sabotage och spioneri under hela kriget.”

Innan jag lyfte luren och ringde hade jag plockat fram Janne Flyghed:s doktorsavhandling ”Rättstat i kris” som finns att köpa för 59 kronor hos Federativs förlag. Klicka på REA !

Förlaget ger en bra sammanfattning av boken:

Spioneri och sabotage i Sverige under andra världskriget.

Under andra världskriget var Sverige ett internationellt spioncentrum. Regeringen skapade därför en hemlig säkerhetspolis som skulle hejda spioneriet och sabotageverksamheten i landet. Men det var styrkeförhållandena i kriget som avgjorde vilka spioner man ville sätta åt.

”Janne Flygheds bok är en väldokumenterad och lättläst utredning om hur den svenska rättsstaten i ett krisläge kom att styras av utrikespolitiska hänsynstaganden. I praktiken innebar detta att domstolarnas oberoende sattes ur spel, av undfallenhet främst gentemot den tyska stormakten. En slutsats som kan oroa också i vår egen tid av konflikter och grannosämja.”, skrev Anders Björnsson i Sydsvenska Dagbladet.

Janne Flyghed har gått igenom den hemliga säkerhets polisens arkiv och rättegångshandlingarna från spioneriprocesserna. Följ med in i säkerhetspolisens förhörsrum, in bakom rättegångssalarnas låsta dörrar, bli vittne till regeringens hemliga sammanträden!
(566 s. Utg. 1992)

I boken står att läsa att Svensk och tysk polis samarbetade redan 1938. Men vid krigsutbrottet avbröts samarbetet med andra länders polis, däribland tyska säkerhetspolisen. 1941 återupptogs samarbetet med Sicherheitsdienst (SD) igen.

Stockholms övervakningschef Martin Lundqvist, kommisarie Erik Lönn och överkonstpel Nils Fahlander reser ner till Berlin och tillbringar 4 dagar i mars som gäster hos Reinhard Heydrich chefen för den tyska politiska underrättelsetjänsten.
Lönn och Fahlander tillhör spaningsdelen hos säkerhetstjänsten i Stockholm. Lönn basade för byrå 1 som specialiserat sig på agenter från Sovjet och svenska kommunister. Fahlander var chef för byrå 3 som övervakade de allierades agenter.

Förutom sammanträffandet med Heydrich och Gestapo-chefen Henrich Muller, träffade de chefen för Gestapos sabotageverksamhet, SS-sturmbahnfuhrer Kopkow.

Detta vederlägger påståendena i SÄPO:s propagandaskrift. Läs gärna boken. Där berättas vilka informationer som växlades under de 4 dagarna i Berlin. Boken är full av fakta som skolans historieundervisning likväl som media och offentlighet numera vill tysta ner.

I vilket fall som helst slutade mitt samtal med SÄPO:s pressekreterare Maria Martinsson med rådet att skicka mina frågor som mejl. Då valde jag att fråga om dagens väsentligheter. Det vill säga de frågor som media och offentlighet i dag är extra intresserade av att tysta för att inte en uppblossad opinion ska kunna förhindra dagens folkrättsbrott. Media och offentlighet lär ta upp dessa frågor med stor emfas i sinom tid när övergreppen är omöjliga att förhindra och en folklig opinion inte kan förhindra och påverka.


Här kommer dagens mejl skickat 15:21 till SÄPO.

Hej!

Jag pratade med dig i telefon blev rekommenderad att skriva ner mina frågor för att få svar av en ”insatt” person. Här kommer frågorna med lite kommentarer till anledningen av mina frågeställningar:

Ni skriver på hemsida och in andra skrifter att:
”Syftet med verksamheten är att skydda det demokratiska systemet, medborgarnas fri- och rättigheter samt den nationella säkerheten.”

1. Ingår rättsäkerhet i SÄPO:s tolkning av begreppen ”demokratiska systemet” och ”medborgarnas fri- och rättigheter”?

Om så är fallet måste jag ifrågasätta ert intima samarbete med organisationer som torterar och inte respekterar internationella överenskommelser såsom FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter från 1948 och den speciella FN-konventionen från 1984 som förbjuder bruket av tortyr och grym, omänsklig och förnedrande behandling.

2. Känner ni till att CIA använder tortyr vid förhör?

3. Är vittnesmål, om egen och andras organisationstillhörighet och eventuella kriminella verksamhet, frampressade under tortyr eller, som ni på kanske SÄPO hycklande använder i ert språkbruk, tortyrliknande metoder rättsäkra i så måtto att vittnesmålen är sanna och utom rimlig tvivel?

4. Är CIA som organisation trovärdigt i sina utsagor i så måtto att CIA:s uppgifter är rättsäkra i betydelsen sanna och utom rimlig tvivel?

Jag tror det räcker med frågor nu. Jag önskar att frågorna besvaras med ja alternativt nej. Det sparar er tid, och ger mig största möjliga klarhet.
Sedan får ni gärna kommentera hur ni ser på er uppgift att ge allt tänkbart stöd till terrororganisationen CIA. CIA har många liv, statskupper och antidemokratiskt tillsatta diktaturregimer på sitt samvete. Detta eftersom CIA är en säkerhetstjänst tillhörigt ett land som agerar runt om i världen utifrån ett mål identiskt med dåvarande Nazitysklands. Då avser jag USA:s ambitioner att uppnå totalt världsherravälde. Detta baseras på antidemokratiska idéer med total respektlöshet för andra länders rättigheter att styra över sig själva och sina naturtillgångar. Dessutom visar USA total respektlöshet för demokratisk fattade internationella överenskommelser.

mvh
Magnus Berg


Här kommer svar från SÄPO 2008-04-21 15:41.

Hej Magnus!

Säkerhetspolisen följer svensk lag i alla aspekter av sin verksamhet. Vi anser inte att uppgifter som framkommer under användande av tortyr har något värde. Vidare tar vi givetvis avstånd från all form av tortyr.

Med det sagt har vi ingen möjlighet att lägga vår arbetstid på att diskutera vad du anser om CIA och USA.

Med vänlig hälsning
Informationssekretariatet

————————————————
Säkerhetspolisen

Box 12312, 102 28 Stockholm
Tfn: 010-568 70 00
www.sakerhetspolisen.se


Konstigt svar med tanke på vad jag faktiskt skrev i mitt mejl med frågorna. 😐


Giriga riksdagsledamöter

Studio Ett i radions P1 diskuterade idag extraknäckande riksdagsledamöter med anledning av att centerpartisten Solveig Ternström arbetar som skådespelerska och socialdemokraten och tillika justitieutskottets ordförande Thomas Bodström arbetar som advokat samtidigt som de har ett månatligt grundarvode som riksdagsledamöter på 52 900 kronor.

När jag varit i kontakt med riksdagen angående ledamöternas arvode har det alltid påpekats ytterst tydligt att arvodet är baserat på att ledamöterna är i tjänst 365 dagar om året. Så här skriver Ewa Jungstedt på enheten för administrativ ledamotsservice:

”Riksdagsledamöter anses utöva sitt uppdrag 365 dagar om året och har därmed ingen semester. En ledamot anses utföra sitt uppdrag även under perioder då kammaren har uppehåll. I uppdraget som ledamot ingår inte bara den formella rollen som beslutsfattare i riksdagen utan också täta kontakter med väljare i valkretsen ledamoten representerar samt engagemang i det parti man företräder i riksdagen. Under sommarmånaderna pågår en hel del aktiviteter som en ledamot deltar i utanför riksdagshuset.”

Även på riksdagens hemsida betonas att riksdagsarbetet är ett heltidsuppdrag:

”Reglerna för ledamöterna utgår från att de arbetar med sitt uppdrag 365 dagar om året. När en ledamot är sjuk eller föräldraledig minskas arvodet i stort sett enligt samma regler som för statsanställda, men beräknat på sju dagars arbetsvecka.”

Thomas Bodström, riksdagsledamot, justitieutskottets ordförande, advokat och blivande deckarförfattare, säger sig bara fullfölja tanken med riksdagsuppdrag och betonar i sin tolkning att det är ett uppdrag och att man ska kunna fortsätta leva i verkligheten.

Margita Björklund, före detta folkpartistiskt kommunalråd i Göteborg, ger inte mycket för påståendet att arbetet vid sidan om är till för att hålla kontakt mer verkligheten:

”Är det så att man uppbär 50 000 i månaden och dessutom jobbar som filmskådespelare eller något liknande och tar in pengar den vägen så skulle jag vilja säga att det är glädjen i pengar som styr absolut inte att för att känna på verkligheten.”

Även i programmet Studio Ett framkommer att de höga arvodena en gång i tiden motiverades utifrån att riksdagsarbetet är ett heltidsarbete. Margita Björklund berättar att från allra första början var inte riksdagsman ett heltidsarbete utan kammaren sammanträdde ett antal månader per år och då utgick riksdagsarvode. Resten av året arbetade riksdagsledamöterna med sina egentliga yrken. Men undan för undan höjdes riksdagsledamöternas röster om hur otroligt betungnade det var att hålla kontakt med valkretsen, att läsa in sig på alla handlingar och att förbereda alla tal. Från riksdagsledmöternas sida ansåg man sig tvungen att ha arvode 12 månader om året. Och för att riktigt hålla kontakt med valkretsen har man många veckor då man är riksdagsfri. – 12 veckor sommarlov och 4 veckor jullov bl.a. – Vanligtvis är även alla måndagar och fredagar lediga från arbete i riksdagen på grund av att riksdagsledamöterna ägnar tid åt andra uppgifter än riksdagsarbetet i Stockholm.

Jag konstaterar att trots all ledig tid som är avsedd för arbete i valkretsen är det ytterst sällan medborgarna kommer i kontakt med sin riksdagsledamot. Jag har i varje fall aldrig träffat på en riksdagsledamot på stan eller någon annan plats om det inte varit som ett led i valrörelsens valfjäsk.
Man kan också fråga sig hur riksdagsledamöter som tidigare ansåg sig behöva arbeta med sitt uppdrag under årets alla dagar – eller åtminstone ansåg sig behöva betalt för årets alla dagar – nu anser sig klara av riksdagsarbetet som en bisyssla vid sidan av sitt vanliga yrke. Jag antar på goda grunder att de struntar i att läsa de handlingar, beslutsunderlag, de borde läsa för att kunna fatta välgrundade och bra beslut.

Bra att bidragsberoende f.d. politiker uppmärksammas

Aftonbladet har gjort en strong insats när de listat de f.d. riksdagsledamöter som uppbär inkomstgaranti.

Redan 2001 tog jag kontakt med riksdagens pensionshandläggare och fick ut uppgifter på hur kostnaderna för f.d. riksdagsledamöters pensioner och inkomstgarantier hade utvecklats de senast 10 åren. Från det brutna räkenskapsåret 1990/1991 till räkenskapsåret 2000 ökade kostnaderna med 300 procent. Vid tidpunkten för min förfrågan hade diskussionerna om sjukskrivningskostnadernas utveckling blivit en stor grej i media och inom politiken. Dessa kostnader hade, procentuellt, ökat varken mer eller mindre än kostnaderna för f.d. riksdagsledamöters pensioner och inkomstgarantier.

Eftersom frågan om sjukskrivningskostnaderna var så heta så tog jag kontakt via mejl och telefon med de flesta större riksomfattande medier – tidningar, radio och tv – för att får dom att uppmärksamma vad f.d. riksdagsledamöter kostar skattebetalarna. Men det var som att ropa i rymden. Ingen var intresserad av att rikta kritik mot fullt friska, arbetsskygga, bidragsberoende, f.d. politiker. All medial bidragskritik riktades nedåt mot de sjukskrivna.

Kanske har Aftonbladet nu lyckat bryta det mediala tabu som skyddat bidragsberoende politiker från granskning. Kanske vågar andra medier nu följa upp det som Aftonbladet lagt grunden till. (Jag måste bara här inflika ett erkännande till tidningen Stockholms City som redan 30 oktober 2003 hade en artikel om bidragsberoende f.d. landstingspolitiker som inte ville arbeta.)

Ur högerns synvinkel så bör inte politikernas arvoden och privilegier belysas och ifrågasättas. Borgerligheten önskar mer privilegier till politiker utifrån en plan att privilegierade sossar och vänsterpartister kommer att tänka precis som högerspökena själva och bli skattekverulanter och försvarare av orättvisor. Att borgarna har räknat helt rätt på den punkten kan man inte betvivla. Socialdemokraternas och Vänsterpartiets riksdagsledamöter har visat sig ha ytterst lite till övers för solidaritet och rättvisa i praktiken.

Svenskt Näringsliv vill öka korruptionen på Gotland

Svenskt Näringslivs Anders Thomasson vill öka korruptionen på Gotland. Jag har redan skrivit 6 artiklar om den gotländska korruptionen men tydligen är inte alla företagare med på korruptionstågen och därför publicerar idag Anders Thomasson en debattartikel i både GA & GT där han bland annat vill att de ”informella kontakterna” förbättras mellan kommunens tjänstemän och företagarna. Och är det något som garanterar möjligheten till korruption är det informella kontakter. Det är svårt att tänka sig att Anders Thomasson skulle vara omedveten om detta faktum så min slutsats är att det är just företagarnas möjlighet att påverka kommunens tjänstemän genom korruption han är ute efter. Jag har tidigare skrivit att:

Tisdagen den 6 november åt jag lunch på Ali:s som ligger strax utanför Österport. Vid bordet bredvid lunchade 3 män. Jag hörde inte allt som sades men jag hörde intressanta fragment. De tre pratade om just bygglov. En av männen sa “det händer ju att man får med sig en flaska wisky”. Varpå en annan nämnde att det finns regler för hur dyr gåva man får ta emot. Vilket replikerades av den förra med “så billig wisky kan man hellre vara utan”.

Gotland kommun måste ta ett arbetsgivaransvar och tillse att deras anställda inte hamnar i alkoholträsket på grund av wisky de får vid sin tjänsteutövning. Och ur ett medborgar- och demokratiperspektiv är det mer öppenhet och respekt för gällande lagar som behövs, inte fler informella möten mellan kommun och näringsliv.

Som Anders Thomasson skriver så har kommunen tillsammans med näringslivet redan bildat Tillväxt Gotland en förening som ska vara ett forum för dialog mellan kommunen och företagare. Däremot har ingen liknande förening startas för dialog mellan kommunen och medborgarna. Det skulle behövas bland annat av den anledningen att kommunalrådet Eva Nypeliuz (c) har som vana att trotsa förvaltningslagen och inte svara på mejl och brev som kommer in från undersåtarna.

Kommunen för en politisk linje med korporativistiska (korporativism är en fascistisk och nazistisk ideologi) förtecken som gynnar företagen på medborgarnas bekostnad. Och vi kan förvänta oss att ännu mer av kommunens tillgångar bortslumpas till enskilda företagare.