Miljöpolitiken är stötande

Näringslivet tar inte sitt miljöansvar utan tvärt om hindrar marknaden för miljövänligt genom att ta ut högre vinster på miljövänliga produkter än mindre miljövänliga dito. Det är helt oacceptabelt att lägga miljöansvaret på individnivå och samtidigt motverka ekonomiskt pressade konsumenters förmåga att välja miljövänligt. För de ekonomiskt svaga blir miljötänkandet ytterligare en börda att bära som innebär skuldkänslor och dåligt samvete.

Lika hänsynslöst slår miljöskatterna mot de som lever under ekonomisk press. Genom att lägga på miljöskatter och miljöavgifter på livets nödtorft tvingas de fattiga ta miljöansvar genom att försämra sina levnadsförhållanden. De bättre bemedlade kan fortsätta med samma levnadsstandard men får betala lite mer. Men att betala lite mer är inte detsamma som att ta miljöansvar eftersom ökade kostnader inte leder till minskad miljöpåverkan. Därför är alla former av miljöskatter och miljöavgifter klassorättvisa. De fattiga tvingas inskränka sin livsföring medan de som har råd enbart tvingas betala mer men kan fortsätta leva sina liv som tidigare.

Det finns bara en rättvis väg att gå. Det är att politikerna bestämmer vilka varor som är oacceptabla ur miljösynpunkt och förbjuder dessa, och ransonerar det som är miljöskadligt men som bedöms vara nödvändigt. En viss mängd t.ex. bensin per capita, hushåll eller behov. I städer är behovet av bensin ytterst litet. Däremot behöver glesbygdsbor, där kollektivtrafiken är obefintlig, bensin.
Det är inte rätt att de som har råd ska få förstöra miljön för de fattiga medan de fattiga ska tvingas inskränka sina liv för att ta hela ansvaret för att rädda miljön både sig själva och de miljöförstörande rika.

Tyvärr har miljöskatter och miljöavgifter ett stort stöd politiskt och inom miljöorganisationer som Svenska Naturskyddsföreningen. Men det har heller inte förekommit någon större debatt i frågan. Sedan Miljöpartiet, på 80-talet, började föra fram tanken på grön skatteväxling har inga andra lösningar diskuterats på allvar. Fram till EU-medlemskapet förbjöds många miljöskadliga produkter som Clorin. Men efter Sveriges medlemskap i EU har många av dessa produkter, som Clorin, återigen blivit tillåtna. EU:s politiska linje är att marknaden själv ska styra. En euro är en röst. Därmed har EU av ideologiska skäl avvisat andra förslag för att motverka miljöförstöringen än miljöskatter och miljöavgifter. Och dessa slår som sagt hårt mot de ekonomiskt svaga, som tvingas till inskränkningar, medan bättre bemedlade endast drabbas på så vis att de får ökande utgifter men kan fortsätta åka bil till jobbet och ha drygt 20 grader inomhus med mera. Denna klassorättvisa måste upp till debatt.

När det gäller utsläppsrätter så subventioneras de Svenska företag som omfattas av staten. Företagen får sig tilldelade gratis utsläppsrätter efter behov. Trots denna gratis tilldelning avser bland annat el-producenter att baka in en kostnad för utsläppsrätter i priset och alltså ta betalt för sina skattefinansierade utsläppsrätter av konsumenterna.

För företagen är alltså miljön en vinstmaskin att skinna konsumenterna med. Företagens påstådda miljöansvar är i själva verket ett ansvar de lägger helt på konsumenternas axlar. Ska vi acceptera detta? Och ska vi acceptera miljöpolitikens klassorättsvisor?

Lita aldrig på Socialdemokraterna

Glömskan är Socialdemokraternas bäste vän. Det märks inte minst i bloggosfären där många kritiserar den sittande regeringens politik och drömmer om att åter få se Socialdemokraterna styra. Inte ens Mona Sahlin och hennes bandhundar bland de intellektuellt livegna sossebloggarna tycks komma ihåg Socialdemokraternas förda politik. Den politik som faktiskt fördes av sosseregeringen och som gjorde att inkomstklyftorna nådde sin dittills största nivå i modern tid år 2005. För att sedan slå nytt rekord 2006. En av de livegna,Bengt Silverstrand, har till och med mage att skriva om ”en socialdemokrati som träget ägnar sig åt sin huvuduppgift nämligen att bekämpa orättvisor och främja jämlikheten”. Detta gör han i en kommentar på husbonden Mona Sahlins anklagelser mot Fredrik Reinfeldt i DN nyligen. Mona Sahlin anklagar i DN Reinfeldt för att ha svikit sina vallöften: ”Han leder en regering som konsekvent och medvetet försöker vilseleda sina väljare.” Att Mona Sahlin kastar sten i glashus med sin uppenbara dubbelmoral tycks inte lägga hemsko på hennes angrepp. Båda använder lögnen för att ge sken av att det finns skillnaden mellan borgerligheten och det egna partiet. Med sin uppenbara avsikt att ljuga och vilseleda har varken Sahlin eller Silverstrand någon anledning till att klaga på politikerförakt. Det är sådana som Sahlin eller Silverstrand som föder och göder det.
För övrigt slängde Bengt Silverstrand omgående på luren, en gång för några år sedan, när han hade haft en debattartikel i DN och jag ringde till honom och ville diskutera hans negativa attityd till missbrukare. Eftersom jag tycker det är helt oacceptabelt att agera på det viset ringde jag upp igen och då hotade han mig med polis. Så kan det gå när medborgare vill komma i kontakt med de så kallat folkvalda.

Under Socialdemokraternas styre har lönernas andel av BNP stadigt minskat och är nu den lägsta på 60 år. I industrin är lönernas andel av produktionsresultatet nere på 1910-talets nivå. Den del som löntagarna har förlorat har hamnat i aktieägarnas fickor.
Vinsternas andel av BNP har från 22 procent av förädlingsvärdet 1980 stigit till dagens 38 procent. Den omfördelningen räknade några bankekonomer på för några år sedan och kom fram till att hushållen i allmänhet förlorat omkring en tusenlapp i köpkraft sedan början av 70-talet.
Eftersom vinsternas andel av BNP har ökat och lönerna minskat har beskattningsunderlaget också minskat. Den effektiva bolagsskatten i Sverige är endast 12 procent. Bara Hong Kong och Singapore ligger på en lägre nivå enligt en kanadensisk studie.

Arbetarrörelsen gjorde 90-talet till ett förödande decennium för folkflertalet p.g.a. Socialdemokraternas skattereform, LO-kollektivets urusla löneavtal och rekordhöga hyreshöjningar.
Den offentliga sektorn och därmed den gemensamma välfärden drabbades av ödesdigra nedskärningar till följd av att statskassan gick miste om de 190 miljarder per år som Socialdemokraterna, genom skattereformen, omfördelat till de högavlönade. En liten läcker, egenhändigt framkallad, ekonomisk kris för att motivera nedskärningar som främst drabbar fattiga.

I början av 90-talet avvecklades beredskapsjobben och ersattes av arbetsmarknadsåtgärder där ersättningen var helt knuten till de försämrade a-kassereglerna och lägsta aktivitetsstödet.
Sedan 2001 har kvalificeringsreglerna för a-kassa förändrats och kraven på de arbetslösa ständigt ökat. Nu finns en bortre parentes där a-kassan upphör och den fortsatt arbetslöses enda utväg blir socialbidrag. enligt så kallat existensminimum. Däremot har inga försämringar av statsråd och riksdagsledamöters inkomstgarantier genomförts.

En ledamot som avgår före 65 års ålder efter minst 3 års sammanhängande arbete i riksdagen har rätt till inkomstgaranti. /…/ Hel inkomstgaranti kan den få som varit ledamot i minst 12 år. Garantin är då 66 procent av det arvode och eventuella tilläggsarvoden som betalas när ledamoten avgår. Men första året är garantin alltid 80 procent.

Man förstå att åtskilliga är redo att sälja sin själ, sin röv och sitt kön för att komma i åtnjutande av sådana förmåner. För demokratin är denna prostitution förödande.
För några år sedan ringde jag till Socialdemokratiska riksdagsledamoten Pär-Axel Sahlberg för att föreslå likabehandling av vanliga arbetslösa och f.d. riksdagsledamöter. Man tycker att de lagar och regler politiker anser lämpliga för undersåtarna även borde vara lämpliga för dem själva. Men jag tror inte den tanken föll i god jord. 😉

Trots långvarigt Socialdemokratiskt styre så lever närmare en tiondel av Sveriges befolkning i fattigdom enligt EU:s statistikorgan Eurostat. Det är lägst andel inom EU men flerdubbelt fler än hur det var i Sverige 1990.

1997 infördes möjlighet för socialtjänsten att kräva motprestation för att bevilja socialbidrag. Socialbidrag är, som de flesta inte tycks veta, hyra + 3200 kronor som ska täcka _allt_ övrigt. De som gnäller på lata socialbidragstagare ombedes testa att leva ett halvår på den ekonomiska nivå. Tills de skaffat den erfarenheten ska de hålla käft.

Att införa den ofrihet som skräcken för att tvingas leva på socialbidrag innebär är en metod avsedd att disciplinera de med lyckan att ha en anställning. Och det har blivit mindre protester och tystare på arbetsplatserna. I kombination med sämre anställningstrygghet och utbrett användande av timmanställningar har Socialdemokraterna och LO lyckat trycka ner Sveriges arbetarklass i skorna och framkalla en mentala ohälsa som ligger i världstopp.

Glöm heller inte pensionsreformen som kommer att göra arbetarklassen till framtida fattigpensionärer. Den genomförde den dåvarande socialdemokratiska partiledning, ihop med de borgerliga, trots massivt motstånd från partimedlemmarna. Den suveräne författaren och tillika socialdemokraten Sven Lindqvist har skrivet en utförlig redogörelse för hur partiledningen åsidosatte interndemokratin för att göra sina väljare till fattigpensionärer. Artikeln publicerades även i Ordfront Magasin nummer 5 2000 och Sven Lindqvists utmärkta essäsamling Framtidslandet. Citat ur artikeln:

– Stämmer det att 95 procent av svaren [från samråd nummer 3 av 3 i ordningen] är kritiska till innehållet i fempartiuppgörelsen? frågade LO-tidningen 24/1 1997.

– Diskussionssvar går inte att procentberäkna, svarade socialförsäkringsminister Maj-Inger Klingvall.

 

Därför alla lögnaktiga Socialdemokratiska politiker och wannabees: Sluta sprid era lögner och granska er egen politik.

Så länge Socialdemokraterna för en politik helt enligt den nyliberala linje som förespråkas av det EU, som Socialdemokraterna och LO lurade in Sverige i med falska löften, kan inte vi som vill ha ett människovärdigt, solidariskt samhälle utan fattigdom och klassklyftor tro att något blir bättre med en Socialdemokratisk regering än med den nuvarande öppet borgerliga.

Bön för kända och okända makthavare

Jag har ännu inte sett Roy Andersson:s nya film Du levande men hittade idag ett citat från en scen ur filmen som jag finner lysande. Fantastiskt att med så få ord beskriva så mycket av vår värld.

”Snälla herre förlåt dom som bara tänker på sig själva, förlåt dom som är giriga och snåla. Dom som luras och bedrar och blir rika på att betala usla löner, förlåt dom som förödmjukar och skändar, som bombar och ödelägger städer och byar, regeringar som undanhåller sanningen från folket, domstolar som utdömer för hårda straff och dömer oskyldiga, tidningar och tv-kanaler som vilseleder, som leder uppmärksamheten från det som är viktigt.”

Det enda jag saknar är att även public service-radion med Dagens Eko och dess underavdelningar P1-morgon, Studio Ett och Godmorgon Världen borde framhållas tillsammans med tidningar och tv-kanaler, som vilseledande.
I medieundersökningar brukar just Dagens Eko hamna i topp bland nyhetskonsumenter när det gäller trovärdighet. Det är allvarligt med tanke på den rasistiska och främlingsfientliga vi-och-dom bild som Dagens Eko presenterar som opartisk verklighetsbild.
Att använda förment oberoende och opartiska medier som propagandaspridare för indoktrinering av medborgare är betydligt allvarligare ur demokratisynpunkt än när uppenbart diktator- eller regeringstrogna medier sprider propaganda. Är man medveten om att det är fråga om propagandaspridning är man mycket mer uppmärksam och kritisk till det som påstås. Men mot påstått opartiska Dagens Eko är har de flesta nyhetskonsumenter garden nere och blir följaktligen ett lätt byte för indoktrinering.

Resultatet av USA:s krig – en soldats berättelse

Signaturen IntnsRed, som skrivit nedanstående berättelse utifrån sina egna upplevelser som en del av USA:s krigsmaskineri, driver sedan flera år tillbaka den USA baserade linuxsajten debianHELP på ideell basis.
debianHELP finns också en mycket informativ tråd för politiska diskussioner. Där har vi icke amerikaner mycket att lära om USA:s inrikes och utrikespolitik som våra svenska medier med stor medvetenhet avhåller oss från att få veta.
Jag rekommenderar varmt läsning av debianHELP:s tråd Political Economy där mestadels US-amerikaner diskuterar USA.
Nedan skriver IntnsRed om sina två uppdrag i Honduras och vilka följderna av USA:s krig blev för de som levde där.

Resultatet av USA:s krig – en soldats berättelse

During the 80s when I was in the military, I was deployed to Honduras twice as part of Reagan’s war on Nicaragua. The missions were both the same — practice deployment, provide some security for engineers who were building roads and airstrips, train the Hondurans a little, and basically show a US military presence.

The first trip sucked. The people in Honduras there were basically poor subsistence farmers. They owned little plots of land and grew the ”Aztec trilogy” — corn, beans, and squash — in enough quantity to feed themselves and sell a little at the local market. Worse — remember, I was a gung-ho, thoroughly-indoctrinated GI at the time — beer was scarce and all the farmers’ daughters were Catholic. So we weren’t able to do much drinking and whoring. All in all, a thoroughly shitty deployment.

A year later I was sent back — and what a difference a year made! I remember in particular one little town that I had also visited the first year. The second year the town had a cement block building! It was the combination town hall, police station, etc., all wrapped up into one.

But even more shocking was the terrain and the local population. During that year US ”foreign aid”[sic] started flowing big-time. All of the campesino’s (the family farmers) land was bought up and was organized into huge plantations. The plantations grew broccoli and strawberries to be exported to the US market.

For the now-unemployed family farmers, this was a social disaster. First, any one of them would sell you their daughter for the night, for the week, for however long you were willing to pay. That surprised me. Even more surprising was the way the farmers worked.

The former family farmers were forced to compete for jobs on the plantations. But there were jobs available only basically at two times of the year — planting season and harvest season. For the rest of the time the farmers were unemployed.

So, how did the people who imposed this system handle the situation? Alcohol was a key. Drunken farmers were all over the place and beer was cheap. I never saw obvious drunkeness in my first deployment. But in my then-warped view, the second deployment was much better — plenty of warm beer and warm farmers’ daughters.

The most shocking thing I saw was the role of US foreign aid. After all, those formerly independent farmers were now unemployed and half-starving most of the year. So the US gov’t came to the rescue! The US Agency for Int’l Development distributed huge sacks of wheat — complete with the American flag on each bag of wheat.

There was only one problem though.

Those people of rural Honduras didn’t grow wheat and were unfamiliar with it. They didn’t know how to cook with wheat. Again, the US gov’t came to the rescue! They distributed — I’m not kidding — these Spanish-language booklets of recipes and instructions on how to cook wheat.

I was dumbfounded. They took an honorable people who were poor — but surviving fine — and turned them into semi-employed beggars. The US got cheap broccoli and strawberries and some members of the Honduran oligarchy no doubt made out like bandits. But to me, it was a simple case of imperialism and capitalism ruining a viable culture and social structure.

(Draw your own parallels to the death of family farms in the US mid-west.)

IntnsRed
050913

Sveriges mest olämpliga och intelligensbefriade beslutsfattare

Naturvårdsverket tycker inte att det är förenligt med strandskyddet att göra om ett förråd till gäststuga, så som ägaren önskade rapporterar Hela Gotland idag. Naturvårdsverket skriver också att ”man i sitt dagliga arbete kan se en tydligt trend i en så kallad smygande privatisering av landets strandområden. Naturvårdsverket anser att i områden med stort tryck på stränderna skall mycket stor restrektivitet vid dispenshantering gälla”.

Tänk om politiker och tjänstemän inom Gotlands kommun vore av samma åsikt. Då kunde Gotland få fortsätta vara en ö där stränderna är allmänna strövområden. Men när korrupta kommunens politikers och tjänstemäns älskling nummer ono vill anlägga en pool på strandskyddad mark så fanns det tydligen starkt vägande skäl för att bevilja bygglov. Skälet är att det är just älsklingen Pigge Werkelin som för egen vinning vill exploatera stränderna. Det är ett skäl som överväger alla andras intressen här på Gotland, även om idiotins mästare Lars Thomsson (c) påstår att skälet inte är Pigge utan att: ”Det är fullt klart att det behövs pooler”.
Att vänsteroppositionen röstade nej beror enbart på att de sitter i opposition och deras röster inte betyder något i praktiken. De andra kommer ändå att se till att Pigge får som han vill. Hade vänstern varit i majoritet hade de garanterat lagt sina röster på Pigge.

På Gotland finns det en samling idioter (och nu talar jag om politiker så klart) som på fullt allvar tror att våra besökare inte ser långa böljande sandstränder, för sin inre blick när de funderar på att resa till Gotland under sommaren, utan ser pooler. Idioterna tror att pooler ska kunna ersätta Sudersand, Tofta med flera playor.

Jag har inget emot pooler så länge de byggs med måtta. Inte byggs på stränder, som på Gotland. Eller byggs med skattemedel, som på Gotland.
Burgsviks camping har en supersnygg poolanläggning. Den ligger inte på strandskyddat område eller mark med allmänintresse. Och den är inte finansierad med skattemedel. Men jag tror inte den drar mer besökare till campingen. Däremot tror jag att det ger goodwill att kunna erbjuda sina campinggäster bad i en så elegant pool. Det kan ge ringar på vattnet för enskilda campingar men att som kommun satsa pengar på pooler och bevilja bygglov på stränder är så jävla korkat att jag, med detta och andra idiotier som grund, nominerar Gotlands politiker till Sveriges mest olämpliga och intelligensbefriade beslutsfattare.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Intressant