”Människan är en lögnaktig ohyra, en flock blodtörstiga vargar som inget hellre vill än att slita varandra i stycken i sin strävan efter herravälde. Den förslavade är inte bättre än sin mästare, bara svagare. De oskyldiga bevarar sin oskuld endast i kraft av sin oförmåga.”
[Ur: 1793 Av: Niklas Natt och Dag]
Hundägare bevisar vanligtvis tesen ovan. Hundägare tenderar att behandla sina hundar utan empati, respekt eller värdighet.
Hundar förhindras att få ägna sig åt sina intressen såsom att nosa, hälsa på andra hundar, gå dit de vill samt springa lösa.
Hundar kan bli ryckta i kopplet och på andra sätt behandlade våldsamt och hänsynslöst på ett sätt som hundägare vanligtvis inte skulle utsätta en människa för.
Orsaken till detta är makt. Makt över hunden. Absolut makt över hunden.
Skulle hundägaren behandla en människa, en nära vän, sin partner, sitt barn med samma hänsynslöshet som hundägaren benhandlar sin hund skulle den utsatta människan vanligtvis inte acceptera detta. Det skulle bli slut på vänskapen, på förhållandet eller bli en anmälan till socialtjänsten. Den risken tar inte hundägaren. Hundägaren är alltså en feg skitstövel som bara vågar vara hänsynslös mot sin hund. Hunden har ägaren absolut makt över. Hunden kan inte lämna relationen och kan heller inte anmäla för misshandel, även att grov djurmisshandel är brottsligt – djurmisshandel av normalgraden är däremot fullt lagligt och därför omfattande. Med den tryggheten i ryggen beter sig hundägaren som den hycklande fega ohyra som människan är.
