Golden retrievern Linux gillar Stockholm

160608-003

160611-001

160614-006

160617-010

160617-012

160620-005

160622-004

160623-003

160623-007

160707-006

Linux och hans husse har haft den stora glädjen att få vara en dryg månad i Stockholm den här sommaren. Det var en kick för oss båda. Husse blev glad av den positiva och öppna atmosfären.

Det blev mindre gnäll över att Linux sprang lös, denna månad Stockholm, än vad det blev under den första veckan då vi var tillbaka på Gotland. Ändå träffade vi på tusenfalt mer människor och hundrafalt mer hundar under tiden i Stockholm än vi gjorde första veckan tillbaka på Gotland.

Det var så lite gnäll över Linux, under månaden Stockholm, att det nästan går att räkna på händernas fingrar. Uppenbarligen råder i Stockholm en betydligt större tolerans för hundar bland hundägare och icke hundägare än vad det finns i övriga Sverige. Här på Gotland är det ju inte bara bofasta som klagar utan folk med allehanda dialekter. Fuck you, tycker jag.

Linux lycka i Stockholm bestod i att han träffade hundratals hundar. Han sprang fram till nästan alla vi mötte. Det tyckte husse var jobbigt. Men husse är lydig och underkastar sig Linux vilja precis som det ska vara. Nästan alla hundar Linux hälsade på var sociala och glada. Men en labrador var sur som fan och bet Linux i örat. Men av det lärde Linux ingenting; Han fortsatte springa fram och hälsa på alla. Och vid de få andra tillfällen någon var sur sprang Linux glatt därifrån. Linux vill absolut inte bråka. Därför är husse och Linux så in i helvete sura på alla gnälliga idioter som inte förmår glädjas åt fria glada hundar. Bl a därför saknar vi Stockholm. Vi vill ju bara få gå omkring utan att hela tiden bemötas av detta enerverande småsinta gnäll. Är världen verkligen så perfekt att det inte finns något väsentligare att gnälla på än en lösgående golden retriever?

Till minne av min golden retriever Alfa

Golden retrievern Linux och hans barn

150905-010

150905-011

150905-012

150905-013

150905-014

Förra lördagen fick Linux träffa tre av sina nio barn. På de tre översta bilderna är det Linux barn Cassie, Daisy och Leo som busar. På de två nedersta bilderna är även pappa Linux med.

Linux är en ren golden retriever. Barnens mor är hälften golden retriever, hälften labrador retriever. Barnen är följaktligen tjugofem procent labrador retriever, sjuttiofem procent golden retriever.

Moderns färg är svart. Som synes av bilderna är Cassie som en golden retriever medan syskonen Daisy och Leo är som gula labrador retrievrar.

25 bilder på golden retrievern Linux och havets vågor

150829-001

150829-002

150829-003

150829-004

150829-005

150829-006

150829-007

150829-008

150829-009

150829-010

150829-011

150829-012

150829-013

150829-014

150829-015

150829-016

150829-017

150829-018

150829-019

Linux älskar vatten. Mest gillar han vattnet när det blåser och vågorna går höga. Sådana vågor var det igår då bilderna togs.

En annan gång gick han i vattnet från Kruttornet till Kallbadhuset i Visby. Där är som en mur mellan vattnet och strandpromenaden som går ett antal meter därovan. Den dagen blåste det som fan. Jag gick uppe på strandpromenaden och såg Linux bland vågorna nedanför mig. Men så försvann han. Det var en våg som sköljde över Linux så han blev under vattnet i flera sekunder. Så blev ha synlig igen lika glad som vanligt. Jag tror ha tyckte det var häftigt med jättevågen.

På bilderna nedan har Linux råkat glida nerför klippan ned i vattnet. Det var uppenbarligen inte avsikten…

150829-020

150829-021

150829-022

150829-023

150829-024

150829-025