Låt företaget Leva dö om Leva inte kan överleva på marknaden

131130-003

Jag imponeras inte av medelmåttighet. Detta gör att jag troligen framstår som en gnällspik här på Gotland. På Gotland lägger man ribban på marken och hyllar de som tar sig över.

Det senaste man hyllat på Gotland är företagare som tagit emot gratis arbetskraft. Ja, just det. Man hyllar företagare för att de tagit emot gratis arbetskraft. I hyllningskören instämmer även socialdemokraten Hanna Westerén som är överavlönat kommunalråd och ordförande i socialnämnden. Som ordförande med socialbidrag som sitt ansvarsområde borde hon snarare vara mån om att det skapas riktiga jobb. Det blir inte fler riktiga jobb så länge företagen erbjuds gratis arbetskraft. Men Hanna Westerén går så långt så att hon påstår att denna gratis arbetskraft är inne på arbetsmarknaden. Men som alla tänkande människor vet så är en marknad en plats där man betalar för det en vill ha. Att någon får någons arbetskraft gratis har inget med marknad eller marknadsmekanismer att göra. Och när gratisarbetstiden är över står den gratis arbetskraften lika arbetslös som tidigare utkonkurrerad av annan gratis arbetskraft.

Vad gäller Gotlands kommunalråds kompetens så förstår man dess brist på kompetens om man tänker på urvalsprocessen. De som kandiderar får bevisa sin lämplighet genom att ta sig över en ribba som ligger på marken. De som lyckas får bli kommunalråd.

På samma sätt utses de tre ledarskribenterna på öns tidningar. Med undantag för Mats Linder. Han blev värvad från fastlandet och därför lade de väl den ribba han skulle hoppa över, för att få jobbet, ganska högt.  Han är både intelligent och har integritet. Ett tydligt bevis för detta ser man om man jämför hur moderaten Mats Linder och centerpartisten Eva Bofride tänker om det krisande företaget Leva och dess önskan att få köpa Kungsladorna, som Leva hyr av kommunen sedan 2009.

Redan rubrikerna är talande för de två ledarskribenternas diametralt olika intellektuella prestationsförmågor. Mats Linders rubrik lyder ”Leva eller låta dö, det är helt fel fråga”, medan Eva Bofrides lyder ”Vem skadas om Leva får köpa”.

Eva Bofride är uppväxt på Gotland och ser uppenbarligen särbehandling och nepotism som något självklart. Hon bryr sig inte om kommunallagens krav på att alla företag och individer ska behandlas lika. Att kommunen ger ett företag fördelar, som andra företag inte får, ser inte hon som ett problem. Hon inser inte hur särbehandling och nepotism påverkar företagsklimatet. Men det gör Mats Linder.

Företaget Leva är ett sådant där företag som lyckats ta sig över en ribba som låg på marken och därmed blivit privilegierat i den kommunala byråkratin. Eller så är det ren nepotism som ger Leva en särställning bland kommunens politiker och tjänstemän.

Leva fick 2009 kommunens tillstånd att ställa upp två visningshus på parkeringen utanför kallbadhuset i Visby hamn. Det var samma år som Leva började hyra Kungsladorna av kommunen. Det hade ju inte varit väldigt anmärkningsvärt med uppställningen av de två visningshusen om det inte varit för att kommunen på våren samma år avhyst två biluthyrningsfirmor från hamnområdet eftersom, som det sades, det behövdes fler parkeringsplatser i hamnområdet. Ann-Sofi Lindskog, chef för gatu- och markavdelningen vid kommunen, tyckte enligt Gotlands Tidningar att det var fel att kommunen ska gynna ett par hyrbilsfirmor med attraktiv mark i hamnen. Men Leva fick minsann plats i hamnen några månader senare. Husen var på plats veckan innan Almedalsveckan började. Ann-Sofi Lindskog tyckte uppenbarligen att det var okey att gynna just Leva med attraktiv mark i hamnen.

När jag kollade så hade avhysningen av biluthyrarna skapat 17 nya parkeringsrutor medan Leva:s två visningshus lagt beslag på nästan lika många.

Trots denna gynnsamma kommunala särbehandling 2009 så var Leva inte nöjt med kommunen. I mars 2012 grät Leva ut i lokalpressen första gången och skyllde då sina ekonomiska tillkortakommanden på just kommunen:

”Vi upplever att ingen vill ta ansvar och kommer på något sätt att gå vidare med hur vi blivit utsatta för Region Gotland…”

Nyligen kunde man läsa att Leva har inte skött sina räkenskaper:

”Två gånger har Leva-bolagen tvingats betala straffavgift för att Bolagsverket inte fått in årsredovisningarna för 2012 och till nästa varning, som kan komma i december, kopplas förberedelser för tvångslikvidation.”

Men i samband att Leva 2011 uppmärksammades för att fackföreningen Syndikalisterna stämt Leva inför arbetsdomstolen för två fall av ogiltiga avskedanden skrev Leva 2012:

”Vi ser oss själva som ett seriöst företag som vill följa alla lagar och regler.”

Ja ha, intressant självbild. Inte lyckats skicka in sin årsredovisning trots två påstötningar. Inte hållit sina muntliga löften om anställningar. Ändå anse sig vara ett seriöst företag som vill följa alla lagar och regler…

Jag läste en kommentar på debattforumet på helagotland.se som spekulerade i om oviljan att lämna in årsredovisning för 2012 hade att göra med att Leva var i sådan ekonomisk kris att årsredovisningen skulle visa att Leva, enligt lag, skulle vara tvunget att försätta sig i konkurs.
Vad skulle det annars finnas för skäl till att vägra lämna in årsredovisningen?

Detta hindrar så klart inte Gotlands kommun från att vilja sälja till Leva. Leva har ju tagit sig över ribban och blivit ett privilegierat företag. Så här rapporteras från kommunstyrelsens senaste sammanträde:

”Regionen tänker sälja kungsladorna. Byggnadsnämnden ges i uppdrag att tas fram en detaljplan för området. Dessutom ska man uppfylla ett antal punkter som regionstyrelsen nu beslutat om.
Men regionstyrelsen har inte fattat något definitivt beslut om man ska sälja kungsladorna till Leva Kungslador.
Åke Svensson berättar att det var full enighet bland partierna.
– Leva Kungslador har inte lämnat in något årsbokslut. Det måste de göra i första läget och det gäller samtliga tre bolag som är inblandade. Redovisningarna för 2012 ska var godkända av Bolagsverket, säger Mats-Ola Rödén (FP).
– Vi ger en positiv signal till Leva, säger Per Lindskog, tf regiondirektör.
– Det vi gör nu är att vi kommer sälja enligt marknadsmässiga villkor. Lantmäteriet är beredda att fastighetsbilda även fast det ännu inte finns en plan.
Lars Thomsson (C) säger att man ger en signal till Leva.
– Verksamheten är bra för Gotland och passar in bra i området, säger han.
Per Lindskog säger att ett bolag på fastlandet gjort en oberoende marknadsmässig värdering av området.
En affär kommer att ge Region Gotland mellan fem och sju miljoner kronor.
– Vi har direktiv där vi i normalfallet ska sälja på öppna marknaden. Nu tycker vi att särskilda skäl föreligger och därför kommer den inte att läggas ut på den öppna marknaden, säger Per Lindskog, tf regiondirektör.

Kommunens politiker formligen dyrkar alla företag som tar sig över ribban – den ribba som ligger på marken…

Samma dyrkan känner centerpartiets ledarskribent Eva Bofride. Eva Bofride imponeras dessutom av att Leva har ett koncept. Det kan man läsa i en av hennes kommentarer (daterade 2013-11-21 09:20:54 och 2013-11-21 10:17:21) i debatten i anslutning till hennes ledarartikel. Detta att Leva har ett koncept skulle, såsom jag tolkar Eva Bofride, utgöra ett argument för att de hyrda Kungsladorna ska säljas till Leva och inte till högstbjudande på öppna marknaden.

Eva Bofride har tydligen inte kommit i kontakt med begreppet koncept tidigare. För då borde hon inte ha blivit så imponerad. De flesta företag har ju koncept, vare sej de är klart uttalade eller bara finns i ägarens huvud. Själv skulle hennes koncept kunna lyda: ”Med obefintlig intellektuell förmåga, genom opinionsbildning, bidra till att öka fördumningen och korruptionen på Gotland.”

Mitt eget koncept skulle kunna lyda: ”Mot korruption, dumhet, lögner och manipulationer för likabehandling, upplysning, demokrati och rättssäkerhet”.

Vem har det vinnande konceptet; Eva Bofride eller jag?

Eva Bofride så klart. Hon har öns lokala makthavare på sin sida. Det är ju i deras intresse hon skriver.

Eva Bofride nöjer sig dock inte med att på detta sätt springa Leva:s ärenden. Eva Bofride deltar även i debattforumet på helagotland.se med följande inlägg:

”Eva Bofride (2013-10-29 13:41:20)
Har precis kollat med Hotell- och restaurangfacket som inte har några anmälningar/ärenden om oegentligheter på Leva Kungslador. De meddelar också att kollektivavtal finns. I fall ni undrade hur det faktiskt ligger till och inte vill fortsätta att gissa och tro. Vet ni nåt som facket inte vet får ni gärna tipsa: eva.bofride@gotlandstidningar.se”

Det är så typiskt Gotlands Tidningar och så typiskt Eva Bofride. De, GT och Bofride, kör mer än gärna med halvsanningar i sina spalter när de vill ge stöd åt någon. I detta fall kontaktar alltså Eva Bofride Hotell- och restaurangfacket och får veta att de inte har några konflikter med Leva. Däremot kontaktar hon inte Syndikalisterna som faktiskt haft/har en konflikt med Leva – vilket jag nämnde ovan. Hade hon gjort det hade hela sanningen kommit fram. Och hela sanningen hade kanske inte varit lika positiv som den halva av sanningen som Eva Bofride väljer att berätta.

Ironiskt i historien om Leva är att vid ett evenemang, som nyligen hölls på Almedalsbiblioteket, var en representant från Leva en av åtta ambassadörer för kvinnors företagande som var där för att dela med sig av sina erfarenheter som företagare. Leva-representanten lärde då ut att

”Hittar man behovet och kundnyttan, då kommer lönsamheten.”

Detta har uppenbarligen inte Leva lyckat med. Så en undrar då vad Leva kan lära ut om företagande. Men Leva har ju kommit över den ribba som låg på marken. Och Leva:s representant har blivit utvald som en av Gotlands åtta mest kompetenta, får en förmoda, kvinnliga företagare. – Vad säger detta om det kvinnliga företagandets framgångar på Gotland?
Enligt lokalpressen så sade en ung tjej – förmodligen potentiell företagare – till Leva:s representant:

”Jag suger i mig allt! Du är en sann inspiratör!”

Undrar hur det kommer att gå. Kommer lokalpressen att upplåta utrymme för denna potentiella företagare i framtiden? Kommer hon att få gråta ut i media och anklaga kommunen för sina eventuella tillkortakommanden i sitt företagande?
Att gråta ut i media, och offentligt skylla sin företags problem på kommunen, tycks vara ett framgångsrecept på Gotland. Mest nyttjas det av Pigge Werklin som gråter ut titt som tätt i Gotlands Tidningar. Dock är det ytterst få företagare som lokalpressen ger denna möjlighet att utan normal journalistisk bearbetning få använda halv- och/eller helsidor för att pressa de fega och eftergivna kommunala företrädarna. Pigge Werkelin är i en helt outstanding särposition i och med att Gotlands Tidningar alltid ger honom plats att marknadsföra sina företag och idéer eller bokstavligen ösa kritik mot kommunen för att kommunen inte gjort precis så som Pigge Werkelin vill. Efter en sådan skopa offentligt ovett mot kommunen brukar kommunen göra precis som Pigge Werkelin vill. Så lokalpressen bidrar på så vis också till ett företagsklimat där ojämlika villkor råder.

Avslutningsvis vill jag faktisk berätta att jag är imponerad av Leva ur en annan aspekt än deras förmåga att driva ett framgångsrikt företag. Leva vann klassen ”Årets värt en resa” i White Guide Café 2013. Definition för kategorin ”Årets värt en resa” löd:

”Med utmärkelsen Årets Värt en Resa premierar vi ett café där kaffe och bakverkskulturen blomstrar vilket tillsammans med nivån på helhetsupplevelsen lockar till sig långväga gäster. Såväl det lilla caféet på landsbygden som den större anläggningen kring våra storstäder kan vara resan värd.”

I White Guides ranking över Sveriges bästa caféer hamnade Leva på en niondeplats. Jag blir riktigt varm inombords när jag tänker på det. Här är det en utmärkelse i konkurrens med alla kaféer i hela Sveriges. blir jag verkligen imponerad.

Men jag blir inte imponerad att jag anser att Leva ska särbehandlas. I en demokrati och ett rättsamhälle ska alla individer och företag behandlas lika. Det är så jag önskar att det även skulle gå till på Gotland. Men dit är det väldigt långt. Och som ni förstår så motarbetas detta av de som tjänar på nepotismen och av deras duktiga idioter sådana som Eva Bofride.

Gotland måste höja ribban. Konkurrensen måste ske på lika villkor så att de företagare som är bäst får chansen att lyckas. Duktiga företagare ska inte konkurreras ut av sämre företagare som ges konkurrensfördelar av kommunen och har korkade ledarskribenters stöd. Fri företagskonkurrens är bra för Gotland!

UPPDATERING:
Leva Kungslador inkom 2013-12-13 till Bolagsverket med årsredovisning för räkenskapsåret 2012. Enligt lag, och vad den årsredovisningen visar, ska Leva Kungslador begära sig i konkurs. Hämta Leva Kungsladors årsredovisning för 2012.

Ledarskribent på Gotland försvarar öns korruption

120319-004

I lördagens GT skriver Eva Bofride på centerns ledarsida en artikel till försvar av korruptionens bevarande. Hon vänder sig mot de människor som har kurrage och engagemang att överklaga Region Gotlands myndigheters lagstridiga myndighetsutövning.

Jag anser att Region Gotland ska sluta försöka locka personer från fastlandet till att bosätta sig eller skaffa fritidsboende på Gotland såvida de inte accepterar att dessa personer kan komma att motverka korruptionen på Gotland. Är man inte född och uppväxt på Gotland kan det mycket väl hända att man är utrustad med ryggrad och rättspatos. Vilket kan få till uttryck att man reagerar med ilska och överklaganden mot Gotlands myndighetsmissbruk. Gillar inte de officiella och inofficiella korrupta makthavarna bland öns myndigheter, politiker, näringsliv och media dessa reaktioner så bör de avråda utsocknes från att flytta till denna ö.

Till saken hör att de två exempel på vad Eva Bofride kallar okynnesöverklaganden båda, i högre fastlandsbaserad instans, fick rätt mot myndigheterna på Gotland.

Eva Bofride ljuger om journalistik

IMG_6298

”Journalister har inga egna syften (även om det finns mängder av konspirationsteorier även om detta). Det som publiceras av olika medier med en ansvarig utgivare kan ställas till svars. I fria medier kommer flera sidor av samma verklighet till tals.”

Så skriver Gotlands Tidningars centerpartistiske ledarskribent Eva Bofride idag. Eftersom journalistik är ett ämne som intresserar mig – Dels har jag jobbat som journalist, d.v.s. fotograf, och vet att verkligheten bestäms av uppdragsgivarens/arbetsgivarens intentioner. Dels anser jag att media bestämmer, genom indoktrinering, hur människor ska tycka och tänka i politiska och andra frågor, vilket gör journalistik/media till den största maktfaktor vi har i vårt samhälle. – så blev jag självklart förbannad. Inte fan kan man vara så okunnig och/eller så oreflekterande att man som f.d. journalist inte vet hur det fungerar i branschen. Läser Eva Bofride inga böcker???

Jag ska här presentera några mycket namnkunnigare och erfarnare journalisters synpunkter på journalistik.

Göran Rosenberg skriver i sin bok ’Tankar om journalistik’:

”Valet av journalistisk berättelse är alltid ett subjektivt val, i de här sammanhangen oftast styrt av inomredaktionella förväntningar och koder, av ett slags journalistisk ideologi om man så vill. Som alla ideologer får den oss att betrakta världen, inte som den är, utan som den borde vara. Den belyser det vi bör se, och lägger i skugga det vi bör bortse från.”

Rosenberg berör också Gotlands lokalpress. 😉

”Det okritiska refererandet, det mekaniska återgivandet, det ogrundade påståendet, är inte bara ytlig journalistik. Det är inte journalistik alls.”

Tryckfrihetsexperten Erik Göthe har sagt:

”Idag måste varje intresse och politik – och varje krig – drivas kraftfullt också via massmedia. Det ideologiska trycket på journalisterna blir oerhört starkt. Ytterst få lyckas stå emot.”

Men det gör GT:s stadiga klippa Eva Bofride… 🙂 🙂 🙂

Anders R Olsson skriver i sin bok ’Lögn, förbannad lögn och journalistik’:

”Vi journalister är anställda och/eller ekonomiskt beroende. Det finns ägare och politruker inom massmedia – och de ger oss order. Överheten kontrollerar utbudet av yttranden i första hand via budget och chefsutnämningar, inte genom censur och grundlagsmygel.”

Läs också vad den mångåriga Ekots reportern, dåvarande Studio Ett krönikören, Björn Elmbrant skrev i en debattartikel i Expressen, med titeln ’Är granskningsnämnden en politisk domstol?’. Hans bakgrund och slutsats var följade:

”I krönikan [Egyptierna på Bromma] sa jag att händelsen på Bromma var en del av ett större system, att USA efter attacken den elfte september fängslat både svagt och starkt terroristmisstänkta personer världen runt, som utan rättegång hämtas via specialplan och förts till fängelser i länder där de kan torteras, eftersom detta inte kan ske i USA. Om denna krönika anförde granskningsnämnden att det kan ”diskuteras om krönikören inte gick lite väl långt när han sade att USA fraktar misstänkta terrorister till länder där tortyr kan utföras eftersom tortyr inte får förekomma i USA och ett antal andra länder”.
/…/
”Granskningsnämndens omdöme att jag i min krönika ”gick väl långt” rymmer därför principiella konsekvenser. Medarbetarna på Sveriges Radio får därmed en signal att saklighet är att springa i exakt samma drev som alla andra journalister gör. Man ska akta sig för att gå utanför vad de stora svenska tidningarna skriver, undvika att självständigt söka egna källor.”

Nyligen var det Ekots f.d. Östeuropakorrespondent Maria Persson Löfgren som berättade hur Ekot väljer att hålla sig med dubbla måttstockar.
Hon börjar i en krönika i Kommunalarbetaren. Hon berättar att ett inslag med kritik mot Carl Bildt aldrig sändes i Ekot. I inslaget anklagar Srebrenicas mödrar Europa och den svenske utrikesministern Carl Bildt för massakern i Srebrenica, som skedde i juli 1995. Maria Persson Löfgren skriver:

”Det är mycket hårda ord. Långt från svenskt ”lagom” och det går inte: Det kan tas politiskt, som att jag är en allianshatande reporter, är ute efter utrikesministern och att svärta ned Sverige under EU-ordförandeskapet.
Hatet mot Bildt kommer inte med i svensk radio.”

Men gäller det t.ex Ryssland och andra länder och dess ledare, som av självgoda mainstreammedier anses mindre demokratiska, är det fritt fram för varjehanda obelagda påståenden. Maria Persson Löfgren fortsätter:

”Jag tänker på hur många gånger jag gjorde inslag med samma hätska utfall mot en annan politisk toppman, presidenten i Ryssland Vladimir Putin.
Aldrig en invändning om huruvida argumenten eller ilskan mot Putin var saklig eller ej. Det var självklart att släppa fram kritiska röster mot den ­en­väldige presidenten i Ryssland utan att egentligen kontrollera om han ­verk­ligen hade makten att göra något åt det ena eller det andra.”

Jag har verkligen hatat, hatat, hatat Maria Persson Löfgren, ända sedan hon började rapportera från Ryssland, just för att många av hennes inslag var grundade på rykten och spekulationer. Nu inser jag att det inte var hon det var fel på utan den Eko-ledning som befinner sig i Sverige, som vill styra lyssnarnas världsbild så att den instämmer med den politiska agenda och de politiska mål Eko-ledning önskar förverkliga.

Maria Persson Löfgren fick också utveckla sin kritik ytterligare i radioprogrammet Medierna. Där är hon ännu tydligare i sin kritik.

Jag påstår, på goda grunder, att Eva Bofride ljuger när hon påstår att:

”Journalister har inga egna syften (även om det finns mängder av konspirationsteorier även om detta). Det som publiceras av olika medier med en ansvarig utgivare kan ställas till svars. I fria medier kommer flera sidor av samma verklighet till tals.”

Cook and chill hyckleriet på Gotland

DSC_0355

Gotlands Tidningars centerpartistiske ledarskribent Eva Bofride satte igår rekord i hyckleri. Det måste jag nog ändå hävda med tanke på att hon tidigare varit vanlig journalist på GT och borde ha reflekterat lite om medias påverkansmöjligheter på politiska beslut. Ändå skrev hon följande på ledarsidan igår:

”Det blir inget bra om medborgarna i allmänhet tror att TV4 och Bert Karlsson har mer inflytande än de själva. Nu är risken att matfrågan kommer att gå till historien med just denna beskrivning.”

Saken är den att den styrande alliansen på Gotland planerat att införa cook and chill-metoden i kommunens matsalar. Cook and chill är på svenska koka och frys. Vilket innebär att maten ska lagas i stora centralkök för att sedan köra ut till skolor och äldreboenden där maten ska värmas upp och serveras.

Steg på den vägen är bl a att nybyggda äldreboendet Sudergården i Burgsvik fått minimala kök där endast potatisen o dyl ska lagas på plats medan sovlet ska komma fryst och tinas/värmas i microvågsugn. Även Solklintsskolan i Slites kök hann byggas om för cook and chill, till en kostnad på drygt 20 miljoner. Köket byggdes för att kunna fördubbla antalet portioner samt utrustades med frysar som kan snabbfrysa den lagade maten. Men detta var innan Skara-Bert Karlsson kom med i bilden.

Matakuten är TV4-serien där tre kockar ger sig ut till var sin kommun och skola för att ta reda på hur det står till med skolmaten. De granskar maten men ska även ge tips och råd om hur man för samma pengar kan laga både godare och nyttigare mat. Initiativtagare och programledare är just Bert Karlsson. I första programmet, som sändes 28 september, var det Gotlands skolmat som granskades. Om anledningen till detta säger Bert Karlsson:

”Att vi valde Gotland beror på att folk bett oss göra nåt åt skolmaten där.”

Efter programmet bytte kommunledningen ståndpunkt om cook and chill. Och de bytte inte bara fot, de förnekar nu också att de någonsin haft ambitionen att införa cook and chill-metoden. Så illa är det alltså med ledarskapet på Gotland.
Politikerna kunde inte ändra sig när föräldrar och elever protesterade och fyllde namnlistor mot cook and chill. Men när Bert Karlsson sågade cook and chill på bästa sändningstid i tv4 då jävlar bytte de åsikt innan programmet ens hunnit sluta.
Detta ynkliga kappvändande vill nu ledarskribenten Eva Bofride dölja. Hon förnedrar sig så djupt det bara går genom att skriva:

”Trots att utredningen inte har behandlats politiskt och trots att cook and chill-metoden, så vitt jag vet, aldrig har förespråkats av något politiskt parti heter det nu att ”politikerna backar” när alternativet förkastas.”

Faktum är ju att det är på politikernas uppdrag cook and chill utretts. Och det är på politikernas uppdrag som kommunens kök börjat anpassas till cook and chill.
Jag var själv, i vintras, på ett möte om hälso och sjukvården där hälso och sjukvårdsnämndens ordförande samt hälso och sjukvårdens ledningen deltog. Där pratades cook and chill och beskrevs hur maten skulle lagas och transporteras ut i en nära framtid.
Men nu i dagarna har alliansens politiker och deras rövslickare ledarskribenten Eva Bofride ägnat sig åt historierevisionism.
Däremot ger inte Gotlands Allehandas moderata ledarskribent Mats Linder sitt parti någon hjälp med att försöka omvandla lögnerna till sanningar. Mats Linder har till skillnad mot Eva Bofride integritet. En beundransvärd integritet till och med eftersom Mats Linder alltid håller en egen linje utan att underordna sig partiet. Eva Bofride är däremot, som så ofta på sista tiden, bara ynklig och pinsam i sitt försvar av centern.

Kommunalrådet Eva Nypelius (c) skriver idag i Gotlands Tidningar följande:

”Den mat som serveras i de kommunala matsalarna ska vara av bra kvalitet, vara tillagad från grunden med bra råvaror och i möjligaste mån även vara tillagad på plats.”
/…/
”Jag är stolt över att vi nu tagit detta beslut i politisk enighet. Det är en viljeinriktning där vi sätter fokus på kvalitet och användande av bra råvaror för att servera god och näringsriktig mat i kommunens verksamheter.”

De som äter i de matsalar som drivs av Gotlands kommun har enbart tv4 och Bert Karlssson att tacka för att maten i framtiden inte blir av cook and chill-modell utan i bästa fall god och näringsriktig.
Och ni centerpartistiska historierevisionister kan ta er i röven. För er känner jag bara äckel och hat. Hade ni förstånd att skämmas borde ni göra det för ert tilltag att förneka sanningen, om varför ni bytte åsikt, och för att ni ville utsätta kommunens barn och äldreboende åldringar för cook and chill-mat.

Den lokala politiska kulturen blev Marianne Samuelssons fall

DSC_0388

Två är innan Gotlands landshövding Marianne Samuelsson tvingades avgå – p.g.a. att hon ansåg att alla inte skulle var lika inför lagen – blev hon angripen i lokalpressen av de lokala moderaternas mest kända företrädare Inger Harlevi samt öns mest kända företagare Pigge Werkelin just för att länsstyrelsen, inklusive landshövdingen själv, hade lagen och likhet inför lagen som ledstjärna vid myndighetsutövningen. Både kommunpolitikern och företagaren uttryckte kritik just för att lagen gick före de enskilda företagens intressen. Speciellt inriktade sig de båda på länstyrelsens upphävande av det märkliga bygglov som kommunen beviljat Snäcks camping (Länsstyrelsen ansåg inte att 40 nya villavagnar på Snäcks camping är någon tillfällig åtgärd som man kan ge tillfälligt bygglov för.) som ägs gemensamt av familjerna Harlevi och Werkelin. En sommarboende granne till campingen hade överklagat kommunens beslut och fick då stöd av länsstyrelsen.

070609 publicerade Gotlands Tidningar en intervju med moderaten Inger Harlevi med rubriken ”Det finns bitterhet på länsstyrelsen”.

”Liksom Pigge Werkelin kritiserar hon att kommunala beslut om exempelvis bygglov ofta rivs upp av länsstyrelsen.
Detta hämmar öns entreprenörer, hävdar Werkelin och Harlevi.
-Det är ett stort problem att dialogen mellan tjänstemännen på kommunen och länsstyrelsen är så dålig. Det finns en bitterhet på länsstyrelsen. Den sitter i väggarna, säger Inger Harlevi.”

070613 (fyra dagar efter intervjun med Inger Harlevi) publicerade Gotlands Tidningar en artikel på centerna ledarsida skriven av kommunalrådet och tillika kommunstyrelsens ordförande Eva Nypeliuz med titeln ”Nu måste Jante grävas ner

”Varför kan inte vi gotlänningar och sommargotlänningar försöka se positivt på när någon har nya affärsidéer och lyckas som företagare. Det måste bli accepterat och fint att vara företagare och därtill lyckas och tjäna pengar på sitt företag.”
/…/
”Nej, gräv ner Jante för gott och gläds med de många duktiga företagare vi har på Gotland inom olika branscher istället för att ge uttryck för avundsjuka genom att leta fel och brister.”
/…/
”För att lyckas med den satsning vi nu gör i kommunen krävs ett gediget engagemang från alla som är berörda, och det är många. Politiker, tjänstemän, näringslivets aktörer och företagarna själva samt inte minst media.”

070615 publiceras en insändar av Inger Harlevise i Gotlands Allehanda med rubriken ”För att få något måste man ge något”.

”Jan Lundgren [dåvarande socialdemokratiskt kommunalrådet] visade under sin tid som kommunstyrelseordförande att han tror på turismen och turismens utveckling. Eva Nypelius [nuvarande centerpartistiskt kommunalråd] har mycket tydligt visat att hon sätter utveckling av näringslivet och företagsklimatet i första rummet och har på ett mycket förtjänstfull sätt satt igång arbetet med ”Raka Spåret”. Och hon driver den frågan stenhårt trots att det uppenbarligen finns kommunala tjänstemän som ogillar ambitionen med detta. Men vad hjälper det att kommunledningen vill tolka lagar och förordningar för att se vad som är möjligt att göra, om Länsstyrelsen samtidigt tolkar dem för att se vad som är möjligt att förbjuda?”

071116 skrev Pigge Werkelin en insändare med rubiken ”Jag har tappat förtroendet för landshövdingen

”Man har försökt att dra tillbaka bygglov som jag har fått av en enig byggnadsnämnd vid två tillfällen. När jag försökte förklara att de hade fel och att detta skulle skada oss och vår affärsidé hänvisade hon till sina experter.”
/…/
”Man har försökt att dra tillbaka bygglov som jag har fått av en enig byggnadsnämnd vid två tillfällen. När jag försökte förklara att de hade fel och att detta skulle skada oss och vår affärsidé hänvisade hon till sina experter.”
/…/
”Hade förhoppningar om att Marianne i rollen som landshövding även skulle vara utvecklare på ön som sin företrädare. Men detta klargjorde hon för mig att hennes roll var att vara övervakare.”

Detta råkade alltså Marianne Samuelsson ut för för att hon i sin roll som myndighetsutövare och överprövare av kommunala beslut hade som ambition att följa lagen. Det var nog inte bara på lokalpressens sidor som Marianne Samuelsson fick höra hur hon borde sköta sitt uppdrag. Troligtvis fick hon ta emot en hel del synpunkter även när hon träffade ledande kommunpolitiker.

Sedan turbulensen kring Marianne Samuelsson drogs igång av Sveriges Radio Gotland 090720 så bildades två läger på lokaltidningarnas debattforum. Dels de som ansåg att Marianne Samuelsson gjort fel som inte lät ’likhet inför lagen’ gälla, dels de som ansåg att hon gjort rätt som särbehandlat en lokal potentat. Centerpartisten Per Stenegärd gav sitt fulla stöd till Marianne Samuelsson och ansåg att länsstyrelsens tjänstemän skulle hållas efter enligt Jantelagen så de inte skulle tra att de var något. Per Stenegärd skrev följade i debattforumet:

”Landshövdingen tar ton och sköter sig bra . Tjänstemännen skall inte få rätt i allt, då växer de upp till himlen . Marianne Samuelsson gör precis vad hon skall göra som landshövding.
För övrigt är den Gotländska avundsjukan fantastisk.”

’Avundsjuka’ var det enda ’argumentet’ som Marianne Samuelssons sida hade att anföra mot oss som ville att ’likhet inför lagen’ skulle råda. I övrigt framfördes mest en massa missuppfattningar om vad som står eller inte står i lagen.
Missuppfattningar om länsstyrelsens roll och vad som står i lagen är tydligen mycket utbrett bland företagare på Gotland. Torgny Gustafsson, som driver ett vandrarhem, passade på att få in en insändare i Gotlands Allehanda 090805 där han spyr sin galla över länsstyrelsesn tjänstemän eftersom han inte fått anlägga en badbrygga, inte fick dika ut en våtmark och inte fick gehör när han ville att fallna tallar och granar i ett naturreservat skulle tas bort.
Uppenbarligen förstår inte Torgny Gustafsson att länsstyrelsens tjänstemän endast följt lagen i dessa tre fall. Med lite intresse för att ta reda på fakta, genom att läsa lagen, hade inte Torgny Gustafsson behövt framstå, i sin insändare, som den rättshaverist han uppenbarligen är när han framför klagomål mot länsstyrelsens tjänstemän som har att tillgodose att lagen efterlevs istället för att rikta sin kritik mot regeringen och Sveriges riksdag som fattar beslut om strandskydd, våtmarker och naturreservat.
Läser man lokaltidningarna debattsidor så framgår det klart att Gotland vimlar av rättshaverister som tror att lagen säger si eller så, och som inte har initiativkraft till att ta reda på hur det verkligen är.

Den enda politiker som stått upp och utan invändningar kritiserat Marianne Samuelssons agerande är moderaten Rolk K Nilsson som 090730 fanns citerad i både Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar.

”Han berättar att han inte tror att Gotlands landshövding är ensam om att resonera som hon har gjort, i samband med att hon gav Max Hansson rätt till sina byggen.
– Jag har mött det många gånger. Men det gör det inte mindre fel.”

”- Gotland håller på att bli lite av vilda västern. Halvkändisar och kändisar som får göra som de vill, ryska oljeföretag köper sig utställningar på Länsmuseet. Det här börjar gå för långt!”

Från centerpartister och socialdemokrater har ingen kritik mot Marianne Samuelsson hörts men ett troskyldigt ’självklart ska alla vara lika inför lagen’ har framförts av de flesta. Det har heller inte framförts någon stöd för Marianne Samuelsson från någon kommunal politiker, tjänsteman eller företagare. Nu när hon gjort som de velat, och fått avgå som landshövding för detts, så lämnar de henne helt i stickt. Ynkligt! Däremot har alla centerpartister och socialdemorater som uttalat sig i lokalpressen kritiserat den hjältemodiga tjänstemannen på länsstyrelsen som gjorde att Marianne Samuelssons brott mot Sveriges främsta grundlag Regeringsformen 1 kap. 9 § kunde avslöjas.

Regeringsformen 1 kap. 9 §
”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.”

Den enda som agerar i offentligheten med riktigt rak ryggrad är Gotlands Tidningars centerpartistiske ledarskribent Eva Bofride som undrar ”Hade det varit bättre om vi inget fått veta?”.

”En mycket allvarlig del i de kommentarer som fälls är kritiken av hela ursprunget till avslöjandet, den enskilde tjänstemannen på länsstyrelsen som spelade in ett samtal om hur länsstyrelsen ska arbeta för att bemöta krisen på Gotland, och senare lämnade över inspelningen till Radio Gotland.
Senast i går framfördes hård kritik av tjänstemannens agerande på denna sida av både centerns ordförande på Gotland, Björn Larsson, och fullmäktigeledamoten Ola Lindvall, också centern.”
/…/
”Som en konsekvens av detta resonemang kan man också tolka det som att kritikerna anser att det hade varit bättre om vi inget fått veta, att allt skulle fortsätta som vanligt.
Varken Björn Larsson eller Ola Lindvall har något att säga om själva innehållet på inspelningen, att landshövdingen uttalar den sensationella uppfattningen att hon inte anser att alla är lika inför lagen.”
/…/
”När Björn Larsson och Ola Lindvall konstaterat att det är tjänstemannen som är boven dramat går de över till att kritisera medierna för deras rapportering. Ola Lindvall menar att medier inte ska rapportera om något där de inte har hela faktaunderlaget och sammanhanget klart för sig. Samtidigt som han anser det förkastligt att tjänstemän utnyttjar sin rätt att prata med journalister om hur det ligger till.”
/…/
”Ola Lindvall frågar sig också vilken policy media har: ”Är det bara hemliga inspelningar från myndigheter som länsstyrelse och kommun som anses OK att använda eller gäller det även organisationer och företag?”.
Nu finns det en enorm skillnad mellan länsstyrelse, kommun och privata företag och organisationer. Meddelarskyddet gäller offentlig verksamhet och av den enkla anledningen att denna verksamhet utförs på vårt, skattebetalarnas och medborgarnas, uppdrag. Det är där lojaliteten ska ligga, att man varnar när myndigheten avviker från lag och ordning.”

Ola Linvall är en av dessa gotländska rättshaverister som är engagerad i kommunpolitiken och som uppenbarligen saknar ens ett minimum av den kompetens man kan kräva av en kommunalpolitiker. Han känner uppenbarligen inte till meddelarskyddslagen som omfattar offentlig verksamhet men inte privat, med följden att han framstår som den rättshaverist han är när han offentliggör sitt okunniga tyckande.

UPPDATERAT 090808 ->

090808 skrev även Gotlands Allehandas redaktionschef Peter Wennblad en riktigt rakryggad krönika där han går till skarpt angrepp mot Gotlands makthavare:

”De senaste veckorna har skakat om mig.
Inte för att landshövdingen fick sparken – det fanns liksom inget annat alternativ när Marianne Samuelsson på några dagar lyckades ifrågasätta två grundlagsfästa rättigheter och dessutom ta hem världsmästerskapet i usel krishantering.
Vad som ruskat om mig att landshövdingsaffären har dragit fram en otäck maktkultur i ljuset.
En efter en har ledande makthavare på Gotland ifrågasatt och fördömt den modige tjänsteman som avslöjade Marianne Samuelssons dubbelspel.
Först kommunalrådet Lars Thomsson, som kallade avslöjandet ”väldigt konstigt” och något som ”aldrig skulle hända på byggnadsnämndens möten.”
Därefter oppositionsrådet Björn Jansson, som dömde ut det som ”helt odemokratiskt”.
Sedan följde DBW [De Badande Wännerna] -höjdaren Lennart Lindgren, som efter att ha hoppat på Radio Gotland(!) benämnde inspelningen ”illojal så det skriker om det”.
Och så var det centerpartiordföranden Björn Larssons tur: ”Omdömeslöst” och ”moraliskt förkastligt”.
Han fick, obegripligt med tanke på att medierna lever på orädda uppgiftslämnare, stöd av nyhetschefen Mats Pettersson på Gotlands Tidningar: ”Ohyfsat, illojalt och kort sagt ett jävla sätt.”
Och så till sist före detta riksdagsledamoten Lilian Virgin, som menade att ”man inte gör så på en arbetsplats”.
Jag hoppas att dessa uttalanden inte speglar den allmänna uppfattningen bland höjdarna på ön, men jag befarar att de gör det eftersom ingen annan har protesterat.”

<- SLUT PÅ UPPDATERING 090808

Det är synd om Gotland och gotlänningarna. Ön och dess invånare förtjänar ett kompetent styre som beskälas av kunskap, demokrati och rättsäkerhet. Nu får vi dras med riktigt inkompetenta och korrumperade idioter oavsett om det är centern eller socialdemokraterna som styr. Det är också lite synd om Marianne Samuelsson som blev så välintegrerad i den gotlandska politiska kulturen att hon tvingades avgå efter att hennes inställning blivit känd. Nu darrar öns ledande politiker och öser därför sin galla över den okände tjänsteman som spelade in Marianne Samuelsson i hopp om att ingen kommunal tjänsteman ska uppbåda samma civilkurrage och avslöja att samma lagtrotsiga särbehandling som Marianne Samuelsson bekände även beskälar korrupta kommunen i sin myndighetsutövning. Själv hoppas jag att kommunens ledande politiker och tjänstemän blir avslöjade så vi kan införa demokrati och rättsäkerhet på Gotland.