En skrämmande insikt om ”modernt” arbetsliv

130419-001

Yarden av Kristian Lundberg är en fantastisk bok. Jag har läst den två gånger. Även uppföljaren Och allt ska vara kärlek har jag läst två gånger. Nu kommer uppföljaren En hemstad : berättelsen om att färdas genom klassmörkret i det som ska vara en trilogi.

Yarden imponerar på två plan. Dels uppskattar jag Lundbergs språk. Det är korta meningar. Ibland bara ett ord. Det märks att Lundberg i grunden är poet. Han var en del av den kända poetkonstellationen Malmöligan, som bestod av Clemens Altgård, Håkan Sandell, Per Linde, Kristian Lundberg, Lukas Moodysson och Martti Soutkari. Lundbergs språk kan beskriva verkligheten på ett sätt som jag aldrig vare sig läst eller sett tidigare. Lundberg ord säger mer än den bästa av bilder. Med hjälp av Lundbergs språk kan man leva sig in i människors känslor och situation så att åtminstone min empati går bärsärk med mitt stackars psyke.

Nedan är en hel del av Lundbergs beskrivningar av ”modernt” arbetsliv ur Yarden och ur  Och allt ska vara kärlek:

Yarden

Kan inte få honom att förstå den trötthet som kommer smygande över en klockan fyra på morgonen när lastbilarna från Jönköping kommer inrullande och man vet, känner ända in i märgen, att man inte längre orkar och ändå måste fortsätta. sid.35-36

Vad krävs det av oss som kallar oss människor? Allt mer tror jag att det som krävs av oss är att skapa förutsättningar så att vi kan välja det goda, om vi vill. En utsvulten har inte de förutsättningarna, en som räds för att bli skild från sitt arbete har inte heller de förutsättningarna. Det gör oss omänskliga. Systemet utnyttjar detta. Använder oss.
/…/
Vi lever så. Under detta våldsamma tryck, under denna förnedringsprocess som i allt snabbare tempo försöker avlägsna allt det från oss som gör oss mänskliga. sid. 50

Vi för inte klasskamp. De gör. De som redan äger. sid. 52

Jag är alltid trött. Jag går och lägger mig vid tio på kvällen. Jag är aldrig så förbannad som jag borde vara. Jag orkar knappt ens vara förbannad. sid. 54

Och själv är jag lika trött som en geting i oktober. Slö. Likgiltig. En kugge. Jag ser det som sker och vänder mig bara bort; likgiltig. sid. 62

Amish köper sig sedan en lägenhet. Eftersom han är timanställd, sedan tre år tillbaka, så får han inte banklån via de traditionella bankerna. Han får använda sig av ett finansbolag som har en ingångsränta som är sex gånger högre än vad de traditionella bankerna erbjuder.
De fattiga ska bli fattigare. Det kostar att vara fattig. sid. 70

Det är en djävulsk situation. På denna annonyma arbetsplats med timanställda är det få som arbetar full tid; oftast landar det på tolv till fjorton dagar [per månad], vilket innebär att du förpassas till en slags limbovärld. Du äter och är alltid hungrig. Du arbetar och är alltid fattig. Det finns en norm under socialbidragsnormen, en norm under existensminimum. Det är där vi befinner oss. Vi är en grupp som allltid tackar ja; vi kommmer så fort visselpipan ljuder.
Människor kommer och går, avskedas, de kallas aldrig in till nästa dags arbete, ständigt en rädsla, en förtärande rädsla. Det är det enklaste sättet: ”Tyvärr Kristian, imorgon blir det inget åt dig!” De löser alla konflikter på ett och sammma sätt: ”Tyvärr, du får stanna hemma imorgon!” sid. 71

När vi kom tillbaka med tvättlistan, där man kunde se att vi avverkat fyrtio bilar, och såg förmannens missnöjda blick förstod vi direkt att det var i underkant – så nu arbetar vi in alla mindre pauser. Ingenting är sagt, allt är underförstått. Det är det effektivaste sättet. Vi straffar oss själva. sid. 97

Olja från kontoret hälsar aldrig tillbaka när jag hälsar på henne. Hon smäller också igen dörren i ansiktet på mig när jag kommer. Det är naturligtvis irriterande. Jag frågar Yossi om anledningen: ”Varför gör Olja så?” säger jag till honom.
– Det är enkelt. För att hon kan. sid. 103

En tidig eftermiddag, precis innan jag skall cykla ner för att inställa mig till nattskiftet på Yarden, blir jag uppringd av min förman. Han säger: ”Kristian. Vi har fått raporter om att du krockskadat en bil utan att rapportera det till ledningen.” Jag svarar: ”Det är inte sant.”
Inom mig blir jag helt kall.
– Nattchefen hade sett dig.
– Det är inte sant.
– Du får helt enkelt ta en paus från Yarden nu.
– Jag vet inte vad jag skall säga.
– Nej, trevlig kväll.

Så gick det till när jag lika enkelt som ett moln framför månen bara försvann igen; som om jag aldrig hade varit där, som om jag aldrig delat de andras öden. Vad är då en människa?
Ibland allt, ibland just ingenting. Efter ett par dagar får jag besked om att krocken är utredd, att jag var oskyldig. Jag är välkommen tillbaka. Det är redan för sent. Allt är för sent. sid. 124-125

Och allt ska vara kärlek

Att vara timanställd på ett bemanningsföretag, att vara daglönare, är att kränkas in i ett omänskligt system. Du blir ägd. Du arbetar och kommer alltid att förbli fattig. Du varken flyter eller sjunker, du trampar bara vatten. sid. 20

Jag blev en av alla dessa som tiger. Ett exempel: En eftermiddag klagade Ibrahim på kläderna, de höll inte ute vätan så väl som han hade önskat, och eftersom vi arbetade utomhus precis vid ett hamninlopp gick det snabbt att bli blöt, inte minst om fötterna. Nästa dag kom han inte till arbetet. Han var bara borta. Det skulle ta tre veckor innan han ringdes in igen. Det är så det fungerar med rädsla, att härska med skräck. Efter det var det inte längre någon som klagade på kläderna. Det var nämligen så med oss som var anställda genom bemanningsföretag: vi blev inringda om kvällen för att kunna finnas på plats följande dag. Vi visste aldrig om arbetsveckan skulle innehålla åtta eller fyrtio timmar. Den som klagade? Ja. Vi kunde se systemet. Den som klagade blev inte inringd till arbete nästa dag. sid. 25

Vad jag lärde mig? En sak. Klasskampen existerar. Den sker från det omvända hållet. Vi står stilla och låter oss plockas. Vi sitter tigande och låter oss böjas. Vad skall man annars göra? Tänk på Ibrahim. Vad lever man av om man plötsligt förlorar tre veckors inkomst? Vad ger man då sina barn att äta? sid. 26

Vad lärde jag mig då under denna tid? Att jag inte var en människa. Att jag bara var en rörelse som man kunde kontrollera. Detta är min kropp. Den äger bara ett värde i relation till sin uppgift. På det stora speditionsföretaget förstod jag att jag inte alls var så stark som jag trodde
– allt snabbare bröts jag ner, förlorade kontakten med mig själv. Överleva. Det blev till slut det enda jag tänkte på. Äta. Sova. Arbeta. Jag såg ett mörkt ljus spränga sig väg in genom välfärdssamtiden och jag kunde med hela min kropp känna att vi var tillbaka vid 1900-talets början. Att det återigen var dags att tala om egendomslösa. Om trasproletariat. Om statare. Vi som arbetade på bemanningsföretaget var satta på undantag. Vi hade förlorat våra rättigheter. Vi arbetade när vi var sjuka, när barnen var sjuka, när vi visste att vi kunde skada oss. Vi fogade in oss i ett mönster som bara antyddes för oss. Vi skulle själva förstå. sid. 106-107

Nu är det knappt tolv månader sedan jag var på Yarden senast; denna märkliga plats. Vi var hela tiden övervakade. Kontrollerade. Bestraffade. Om man så vill kan man säga att hela arbetet var ett systematiskt kränkande av individen. sid. 144

Denna bloggpost började jag med för två år sedan. Den kom aldrig att bli det stora grepp om Kristian Lundberg som jag hoppats orka med, och som Kristian Lundberg förtjänar. Men jag har fått med det viktigaste; citaten ovan.
Berättelsen om hur han recenserade en bok av Britt-Marie Mattsson (som innehar den titelsjuka titeln förstereporter på Göteborgs Posten), som aldrig kommit ut, och hur han därför fick kicken som litteraturkritiker på Helsingborgs Dagblad borde ha blivit skriven. Det var ju denna recension som tvingade ut Kristian Lundberg i regn och snålblåst på Yarden.
Men som recensent gav hans dåvarande chef, kulturchefen på Helsingborgs Daglad Gunnar Bergdahl, honom rätt i efterskott. Gunnar Bergdahl avslutar sin recension av Mattssons, då utkomna, bok:

Efter ett par kvällar i Mattssons sällskap förefaller faktiskt Kristian Lundbergs två beramade meningar hyfsat profetiska. Men snarare vänliga i överkant om en bok vars litterära kvalitéer är lika mikroskopiska som dess politiska dimensioner. När den nu är såväl skriven, utgiven, läst som lagd åt sidan.

—–
Andra bloggar som skriver intressant!

Fide camping läggs ner

Läste idag i lokalpressen att Fide camping och tillhörande Fide pub läggs ner. Eftersom campingen redan tidigare varit stängd större delen av året så har jag uppskattat området som ett fint litet strövområde. Det är verkligen behagligt att promenera i den lilla glesa tallskogen som utgör campingområdet. Jag glädjs därmed åt att det inte längre ingår i Pigge Werkelins planer att exploatera området till ett drömstuge-område med en strandby, en fiskebodsby och en trädkojsby.

Sedan planerna på denna 100-miljoners fastighetsspekulation – bygga upp fritidshus billigt som säljs dyrt med det sedvanliga Pigge-konceptet – initierades för några år sedan har intresset från Pigges sida tydligen svalnat. Gotlands Tidningar citerar Marianne Ardell Jakobsson på Werkelinbolagen:

– Vi kommer inte att göra något där innan det finns en detaljplan för platsen, säger Marianne Ardell Jakobsson.

Werkelinbolagen fick först dispens från strandskyddet av regionen för stugorna. Men Naturvårdsverket överklagade beslutet och påpekade att det inte finns några särskilda skäl för att ge dispens från strandskyddsbestämmelserna.

– Vi har hållit på med det här i snart tio år. Det fanns planer på att bygga, men eftersom vi inte kommer vidare så blir det inget, säger Marianne Ardell Jakobsson.

Men enligt Gotlands Tidningar så får vi också tacka den ekonomiska konjunkturen för de avstannade exploateringsplanerna:

En källa berättar för GT att det också beror på ett svalt intresse från marknaden.

Därför kan man fortsätta ströva och njuta av området även i framtiden. Jag besökte idag den gamla campingen och tog ett gäng bilder. Som framgår av bilderna har det inte investerats många ören i denna camping de senaste 50 åren. Man kan förstå att campingen med sin väldigt låga standard inte är så eftertraktad och att Pigges arrendator väljer att lägga av. Dessutom går det pga vattenföroreningar inte att bada längst in i Fideviken där Fide camping ligger.


—–

Andra bloggar som skriver intressant!

Tro inte på Drömstugans löften – så här är det i verkligheten

Som samhällsengagerad gillar jag inte alls när människor ljuger och manipulerar politiker och allmänhet för att genomdriva sin vilja. Jag har nu bott drygt fyra år på Gotland och noga följt alla turer i alla Pigge Werkelins projekt och märkt att få löften hålls.

När Pigge säger att hans koncept är ägnat att låta människor med inte så bra ekonomi ha råd med en drömstuga så ljuger han. Hans bror Bobbo Werkelin har en gång, under min tid på Gotland, uttalat sig i lokalpressen. Då kom det fram hur syskonen Wereklin egentligen tänker:

”Ett sätt att finansiera det, eftersom det är så kort säsong, är att bygga bostadsrätter som också hyrs ut av innehavarna. Samma modell som i Björkhaga, säger Bobbo”

Om inte Pigge Werkelin själv kan få igen sin betydligt mindre insats genom att hyra ut stugorna så undrar jag hur stor möjligheten är för de som köper en bostadsrätt av Pigge. Drömstugans fritidshus kostar mellan 990 000 kronor och 1,8 miljoner kronor att köpa, dessutom betalar man en månadsavgift på några tusen.
Säsongen kan alltså, enligt bror Bobbo, inte bli hur lång som helst vilket Pigge hävdade i lokalpressen när han ville få Gotland politiker att gå med på att han ska få exploatera i Slite:

”Säsongen kan bli hur lång som helst, utanför Visby är Slite det ställe som har störst potential.”

Det där med säsongen har jag mycket noga kollat upp genom besök på Werkelins anläggningar. Att anläggningarna är mer eller mindre stängda under större delen av året blir nog inte potentiella köpare informerade om. Köparna vill ju få igen sina investerade pengar genom att hyra ut så mycket som möjlig.

På min blogg har jag i bild och text visat hur tidigt säsognen slutar på Björkhaga Strandby:

Det gigantiska hotell och lägenhetskomplexet Tott Resort i Visby har inte haft öppet i vinter och öppnade först i maj i år, detta trots att det enligt bilden ovan skulle öppna i april. Det företag, Stureplansgruppen, som stod för själva driften hoppade av p g a dålig lönsamhet:

”Vi ser ingen lönsamhet i verksamheten. Vi har förlorat närmre fem miljoner kronor och inser nu att affärsmodellen inte håller, säger Johan Bonnier, vd för Stureplansgruppens Hotel resort group AB.”

Man kan undra vad de som köpt lägenheter och hus av Pigge tänker: De som trott att de ska kunna hyra ut och tjäna pengar året runt.
Medaktörer i bedrägeriet är media. Det är skamligt att massor av lokaltidningar spelar med i Pigge Werkelins spel genom att okritiskt sprida hans manipulativa försäljarsnack och falska löften.

Snäcks camping fick olagligt tillfälligt bygglov

DSC_2114Tillfällig bebyggelse enligt Byggnadsnämnden och Länsrätten

Regeringsråden i Regeringsrätten avgjord för en vecka sedan, slutgiltigt, frågan om de ifrågasatta villavagnarna och stugorna på Snäcks camping. Regeringsrätten valde att inte pröva frågan. Det innebär att Kammarrättens dom från december förra året står fast.

Det är deltidsboende grannen till Snäcks camping, Olof Dahlbäck, som överklagat och yrkat i instans efter instans att det ska fastslås att Snäcks Camping AB inte har haft rätt att uppföra vare sig de 8 campingstugorna, de 12 uthyrningsstugorna, de 40 villavagnarna eller att genomföra markarbetena. Han yrkar också att Snäcks camping ska tvingas avlägsna byggnaderna och återställa marken.

Nu slutar det inte som någon fullständig seger för någon av parterna. Men man får väl ända säga att Snäcks camping vinner i praktiken medan Olof Dahlbäck har lagen på sin sida och vinner juridiskt.
Snäcks camping kan tills vidare ha kvar sina stugor och vagnar eftersom frågan om påföljder och ingripanden vid överträdelser inte kunnat börja utredas förrän den nu avgjord frågan om tillfälligt bygglov eller inte tillfälligt bygglov blivit klar. Det tillfälliga bygglovet har utgivits av Byggnadsnämnden i väntan på att kommunen ska fixa till en detaljplan och på den grunden ge ett permanent bygglov till campingen.

I beslutet från Kammarrätten framstår Byggnadsnämnden och Länsrätten, som sagt ja till tillfälligt bygglov, som riktigt inkompetenta när det gäller att tolka lagen. Eller är det kanske fråga om otillbörligt gynnande? Döm själv om det är inkompetens eller korruption som gjort att Kammarrätten sett sig föranledda att i protokollet skriva följande:

”Genom att bevilja tillfälliga bygglov kringgår byggnadsnämnden den demokratiska beslutsprocess som skall föregå antagandet av en detaljplan, vilket bl.a. innebär att allmänheten inte har fått någon rimlig möjlighet att påverka miljön i området.”

( Jag har tidigare skrivit om kommunstyrelsens märkliga resonemang om demokrati. )

Kammarrätten fortsätter:

”Byggnadsnämnden bestrider bifall till överklagandena, vidhåller sin tidigare bedömning att tillfälliga bygglov skall beviljas och anför bl.a. följande. Eftersom byggnaderna på ett relativt enkelt sätt kan tas bort och ersättas av uppställning av husbilar och husvagnar kan de prövas som
tillfälliga.”
/…/
”Beträffande frågan om åtgärders provisoriska karaktär framgår av RÅ 1994 ref 13 att som ett grundläggande krav gäller att den avsedda åtgärden verkligen är tillfällig. Det är naturligtvis inte tillräckligt, att ansökningen endast avser en begränsad period, som ryms inom den i 8 kap. 14 § andra stycket PBL föreskrivna maxtiden. Omständigheterna måste också vara sådana, att åtgärdens provisoriska karaktär med hänsyn till dess syfte och de tekniska och ekonomiska möjligheterna att återgå till ett planenligt användningssätt framstår som reell. Avseende tillfälliga
bygglov har Regeringsrätten i RÅ 1998 not 92 slagit fast att det inte är tillräckligt att en byggnad är lätt att demontera om det samtidigt inte framstår att behovet är tidsbegränsat.”

Man kan konstatera att rättsäkerhet inte råder på Byggnadsnämnen och Länsrätten eftersom de anvariga inte har den kompetens som krävs alternativt inte vill använda sig av sin kompetens.

Det tillfälliga bygglovet skulle gälla fram tills dess att området fått en detaljplan. Vid vilka situationer en detaljplan krävs innan bygglov kan ges framgår av Plan och bygglagen:

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser
Detaljplan

1 § Prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning ska ske genom detaljplan för
1. ny sammanhållen bebyggelse,
2. ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på omgivningen eller som ska förläggas inom ett område där det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse, om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked, och
3. bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang.

Ägarfamiljerna till Snäcks camping har genom Pigge Werkelin och Niklas Harlevi själva skrivit om planprocessen och bygglovshanteringen i ett pressutskick.  Tyvärr har de svårt, vilket även visar sig i deras inlagor till de olika rättsliga instanserna, att skilja mellan vad som står skrivet i lagen och vad de tror står skrivet i lagen. Men man kan ändå hitta intressanta erfarenheter i deras skrivelse.

”Till ett antal mindre campingstugor blev vi tvungna att begära tillfälligt bygglov när vi insåg att planen inte skulle hinna bli klar till 2007. Via våra samtal med byggnadsnämnden visste vi att ansökan om tillfälligt bygglov skulle gå igenom, men ansökningsförfarandet tog ändå nästan sex månader.”
/…/
”Inför 2009 blev vi först lovade att planen skulle bli klar till årsskiftet. Sedan skulle den komma i februari, men då skulle den skickas till Boverket av någon anledning. Nästa besked var att den skulle bli klar i mars och till slut var det klart att det skulle komma i april.
Det slutade med att Boverket dömde ut miljökonsekvensbeskrivningen så att den eventuellt måste göras om från grunden.”

Jag kan faktiskt förstå att man som entreprenör blir frustrerad över att det kan ta så otroligt lång tid att få till ett bygglov eller en detaljplan. Men lagen måste ha sin gång om vi vill upprätthålla ett rättsamhälle. Dessutom kan man kräva att myndigheterna kan och gör sitt jobb ordentligt. Så inget onödigt tidsödande krångel uppkommer…

Förutom Kammarrätten och Länsstyrelsen så dömer alltså även Boverket ut Byggnadsnämndens kompetens och hantering av Snäcks camping. Både Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda återgav Boverkets kritik, som även omfattade det unika tillfälliga bygglovet:

”Miljödepartementet har vänt sig till Boverket för att få experternas synpunkter på om kommunens handläggning av planen har skett i överensstämmelse med lagen
Det har den inte gjort, förklarar Boverket i ett yttrande.
För det första stämmer den detaljplan som upprättats för campingområdet inte överens med den översiktsplan som gäller för norra Visby. Detaljplanen innebär en hårdexploatering av ett område som utpekats som riksintresse för både naturvård och friluftsliv. Här växer den starkt hotade dikesskräppan och här finns Visbytraktens mest utnyttjade strövområde.
Den detaljplan som antagits av kommunen tar ett stort avsteg från intentionerna i översiktsplanen, tycker Boverket:
”När planen är fullt utbyggd kommer området att mer likna ett industriområde för turism”, förklarar man i yttrandet till miljödepartementet.
Om ett förslag till detaljplan avviker från vad som har angivits i en översiktsplan ska det framgå när planen ställs ut, men detta har inte skett.”
/…/
”Dessutom konstaterar Boverket med viss häpnad att kommunen har utfärdat tillfälliga bygglov för inte mindre än 105 villavagnar och stugor i området under planarbetets gång. Alla bygglov i områdets övre del upphävdes av kammarrätten i december, eftersom de inte ansågs vara tillfälliga.
Arkitekten Kristina Adolfsson som varit föredragande i ärendet på Boverket tror att den domen kommer att stå sig:
– I lagstiftningen är det kristallklart: Det måste finnas en plan innan man kan utfärda bygglov. Jag har aldrig tidigare sett något exempel på att man har utfärdat tillfälliga bygglov i den här omfattningen i väntan på att en detaljplan ska bli klar.”

Pigge Werkelin och Niklas Harlevi tar i sin skrivelse också upp bygglov nummer 2.

”När det tillfälliga bygglovet skulle gå ut för campingstugorna frågade vi Byggnadsnämnden hur vi skulle göra och fick rådet att söka ett nytt tillfälligt bygglov sommaren 2008.”

Det tillfälliga bygglovet har också överklagats. Och nu vet vi, sedan Regeringsrätten beslut för en vecka sedan, att tillfälligt bygglov för stugor och vagnar på Snäck inte är förenligt med lagen. Den överklagan av tillfälligt bygglov nummer 2 som inlämnats till Länsstyrelsen har legat på is i snart ett och ett halvt år för att Länsstyrelsen önskat vänta in rättsprocessen för tillfälligt bygglov nummer 1. Nu är det dax att tina upp denna djupfrysta överklagan och besluta att upphäva det av Byggnadsnämnden beslutade tillfälliga bygglovet. Så att frågan om påföljder och ingripanden vid överträdelser mot Plan och bygglagen kan börja utredas. Lagen måste ha sin gång.