Pigge tar man inte ner…
Idag kunde man i lokalpressen under den oroande rubriken 800 intresserade av att flytta till Gotland läsa:
”Inspiration Gotland är ett regionägt bolag som bland annat jobbar aktivt med att få folk att flytta till ön. Just nu har man drygt 800 namn i sin intressedatabas. Det handlar om familjer och enskilda som vill prova på och bo här.”
Gotland är en förrädisk frukt – fin på ytan men i övrigt rutten. Eftersom jag själv på sätt och vis blev lurad – juridiskt blev jag absolut lurad – att flytta till Gotland av det kommunägda bostadsbolaget Gotlandshem så vill jag utfärda en stark varning för att flytta till Gotland. Jag utformar min varning nedan som en kombinerad varning till potentiella inflyttare och uppmaning till öns kommunala företrädare.
—–
Varning: Flytta inte till Gotland!
Det vore nyttigt för kommunens företrädare att få statistik på hur inflyttare från fastlandet tenderar att flytta tillbaka. Hur stor andel av inflyttarna flyttar tillbaka och efter hur lång tid. Nu avser jag inte att inkludera högskolestudenter och andra studerande i en sådan undersökning.
Det vore också nyttigt för kommunens företrädare att få svar på varför inflyttare från fastlandet flyttar tillbaka.
Känner de att de bemöts med förakt, nonchalans och negligeras? Känner de att deras enda funktion är att bidra med skatt till kommunens satsningar på besökare och sommargäster? Känner de sig som en andra klassens invånare efter turister och fritidshusägare?
För de infödda kan den prioritering kommunens företrädare gör på andra än de bofasta kanske inte upplevas som märklig, precis som barn uppväxta i dysfunktionella familjer, med våld och hot, upplever sin situation och det sätt de blir behandlade som fullt normalt.
Det vore nyttigt för kommunens företrädare att få statistik på hur inflyttade upplever kommunens största, och av kommunen ägda, bostadsbolag Gotlandshem. Är det OK med 17 år mellan renoveringarna? Är det OK att leva i slitna och eftersatta lägenheter? Är det OK med billiga tapeter som bleknat och blivit flammiga redan efter halva renoveringsintervallen. Är det OK att bemötas med nonchalans och att inte få den service och boendestandard lagen föreskriver? Är det OK att behöva möta företagets falska floskler och självgodhet?
Det vore nyttigt för lokalmedias företrädare att få veta hur inflyttare ställer sig till den falska verklighetsbild som lokalpressen utmålar. Tycker inflyttare att Gotland är bäst i, och på, allt? Tycker inflyttare att allt som görs på Gotland är succé? Tycker inflyttare att det är bra att lokalpressen ordnar propagandamöten tillsammans med företrädare från Försvarsmakten och att högsta hönset för lokalpressen sitter som ordförande i de lokala turistföretagarnas intresseförening?
För inflyttare och de infödda som bott på fastlandet ter sig Gotland som ett mycket märkligt samhälle. Det påminner i mycket om de forna öststaterna, och påminner i annat om så kallade bananrepubliker. Det mest märkliga är att kommunens företrädare inte vill lyssna på kritiken eller ändra något. Men fler invånare vill de ha…
—–
Då, när jag skulle flytta från Stockholm, och funderade på vart, hade Gotlandshem ingen som helst information om att deras lägenheter i Burgsvik uthyrdes med kallhyra. Jag hade tänkt flytta neråt Småland men råkade komma att tänka på Gotland och besökte Gotlandshems hemsida. Jag tyckte det var väldigt billig hyra. Det väckte min dröm om Gotland. När jag sedan blev uppringd av Gotlandshems så berättade den uppringande kvinnan först att jag stod först i kön och kunde få hyra lägenheten. Som nummer två frågade hon om jag visste att hyra avsåg kallhyra. Först i detta skede fick jag alltså veta att jag förutom hyra även skulle betala för uppvärmning av lägenhet och dess varmvatten. Men då var gotlandsdrömmen redan väckt. Detta undanhållande av totalkostnad strider mot marknadsföringslagen. Just i syfte att inte luras genom att väcka förhoppningar genom att priset framstår som lägre än vad det i själva verket är.